onsdag 6 augusti 2008

Dags att flytta

Jag har funderat på att flytta bloggen massa gånger, flytta och bli helt anonym eller flytta för att kunna göra lösenordsskyddade inlägg. Har samtidigt gillat Blogger och har gillat att vem som helst kan läsa vad jag skriver så därför har jag stannat kvar.

Fast nu funkar det inte längre. Helt anonym kan jag inte bli utan att ta bort allt det gamla, och det vill jag inte. Kan inte ens byta nick, vill inte överge Nylsa, gillar henne helt enkelt.

En flytt blir det, tänkte testa wordpress och kommer kanske ha vissa inlägg lösenordsskyddade. Just nu vet jag inte riktigt vem jag tänker mig ska läsa det som är lösenordsskyddat, men det får visa sig framöver.

Nu är det färdigskrivet här i alla fall. Välkomna över till min nya plats i tillvaron, här finns jag nu.

tisdag 5 augusti 2008

anonym vs ID-release

Kanske låter konstigt att jag helt plötsligt ändrat mig från anonym donator till en donator med ID-release, och det kanske är konstigt att ändra sig efter så många försök, men ibland förändras världen.

Sen jag träffade K har det förändrats. Vi kommer antagligen någon gång i framtiden göra försök att bli gravida i Sverige och i Sverige finns det bara donatorer med ID-release. OM jag nu skulle lyckas bli gravid i Tjeckien och OM vi någon gång lyckas bli gravida genom hjälp i Sverige så känns det rimligast att försöka ge barnen så liknande bakgrund som möjligt. Känns alltså inget bra att ett barn ska ha ID-release och ett barn en anonym donator. Fast samtidigt känns det helt orimligt att tänka så när jag på samma gång oroar mig för om det någonsin blir några barn överhuvudtaget.

Innerst inne tänker jag att en donator är en donator oavsett sort, men det är ju vad jag tycker, jag kan inte ha någon aning om vad eventuella kommande barn känner, tycker och tänker.

Dyrt

Det verkar bli helt orimligt dyrt att importera ID-release spermier till Tjeckien. Faan. Vet inte hur jag vill göra just nu. Tiden går fort, ruskigt fort. Väldigt snart dags för ett beslut, och jag velar. Jag brukar inte vela om sånt jag tycker är viktigt, men just nu vet jag verkligen inte vad jag vill, vet inte vad som känns rätt. Snarare så att inget alternativ känns helt rätt. Jobbigt.

Om det skulle gå bra är pengarna självklart inget problem, men jag är orolig för att jag skulle gräma mig för en massa bortkastade pengar om det som vanligt gick åt helvete. Tror att minuset skulle kännas ännu jobbigare då. Samtidigt är de extra pengarna ingenting mot vad jag hittills lagt - och nej, jag vet inte hur mycket det är uppe i nu, vägrar räkna, vill inte veta.

Har skrivit till kliniken i Tjeckien för att se om de eventuellt kan få ett bättre pris, men tror inte att det är så egentligen.

söndag 3 augusti 2008

spermabanker och annat

Fick en kommentar från anonym på förra inlägget och insåg att jag absolut inte har tillräcklig koll på hur man bäst shoppar ID-releasespermier. Får inte ihop hur de olika spermabankerna hänger ihop, de verkar vara en stor koncern som marknadsför sig under olika namn, mailade Nordisk cryo och blev genom dem hänvisad till European spermbank, och har nu, tack vare kommentaren, hittat till Cryos international som verkar vara något annat. Inte alls säker på hur man gör det här bäst, så om någon har koll får ni hemskt gärna upplysa mig. Varifrån kan man beställa billigast och enklast?

Liver rullar på parallellt med annat. I år blev det ingen parad för min del, var på bröllop istället. Ett stort fint roligt bröllop med en höggravid brud. K fick träffa min släkt och jag var stolt som en tupp när jag presenterade henne som min sambo inför nära och avlägsna släktingar.

lördag 2 augusti 2008

donatorsvåndor

För första gången lutar det åt att det kommer användas en donator med ID-release, det eventuella barnet kommer, om hon eller han vill, alltså ha rätt att ta reda på donatorns identitet när hon/han blir vuxen. Det är läskigt, extra läskigt eftersom jag ju inte har någon aning om vem det är, ingen aning om vem det är det då vuxna barnet kommer träffa. Tidigare har jag använt helt anonyma donatorer och låtit kliniken välja vilken donator som ska användas, enkelt och kliniskt. Fel tycker många, rätt har jag tyckt. Rätt enligt dansk och tjeckisk lagstiftning, fel enligt svensk.

Med ID-release blir allt lite krångligare, spermier ska shoppas i Danmark och fraktas till Tjeckien. Man måste välja vilken av alla donatorerna man vill ha, en lång eller kort, blåögd eller brunögd, blond eller svarthårig, musiker eller student. En bisarr galen marknad där genetik och pengar har skapat en helt egen variant av kontaktannonser. Välj mig - jag är frisk, stark, smart och snygg...

För att krångla till det ytterligare så är de flesta slut just nu, så det finns egentligen inte särskilt många att välja på.

Har fått en behandlingsplan från tjeckiska läkaren, preliminärt blir äggplocket runt den första september, det är ganska snart. Innan dess måste de små spermierna vara på plats, innan dess måste en massa små och stora beslut fattas. Jag vill egentligen slippa välja, men det går nog inte den här gången. Att välja kostar mycket mer än att inte välja, men den här gången får jag nog inse att det faktiskt är värt det.

onsdag 30 juli 2008

Me like Tjeckien

Dr Stepan svarar snabbt på mail och han lyckades svara trovärdigt på alla åtta frågorna som jag skickat. Me like. Det enda kruxet är att han vill att man är där ganska länge. Som jag förstår det vill han göra VUL:en själv och han förespråkar långtidsodling (som han tar 250€ extra för) det är på många sätt bra, men jag kommer ha svårt att vara iväg 8-10 dagar i en liten håla i Tjeckien, måste jobba ibland också. Funkar säkert att åka hem emellan men om det blir för många resor fram och tillbaka försvinner själva poängen med att det är billigt...

Hoppas på att det ska gå att övertala honom att någon i Sverige kan göra de första ultraljuden.

I Tjeckien är spermadonatorerna helt anonyma, men vill man kan man importera sperma från en donator med ID release från t ex Danmark. Det funkar alltså att försöka både med anonym och öppen donator, även om öppen blir dyrare och lite krångligare. Känns bra att kunna välja själv.

För drygt tio år sen var jag i Tjeckien och övriga forna östeuropa en hel del, minns att jag fascinerades av hur motstridigt allt kändes, att förändringen från öst till väst gick så vansinnigt fort och samtidigt så oändligt sakta. Nu ska alltså detta land kanske kunna hjälpa mig att bli gravid, det är stort och spännande.

Äntligen är det bestämt, det blir en IVF till och den blir väldigt snart. Heja Tjeckien!

tisdag 29 juli 2008

Tjeckien har svarat

Fick äntligen mail från kliniken i Tjeckien, och joo, det verkar vara så billigt som jag har hört, en IVF kostar 1 000 €, det är halva priset mot de 17 500 danska jag har betalat tidigare. Verkar som att det enda som tillkommer är 100 € för spermierna, tror att det är anonyma tjeckiska, men inte säker. Har precis skickat iväg ett nytt mail fullproppat med frågor, om svaren är lika bra på det mailet som på det första så blir det helt klart Tjeckien nästa.

Tjeckiska läkaren kallade mig ung, i just de här sammanhangen gillar jag att kallas ung, det ger hopp. Han tyckte också att det var dags att överge långa protokollet för min del, har ju testat två gånger och det har inte funkat, så nu blir det troligen det korta istället. Om nu inget oväntat kommer upp som vänder upp och ner på allt.

Nu är det dags att återgå till favoritsysselsättningen - räkna dagar och försöka planera det oplanerbara. När måste jag vara borta från jobbet? När måste jag få tider för VUL? Hinner dr Gyn öppna innan jag börjar eller ska jag skita i honom och börja ändå. Nu när det blir korta protokollet är receptproblemet löst, behöver ingen Synarela och har kvar en oöppnad Gonal F i kylen sen sist, den borde räcka tills jag kan få recept på mer, och gör den inte det så är det ändå lättare att få låna Gonal F än att hitta någon som har en oöppnad Synarela hemma.

Känns bra, det rullar, det går åt rätt håll. Jag är på gång igen, den här gången tillsammans med K.

måndag 28 juli 2008

Tjeckien

Funderar mer och mer på Tjeckien, vill både pausa och komma igång, men vill nog mest av allt att det ska hända något. Paus är rastlöshet och frustration.

Tiden går, det är över två och ett halvt år sen jag aktivt började göra något för att kunna få barn, jag blir inte yngre, inte K heller, så det är lika bra att köra på.

Skulle kunna börja med nedreglering om 11 dagar, fast jag är receptlös och min gyn har semester. Testade att maila honom och med lite tur dimper det ner ett recept i veckan, utan tur blir det antingen att ge sig ut på Synarelajakt eller så får jag akut försöka hitta en annan gyn som har lust att skriva ut IVF-medicin på högkostnadsskyddet. Om inget av det lyckas får jag tvångspausa ytterligare en månad.

Kliniken i Tjeckien verkar seriös, men jag vet inte än, har bara läst om dem, inte haft någon direktkontakt än. De har ett formulär med tusen frågor om tidigare behandlingar, hormonvärden mm som man ska fylla i. Tänkte försöka få det gjort och skicka in till dem idag. Hoppas på att sen få ett svar som säger, YES, vi kan hjälpa dig, YES, det billiga priset stämmer, YES, du kan börja med nedreglering i augusti.

Mycket som ska stämma, men det känns som att jag är på gång igen. Den här gången är vi två, den här gången har jag K med från början, det känns stort, viktigt och fint.

söndag 27 juli 2008

Prideillustratation

Den här såg K och jag i flera skyltfönster i Kreuzberg, Berlin.
Fin tycker jag!

lördag 26 juli 2008

Prideinvigning

Hemma igen efter prideinvigningen. Mest gala, paljetter och smink men en gnutta politik fick plats. Världen är större än lilla landet här hemma, världen är inte särskilt tillåtande, det finns mycket som behöver göras.

Väl hemma råkar jag lyssna på Dixie Chicks och fastnar som vanligt vid raderna på svarta tavlan: To talk without thinking is to shoot without aiming.

fredag 25 juli 2008

Prideinvigning och sambo

I lilla huset pausas det just nu, Tjeckien ligger fortfarande och gror till sig som IVF-plan och kommer nog hända efter sommaren, men under tiden händer annat.

K och jag har blivit sambo på riktigt, bott ihop har vi egentligen gjort ända sen vi var på vår första date för tre månader sen, men nu har vi gått loss och shoppat våra första gemensamma möbler, det känns stort och riktigt riktigt bra. Ommöblering så att lilla huset bättre passar för sina två invånare är en stor sak när man som jag har bott ensam länge länge. Ännu bättre blev det när hennes dator också flyttade hit, att slippa dela dator är en stor sak för två bloggande brudar som surfar massvis.

Prideinvigning på Skansen ikväll, ska dit och det blir säkert kul men känns ändå väldigt avlägset. I vanliga fall brukar prideveckan vara sommarens höjdpunkt för min del, en vecka fullbokad med vänner, fester och seminarier, i år är jag inte lika intresserad, vi har vår egen lilla festival här hemma, dygnet runt, alla dagar i veckan.

I köket fixar K GI-müsli, jag paniktvättar kläder som förhoppningsvis ska hinna snabbtorka till festen ikväll, det levs ett nytt liv i lilla huset, ett annat liv, ett väldigt bra liv. Kärlek tror jag det kallas. Inser att jag faktiskt är lycklig, att vi har haft tur som hittat varandra och att det är stort.

Tar ändå mod till mig och hoppas att det nya livet kan få bli ännu bättre. Att någon av oss ska få bli gravid innan året är slut. Att vi till nästa års pride ska få vara (eller på väg att bli) tre. Det vore något att vara stolt över.

måndag 21 juli 2008

Man kan göra IVF i fler länder

Minuset fortsatte vara minus, mensen är här och jag måste fundera på vilken väg som ska testas nu. Inte bara jag, jag är inte längre ensam om alla beslut, nu är det jag och K som måste bestämma hur vi ska göra. Det är ovant, ovant men skönt och bra.

Har hört talas om att man kan göra IVF billigt i Tjeckien, jag tror att det kanske får vara nästa steg. Halva priset mot Danmark och jag tror inte att de är sämre, väljer att tro att de kan vara minst lika bra.

