Lever och försöker få tiden att gå, har inte så mycket att skriva. I bakhuvudet finns hela tiden testdagen, inseminationen och om det kan ha gått vägen eller inte. Känner inte ett skit, inte ens skengravid just nu, men det är nog fortfarande lite för tidigt till och med för skengraviditet.
Hoppas gör jag. Tror gör jag inte. Om ungefär en vecka vet jag. Tills dess ska jag försöka ha ett liv, det är svårt.
onsdag 31 oktober 2007
måndag 29 oktober 2007
Vad göra under väntansveckorna?
Väntan från insemination till testdatum har känts lång varje gång, men nu är det nog rekord i rastlöshet. Tycker redan att jag har väntat länge men det har bara gått fem dagar. Minst en och en halv vecka kvar innan det är nån idé att börja ta fram stickorna.
Funderar på vad jag ska roa mig med under dessa evighetslånga dagar. Jobba massvis hjälper inte, jag är bara splittrad, ofokuserad och lättirriterad, gör inte särskilt mycket nytta. Ska enligt dr Gyn inte göra något hårt fysiskt arbete under dagarna som ägget ska fästa så några stora grejer lär inte hända här hemma även om det finns massvis som borde renoveras. Rastlösheten gör det mesta svårt, trist eller omöjligt. Saknar fina flirten som är många långa mil bort.
Lättlurad är jag också. Tackade precis ja till morgontidning igen fastän jag vet att pappersinsamlingen i hallen kommer växa lavinartat av olästa tidningar. Enda anledningen till att inte stod fast vid mitt buttra NEJ var att hon som ringde var glad och rolig, all sorts underhållning mottages tacksamt. Patetiskt när man tycker telefonsäljare är roliga, något har slagit slint då...
Funderar på vad jag ska roa mig med under dessa evighetslånga dagar. Jobba massvis hjälper inte, jag är bara splittrad, ofokuserad och lättirriterad, gör inte särskilt mycket nytta. Ska enligt dr Gyn inte göra något hårt fysiskt arbete under dagarna som ägget ska fästa så några stora grejer lär inte hända här hemma även om det finns massvis som borde renoveras. Rastlösheten gör det mesta svårt, trist eller omöjligt. Saknar fina flirten som är många långa mil bort.
Lättlurad är jag också. Tackade precis ja till morgontidning igen fastän jag vet att pappersinsamlingen i hallen kommer växa lavinartat av olästa tidningar. Enda anledningen till att inte stod fast vid mitt buttra NEJ var att hon som ringde var glad och rolig, all sorts underhållning mottages tacksamt. Patetiskt när man tycker telefonsäljare är roliga, något har slagit slint då...
fredag 26 oktober 2007
två ägg
Igår blev det äntligen dags, dr Gyn hade visat att det var två äggblåsor och när jag var på kliniken var äggen precis på väg att släppa, verkade vältajmat med de små danska spermierna. Nu är det alltså väntan som gäller igen. En väntan som kommer kännas lång, oändligt långa två veckor. Hoppet är inte våldsamt stort, men det känns bra att jag kom iväg för det här sista försöket. Förtränger IVF lite till och tänker försöka hoppas att det är min tur nu.
Skengraviditeten är redan på väg hit med stormsteg. Kanske kan jag hålla den borta några dagar till, men inte mycket längre. Känner välbekanta "efterinsemiantionendragningar" i livmodern och analyserar trots att jag vet att jag i själva verket inte har nån aning och att ägget inte har haft en möjlighet att hinna fästa än.
Skengraviditeten är redan på väg hit med stormsteg. Kanske kan jag hålla den borta några dagar till, men inte mycket längre. Känner välbekanta "efterinsemiantionendragningar" i livmodern och analyserar trots att jag vet att jag i själva verket inte har nån aning och att ägget inte har haft en möjlighet att hinna fästa än.
onsdag 24 oktober 2007
Äntligen dags igen
Nu visar äntligen kroppen att det är dags igen. Imorgon närmare bestämt, då är det dags för den sjätte och sista inseminationen. Enligt dr Gyn ser allt bra ut, äggblåsan är 21 mm stor och livmodern synkad. Vill och hoppas att det ska vara min tur nu. Om dryga två veckor vet jag.
