Kanske låter konstigt att jag helt plötsligt ändrat mig från anonym donator till en donator med ID-release, och det kanske är konstigt att ändra sig efter så många försök, men ibland förändras världen.
Sen jag träffade K har det förändrats. Vi kommer antagligen någon gång i framtiden göra försök att bli gravida i Sverige och i Sverige finns det bara donatorer med ID-release. OM jag nu skulle lyckas bli gravid i Tjeckien och OM vi någon gång lyckas bli gravida genom hjälp i Sverige så känns det rimligast att försöka ge barnen så liknande bakgrund som möjligt. Känns alltså inget bra att ett barn ska ha ID-release och ett barn en anonym donator. Fast samtidigt känns det helt orimligt att tänka så när jag på samma gång oroar mig för om det någonsin blir några barn överhuvudtaget.
Innerst inne tänker jag att en donator är en donator oavsett sort, men det är ju vad jag tycker, jag kan inte ha någon aning om vad eventuella kommande barn känner, tycker och tänker.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
8 kommentarer:
Det är verkligen ett stort och svårt beslut att fatta! Man har ju egentligen ingenting att gå på, annat än någon slags känsla. Och när den inte är entydig så är man onekligen lite lost. Kram från mig
Håller med - hur kan man veta vad som blir bäst?
Jag har ju svajat hit och dit - Gullgossen har anonym - och tycker att det som känns viktigast är att syskon har samma möjligheter (men inte ens det kommer att vara säkert för mig.. OM jag någonsin skulle lyckas med syskon...)
förstår din vånda!!!
Frågan om känd eller icke-känd donator är svår, men jag tror som du att det kan vara en fördel med "samma förutsättningar" för alla era barn.
Får jag fråga, har du nån länk till den Tjeckiska kliniken? Min sambo (kille) och jag börjar närma oss ivf men landstingsköerna här är så långa (18 månader) att jag är rädd att chanserna kommer att minska eftersom jag blir äldre. Vi kan ju få hjälp på privatklinik här i Sverige, men det är förstås bra att kolla upp andra alternativ.
Jag har förresten följt din blogg till och från sisådär ett halvår. Är glad att du har träffat kärleken :-) Hoppas att ni snart får barn.
Tack för era kommentarer, skönt att höra att det inte bara är jag som tycker att det här är svårt.
NN, kliniken finns på http://www.reprofit.cz
De svarar snabbt på mail och förstår engelska bra, så hittills har jag tyckt att de har varit enkla att ha kontakt med.
Lycka till!
Tack :-)
Jag tror också att det är viktigt att syskon har samma förutsättningar. Jag förstår att det tar emot ekonomsikt, men det kan det kanske ändå vara värt? Och så klart kommer det att lyckas, så ni slipper gräma er!
Inte för att jag vill vara en som sprider dåliga nyheter men jag tror inte man kan få hjälp i Sverige om familjen sedan tidigare har ett barn. Lesbiska har ju åkt till Danmark för att skaffa sig nr 2 då de fått hjälp med 1:an i Sverige.
Kattmamman, tack för att du tror att det kan funka, jag ska också försöka bli lite bättre på att våga tro.
Anonym, det stämmer inte riktigt. Man kan få hjälp i Sverige som lesbiskt par som redan har ett barn, men då måste man betala själv. Fast det verkar ändra sig hela tiden, för om det är brist på spermier så erbjuder inte sjukhusen privatförsök. Just nu verkar det som att enda stället i Sverige som låter lesbiska par få privat hjälp är Umeå.
De vanliga privatklinikerna kan vi inte gå till för de har inte donatorspermier, så vi kan bara få hjälp på universitetssjukhusen. Krångligt är det... men ändå mycket enklare än när man är singel. Då förbjuder lagen alla klinker att hjälpa en.
Skicka en kommentar