Eller så är det snart dags för mig att lämna över försökandet till K. Känns som att dagen då vi är mogna för att lämna över stafettpinnen närmar sig med stormsteg. Fast jag är inte där än, jag vill nog göra ett försök till först.

Jag hoppas att vi kommer kunna få barn, helst flera barn, helst ska vi få bli gravida båda två, men det är läskigt vad fort man blir äldre.

Surfar in på den tjeckiska kliniken och ser att de har lagt upp ett formulär på engelska, det ska fyllas i med tidigare behandlingar mm så att deras läkare kan läsa in sig på ens journal innan man kontaktar dem. Tycker att det känns rätt seriöst. Tror mer och mer att det blir Tjeckien nästa. Men först måste vi prata ihop oss, byta land, välja donator, välja väg. Alldeles för många val just nu.

torsdag 17 juli 2008

flera trötta minus

Testade imorse, egentligen mot bättre vetande. Stirrade på ett helt otvetydigt minus än en gång. Tror att det är progesteronet som håller mensen borta, den borde komma vilken dag som helst nu. Förbannad och uttråkad, trött på att försöka.

tisdag 15 juli 2008

Fortfarande i Berlin

Mensen lyser med sin frånvaro, plussen likaså. Ikväll tar Berlinresan slut, jag måste åka hem via England för ett möte med nya kollegor. Har lovat K att inte testa utan henne, så om inget blod dyker upp innan jag kommer hem blir det testande på torsdag.

Fast jag har inga bra vibbar, tror inte att det blev något nu heller. Segt.

lördag 12 juli 2008

fulminus

Är i Berlin med K, har det lysande, vandrar runt och trivs. Men mitt i allt som är bra blev det dags för testande. Funderade på att skjuta på det en dag till, men bestämde att det är lika bra att kolla.

Shoppade tyska gravtest på ett apotek igår, imorse testades det och jag fick så klart ett fult trist minus. Lite lite hopp kvar, kanske testade någon dag för tidigt, men tror som vanligt att det är kört. På måndag har det gått två veckor sen inseminationen, blir det inget plus då så är det nog kört på riktigt.

Jag är trött på allt som har med försökande och testande att göra. Vill göra annat. Vill tänka på annat. Vill fortfarande ha barn så klart, men jag är trött på att försöka bli gravid.

Tänker försöka förtränga minuset ett tag och istället gå ut i solen, vara turist, se att det finns ett liv bortom gravtesterna. Tänker njuta av att vara här på semester med min fina, tänker försöka tänka att det nog blir barn nångång, på något sätt, även om jag tycker att barnet och graviditeten dröjer väl länge.

onsdag 9 juli 2008

väntar och lever

Mitt bloggande just nu är under all kritik, närmast obefintligt. Men jag finns här, lever och väntar. Snart börjar testandet, till helgen är det två veckor sen inseminationen gjordes.

Inte ens särskilt progeteronskengravid den här gången, det drar lite i livmodern men känns inget alls i brösten. Ovanligt i och för sig, men jag tror mer att det handlar om att kroppen börjar bli van vid att få extra progesteron, inte att det betyder något egentligen. Har aldrig hört att brist på ont i brösten skulle vara ett gravtecken.

Livet i övrigt fylls av planerande, annat planerande, roligt planerande. Imorgon åker jag och K bort, inte så länge, men ganska långt bort. Jag är helt säker på att det kommer bli grymt kul att resa tillsammans med min fina.

fredag 4 juli 2008

Sommar och väntan

Ibland glömmer jag bort inseminationen jag gjorde i helgen, det känns inte som att försöket är på riktigt. Det kanske är bra. Tror som bekant att spermierna och ägget kan klara sig alldeles utmärkt utan att jag tänker på dem hela tiden, men det känns ändå lite konstigt.

Så mycket av de senaste ett och ett halvt åren har handlat om väntan, väntan på provsvar, väntan på att kunna testa, väntan på att få börja om, väntan. Den här veckan har handlat om en helt annan sorts väntan. Längtan efter att K ska komma hem. Det gör hon imorgon, imorgon är snart. Just idag överskuggar det allt det andra.

Men samtidigt, i bakhuvudet finns det ett hopp. Det kan gå bra. Ungefär nu borde embryot i så fall fästa. Det kan hända även om chanserna är löjligt små.

Petar i mig proggisar, trombyl, vitaminer och annat som jag ska, men utöver det så har livet ett annat fokus just nu.

Snart semester, snart en resa iväg med min fina, dessutom ett gästrum som ska göras beboeligt inför kommande gäster, en trädgård som skulle behöva lite ompysslande och en massa annat.

Ett liv som rullar på parallellt med allt försökande.
Ett bra liv.

onsdag 2 juli 2008

lycklig

Att bli galet kär mitt i försökandet, mitt i IVF:andet och mitt i processen att försöka bli gravid är kaos och fantastiskt på samma gång. Just idag, just nu är jag bara svindlande enormt lycklig. Kär. Galet kär.

Min K, min fina, hon som några dagar till ska vara i ett land långt långt bort, kvinnan som gör mig så kär att jag ibland tror att jag ska gå sönder, hon finns på riktigt. Det är märkligt, fantastiskt och helt grymt underbart. Jag har landat, jag har hittat hem.

Jag har aldrig trott på att ensam är stark, men jag har oftast varit bara jag, singeln som måste vara stark. Jag är inte längre ensam, jag är lycklig över att ha träffat min fina.

Progesteron?

Inser att jag inte har tagit det här försöket riktigt på allvar. Har helt glömt proggisarna. Det var så länge sen jag inseminerade, vilken dag ska man börja med dem? Är på dag 4 idag om man räknar första inseminationen som dag 1, fast jag tror att inseminationen dagen efter hamnade bättre tidsmässigt, så jag kanske ska se idag som dag 3. Tror att det är idag jag ska börja, stämmer det?

Det vore skit om jag klantade till det här nu, jag vill ju trots allt tro på mirakel.

Uppdatering:
Vid IVF ska man ju ta dem direkt vid ET, så det borde ju knappast kunna skada att jag börjar nu. Gör nog så.

tisdag 1 juli 2008

Vänta på mirakel, revolution och annat

Väntat på mirakel, filosoferat och pratat har jag gjort länge nu. Väntat under väntansveckor, väntat på kommande behandlingar, väntat på ett bättre/roligare liv och så vidare. När man tänker tillbaka inser man att tiden trots allt går fort.

I år är det tjugo år sen den här låten kom. Jag tycker fortfarande att den är fantastisk och viktig. (Förlåt att jag tråkbloggar, men jag är tråkig idag.)

idag

Grymt glad att vara hemma igen. Jobbar hemifrån, har inget riktigt kontor än på nya jobbet, bara ett man kan hyra per dag, så det jobbas ganska ofta hemifrån. Just idag morgonrocksjobbas det i köket. Rätt skönt, men skulle inte funka i längden, i augusti ska köksbordet bytas ut mot ett eget litet rum inne i stan istället.

Efter en ovanligt effektiv morgon lyssnar jag vidare på sommarpratarna. Förvånas över att Margot Wallström har prickat in fem av mina favoriter (Dolly, Laleh, Tracy Chapman, Dixie Chicks och Amy Winehouse), hon säger rätt mycket vettigt däremellan också. Är faktiskt lite överraskad, jag är inte världens största EU-vän och röstar nog vänster om Margot om det mesta, men väl värt att lyssna på. Självklart är det en hel del jag inte applåderar, men ändå.

Sms:ar och pratar med K, funderar på ägget, spermierna och allt det andra som ska funka. Vill tro på mirakel. Jobbar däremellan. Surfar gör jag också. Mycket till youtube, just nu vinner:

Lyfta tungt och ägg som ska fästa?

Har hört att man helst ska ta det ganska lugnt dagarna när ägget ska fästa, men det kan väl inte vara farligt att lyfta tunga grejer dagen efter ägglossning?

Om det nu finns ett ägg som ska fästa så ska det ju inte göra det förrän om ett par dagar, just nu borde det finnas någonstans i äggledarna. Om man då har en massa tunga grejer man måste flytta på så borde det väl vara bättre att göra det redan idag? Har bett min bror komma över, men klarar nog inte av att han ska göra allt och jag bara ska sitta och titta på.

I gästrummet står min gamla bokhylla och 30 hyllmeter böcker nedpackat. Allt måste på något magiskt sätt hamna nere i källaren. Behöver gästrummet till annat.

måndag 30 juni 2008

Lyssna!

Här finns programmet Sommar med Elisabeth Massi Fritz.
Hon har väldigt mycket vettigt att säga.
Lyssna på henne!

Mission accomplished

På tåget hemåt igen. Efter utflykten många långa mil ner till vårt södra grannland känns det grymt skönt att vara på väg hem igen. Den evighetslånga nattliga bussresan ner gör att tågresan på fyra och en halv timme hem känns lyxig och kort. Lyckades dessutom tradera mig till en biljett som blev hyfsat billigt, billigare än bussbiljetten i lördags.

Dubbelinsemination utförd, mission accomplished, ägglossning har skett, spermier på plats. Tycker att jag nu gett ägget alla möjligheter att träffa spermier vid rätt tid, hoppas hoppas att det kan bli något av det hela. Nu har jag i alla fall gjort vad jag kan, kan bara vänta och se om det räcker.

Jag är rätt trött på försökandet. Har svårt att hitta särskilt mycket hopp även när jag letar ordentligt. Jag tror fortfarande att det kommer bli barn på något sätt, men jag tvivlar på att det kommer vara jag som föder dem. Det känns inte viktigt att det är jag som föder, men jag är samtidigt inte riktigt redo att sluta försöka.

Det är faktiskt helt fantastiskt och svindlande att samtidigt som jag mentalt börjar ge upp tron på att nånsin lyckas få barn så träffar jag K, någon som kanske kan det min kropp inte verkar kunna. Att det helt plötsligt utkristalliserar sig en ny plan, en ny väg. Det ger hopp. Det är stort, det är svindlande, det är där mitt hopp finns just nu, det riktiga hoppet.

Det här försöket får klara sig själv från och med nu, jag kommer försöka hoppas, försöka tro på mirakel, men innerst inne så tror jag inte, innerst inne är jag skeptisk. Önskar att jag kunde tro, men tycker samtidigt att det är skönt att jag inte kan påverka mer. Jag väljer att tro att det inte spelar någon roll vad jag tror. Bisarrt nog har jag ändå bra vibbar. Kan inte förklara hur det hänger ihop. Hopplöshet och bra vibbar borde krocka, men i min skalle ligger de parallellt brevid varandra.

Men om det inte går så finns det en annan väg. Vi borde ju inte vara helt infertila båda två. Jag hoppas att vi inte är det. Jag vill att jag och K ska få barn. Jag vill leva med henne och göra henne lycklig.

K är på resa långt bort. Det är ovant att inte få träffa henne hela tiden. Vi mailar, ringer, sms:ar och pratar, men just nu kan vi inte ses. Jag längtar och saknar. Jag har aldrig varit med om att sakna någon så mycket. Jag längtar till lördag. På lördag kommer min fina hem igen.

söndag 29 juni 2008

Klart

Sen ett par timmar finns dem där, de små små spermierna, många miljoner småttingar. De har en stor uppgift: simma, simma, simma, hitta ägget, befrukta, bli ett embryo och dela sig, dela sig, sen fästa, växa. Många steg, mycket som ska hända. Mycket som kan gå fel, men en del av mig tänker att det faktiskt finns en liten liten chans att det inte går fel.

Har inte gjort något VUL, vet inte om det är ett ägg eller två, vill inte veta. Just nu kan jag inte påverka, det enda jag kan göra är att vänta. Kommer göra en dubbelinsemination, imorgon blir det ett nytt försök, som en extra liten försäkran, vill öka chanserna.

Ska försöka ägna mig åt fotboll och andra väsentligheter nu. Svårt.

sjunde insemination

Idag är det dags för min sjunde insemination, nionde försöket. Nionde gången gillt??
Många försök, många minus och mycket väntan.

Men just idag känns det rätt ok. Det är inte hela världen om det inte går, även om jag självklart vill och hoppas att jag ska bli gravid. Jag har av någon obegriplig anledning bra vibbar för det här försöket, men det betyder egentligen inte ett skit. Tror inte att kroppen bryr sig särskilt mycket om ifall jag har bra eller dåliga vibbar, den gör som den vill oavsett.

lördag 28 juni 2008

homofoba kommentarer

Fick en vidrig kommentar, inte första gången, säkert inte sista heller. Min första tanke var att ta bort den, men tänkte om och lyfter upp honom hit istället. Så här skrev någon som kallar sig för Pastor Butler:

Homosexualitet är en styggelse.
No tears for queers!
Må de hänga högt i lyftkranarna.
Amen.