Ett par timmar kvar tills jag sätter mig på nattåget och åker ner genom landet. Där nere väntar en tidig frukost hos fina flirten och sen ett annat tåg över bron bort till landet som väljer att hjälpa till. Varje gång det är dags att åka till Danmark blir jag lika förbannad över att det ska vara olagligt att få hjälp här hemma. Samtidigt är det grymt lyxigt och bra att ha en fin flirt man kan hälsa på när man är ute och åker, resandet blir mycket roligare då.
Ett par timmar kvar tills jag sätter mig på nattåget och åker ner genom landet. Där nere väntar en tidig frukost hos fina flirten och sen ett annat tåg över bron bort till landet som väljer att hjälpa till. Varje gång det är dags att åka till Danmark blir jag lika förbannad över att det ska vara olagligt att få hjälp här hemma. Samtidigt är det grymt lyxigt och bra att ha en fin flirt man kan hälsa på när man är ute och åker, resandet blir mycket roligare då.
måndag 22 oktober 2007
uttråkad i och av väntan
Just nu känns det oerhört avlägset att det nånsin kommer bli några barn för mig. Känns helt obegripligt långt borta helt enkelt. Snart två år har gått sen jag ställde mig i adoptionskö, i snart ett år har jag försökt med inseminationer och inte är jag ett dugg närmre ett liv med barn för det. Fem försök och inte tillstymmelsen till plus en endaste gång.
Samtidigt vet jag att det finns ett ägg som växer just nu, snart ska det släppa och det skulle kunna vara det ägget som är guldägget, som är ägget som ska befruktas, fästa och växa. Jag vågar inte tro det, men funderar och drömmer gör jag ändå.
Uttråkad är jag också för att jag sitter på ett tåg som både tar mig hem och bort. Hem till mitt ena liv, bort från det andra livet. Avstånd är skit, jag vill inte flänga runt. Samtidigt vill jag ha allt på en gång, hur skulle jag kunna inbilla mig att man kan få allt, eller ännu värre, allt på ett och samma ställe? Om några dagar kommer jag antagligen sitta på ett likadant tåg men på väg åt andra hållet. Då kommer det vara dags för nästa förök, innan dess ska jag hem och jobba, klappa katterna och försöka komma ikapp.
Parallellt lägger jag in ett grovt IVF-schema i kalendern. Resten av året kommer med all säkerhet få anpassa sig efter ägglossningar och annat, allt som är inplanerat kan behöva planeras om efter hur min kropp tänker fungera. Bara två saker ligger fast, saker jag inte kan flytta på, mormors födelsedagskalas och L-wordkonventet i England.
Samtidigt vet jag att det finns ett ägg som växer just nu, snart ska det släppa och det skulle kunna vara det ägget som är guldägget, som är ägget som ska befruktas, fästa och växa. Jag vågar inte tro det, men funderar och drömmer gör jag ändå.
Uttråkad är jag också för att jag sitter på ett tåg som både tar mig hem och bort. Hem till mitt ena liv, bort från det andra livet. Avstånd är skit, jag vill inte flänga runt. Samtidigt vill jag ha allt på en gång, hur skulle jag kunna inbilla mig att man kan få allt, eller ännu värre, allt på ett och samma ställe? Om några dagar kommer jag antagligen sitta på ett likadant tåg men på väg åt andra hållet. Då kommer det vara dags för nästa förök, innan dess ska jag hem och jobba, klappa katterna och försöka komma ikapp.
Parallellt lägger jag in ett grovt IVF-schema i kalendern. Resten av året kommer med all säkerhet få anpassa sig efter ägglossningar och annat, allt som är inplanerat kan behöva planeras om efter hur min kropp tänker fungera. Bara två saker ligger fast, saker jag inte kan flytta på, mormors födelsedagskalas och L-wordkonventet i England.
söndag 21 oktober 2007
Förra försöket
Skrev visst inte särskilt tydligt i förra inlägget så här kommer en mer teknisk förklaring för er som vill veta.
Förra försöket gjorde jag när dr Gyn var på semester. Kunde inte göra något VUL hemma utan såg till att åka ner till kliniken i god tid för att göra ultraljudet där. Kom ner på dag 10, brukar göra inseminationer på dag 13-16. Professorn gjorde VUL och sa att äggblåsan var 17 mm men att livmodern visade att det ändå var dags och att ägget skulle släppa redan dagen efter. Konstigt tyckte jag eftersom ägget ska släppas när den är 23 mm och växer knappt två mm per dag. Men när han sa att det var dags så valde jag att tro honom. Fick en ägglossningsspruta direkt och en tid för insemination 24 timmar senare.
