Kort rapport från Kastrup

Nu är det gjort, känns skönt, grymt, läskigt och fantastiskt att faktiskt vara på gång. Känns riktigt jobbigt att behöva vänta tre veckor på att få testa. Enligt Vitanova är det ingen idé att testa tidigare för äl-sprutan kan sitta kvar och visa falskt positivt. Jag kommer inte kunna hålla mig, får se.

Hände en konstig sak som hör ihop med diskussionen nedan om ifall jag gör rätt eller fel som väljer en anonym donator. När barnmorskan kommer fram till mig säger hon nåt om min öppne donator. Jag blir blek och säger, men jag ändrade mig ju, jag vill inte att han ska vara känd, jag vill ha en anonym, var vi inte överens om det? Hon tittar förbryllat i min journal och pratar sen med en kollega. De hade tagit fram sperma från fel donator. Återigen hade jag ett val. Skulle jag gå med på att ta den öppne långe mörke mannen eller skulle jag stå på mig och gå på min magkänsla, att jag vill att han ska vara anonym. Jag stod på mig. Så nu är jag inseminerad med spermier från en anonym lång mörk man.

För mig känns det bra. Det finns de som tycker att jag har valt fel. Det kan jag leva med. Mitt val är egentligen bara något mellan mitt kommande barn och mig. Eftersom mitt barn inte finns än skriver jag om det här.