Inte sällan säger vänner och bekanta till mig att homokamp/hbtq-kamp och allt vad det kallas för är överspelat, det behövs inte längre i Sverige.Vi har det ju så bra här. Snart får "vi" kanske till och med rätt att gifta oss i kyrkan. Om kyrkan ska välsigna mig eller inte är totalt irrelevant för mig, jag är ateist, kyrkan är del i en förtryckande organisation som jag tar avstånd ifrån. Det är inte kyrkan som är viktig.

Men tyvärr, kära liberala naiva vänner, det behövs fortfarande homokamp, på precis samma sätt som det fortfarande behövs feminism, aktiv antirasism och en aktiv vänster. Det hjälper inte ett skit att Sverige råkar vara ett av världens mest sekulariserade länder, att vi här kan leva hyfsat bra, att feministerna i Sverige har kommit långt. Pastorn ovan är inte den enda, många många här utsätts för förtal, övergrepp och ibland bra mycket värre saker. Världen är inte så jämlik och vacker som vi gärna vill tro.

Visst, det är bättre här än på många andra ställen, men vad betyder det? Det är inte tillräckligt bra, och därför bör man fortsätta kämpa för förändring.

no pasaran.

Hörseltest

läste om det här hos Åsa. Ett väldigt bra hörseltest. T E S T A.

Det behövs fler vuxna i världen, fler vuxna som bryr sig och faktiskt gör något.
Röda korset är för övrigt en av organisationerna jag gillar.

Äntligen Migrationsverket

Läser i DN att migrationsverket äntligen insett att Iran inte är ett land man kan leva i som homosexuell. En 25-årig kille har fått permanent upphållstillstånd utan att behöva gå via svensk media .

Tidigare har det varit i praktiken omöjligt att få uppehållstillstånd i Sverige som homosexuell iranier trots att Iran förföljer homosexuella med både dödsstraff och tortyr. I stort sätt enda sättet att få asyl var att få svensk media att skriva om personen med namn och bild så att det blev "bevisat" att de var öppna och därmed hotade. Media ska inte bestämma vem som ska få uppehållstillstånd eller inte, det ska inte handla om vem som skriker högst. Ingen människa ska behöva stå ut med att hotas till livet, torteras och mördas. Det ska inte vara godtyckligt vilka som får skydd och inte.

Migrationsverkets rättschef Henrik Wiman säger:
- Besluten har spretat, vilket är tråkigt.

Jag tycker att det är bra mycket mer än tråkigt, men hoppas på att det här betyder att fler människor som behöver asyl får det.

Skyddat... och långt

Det finns inlägg som jag skulle vilja skydda. Fast det blir inget skydd för jag vet inte vilka det är som jag vill skydda det ifrån. Det finns inlägg jag skriver men sen aldrig publicerar. Det här är ett sånt. Nu har jag bestämt mig för att nog ändå låta er läsa det i alla fall.

När jag började min villhabarn-resa var jag singel. Hade varit singel länge dessutom och såg inte riktigt att det tillståndet någonsin skulle ändras. Nu har det ändrats och jag är fantastiskt glad för det.

December 05 anmälde jag mig till adoptionsmedgivandeutredning och adoptionsköerna. Det är ganska länge sen. Ett år senare hoppade jag av adoptionsspåret trots medgivande eftersom jag inte hade nån lust att gå in i garderoben igen och låtsas vara hetero. Det känns fortfarande som helt rätt beslut, även om jag tycker att det är sorgligt att det aldrig blir ett adopterat barn för mig. Hade hemskt gärna adopterat, men inser att det inte går.

Samtidigt som jag påbörjade adoptionsresan hittade jag Femmis och sen dess har Femmis varit viktigt för mig. Har träffat flera vänner därigenom, fått massvis med stöd lärt mig mängder av de andra. Men nu börjar jag känna mer och mer att jag kanske inte längre passar in. Jag är inte singel längre. MEN jag har identifierat mig som en ensamstående som vill ha barn så länge nu, det är svårt att släppa det.

Det är bara två månader sen jag träffade K och det har gått ruskigt fort. Skulle jag höra det här från någon annan än mig själv skulle jag tycka att människan var galen. Det känns redan som att det inte bara är jag som försöker få barn, nu är det vi som försöker få barn. Jag är kär, jag är inte längre singel. Jag hoppas, vill och tror att vi kommer vara tillsammans länge länge. Det känns som att det kommer bli så. Det känns som att det kommer att vara vi i fortsättningen.

Det förändrar en hel del. Faktiskt mycket mer än jag hade trott från början. Det är ovant och stort, samtidigt är jag hur glad som helst, jag är kär, vi har det lysande och det är fantastiskt. Fantastiskt men ovant. Det ger massa nya möjligheter.

Det gör att vi faktiskt kan få hjälp i Sverige. Det gör också att det absolut inte är hela världen om inte jag kan bli gravid, jag har egentligen aldrig velat bli gravid, det är barn jag vill ha. Själva graviditeten är inte målet. Vi är två och vi har två livmödrar. Vi har visserligen inga spermier, men sånt går att få tag på. Det finns spermabanker, det finns kliniker, det finns donatorer.

Jag kommer fortsätta försöka, jag är absolut inte klar, vill försöka lite till. Men det finns en lösning om det inte går. Vi har börjat planera för den lösningen. Det är inte längre bara jag som planerar, det är inte längre bara mina beslut. Vi har ställt oss i kö för att få göra insemination/IVF i Sverige. Man måste välja vem som ska bli gravid redan när man ställer sig i kön. Det blir K, jag har redan försökt klart då. Det känns bra. Kön är lång, runt två år.

Det finns ännu fler möjligheter än så. Vi kan åka till Danmark och försöka med K. Som par kan man dessutom få göra privatförsök på minst ett av universtitetssjukhusen i Sverige, man kan alltså göra egenfinaniserade försök under tiden man köar. Som singel får man inte göra sånt i Sverige. Det är vidrigt att det är sån skillnad. Som singel måste man åka utomlands. Som par kan man få hjälp här hemma.

Mycket kan hända på två år, men det känns bra att veta att det kan gå. Blir det barn innan dess så kanske köplatsen kan användas till syskon.

Fullbokat

Jag är inte en sån som bokar biljetter i tid. Vid sånt här resande vet man ändå oftast inte när man ska åka så det är rätt omöjligt att försöka få tag på billiga biljetter.

Just idag var det värre än vanligt. Gick in på sj.se för att kolla vilket tåg jag skulle ta. SJ svarade ondsint att jag inte skulle åka tåg. Allt fullbokat. Det finns inte en endaste tågbiljett att få tag på före nattåget söndag kväll, nattåget söndag kväll är för sent. Fick för mig att SJ visade fel på webben, ringde, hjälpte inte ett dugg, inga biljetter, inte ens dyra förstaklassbiljetter fanns kvar. Fullbokat, helt slut.

Kollade flyget, en enkel resa skulle kosta mer än en semester, inget roligt alternativ.

Får bli buss. Har tidigare lovat mig själv att aldrig mer behöva åka bussen, gjorde det rätt ofta en gång för länge sen. NIO TIMMAR OCH TJUGO MINUTER i en trång buss. Riktigt vidrigt faktiskt. Men, men, det finns inget annat alternativ, så buss får det bli. Nattbuss. En lördagkväll på en nattbuss. Wunderbar.

Jag är på gång. Igen. Jag ska iväg på viktigt uppdrag, då får man stå ut med att det är obekvämt.

fredag 27 juni 2008

Det svåra planerandet

Spikat. Det blir en insemination. För första gången utan VUL innan, för första gången utan hjälp från dr Gyn. Trots alla försök är jag total novis när det kommer till ÄL-stickor, har förlitat mig på äggblåsemätningar och annat tidigare. Nu kan jag inte det. Semesterstängt. Orkar inte jaga tag på någon annan. Den här gången måste jag förlita mig på kroppen, på det mänskliga, att hormonerna gör som jag vill, att hormonerna funkar som de har gjort tidigare. Annorlunda och spännade. Man skulle kunna säga dumdristigt, men jag tror inte att det är det. En hel del har jag snappat upp på vägen. Tror mig veta hyfsat hur min kropp funkar.

Diverse liv och semesterar spökar också. Eventuellt kommer jag tvingas göra det en dag för tidigt för att få det att funka. Det får bli så, det kan gå ändå, det är inte alls särskilt troligt att det kommer gå, men jag måste ändå försöka.

tisdag 24 juni 2008

Om en vecka är det dags igen

Tiden går faktiskt fort helt plötsligt. Konstigt, men så fort väntansveckorna är över så rinner tiden iväg i sitt vanliga tempo igen. Om ungefär en vecka börjar väntansveckorna igen.

Fast jag kan inte säga att jag är så hoppfull, sex donatorinseminationer på klinik, en heminsemination och två IVF:er har jag gjort och aldrig aldrig blivit gravid. Känns inte som att mina chanser är enorma, men chanserna finns och därför fortsätter jag envist trots allt.

Det blir annorlunda den här gången, jag tror att annorlunda är bra, om inte annat för att få nya tankar som kan snurra runt i skallen. Ni som känner mig vet att normalt och naturligt är långt ifrån mina favoritbegrepp. Annorlunda däremot, det är bra, både roligare, intressantare och tryggare.

Parallellt börjar c-planen mer och mer ta form, men den hör inte hemma här just nu. C-plan låter fel förresten, det är inte sämre på något sätt, inte ett tredjehandsalternativ, bara ett alternativ som kom tidsmässigt efter a-planen som var adoption och b-planen insemination/IVF. A och B är alltså inte bättre, de har bara funnits med längre.

I övriga livet händer massor, jag är galet kär, jag har börjat nya jobbet, det är sommar trots moln och regn, livets alla sidor gör sig påminda på en gång och själv gör jag mitt bästa för att försöka hänga med så gott jag kan.

söndag 22 juni 2008

usel bloggare, ny plan

Har varit dåligt med bloggande just nu, men det kommer.

Minuset har sjunkit undan genom midsommarfirande, fullt upp med annat och en ny plan. Den nya planen blir utan gynekologer och annat eftersom alla behagar ha semester. Jag tror att det är en bra plan. Åtminstone ger den mer chanser än att inte försöka alls.

På flera håll sägs det att man har lite större chanser att lyckas med en insemination efter en IVF eftersom kroppen fortfarande är halvspeedad av hormonerna. Jag är skeptisk som vanligt men tänker ändå testa.

onsdag 18 juni 2008

Nyfikenhet och länkning

Nyfikenhet är kul, jag är själv löjligt nyfiken och eftersom jag tar för givet att alla andra funkar ungefär som jag själv så blir jag inte förvånad utan snarare glad när det visar sig vara sant. Det som visar sig vara sant är oftast att jag inte är den enda som är knäpp, vet inte riktigt varför det gör mig så glad...

För några dagar sen länkade jag till min ena nya svägerska, snabba var ni, på två dagar hade det kommit över 60 besökare härifrån, mig borträknad. Funderar på hur många nya besökare härifrån det skulle bli till K:s blogg imorgon om jag outade den nu. Fast några av er vet ju redan vem hon är, så det kanske skulle bli färre. Tänker inte göra det just nu, bara en liten fundering från mig som sitter på ett tåg i en massa timmar och är rätt uttråkad.

Vad tror ni?

Ni är fina

Tack alla ni som kommenterat och skrivit mail och sms, ni är fina och underbara. Det är självklart apjobbigt att få minus gång på gång på gång, men jag överlever. Det känns pissigt och samtidigt på något galet sätt överkomligt. Jag tror att det blir barn för mig på något sätt någon gång, vet bara inte hur eller när.

Vet fortfarande inte när nästa försök blir, har inte alls hunnit landa i minuset och tänker låta det ta den tid det tar. En tanke är att kanske kanske göra en insemination direkt, någon ny IVF kan jag ändå inte göra nu pga semestrande gynekologer och annat, så kanske blir det en insemination, kanske blir det något annat, kanske blir det paus.

Sitter på tåget hemåt efter lång, intensiv men bra jobbdag i gbg, tänker pausa över midsommar och sen bestämma. Just nu vill jag bara hem till K och vara kär, prata och prata, men prata om annat. Fundera på midsommarmat och gäster. Skvallra, planera och bara vara. Jag längtar hem. Om en och en halv timme är jag hemma.

Minus är skit

Trots blodet kunde jag inte låta bli att testa imorse, blev ett minus utan minsta lilla antydan till något annat. Jag tror inte längre men vågar ändå inte sluta med progesteronet, det sägs att den ena ska kunna stanna kvar trots att den andra blöder bort. Jag tror inte på det egentligen och jag har ingen aning om hur mycket eller lite man borde blöda i så fall. Ganska säker på att det är helt kört.