När jag kom dit dagen efter visade han på ultraljudet att ägget precis hade släppt och att allt enligt honom såg perfekt ut. Eftersom ägglossningssprutan ska tas 34 timmar innan borde det inte vara den som fick ägget att släppa.
Blev inte gravid.
Pratade med dr Gyn och berättade för honom om förra försöket. Han rynkade på pannan och sa att han i efterhand inte kunde säga säkert varför det blivit så att ägget släppte tidigare men att det antagligen var för att äggblåsan och livmodern inte var helt synkade. Han menade att om livmodern såg ut som den gjorde så borde ägget ha kommit för sent. Alltså om livmodern var mottaglig för ett ägg just då och därför fick ägget att släppa så skulle den inte längre vara det när det lilla ägget 4-8 dagar senare kom och ville fästa. Han sa samtidigt att man vet från IVF att även ett ägg från en liten äggblåsa kan vara moget för befruktning så att det inte borde varit något problem av den anledningen. Problemet var alltså att livmodern låg före ägget, tror att han sa att det kunde hända vid hormonstimulering, men är inte säker.
Fattar inte riktigt som ni säkert märker, men kontentan var att han tyckte att professorn borde sett att det inte var helt synkat och att försöket därför var bortkastat. Frågade honom då om han tyckte att jag valt en dålig klinik eftersom han och professorn inte var överens, men det tyckte han inte. Min klinik var en av tre IVF-kliniker i Danmark som han rekommenderade.
Nästa ägglossning blir antagligen på fredag. Vet inte om jag pallar åkar ner hit igen för att göra den sista inseminationen eller om jag ska spara pengarna på IVF istället. Kan inte börja IVF den här cykeln för att jag har tagit pergo, måste alltså oavsett om jag inseminerar nu eller inte vänta till nästa cykel med IVF. När det väl blir IVF tycker han att jag ska göra det långa protokollet. Ser inte fram emot hela hormonsvängen med nedreglering och allt, men ska förhoppningsvis överleva.
Fastän jag velar är jag helt säker på att jag inte kommer kunna sitta hemma och veta att jag kastar bort ett ägg och mitt sista inseminationsförsök, så det blir nog en danmarksresa i slutet på veckan, men just nu skulle jag hellre vilja pausa lite och fundera.
Förra försöket gjorde jag när dr Gyn var på semester. Kunde inte göra något VUL hemma utan såg till att åka ner till kliniken i god tid för att göra ultraljudet där. Kom ner på dag 10, brukar göra inseminationer på dag 13-16. Professorn gjorde VUL och sa att äggblåsan var 17 mm men att livmodern visade att det ändå var dags och att ägget skulle släppa redan dagen efter. Konstigt tyckte jag eftersom ägget ska släppas när den är 23 mm och växer knappt två mm per dag. Men när han sa att det var dags så valde jag att tro honom. Fick en ägglossningsspruta direkt och en tid för insemination 24 timmar senare.
När jag kom dit dagen efter visade han på ultraljudet att ägget precis hade släppt och att allt enligt honom såg perfekt ut. Eftersom ägglossningssprutan ska tas 34 timmar innan borde det inte vara den som fick ägget att släppa.
Blev inte gravid.
Pratade med dr Gyn och berättade för honom om förra försöket. Han rynkade på pannan och sa att han i efterhand inte kunde säga säkert varför det blivit så att ägget släppte tidigare men att det antagligen var för att äggblåsan och livmodern inte var helt synkade. Han menade att om livmodern såg ut som den gjorde så borde ägget ha kommit för sent. Alltså om livmodern var mottaglig för ett ägg just då och därför fick ägget att släppa så skulle den inte längre vara det när det lilla ägget 4-8 dagar senare kom och ville fästa. Han sa samtidigt att man vet från IVF att även ett ägg från en liten äggblåsa kan vara moget för befruktning så att det inte borde varit något problem av den anledningen. Problemet var alltså att livmodern låg före ägget, tror att han sa att det kunde hända vid hormonstimulering, men är inte säker.
Fattar inte riktigt som ni säkert märker, men kontentan var att han tyckte att professorn borde sett att det inte var helt synkat och att försöket därför var bortkastat. Frågade honom då om han tyckte att jag valt en dålig klinik eftersom han och professorn inte var överens, men det tyckte han inte. Min klinik var en av tre IVF-kliniker i Danmark som han rekommenderade.