Vad som händer framåt vet jag inte. Det blir fler försök, men jag vet inte riktigt när, var eller på vilket sätt. Det behövs funderas lite först.

Sitter på tåget till gbg och måste vara jobbvarianten av mig själv hela dagen, på nåt sätt känns det rätt skönt att ha en massa annat att tänka på. Orkar inte gråta eller vara ledsen, det får vänta.

tisdag 17 juni 2008

mensont och blod

Det blir nog inget den här gången heller. Mensont och blod brukar inte vara några bra tecken.
Faan.

Mensvärk

Känns som mensen är på gång, faan. Vill inte. Spöregnar ute och jag hade tänkt gå och shoppa clearblue. Går på toa, inga menstecken ännu, inga tecken får väl ses som bra tecken så länge. Jag fick trots allt tillbaka två små finingar, så oavsett om mensfloden tänker starta eller inte så fortsätter jag med proggisarna till söndag. Fast just nu känns det inte särskilt positivt på villhabarn-fronten.

Så fort regnet behagar sluta så blir det rask promenad på jakt efter gravtesterna.

Under tiden händer annat, vår koncernchef ringer, nu är det officiellt, på fredag är min sista arbetsdag och fredag är en ledig dag. På måndag börjar jag det nya, det roligare och bättre betalda jobbet.

Kärleken blir starkare och starkare, det är ovant men fantastiskt att ha träffat K mitt i allt. Det är stort och gör hela livet roligare, tryggare och bättre.

Spökstrecken

Spökstrecken som så många säger inte finns, finns faktiskt. Efter lite googlande märker jag att det inte bara är jag som får dem. Kan inte ta bild på mina, de har redan torkat, och strecken syns starkare nu än vad de gjorde innan testtiden gick ut. Hittade en bild på nätet som ändå visar vad jag menar. Fast mina tester har haft ett starkare streck. På det övre testet kan man se ett tunt tunt svagt spökstreck. På två av fyra clearblue har jag fått såna nu. Jag tror som sagt inte att det betyder ett skit, men irriterande ändå för hoppet väcks ju lite lite så fort man ser något i den lilla displayen.

minus på billiga tester

De billiga kom igår till slut, Fertilitetsturisten sa igår att hon inte tycker att jag ska använda dem eftersom man ibland plussar sent på dem. Testade nu på morgonen och inte skuggan, inte ens skymten av nånting annat än kontrollstrecket. Stort fett minus alltså. Ganska väntat.


Imorgon får det nog lyxas till med ett Clearblue igen. Imorgon är testdag enligt kliniken, gyn tycker att jag ska testa på söndag, han menar att ett minus kan ändras till plus så sent som då. Jag är skeptisk så klart men kommer ändå göra som han säger.

måndag 16 juni 2008

Tjuvtestarföljetongen

Inte heller i morse var jag och gravtestet på samma ställe, blev alltså tjuvtestande lite sent och inte i den morgonurin som har störst chans att ge utslag vid tjuvtestande.

Först ingenting och sen ett tunt men tydligt blått spökstreck. Irriterande. Tror inte att det betyder något, men förstår inte var spökstrecken kommer ifrån, får ni också såna på vanliga Clearblue? Runt lunch kommer posten, förhoppningsvis innehåller den de billiga testerna. Jag jobbar hemifrån men ska försöka hålla mig till imorgon bitti. Har för mig att de billiga är mindre känsliga än vanliga clearblue, kan inte göra så mycket mer än att vänta och se. Grymt frustrerande och mindre och mindre hoppfullt.

Samtidigt, massa grejer är hur bra som helst just nu, så jag överlever, överlever riktigt bra till och med, fast det är jävligt ändå.

söndag 15 juni 2008

Utmanad

Blivit utmanad av min nya svägerska och sånt kan jag självklart inte motstå.

Fem saker på min "to-do-lista" för morgondagen:
1. tjuvtesta
2. avsluta gamla jobbet, sista veckan börjar imorgon!
3. ta reda på varför bilen vägrar starta
4. försöka klura ut hur många som kommer på midsommar, tror att vi blir många.
5. åka på middag i Västerås

Fem dåliga egenskaper:
1. tålamodslös
2. rastlös
3. lat
4. skeptisk
5. tar ut all skit i förskott

Fem platser där jag bott:
1. Stockholm
2. Kalmar
3. Lund
4. Malmö
5. Stockholm igen, nu i lilla förorten

Fem jobb som jag haft:
1. tidningsutdelare
2. kassörska
3. kundservicetelefonsvarare - pratat med många galningar
4. allt-i-allo på stort varuhus - skivavdelningen var min favvoplats
5. bärs- och vino tintokrängare i bar

Utmanar: Fertilitetsturisten, Storken, Kaki, Tingeling och Moooi.

Testande

På måndag dimper det ner ett gäng billiga tester, hade tänkt hålla mig tills dess, men det gick inte riktigt. Smet in på apoteket igår ändå.

I morse var det inte läge för tjuvtestande, så det fick vänta tills nu istället. Blev så klart ett minus igen. Skulle kunna tänka att det är ok eftersom tjuvtestare bör testa på morgonen med morgonurin, men näe, tänker istället att det nog inte blev något den här gången heller.

Kliniken har satt onsdag som testdatum, då har det gått 14 dagar efter ET. Tills dess tänker jag ha kvar lite lite hopp även om jag egentligen inte tror.

lördag 14 juni 2008

Dolly Dolly Dolly

Har massa saker att skriva, men hinner inte nu, så här kommer istället en godbit från Dollys nya skiva. Japp, hon var helt fantastisk den här gången också.

fredag 13 juni 2008

Nytt jobb

Bytte jobb för knappt tre månader sen, gillade det egentligen, men grejer har hänt som har gjort att det är dags att byta igen. Trodde att det skulle bli en långdragen historia, men icke.

Löneförhandlade för nån vecka sen, sa upp mig igår kväll, fick veta idag att jag kan få sluta om en vecka. Roligt men stressigt, har inte fått mitt nya kontrakt men skriver på det nästa vecka. Sen ska de hinna fixa dator, telefon och andra livsnödvändigheter. Tror att det ska funka. Över helgen vid midsommar kommer jag vara arbetslös. K har lovat att försörja mig då. Om en och en halv vecka börjar jag på det nya. Då vet jag hur IVF:en gick...

Förstår inte hur man ska kunna få ihop ett liv när allt händer på en gång, att blanda IVF, ny kärlek och nytt jobb är inte busenkelt, men definitivt spännande. Renovering och att köra skräp till tippen får vänta, monsterhäcken är bara klippt till en tredjedel och tusen andra grejer väntar på att fixas. Här hinner man inte ha tråkigt.

Glad och förväntansfull trots mitt tjuvtestande.

Uppdatering:
Insåg efter kommentaren från Moooi att jag inte skriver om det är bra eller dåligt, men det nya jobbet är både bättre, roligare och betalar en högre lön, dessutom får jag närmare till jobbet och kommer få bestämma en väldans massa själv, så det är inte bara bra, det är faktiskt superbra.

Dolly och billiga tester

Det får vara slut på tjuvtestandet ett par dar nu, slöseri med pengar och deppigt att stirra på minus. Shoppade precis ett gäng billiga tester på webben, tror att de dimper ner i brevlådan på måndag eller tisdag, till dess ska jag försöka att hålla mig borta från att köpa dyra fintester på apoteket.

Ikväll blir det Dollykonsert, kul! Borde kunna få mig att tänka på annat ett tag.

torsdag 12 juni 2008

Efter-ET-kontroll

Var hos dr Gyn på förmiddagen idag. Han vill alltid göra ett VUL ungefär en vecka efter ET för att kolla hur äggstockarna och livmodern ser ut, hans teori är att man ibland kan behöva en extra dos östrogen för att ge kroppen alla möjligheter att ta upp progesteronet och kunna ta hand om embryona så bra som möjligt.

Ofta ordinerar han en halv Ovitrelle*, vilket säkert är bra men försenar testdattumet och försvårar tjuvtestning. Som den tjuvtestare jag är hoppades jag på att slippa just den här sprutan och jag hade tur.

Själv var jag tydligen en rejäl östrogenproducent för tillfället. Äggstockarna var tredubbelt så stora som vanligt vilket är bra men förklarar mycket av skengraviditeten och kissnödigheten, såg dem på ultraljudet och de är STORA, de tar helt enkelt upp all plats som finns därinne just nu. Livmodern såg också ut som den skulle och dr Gyn mumlade nöjt att här fanns inget han kunde göra för att förbättra, nu är det bara att vänta.

Så tjuvtestandet lär fortsätta. Begriper inte hur jag skulle kunna låta bli.

* Ägglossningsspruta som innehåller hcg, innan den gått ur kroppen kan man få falskt positivt på gravtest

Tjuvtestandets plåga

Trots bättre vetande och trots att jag inte känner mig ett dugg gravid så inleddes tjuvtestandet idag. Dag tio från äggplock, dag 8 från ET, eller kanske t o m dag 7 kanske, tydligen ska ET egentligen räknas som dag 0.

Stort fett minus, men jag hade inte väntat mig så mycket annat heller. Fast innerst inne så tror jag nog att om det hade blivit något så hade det synts nu, vet att det inte alls är säkert, men ändå.

Enligt kliniken ska jag testa på onsdag, nästan en vecka dit. Hade det varit en helt vanlig insemination borde jag haft testdag på måndag, men IVF är inte en helt vanlig insemination och oavsett vad är idag tjuvtestandets startdag och den började med ett minus.

Efter-ET-kontroll om några timmar, kommer inte få veta ett skit då heller, dr Gyn kommer nog sin vana trogen mumla att det ser bra ut och att jag ska testa på dag 19. Dag 19 är en evighet bort trots att jag inte vet om det är nitton dagar efter ÄP eller ET han menar.

Tittar igen på testet och tycker mig se en skugga, vet att det egentligen bara är inbillning men bryter ändå upp testet (vanlig clearblue). Det finns inget där, tittar man noga noga kan man se vart det saknade strecket borde vara, men jag tror att man alltid kan se det, så inte heller det betyder ett skit.

När testet torkat ser man ett svagt svagt tunt tunt streck, men sånt får man inte titta på i testandets värld, streck ska synas inom tio minuter och de ska inte vara hårstråtunna.

Får nog helt enkelt acceptera att det är ett minus, att det är för tidigt och att det inte betyder ett dugg mer än att ÄL-sprutan har gått ur kroppen.

Väntan och tålamod är inte mina favoritgrenar.

tisdag 10 juni 2008

Tvivlar

Har inte något nytt att säga egentligen. Hoppet kommer och går, däremellan tvivlar jag och undrar vad jag håller på med. Ser liksom ingen anledning till att det skulle funka nu när det gått åt helvete alla andra gånger. Det har inte ens gått en hel vecka än sen ET, lång lång väntan kvar.

Trött, hoppfull och tvivlande i en märklig blandning. Samtidigt händer livet för fullt, allt på en gång, mitt i förändring, kaotiskt och bra.

måndag 9 juni 2008

Mår bra

Ruvandet fortsätter, dag fem eller sex nu beroende på hur man räknar, och jag mår faktiskt rätt bra. Slås då och då av brutal skengraviditet och är trött-trött, särskilt på kvällarna, men det mesta kan jag nog skylla på proggisarna.

Däremellan är det faktiskt skitbra. Sommar, sol och jag är kär. Min värld förändras, och även om allt inte är enkelt så förändras den helt klart åt rätt håll. Allt går mycket bättre och enklare än jag hade vågat föreställa mig. Stora saker händer, bra saker.

Samtidigt funderar jag konstant. Finns finingarna kvar, har de fäst eller har de gett upp? Blir jag någonsin gravid? Blir det en eller två i så fall?

fredag 6 juni 2008

kommer bli galen

Ruvandet kommer bli vidrigt den här gången, massa dagar kvar och jag håller redan på att gå upp i atomer. Magen ser ut som jag är i femte månaden, borde inte svullnaden gå ner snart? Progesteronskengraviditeten har redan satt igång, stora ömma bröst och jag är en irriterad galning som inte får plats i mig själv.

Det dåliga jag skrev om igår är ingen katastrof, värdsligt och överkomligt, så inget att oroa sig över. Det bra överväger på alla sätt.

Hur jag ska stå ut med mig själv de kommande två veckorna är däremot en gåta, och hur min stackars omgivning ska göra det övergår mitt förstånd.

Låt mig få veta, jag avskyr att vänta.

torsdag 5 juni 2008

bra och dåligt under ruvandet

Trots ruvandet går livet vidare i sin egen takt. Idag har det hänt både bra och dåliga grejer, inget som direkt har med bloggen att göra, kan ändå säga att jag bestämt att det bra överväger det dåliga. MEN, det är inte lätt att hänga med i livet. Jag försöker, fast ibland vet jag inte hur man ska göra. Vad man ska göra. Kan bara försöka hänga med så gott jag kan.

Ruvandet borde få vara en heltidssysselsättning, eller ännu bättre ingen sysselsättning alls. Snälla, låt mig bli nedsövd och väck mig med ett plus när det är dags. Jag vill inte vänta mer.

psst, jag har löneförhandlat riktigt bra idag, rätt stolt och nöjd med mig själv.

Finingarnas liv i livmodern

Funderar på hur de har det, de två små som virvlar runt i min livmoder just nu. Bläddrar i Lennart Nilssons bok LIVET och tittar på bilderna på små små embryon. Undrar. Funderar. Igår var finingarna fyrcelliga. Hur ser de ut idag? Har celldelningen fortsatt fungera? Innehåller de fler celler eller är de redan döda? Det är fortfarande några dagar kvar tills de borde fästa. De måste växa till sig lite till först. VÄX, VÄX, VÄX. Kämpa på med celldelningen, jobba, jobba, jobba!

Jag vill inte tänka att det kanske redan är slut. Att de kanske redan har gett upp. Det går inte att veta. Det är grymt frustrerande att inte få veta.

Det kommer bli två långa långa veckor innan det är testdags. Jag bävar och längtar samtidigt.

En liten liten del av mig tror faktiskt att det ska funka den här gången. Det är skitläskigt. Den andra, mycket större delen av mig, tycker att jag är korkad och naiv som inte fattat att det är omöjligt. Jag hoppas på att det är det lilla lilla hoppet som har rätt.

onsdag 4 juni 2008

Två finfina

Det gick bra, kanske inte drömscenariobra, men ändå riktigt riktigt bra om man jämför med allt som kan hända. Sex eller sju befruktade, fyra hade börjat dela sig, två var finfina fyrcelliga, de andra två hade kunnat funka som färskförsök men kliniken tyckte inte att de dög att frysa. Jag tog de två finaste, och därmed inget till frysen. Känns ändå vettigast att försöka göra det bästa som går av det försöket istället för att spara några till frysen, det är ju inte säkert att de överlever frysningen ändå.

Så nu har jag två små finingar i magen, känns superbra trots att frysen är tom. Stort tack för alla tummar, kommentarer och lycka till, ni är fantastiska!

ET-dagen

Det närmar sig, väntan just idag är snart över, sen börjar en annan längre väntan.

ET (embryo transfer) är bara ett par timmar bort. Har bestämt mig för att inte ringa kliniken innan, om allt skulle vara skit så ringer de. Jag hoppas att jag slipper se deras nummer på telefonen just nu. Vill inte att de ska ringa och säga att alla embryon gett upp på vägen. Om det finns några bra nyheter så ringer de inte, då väntar de tills jag kommer dit. Dåliga nyheter vill jag helst slippa.

Drömscenariot: två finfina toppembryon till mig och kanske till och med några till frysen. Fick aldrig några till frysen sist och tror egentligen inte att jag får det nu heller, men man kan ju alltid hoppas ändå.

Mardrömsscenariot: ett danskt nummer kommer upp på mobildisplayen, någon säger sorry, vi är ledsna, det är ingen idé att du kommer hit. Alla har slutat dela sig.

Efter lunch vet jag, tills dess ska jag försöka jobba. Svårt att koncentrera mig, men ändå skönt att tvingas tänka på något annat.

tisdag 3 juni 2008

Befruktning

Ringde igen, fick ett bättre svar nu, även om det var långt ifrån så detaljerat som jag vill ha.
- Hur går det med mina ägg, är de befruktade? frågade jag.
- Joo, allt ser bra ut och de är befruktade, svarade sjuksköterskan efter att ha varit och pratat med embryologen.
- Allt ser bra ut! fortsatte hon.
- Men hur många är befruktade (jag, otåligt...)
- Det vet jag inte, men allt ser bra ut, det kommer gå fint imorgon svarade hon.


Hmm, allt ser bra ut kanske låter som en skitbra kommentar, men jag vill ha detaljer, riktigt bra, väldigt bra, ganska bra inte bara bra. Vad betyder det att de är befruktade? Hur många? Är det tre som är befruktade, sju eller nio? Någon som har börjat dela sig? Ge mig mer, jag vill veta mer.

Jag avskyr att vänta. Ska försöka låta bli att ringa dem mer, blir bara frustrerad. Om drygt 24 timmar ska jag dit igen, då vill jag få höra att allt ser riktigt riktigt bra ut, att det finns några toppembryon jag kan få tillbaka och kanske till och med en liten eller två som kan frysas. Så bra tror jag inte att det kommer gå, men jag drömmer och hoppas ändå.

mera väntan

Ringer kliniken prick kl tio, har nämligen för mig att de sa sist att det var runt tio man kunde ringa och kolla, den här gången glömde jag fråga. Får det aptrista svaret att de inte vet än, de har helt enkelt inte hunnit kolla på dem och just nu har embryologen fullt upp med dagens äggplock. Inget bra besked, men egentligen inte heller något dåligt besked, bara ett trist vet inte.

Har inget val, måste vänta ett par timmar och ringa senare. Vill veta nu. Är inte gjord av tålamod. Frustrerad.

Ska snart ringa

Tiden masar sig fram löjligt sakta. Om en halvtimme kan jag ringa. Börjar bli nervös. Hoppas hoppas att några av de elva små har klarat sig över natten.

Det är en sjuk känsla att föreställa sig att elva av mina ägg ligger i små burkar i ett värmeskåp i Köpenhamn. Att det kan bli barn av det, men att det också kan bli absolut ingenting. Oddsen är inte på min sida, påminner mig om det gång på gång. Trots att jag hoppas så har jag alldeles för bra koll på statistiken. Beroende på ålder och hur man räknar ligger graviditetschansen på 20-35% vid varje försök. Det är alltså bra mycket troligare att det går åt helvete än att det blir något. Ändå hoppas jag. Hoppas rätt mycket, mer än jag egentligen vågar.

Snälla snälla små äggen, gilla de danska spermierna och se nu till att ni blir befruktade. När ni ändå håller på kan ni väl också börja celldelningen och växa till er så att åtminstone någon av er har blivit ett finfint embryo till imorgon lunch. OK?

Embryologen som jobbade på kliniken igår var en svensk tjej som lovade att titta till sina landsmän lite extra, hoppas hon har lyckats pyssla om dem på rätt sätt.

Inget trepack

Hade först bestämt mig för att köpa ett trepack till det här försöket, men det blev inte så. Började vela veckan innan jag åkte ner, vet egentligen inte varför men på nåt sätt så känns det bättre att ta ett försök i taget.

Insåg när jag väl kom till kliniken att jag ju sagt trepack till dem och tänkte att då får det väl bli så ändå, men sen när jag fick fakturan hade sjuksköterskan missförstått mig och skrivit en faktura på ett vanligt försök ändå. Jag valde att inte säga till utan tänkte att det nog är lika bra, så nu blev det inget trepack trots allt.

Känns lite naivt att tro att det faktiskt skulle kunna funka den här gången, men ändå så känns det rätt bra. Visserligen slösar jag pengar om allt går åt helvete, men om det inte blir något den här gången heller så är det inte pengarna som kommer kännas som det största problemet, även om IVF är svindyrt när man betalar själv.

Jag kan inte påverka mer nu, jag kan bara vänta och se.



Que sera sera, whatever will be will be. The future is not ours to see.

väntan

Känns som att allt handlar om väntan nu. Om två timmar är det dags att ringa kliniken och se hur det har gått med befruktningen. Är lite orolig fast jag egentligen tror att just befruktningen borde gå bra, det gjorde den ju sist och nu är äggen fler, så även om ett par inte klarar sig så borde några göra det.

Äggplocket igår gick bra, gissar att jag har tur som är en sån som morfinet tar ordentligt på, för även om det kändes rätt rejält och inte är nåt jag vill göra oftare än jag behöver så gjorde det inte särskilt farligt ont. Var visserligen rätt mör och trött hela dagen, värmeböljan tillsammans med dåsigheten från morfinet var inte direkt uppiggande och eftermiddagen varvades med sömn och fika i solen.

På många sätt var det ändå annorlunda, jag har gjort den här resan ensam så många gånger nu, men den här gången var K med. Det är stort och det är fint.

måndag 2 juni 2008

elva ägg

Elva ägg fick jag ut den här gången. Känns grymt mycket bättre än sist, då sa de först tre men sen fick jag höra att de hade fått ut sex. Nästan dubbelt så många den här gången alltså, faktiskt ett helt Nylsa IK, hoppas hoppas att de kommer visa sig vara fina, befruktningsvilliga ägg som blir embryon och celldelar sig som de ska.

Ska ringa kliniken och höra hur de mår imorgon. Har fått en tid för ET på onsdag efter lunch. Hoppas hoppas att det finns något att få tillbaka då, just nu känner jag mig rätt hoppfull.

Mer kommer sen, trött och seg nu, sova-middag-dags efter händelserik förmiddag.

på väg till ÄP

Tidig morgon, solsken och svullen mage. Efter ett par lysande dagar i Malmö är det nu Danmark som gäller. Äggplock. Vill att de ska hitta många ägg, fler och bättre än förra gången. Om ett par timmar vet jag.

fredag 30 maj 2008

på nattåget

På nattåget på väg till skåneland. K är med, känns fantastiskt. Blir malmöhelg med vännerna och sen äggplock på måndag. Stort och omvälvande, jag både pessimist och optimist på en gång. Väljer att hoppas men funderar och undrar däremellan.

Snart är det dags.

torsdag 29 maj 2008

upp och ner

Idag fick jag höra om ännu en efterlängtad bebbe som fötts, en av tjejerna i gruvtolvan* som äntligen äntligen fått barn efter många IVF:er. Härligt, underbart och såå grymt peppande att höra att det kan funka hela vägen ibland. Grattis!

Nån timme senare läser jag Tingelings epilog och gråter, det är fruktansvärt att det ska behöva vara så himla orättvist och svårt. Att någon ska behöva kämpa så länge och sen tvingas tänka om. Är det någon jag verkligen verkligen alltid hoppats för har det varit Ting, faan vad världen är ful ibland.

Undrar hur det kommer bli för mig. Vad kommer jag skriva? Kommer jag tvingas inse att det inte går eller kommer jag skriva inlägg om plus och graviditet? Den här IVF:en som känts så enkel och avlägsen översvämmar mig helt och hållet nu. Jag är trött, svullen och vill bara få veta, kommer det nånsin funka och i så fall när?

*Gruvtolvan = En grupp femmisar jag träffar, från början var vi alla försökare, nu har fyra hunnit bli mammor och minst en till är på gång.

Trött, trött, trött

Senaste dagarna har jag varit löjligt trött, kommer inte ihåg att jag var det förra gången så jag vet inte om jag kan skylla på allt sprutande och pillertrillande eller om det är nåt annat. Kan ju vara så enkelt som att livet helt plötsligt börjar komma ikapp, ny kärlek, nytt jobb, ännu en IVF och snart sommar, det kanske tar ut sin rätt? Fast sommar brukar man väl bli pigg av?

Trist är det i alla fall, oavsett vad det beror på. Sover middag men gäspar ändå tidigt på kvällen, jag brukar vara nattmänniskan som aldrig går och lägger sig i tid, nu är jag konstant trött dygnet runt. Vill bli pigg, vill vara som vanligt.

Bara två Gonal-F-sprutor kvar, sen närmar det sig. Hoppas jag får bli pigg igen då. Skulle inte ha nåt emot om jag var gravidtrött, men hormontrött känns långt ifrån lika meningsfullt.

onsdag 28 maj 2008

Det finns äggblåsor

Nyss hemkommen från dr Gyn, det ser ut som att det verkligen blir ett försök den här gången också, fast några dagar senare än jag hade hoppats. Grymt skönt, jag har nog oroat mig en hel del trots allt, även om jag haft fullt upp med annat och förträngt det.

Resultatet so far för Nylsa IK - 8 st 14 mm stora äggblåsor på vänster äggstock och minst 4 lika stora på höger, dessutom några små som kanske hinner ikapp, cystan har blivit mindre och livmoderslemhinnan är 13 mm tjock och treskiktad vilket är precis vad den borde vara. Enligt dr Gyn ser allt med andra ord bra ut. Han mumlade ett lycka till, bokade efter-ET-kontroll och påpekade att jag ska dra ner på Trombyl och sluta med Metformin när jag plussar, begriper inte hur han kan säga NÄR och inte OM, men men han försöker väl inge hopp, jag gillar honom för det.