Nästa ägglossning blir antagligen på fredag. Vet inte om jag pallar åkar ner hit igen för att göra den sista inseminationen eller om jag ska spara pengarna på IVF istället. Kan inte börja IVF den här cykeln för att jag har tagit pergo, måste alltså oavsett om jag inseminerar nu eller inte vänta till nästa cykel med IVF. När det väl blir IVF tycker han att jag ska göra det långa protokollet. Ser inte fram emot hela hormonsvängen med nedreglering och allt, men ska förhoppningsvis överleva.
Fastän jag velar är jag helt säker på att jag inte kommer kunna sitta hemma och veta att jag kastar bort ett ägg och mitt sista inseminationsförsök, så det blir nog en danmarksresa i slutet på veckan, men just nu skulle jag hellre vilja pausa lite och fundera.
torsdag 18 oktober 2007
inte så snart
Nästa försök var inte så nära som jag trodde. Inte så långt bort heller, men måste ändå pussla annorlunda för att få ihop det. Skiter i det just nu, blir en helg med annat innehåll än jag hade tänkt mig, men en bra helg tror jag att det blir, kanske bättre på det här sättet.
Dr Gyn meddelade också att han tyckte att förra försöket hade varit dömt att misslyckas från början. Först blev jag irriterad, lätt för honom att säga när han hade semester och var omöjlig att få hjälp av just när jag behövde honom förra månaden, men ändå tror jag honom. Litar faktiskt på honom i det här.
Pratade massa IVF med honom också. Nu vet jag hur planen ser ut från hans sida, känns rätt tryggt. Men det kan inte påbörjas IVF den här cykeln och därför ligger planen om ytterligare en insemination fast. Hade hellre börjat nedreglera nu för att komma igång. Tror mer på att IVF är min väg. Funderar på att skita i inseminationen den här cykeln, men vet att jag ändå kommer åka dit när det är dags. Kommer inte kunna låta bli.
Imorgon kväll åker jag till fina flirten, efterlängtat.
Dr Gyn meddelade också att han tyckte att förra försöket hade varit dömt att misslyckas från början. Först blev jag irriterad, lätt för honom att säga när han hade semester och var omöjlig att få hjälp av just när jag behövde honom förra månaden, men ändå tror jag honom. Litar faktiskt på honom i det här.
Pratade massa IVF med honom också. Nu vet jag hur planen ser ut från hans sida, känns rätt tryggt. Men det kan inte påbörjas IVF den här cykeln och därför ligger planen om ytterligare en insemination fast. Hade hellre börjat nedreglera nu för att komma igång. Tror mer på att IVF är min väg. Funderar på att skita i inseminationen den här cykeln, men vet att jag ändå kommer åka dit när det är dags. Kommer inte kunna låta bli.
Imorgon kväll åker jag till fina flirten, efterlängtat.
onsdag 17 oktober 2007
Sista inseminationen börjar snart
Imorgon bär det av till dr Gyn igen, den här gången för att få hjälp att bestämma vilken dag det är dags för min allra sista insemination. Ganska snart är det dags. Hoppet finns, lite vågar jag tro. Samtidigt ligger IVF och gror som en b-plan i bakfickan. Någon egentlig c-plan finns inte, väljer att inte tänka så långt just nu. Eventuell c-plan får skapas om och när den behövs.
Innan b-planen dras igång ska sista steget på den första planen avklaras. Som det ser ut just nu blir det ett klinikförsök toppat med färskingar igen. Inte säkert, men det lutar åt att det blir så.
Innan b-planen dras igång ska sista steget på den första planen avklaras. Som det ser ut just nu blir det ett klinikförsök toppat med färskingar igen. Inte säkert, men det lutar åt att det blir så.
söndag 14 oktober 2007
Om en dryg vecka
Tiden mellan minusdepp och framåtplanerande blir kort ibland. Om en dryg vecka är det dags för mitt sista inseminationsförsök. Nu när jag har bestämt mig känns det helt rätt, sex försök är många försök. Fem misslyckade inseminationer utan minsta antydan till ett plus är många och jobbiga minusdepp.