Ringde kliniken och har nu fått nytt schema för sista dagarna, äggplock blir på måndag morgon, lördag kväll byts Gonal F ut mot Ovitrelle, till dess allt som vanligt. Förhoppningsvis två små embryon tillbaka på onsdag eftermiddag, om det nu finns några då, absolut inte säkert med tanke på allt som kan gå åt helvete i den här cirkusen.

Bestämde mig för att berätta för min chef att jag måste till Danmark, behövde inte säga mer än så, hon fattade eftersom hon vet att jag har försökt tidigare, så nu har jag fått ok på att jobba hemifrån ibörjan på nästa vecka och att jag kan välja var mitt hem råkar vara just de dagarna, fantastiskt skönt att slippa ljuga.

tisdag 27 maj 2008

Imorgon och livet

Vill att det ska vara imorgon onsdag nu. Då är det äggblåsemätning och slutplanering. Då får jag veta vilken dag det blir. Som det ser ut nu kan det lika gärna vara äp på fredag som på måndag, men jag tror att det lutar åt lördag. Snart snart vet jag, ska bli skönt.

Har inte känt så mycket den här gången, antagligen för att jag knappt känt efter, magen är svullen - ett extra hål på skärpet hittills på sprutdag 7 - men inte ont, ingen huvudvärk från sprayen, nada. Lyxigt faktiskt. Funderar på hur många det blir den här gången, hoppas hoppas att allt ska se bra ut, men fixar inte att oroa mig så himla mycket, jag kan inte påverka och därför blir det som det blir.

Livet rullar på i fantastisk fart, jag och K på middag hos mina föräldrar i söndags, funkade hur bra som helst, jag är lycklig! Kan inte riktigt tro på att det är sant men det är det faktiskt.

Grejer händer på jobbet - bra grejer tror jag - igår skickade jag ett mail som jag nu väntar svar på. Spännande och knöligt. Igår tog jag slut, dödligt trött, all energi försvann, sov middag flera timmar och satt ändå och gäspade i soffan på kvällen, tror att det finns mer energi idag, hoppas på det.

Livet är spännande och jag kämpar på för att hinna med allt stort som händer på alla fronter samtidigt.

lördag 24 maj 2008

Facebooksvenska

Loggar in på Facebook och möts av ett automatiskt genererat meddelande/reklam:
Du har 1 nya meddelande.
En av dina vänner har en hemlig fruktdryck på dig. Fynd ut vem.

Automatisk översättning är långt ifrån lysande, fast ganska rolig.

mer om att må bra

Må-bra-bloggande är tråkigt, jag vet. Tänker ändå skriva att det är just vad jag gör, mår bra alltså. Pratade nyss med vännen, snart blir lilla huset invaderat av henne, hennes sambo och deras finfina två små pojkar, grillning i solen med människor man gillar är aldrig fel.

Ikväll ska jag möta K på centralen, efterlängtad och saknad kommer hon äntligen tillbaka, hur kan man låta bli att vara glad då?

Under tiden sprayar, sprutar och pillertrillar jag, men solsken, vänner och kärlek gör att IVF:en är långt ifrån det viktigaste. Viktig är den, barn vill jag ha, men under tiden jag väntar och längtar tänker jag leva.

Lugnare den här gången

Sitter med morgonkaffe i köket och inser att IVF:en den här gången känns helt annorlunda än sist. Om ganska precis en vecka borde det bli äggplock i Köpenhamn, det är snart, ändå känns det så avlägset, tänker självklart massvis på det, men är inte alls så besatt och uppjagad på samma sätt som förra gången.

Tror att det kanske beror på att det inte är första gången nu, jag vet vad som väntar. Tror också att det är så enkelt som att man inte orkar vara så inne i det hela tiden, lite distans gör livet enklare. Fast lite märkligt känns det, att det är så avlägset och ändå så nära. Borde oroa mig för en massa saker som hur många äggblåsor det blir, om de växer tillräckligt och i rätt takt, om de kommer befruktas, dela sig osv, men just nu gör jag inte det. Det blir som det blir och jag tror faktiskt att det kommer bli bra. Kanske inte på det här försöket, men något av mina tre försök i trepacket borde fungera. Jag vill tro det, jag tänker hoppas det. Om jag har fel får jag tänka om då, då när jag vet att det inte gick, nu tänker jag våga vara lite optimistisk. Tycker att det är min tur nu.

På onsdag blir det mätning av äggblåsorna, då får jag veta om det blir ett fotbollslag igen eller bara några få, då får jag veta vilken dag jag ska åka. Tills dess försöker jag tänka på annat, grillunch med vännen och hennes barn idag, ikväll äntligen få träffa K som varit bortrest sen i onsdags, Morsdag-middag hos Mamma imorgon, ogräsrensande i trädgården hemma och allt annat som hör livet till oavsett om man IVF:ar eller inte. Jag mår helt enkelt oförskämt bra mitt i allt stort som händer.

fredag 23 maj 2008

Spruta i skogen och väntan i gbg

Kan meddela att det går utmärkt att ta Gonal F-sprutan i skogen. Lyckades smita iväg från alla kollegor och halvgömde mig bakom en bil för att ingen skulle se vad jag smusslade med. Hade varit lite svårt att förklara utan att behöva berätta hela sanningen, men jag hade tur och ingen kom förbi.

Just nu har jag lite mindre tur. Fick fel info om när vi skulle bli klara och har därför bokat ett alldeles försent tåg hem. Väntetid på tågstationen blir hela 4 timmar och 55 minuter. Två av de timmarna har gått nu, knappt tre timmar kvar. Hade trott att det skulle gå och fråga tågpersonalen om de inte kunde låta mig ta ett tidigare tåg, men no such luck. Alla tåg är överfulla och jag får istället fördriva tiden på ett fik. Är för snål för att lägga femtonhundra på en förstaklassbiljett bara för att få komma hem några timmar tidigare.

Fast egentligen är det inget synd om mig alls. Har hittat en strömplats på stationsfiket, kan surfa, ladda mobilen och annat viktigt som inte funkade i skogen, har till och med fått lite jobb gjort. Snart blir det en fika med Kaki som turligen nog ändå hade tänkt gå tidigt från jobbet och kunde tänka sig att slösa bort några timmar med mig.

onsdag 21 maj 2008

Stimuleringsdag ett

Mitt i allt annat som händer i livet och på jobbet lyckades jag idag ta mig till dr Gyn för nedregleringskontroll nummer två. Förra veckan fanns det två cystor, nu var den ena helt borta och den andra hade minskat rejält i storlek. Livmoderslemhinnan tunn och nedreglerad. Fick välja om jag ville börja spruta eller om jag skulle avvakta en cykel och börja spraya igen om en dryg dryg månad, det var ett ganska lätt val. Dr Gyn tror inte att cystan kommer störa särskilt mycket och jag väljer att gå på hans linje, har ingen lust att börja om från början igen. Med tanke på sommaren, som trots all kyla nog kommer ändå och innebär semesterstängd dr Gyn och annat, så kunde det blivit en lång väntan.

Alltså blir det sprutstart ikväll. Det finns en liten risk att äggstocken med cystan inte klarar av att producera maximalt med ägg, men just nu skiter jag i det. Jag har trots allt två äggstockar och jag väljer att hoppas, har inget val.

Om allt går vägen blir det äggplock om runt en och en halv vecka, tills dess ska sprutan få följa med på jobbresa inkl kick off i skogen, trodde att det skulle räckt med alla sprutor jag tagit på flygplatser, hotell och flygplanstoaletter, men nu blir det även sprutande i skogen. Kanske kanske (om jag har tur och nångång lyckas bli gravid) får jag en naturintresserad resgalning efter alla turer.

K har rest bort. Jag är inte van att behöva vara ifrån henne, sen vi träffades för bara en månad sen har allt gått fort fort. Vi fick ihop en snabb dejt innan tåget gick, fascinerande vad fort man kan vänja sig vid kärlek. Livet är fantastiskt och jag njuter av att ha någon att sakna även om det kommer kännas jobbigt tomt att hon är långt bort. Om ett par dar ses vi igen. Jag längtar.

tisdag 20 maj 2008

Snart snart är det kanske dags

Har varit usel på att blogga på sista tiden, mest för att det är så mycket som händer och jag har inte riktigt haft ro att sitta ner och fundera på vad jag vill säga om det. Livet är bra och spännande men rusar fram i hundraåtti och jag försöker göra mitt bästa och bara hänga med, det går bra, jag är kär och omtumlad.

Är på tredje sprayveckan och har sprayat med högre dos sen i onsdags, imorgon är det äntligen dags för nästa kontroll. Förhoppningsvis finns det inga cystor kvar, förhoppningsvis får jag börja spruta imorgon. Imorgon är snart, i så fall blir äggplock och ET också ganska snart.

Jag har hopp inför det här försöket, det betyder inte att jag verkligen tror att det kommer att funka, men jag har hopp och det betyder en hel del. Blir ett trepack den här gången, så om det inte funkar nu kanske jag har tur att det funkar nästa gång, eller gången efter det. Skulle det inte göra det så finns det nu en c-plan. C-plan har jag saknat. C-plan är tryggt och skönt. Just nu tror jag på livet, på att det kommer bli bra, på något sätt kommer det bli. Livet är bra just nu.

fredag 16 maj 2008

Gyntiden löst

Jag begriper att det är rätt ointressant, men tänker ändå meddela här, jag fick till slut efter lite tjat en eftermiddagstid av dr Gyns fru, Först fanns det absolut ingen tid men efter att jag lät lite ledsen och orolig så hittade hon en återbudstid. så grymt skönt. Nu är jag på banan igen.

torsdag 15 maj 2008

tre veckor och en dag

Längre än så är det faktiskt inte sen jag och K hade vår första dejt. Helt obegripligt och häftigt, svindlande korta och långa veckor, så mycket som har hänt på så väldigt kort tid. Livet är spännande!

onsdag 14 maj 2008

Minst en vecka kvar till sprutstart

Blir inte något sprutande än på ett tag. Bestämde med dr Gyn att det måste vänta en vecka för att jag ska kunna åka på min jobbresa. Sen kollade han om jag var nedreglerad och då såg det inte ut som det borde, så jag hade fått fortsätta sprayandet oavsett inbokad jobbresa eller inte.

På båda äggstockarna fanns något som såg ut som en normalstor äggblåsa, så ska det tydligen inte vara när man är nedreglerad. Cystor mumlade han, jag frågade vad det var och enligt honom var det egentligen vanliga äggblåsor, men som visade att jag inte var tillräckligt nedreglerad för att få börja spruta. Så nu blir det ännu mer sprayande, tre gånger om dan i en vecka till, sen borde cystorna vara borta enligt honom. Hoppas att han har rätt.

Fick en ny tid för ny koll om en vecka, hade bråttom och kollade inte kalendern utan tog första bästa tid de förslog. Nu har jag insett att det inte går. Fattar inte hur man ska kunna få ihop ett jobb med deras tider, åtminstone inte ett sånt jobb som jag har.

Därför kommer här en efterlysning: Om någon har en tid hos allas vår dr Gyn på onsdag eftermiddag 21/5 och kan tänkas vilja byta den mot min tid som är kl 9.30 samma onsdag, så snälla hör av dig. Ska självklart ringa imorgon och se om det finns nån eftermiddagstid kvar, men tvivlar på det... Men men, det löser sig nog det med, det måste det.

Sprutstart och planering

I eftermiddag får jag äntligen veta när det ska bli dags att börja med sprutorna. Ska till dr Gyn och planera in dagarna fram till ET, inte alls omöjligt att han tycker att sprutstart ska bli ikväll. I kylskåpet ligger paketen med Gonal F och Ovitrelle och väntar. Vill komma igång nu.

Sprayat i drygt två veckor och känner inte av en enda biverkning, tror att det beror på att så mycket annat är rätt just nu.

Vet fortfarande inte hur jag ska lösa det hela med jobbet, men det blir nog till att jag ska köra på den ärliga vägen och berätta för min chef vad det är jag håller på med, eller så säger jag att jag behöver några dagar ledigt för att få en långhelg med kärleken... Hoppas hoppas att det går att få till att det blir över helgen, men men, det löser sig nog på nåt sätt. Danmarksresan närmar sig med stormsteg, det är stort och bra det också. Mycket som är bra just nu helt enkelt.

Tusen tack för alla fina kommentarer, ni är underbara allihop!

måndag 12 maj 2008

Två i trädgården

Många många saker är stora och omtumlande just nu, det är underbart men skapar ändå en massa kaotiska tankar i min skalle. Jag var singel när jag köpte lilla renoveringshuset med djungelträdgården och monsterhäcken. Jag var singel när jag bestämde mig för att jag verkligen vill ha barn och att det var dags att försöka göra allt jag kan för att få det att bli så. Jag har varit singel länge länge och därför bara haft mig själv att tänka på när jag har planerat och funderat över livet och framtiden.

Nu är jag inte singel längre. Vi har inte haft många veckor tillsammans än, men ändå, min värld har förändrats. Den har förändrats på en massa sätt redan, förändringen är fantastisk, min värld har blivit bättre, roligare och vackrare. Det hade jag inte trott om någon frågade mig för ett par veckor sen.

Då, när jag trodde att jag skulle ha svårt att släppa in någon i mitt liv, i min värld, då när jag trodde att jag eventuellt kunde bli särbo någon gång i framtiden, men inte skulle kunna låta någon komma närmare än så. Hit men inte längre var min devis, jag försöker ändra på det nu, det går ganska bra, det går riktigt bra faktiskt.

Det är som om enstöringen i mig har flyttat hemifrån, jag vet inte vart hon har tagit vägen och jag kan inte säga att jag saknar henne heller. Enstöringen kan få vara välkommen hem på besök nån gång då och då, komma över en kväll och sen dra igen, men hon är inte välkommen att flytta tillbaka permanent. Tidigare kanske jag har gett enstöringen större plats än hon egentligen har krävt, bara för att jag har trott att det var så det skulle vara, så jag skulle vara.

I går, när vi hade varit ute och fixat i trädgården hela dagen, slog det mig att det verkligen är det här jag vill, det jag har längtat efter men förträngt. Jag och en kärlek. Någon som tillsammans med mig går och pular i trädgården, inte bara en singel-Nylsa utan en Nylsa och en K som tillsammans lagar mat, bränner halloumi på grillen för att viktigare saker händer, pratar om livet, pratar om framtiden och allt det konstiga som är på gång. Min favoritgranne hälsade henne välkommen när vi stod och pratade över staketet, det kändes så rätt, som att hon har kommit för att stanna. Jag tror att det är så, jag hoppas att det är så.

Samtidigt, det kan inte vara helt enkelt att träffa mig just nu, att träffa någon mitt i IVF-landet. Vad händer om IVF:en funkar? Vad händer om den inte funkar? Vad händer då med oss? Detta oss som är så nytt, som inte hunnit landa, ett vi som är under skapande, vad händer med det?

Fast jag är inte rädd. Det är helt obegripligt för mig att jag inte är rädd, att jag vågar. Jag fattar det inte, men jag är stolt och glad. Jag är kär, jag är glad och jag är stolt över att jag vågar.

fredag 9 maj 2008

Lösen eller inte

Tidigare har den här bloggen bara handlat om mig, då har jag kunnat skriva vad jag vill och inte brytt mig särskilt mycket om vem som läser eller inte läser, men nu börjar det kännas annorlunda. K har kommit in i mitt liv, det är stort, viktigt och grymt bra, men jag vet inte hur jag ska förhålla mig till att några av er som läser känner henne, känner mig och kanske till och med känner oss bägge två. Det är en helt annan sak att skriva när det inte längre bara handlar om mig och mitt liv, mina känslor och mina tankar, när jag inte längre bara är en anonym Nylsa.

Antingen får jag göra som många andra redan har gjort - flytta till wordpress och lösenordsskydda - eller så får jag bli mer försiktig med vad jag skriver, hur jag skriver. Inget alternativ känns riktigt bra, men jag tror ändå att det lutar åt det senare. Jag vill inte lösenordsskydda, gillar nånstans att vem som helst kan läsa, att alla är välkomna att läsa, oavsett om man känner mig eller inte, oavsett om man hittar hit via en länk eller om man googlat sig fram.

En helt annan sak är att jag fortfarande förvånas över att ni är så många som läser, trots att jag ofta använt bloggen till att skriva av mig på när jag behövt gnälla, mycket har nog varit rätt trist läsning. Men ändå, det blir alltså inget lösen just idag i alla fall, fast det betyder också att vissa inlägg aldrig kommer bli skrivna, eller åtminstone aldrig publicerade.

Vi får se, jag kanske ändrar mig, jag kanske nojar helt i onödan, men tills dess så måste jag nog fundera lite.

torsdag 8 maj 2008

Planeringen löst

Idag gick det bättre, ringde dr Gyns sköterska mitt under telefontiden och kom fram på första försöket. Hon svarade lugnande, sa ungefär: men Hej lilla gumman, inte behöver du vara orolig, jag har precis läst ditt mail och det här löser vi. Spraya kan man göra hur länge som helst, och är det bara två dagar du är borta så ska vi så klart kunna planera in det utan problem.

Vi fortsatte prata lite om när jag höll på att fastna i Schweiz och hon lät lugnad när jag berättade att jag inte skulle längre bort än till Göteborg den här gången.

Planen nu är alltså att jag ska dit på nedregleringskontroll på onsdag, då ska kalendrarna fram och dr Gyn får bestämma vilken dag han tycker att jag ska börja med sprutorna så att det både funkar med min resa och med deras förhoppning om att inte behöva jobba på helgen i onödan. Känns grymt skönt att veta att det är lugnt, att jag slipper strula och att de förstår att det inte är helt enkelt att få ihop ett jobbliv med allt annat i processen.

Ikväll, precis som nästan alla andra dagar den senaste tiden ska jag få träffa kvinnan som gör mig glad, för er som undrar, joo, hon har ett namn, men namnet hör inte hemma här, här kommer hon få heta K.

onsdag 7 maj 2008

Glömska jag - långt och rörigt

Hade tänkt ringa dr Gyn idag, men hela förmiddagen rann iväg och nu är telefontiden slut. Får försöka vara mindre glömsk imorgon, men kanske någon av er vet hur det funkar?

Kör långa protokollet och vanligtvis sprayar man i ca två veckor för nedreglering, får en fejkad mens, gör en kontroll att man är nedreglerad och får sen klartecken för att kunna börja stimuleringsfasen med sprutorna.

Har för mig att jag har hört att man kan förlänga sprayandet ett par dagar och hade tänkt göra det eftersom jag har en resa jag inte kan flytta på, men nu börjar jag undra om jag verkligen kan förlänga sprayandet. Är på spraydag 9 idag, fick blödningen redan igår. Har sen tidigare bokat nedregleringskontroll på onsdag om en vecka, då har jag alltså sprayat drygt två veckor. Tänkte sen vänta med att börja med sprutorna ett par dagar till, men nu börjar jag undra.

Kan det vara farligt/negativt/fertilitetsdåligt att vara nedreglerad för länge? Som jag har förstått dr Gyn så ska det inte vara någon fara, men jag är inte säker på att jag minns rätt. Har för mig att han sa att det enda som händer är att man kan få en lång mens eftersom man inte har något aktivt östrogen som sätter igång en ny cykel. Eftersom jag redan nu blöder så kanske det blir väl länge? Vill egentligen börja spruta direkt, men eftersom jag är ny på jobbet så kan jag inte styra allt som jag vill...

Sist var jag på mätning dag 5, 8 och 10, tog äl-sprutan dag 11 och äp dag 13. Den gången kom dr Gyn och hans fru in extra och jobbade helg eftersom jag var ute och reste dag 6 och 7, kan knappast förvänta mig att de ska göra det igen. Dessutom blev det en rysare eftersom jag fastnade på en flygplats mångamånga mil hemifrån pga trasigt flygplan, sånt vill jag inte vara med om igen.

Enligt schemat borde jag börja spruta på onsdag, i så fall är jag bortrest dag 9-10 och 11-12 blir helg, tror inte att det är nåt bra, eller så är det helt ok om allt ser bra ut dag 8, men dag 8 kan vara för tidigt för att säga något om när det verkligen är dags, i så fall kommer han vilja att jag kommer på fredagen dag 10 och det kan jag inte eftersom jag inte är i sthlm då.

Mitt andra alternativ är att sprutandet förskjuts 4-5 dagar så att dag 9-10 blir på måndagen, vore perfekt om det inte är så att kroppen tänker turboproducera den här gången. Har ju blivit ordinerad höjd gonal f-dos så det finns inget alls som säger att det kommer vara som det var förra gången.

Blir knäpp när jag bläddrar fram och tillbaka mellan dagarna. Måste så klart prata med dr Gyn och se vad han säger men undrar ändå om någon vet, är det farligt att vara nedreglerad ett par dagar extra?

Självklart skulle det bästa alternativet vara att skita i resan to-fre, men om jag ska vara ledig veckan efter för att åka till Danmark så blir inte det något bra.

tisdag 6 maj 2008

Kan inte skriva men gör det ändå

Har saker jag vill skriva som inte funkar här. Vill berätta om kvinnan jag har träffat, vill visa fina bilden en kompis tog när vi var och fikade, men det går inte. Den här bloggen handlar om att jag vill ha barn, inte om allt annat, även om det vanliga livet självklart får lysa igenom ibland.

Men - oavsett allt ovan så måste jag få berätta lite ändå. Att hon är fantastisk, att jag inte fattar att det händer, att det är stort och att jag är glad. Hmm, att jag är glad har nog redan skrivit sjutton gånger, men ändå, glad och full av förväntan är jag.

Hinner inte med

Allt går fort nu, fort är ofta bra, fast ibland knöligt. Synarelablödningen är redan här, spraydag åtta, och jag som hade tänkt spraya länge och skjuta lite på sprytandet. Måste räkna dagar, får inte ihop det. Men det närmar sig, det är bra. Ett par vårdagar i Danmark blir det, frågan är bara när.

söndag 4 maj 2008

Nedräkning

Dagarna går - är på sjätte spraydagen, tredje rökfria dagen, tolfte dejtdagen, tredje trombyldagen osv - skönt att man kan räkna livet och dagarna på olika sätt beroende på vad man vill åt. Oförskämt bra mår jag oavsett medan jag målar altanen, flinar fånigt, sprayar, pillertrillar, äter hyfsat nyttigt, gnäller men låter bli att röka och tycker att livet är rätt underhållande i allt sitt kaos.

Hur jag än gör så närmar sig sprutor och IVF #2 med stormsteg, hoppet har kommit tillbaka, kanske stavas hoppet trombyl, kanske stavas det dejt och flirt, kanske stavas det bara tid och tvångspausande? Det är läskigt att hoppas, men samtidigt är det grymt mycket skönare att hoppas än att inte våga.

lördag 3 maj 2008

Arg och galen



Alla IVF-preparaten hemma, nytt sen förra gången är trombyl och höjd dos Gonal F, annars samma som sist, alltså metformin, vitaminer, synarela, gonal-f, ovitrelle och progesteronvaggisar. Läkerol och tuggummi kanske inte brukar ses som IVF medicin, men just den här gången så är de ersättning för alla nikotinpreparat man kan tänka sig. Cold turkey-rökslut, jag är arg och galen men vet att det snart går över. Tack Fertilitetsturist för den fina kalkonen.

Åker iväg till fullpackad affär och köper mängder av färg, lånar en högtrycksspruta och tvättar altanen. Högtrycksspruta funkar bra mot aggression och abstinens, det brukar målning göra också, så jag ska nog klara mig. Från tidigare försök vet jag att efter tre dagar brukar det värsta vara över om man bryter tvärt, än så länge har det gått knappt två dagar. Stackars stackars min omgivning.

fredag 2 maj 2008

Mer Gonal F och inget nikotin

Mailar med kliniken fram och tillbaka, gillar att de är så enkla att ha att göra med, snabba på att svara och konkreta besked, bra.

Stimuleringsdosen till nästa IVF är nu höjd, 150 IE förra gången blir 225 IE den här gången, fortsätter köra på Gonal F. Lite drygt två veckor kvar tills jag kan börja spruta. Längtar efter att komma igång med sprutandet. Ska nog åka iväg och hämta ut dem nu idag, känns bra att ha kylskåpet välfyllt.

Inget mer nikotin i någon form för mig nu, kroppen lär fyllas med så mycket annat konstigt att jag tänker att den kan få slippa nikotinet. Känns bra, trött på att röka, trött på att vara beroende, trött på att lukta rök, men samtidigt grymt rastlös och abstinent, fast det ska gå den här gången. Jag vill ju inte röka, det borde inte vara så svårt att låta bli då.

Bakvänd ordning

Vet inte varför men allt blir fixat i en konstig oordning till det här försöket, antagligen för att jag försökte förtränga det mesta som hade med IVF-fixande när jag pausade, tänkte att om jag inte tar tag i det så blir det mindre jobbigt, mindre verkligt. Korkat beteende jag vet, men ibland blir det så.

Nu har jag i alla fall pratat med kliniken, måste veta om de vill att jag kör på som förra gången eller om någon dos ska ändras. De skickar ett nytt stimuleringsschema, så snart vet jag. Kändes rätt korkat att börja spraya utan att prata med dem, men nu vet de att jag planerar att komma i slutet av maj, hade inte varit så kul om de hade sagt att det var fullt... Förutsätter att nedregleringen ska vara likadan som sist, den har jag ju redan börjat med, men kan inte tänka mig nåt annat.

Från min dr Gyn här hemma ska det dyka upp ett recept på Trombyl i brevlådan idag. Nångång nästa vecka borde jag och alla recept och scheman finnas på samma plats, tills dess sprayar jag på och hoppas på att resten löser sig. Nedregleringskontroll är redan bokad, så lite koll har jag trots allt, kontroll och kaos i en märklig blandning.

torsdag 1 maj 2008

Första maj

Hade det varit för ett par år sen hade jag varit ute och demonstrerat idag, men så blir det inte nu. Tycker egentligen att jag borde, men just idag vill jag inte. Istället vaknar jag tidigt tillsammans med hon som gör mig glad. Allt har gått så fort, jag förstår inte riktigt vad som händer, vad det betyder.

Middag med lillebror och några få av bästaste vännerna igår, grillning och mat ute trots regn, ibland är även fula tak bra att ha. Rödvin och musik, bra samtal och skratt. Kaos i lilla huset, jag trivs med sånt. Nu sitter hon på ett tåg på väg långt bort och jag sitter vid köksbordet och dagdrömmer.

Sprayandet och allt det innebär finns ständigt närvarande, men känns ändå väldigt avlägset. Tänk om det är trombylen som kommer göra den stora skillnaden, tänk om det kan gå?

Försöker låta bli att fundera men det är svårt, det blir som det blir helt enkelt.

onsdag 30 april 2008

Längtan

Jag har någon jag längtar efter, det är ovant och stort, det är fantastiskt, konstigt, läskigt och superbra samtidigt. Om några timmar kommer hon hit, jag är glad och jag längtar.

Trombyl

Suttit i telefonkö halva förmiddagen. Fantastiskt skönt att vara ledig idag, men egentligen hade jag tänkt ägna dagen åt annat än telefonköande. Dr Gyn och hans sköterska har rätt begränsade telefontider, blir inte bättre av att hon kan prata ganska länge ibland. Kom fram efter tio minuter vilket i det här sammanhanget får ses som kort tid, försökte avklara samtalet så fort det gick eftersom jag gissade att många andra säkert väntade. Avslutade det lite för snabbt, fick en tid bokad men glömde be dem skicka recept på Gonal F och glömde fråga om svar på mitt TNF alfa-prov. Ringde igen, upptaget så klart. Efter ytterligare nån halvtimme med mobilen på återuppringning kom jag fram.

TNF alfa-provet hade hon inte sett till, först pratade hon om förseningar pga strejken, men sen fanns pappret helt plötsligt där. Provsvaret sa åtta, det ska ligga under fyra. Jag har aldrig hört någon som har fått ett svar under fyra, men å andra sidan brukar man inte få testa om man inte försökt ett tag eftersom provet tydligen är ruskigt dyrt. Gissar att de flesta med under fyra blivit gravida för länge sen. Nåja, nu blir det Trombyl som gäller, känns bra att göra något annorlunda den här gången. Vet att det finns flera som det har funkat på, hoppas på att jag ska vara en sån.

Stackars kroppen ska nu fyllas med metformin, vitaminer med extra folsyra, trombyl och synarela varje dag, om några veckor blir det mindre synarela, men spetsat med lite gonal-f och slutligen en ovitrelle. Har visserligen inte vågat mig på några naturläkemedel än, är för rädd för att de skulle krocka med nåt av allt det syntetiska. Känner mig ändå som en medicinsk cocktail, ett piller- spray- och sprutexperiment, men bara det kan hjälpa så kan jag stoppa i mig vilken skit som helst. Det hade jag inte trott för ett drygt år sen när jag inte ens vågade ta en alvedon.

Sprayandet har börjat

Igår var det så äntligen dags att sätta igång med sprayandet, långa vägen mot IVF nummer två är därmed påbörjad på riktigt. Återstår att ringa dr Gyn och se vad han tycker att jag ska göra med det här försöket, få reda på resultatet av TNF alfa-provet och sen ringa och prata med kliniken. Blir ett trepack den här gången, tror att jag kommer behöva alla tre försöken, minst.

Måste i alla fall försöka, är skyldig mig själv att försöka. Eller som min mamma sa en gång för många år sen - Man blir inte gravid av att gå på tjejfester.

måndag 28 april 2008

Recept och apotek

Planen står fast, dags att börja spraya imorgon bitti. Tittar igenom min hög med gula receptlappar, och som tur är finns den kvar, bland lapparna med Ovitrelle, Progesteron och annat gömmer sig även lappen där det finns ett uttag kvar av Synarelan, skönt.

Apoteket nästa i eftermiddag, snart är jag på gång igen!

Och på andra plan i livet så... jo, fortfarande glad, någon jag tycker mycket om kommer över till mig ikväll.

söndag 27 april 2008

Rullar på

Livet fortsätter vara spännande, grejer händer och jag försöker att bara hänga med utan att ifrågasätta allt eller oroa mig i onödan.

lördag 26 april 2008

Deprimerade rökare?

Råkade höra på ekot att rökare löper mycket större risk att bli deprimerade än ickerökare. Just nu är jag så långt ifrån deprimerad man kan vara, men ännu en anledning läggs till hela den stora högen av bra anledningar till att ta tag i rökningen. Fast jag brukar bli rätt deprimerad i början av ickerökandet...

Nu när jag har bestämt att jag ska börja spraya på tisdag så måste jag sluta innan dess. Idag blir det inte, men kanske imorgon? Har för mig att Nordica säger att man bör vara helt rök- och nikotinfri minst fyra veckor innan äggplock, på tisdag är det fem veckor. Inte mycket till mariginal, men ändå.

Massa känslor och funderingar snurrar i min skalle, vet inte hur jag ska få ut dem, gissar att de får snurra runt där ett tag till, kanske trillar de ut här när de har mognat.

Vänder igen

Igår var jag övertygad om att jag skulle vänta med nästa försök till efter sommaren, men idag har det vänt, vet inte varför men jag vill inte vänta. Varför skulle jag vilja vänta när jag försökt så länge?
Pratade sprutande och en massa annat med Fertilitetsturisten igår, idag läser jag på Femmis interna site att ännu en blivit gravid genom IVF, grattis K! Peppande och härligt, jag vill också. Lär definitivt inte bli gravid om jag inte försöker, så Danmark och Nordica, here I come.

På tisdag blir det spraystart, på onsdag ska jag ringa dr Gyn för att få reda på resultatet av mitt TNF-alfaprov. Ikväll blir det dejt. Vi lyckades klämma in en kortdejt igår också, det var fint, jag är glad. Livet är fortfarande stort och skrämmande, samtidigt roligt och spännande.

torsdag 24 april 2008

fortfarande glad och beslut får vänta

Glider på fånleendets våg och trivs och är rädd samtidigt. IVF-beslutet maler i bakhuvudet och jag låter det dröja några dagar till, har annat att tänka på. Världen är stor och skrämmande, jag längtar.

onsdag 23 april 2008

Fånigt leende

Nyss hemkommen sitter jag här med ett fånigt leende. Dejt. Bra och galet, fint. Vill ses snart igen, vi kommer ses snart igen. Glad och förvirrad är jag, mest glad.

Exakt en vecka

Nu är det exakt en vecka tills jag borde börja spraya. En veckas velande kvar, men det lutar åt att sprayen får komma fram då, trots sommarsol och minusskräck.

tisdag 22 april 2008

Religion och sexualitet

Vet inte varför jag alltid dras till sånt här, och egentligen passar det inte i bloggen eftersom det inte har ett dugg att göra med att jag vill ha barn. Som ateist borde det kanske inte påverka mig så starkt. Fast samtidigt gör det verkligen det när så ofantligt många människor drabbas av fördomar, förtryck och andras fördömanden - särskilt som det i mitt tycke är helt i onödan. Tänk om folk kunde låta andra leva sina liv som de vill, utan att komma och berätta vad som är rätt och fel, utan att döma.

SVT:s program om religion och trosfrågor Existens har nyligen sänt två program om religion och homosexualitet. Mycket har förändrats i Sverige, mycket har förändrats till det bättre, men samtidigt är det väldigt mycket som inte förändrats ett skit. Att människor ska få dödshot och bli utestängda från de sammanhang som borde ge dem trygghet gör mig förbannad, ledsen och trött, oavsett om det är här eller någon annanstans i världen.

Existens - Om islam och homosexualitet
Existens - Om kristendom och homosexualitet

Sommar utan IVF?

Solen skiner ute och jag vill inte börja spraya och spruta. Eller egentligen är det inte sprayandet och sprutandet jag har något emot, det är väntansveckorna och testet som skrämmer. Fast de väntansveckorna kommer vara precis lika vidriga i augusti som i maj/juni. Kan inte bestämma mig. Vill bli gravid, men vill inte minusdeppa hela sommaren. Tror att det ändå är lika bra att jag sätter igång nu.

lördag 19 april 2008

helt OT men bra cover

Jag gillar the Ark, kan inte låta bli efter att bott så länge i Malmö och sett dem som unga killar som spelade överallt och sen äntligen lyckades slå stort. Gillar oftast inte covers, men man får göra undantag när covern är bra, och det här är så mycket bättre, gillar henne massvis.
Maia Hirasawa gör den här strålande helt enkelt och jag fortsätter oroa mig över alles:

Svårt att inte tänka

Skrev nyss att IVF inte får plats idag, men kan ändå inte låta bli att tänka på det. Ska jag göra den nu eller ska jag vänta. Vill inte vänta, men vågar inte börja. Tror inte att det kommer gå bättre efter sommaren, så egentligen är det lika bra att få det gjort. Känns skitläskigt. Ett misslyckat IVF är grymt jobbigt, vad är då två misslyckade IVF:er? Hade tänkt att jag skulle göra max sex IVF:er innan jag måste byta strategi, och nu vågar jag inte göra den andra, löjligt, men sant.

Om jag väntar hinner jag gå ner lite till i vikt, men det måste jag egentligen inte. Är inte så farligt tjock längre, även om det så klart absolut inte skulle skada att gå ner lite till. Om jag väntar hinner jag leva nyttigt lite längre innan, men jag tror inte att det är det det handlar om heller. Så farligt onyttigt har jag inte levt tidigare gånger det gått åt helvete.

Vet inte, lever i limboland och kan inte bestämma mig.

Avlägset och nära

Kommande IVF:en känns fortfarande avlägsen och långt bort, funderar faktiskt på att skjuta på den till efter sommaren, så mycket annat som händer nu, för mycket spretiga känslor åt alla håll. Borde prata med kliniken men har inte förmått mig att ringa, tror inte att det är nåt problem, men måste ju berätta för dem att jag vill sätta igång igen, om det nu är vad jag vill. Trodde inte att det skulle bli så, men inser att jag har ett rejält motstånd mot att börja igen. Är rädd för minus. Vill inte se fler minus.

Tio dagar kvar till spraystart, innan dess måste jag bestämma mig. Recept har jag hemma, kan nog skjuta på beslutet tills dess. Är rätt säker på att jag kommer sätta igång, men det känns skönt att skjuta på beslutet lite, att känna att jag kan vänta om jag vill.

OM jag gör en IVF före sommaren och OM jag får några embryon att sätta tillbaka så har jag tänkt sätta tillbaka två den här gången också. Fast inte helt säker, läser i DN om några som fick fyrlingar av två IVF-embryon, läskigt. Gärna ett eller två barn, men fyra som singel känns helt omöjligt. Fast för min del är nog sannolikheten större att två embryon inte leder till något barn alls och det är minst lika skrämmande.

onsdag 16 april 2008

Farliga vitaminer

Slösurfar på tåget och ser att DN skriver att det kan vara farligt att äta vitaminer.

Granskningen visar att deltagarna som fick vitamin A, E och betakaroten i större utsträckning dog i cancer eller hjärtkärlsjukdom än de som fick placebo.

Vitamin A visade sig ge en ökad dödlighet med sexton procent, vitamin E med fyra procent och betakaroten med sju procent.


Hmm, själv har jag känt mig rätt hälsosam när jag petat i mig mina morgonvitaminer med extra folsyra och andra nyttigheter, kanske borde fundera på hur nyttigt det egentligen är. Folsyran tror jag absolut man ska fortsätta med när man vill bli gravid, men folsyra finns som egna tabletter, dags att gå över till det och överge vitaminbluffen eller bättre att fortsätta tro på att vitaminerna gör nytta så länge de är i vettiga mängder?