Efter fyra misslyckade inseminationer sa kliniken att jag räknas som oförklarligt barnlös, de tyckte alltså egentligen att det var lika bra att gå till IVF redan då. Samtidigt var de tydliga med att man inte kan översätta statistiken till ett enskilt fall, allas förutsättningar är olika. Sist sa han att allt såg perfekt ut, det hjälpte inte, gick som bekant ändå inte.
Har inte så stort hopp om att det ska gå annorlunda nu, men vill ändå försöka en gång till innan det blir stora hormonarsenalen med IVF-sprutor, äggplock, odling osv. Jag vill skjuta på det för att jag är rädd för ett alltför negativt besked. Skjuter på det läskiga en månad till, kanske dumt, men jag känner inte att jag har något val.
Hormoner blir det oavsett metod för min del, första pergon togs till frukost idag. Ultraljud i slutet på veckan och antagligen insemination strax efter nästa helg. Jag har ingen möjlighet att kontrollera något i den här processen, men måste ändå försöka och våga hoppas. Känns trots allt bra att vara på gång igen. Chanserna är inte så stora, men chansen finns ändå där, det kan faktiskt kanske kanske fungera.
Efter fyra misslyckade inseminationer sa kliniken att jag räknas som oförklarligt barnlös, de tyckte alltså egentligen att det var lika bra att gå till IVF redan då. Samtidigt var de tydliga med att man inte kan översätta statistiken till ett enskilt fall, allas förutsättningar är olika. Sist sa han att allt såg perfekt ut, det hjälpte inte, gick som bekant ändå inte.
Har inte så stort hopp om att det ska gå annorlunda nu, men vill ändå försöka en gång till innan det blir stora hormonarsenalen med IVF-sprutor, äggplock, odling osv. Jag vill skjuta på det för att jag är rädd för ett alltför negativt besked. Skjuter på det läskiga en månad till, kanske dumt, men jag känner inte att jag har något val.
Hormoner blir det oavsett metod för min del, första pergon togs till frukost idag. Ultraljud i slutet på veckan och antagligen insemination strax efter nästa helg. Jag har ingen möjlighet att kontrollera något i den här processen, men måste ändå försöka och våga hoppas. Känns trots allt bra att vara på gång igen. Chanserna är inte så stora, men chansen finns ändå där, det kan faktiskt kanske kanske fungera.
lördag 13 oktober 2007
Tankar framåt
Fixar inte att sörja minuset längre, vill framåt, vill försöka igen.
Inspirerad av att flera av min femmissystrar har blivit IVF-gravida nyligen så börjar jag fundera mer och mer på att det nog är min väg. Men jag är inte där än, snart men inte riktigt än.
Utan några särskilda anledningar har jag bestämt mig för att göra en allra sista insemination. Mest för att det är enklare och billigare. Antagligen är det bortkastat, har jag inte blivit gravid på fem inseminationer så varför skulle jag lyckas på det sjätte försöket? Ger ändå inseminationen en sista chans, känns bäst så.
Är alltså tillbaka i att räkna dagar, att försöka planera in några semesterdagar så att det ska funka. Tänker framåt, mår bättre av det.
Ute skiner solen och det är svinkallt. Helgen ska ägnas åt att göra sista vinterjobbet i trädgården, meditativa saker som splittrar malande tankar. Kall frisk luft som kanske kan hjälpa till att städa bort det värsta sorgsunket. Behöver förändring, vill ha kontroll, kan inte ha kontroll, kan bara hoppas.
Inspirerad av att flera av min femmissystrar har blivit IVF-gravida nyligen så börjar jag fundera mer och mer på att det nog är min väg. Men jag är inte där än, snart men inte riktigt än.
Utan några särskilda anledningar har jag bestämt mig för att göra en allra sista insemination. Mest för att det är enklare och billigare. Antagligen är det bortkastat, har jag inte blivit gravid på fem inseminationer så varför skulle jag lyckas på det sjätte försöket? Ger ändå inseminationen en sista chans, känns bäst så.
Är alltså tillbaka i att räkna dagar, att försöka planera in några semesterdagar så att det ska funka. Tänker framåt, mår bättre av det.
Ute skiner solen och det är svinkallt. Helgen ska ägnas åt att göra sista vinterjobbet i trädgården, meditativa saker som splittrar malande tankar. Kall frisk luft som kanske kan hjälpa till att städa bort det värsta sorgsunket. Behöver förändring, vill ha kontroll, kan inte ha kontroll, kan bara hoppas.
torsdag 11 oktober 2007
väntar och längtar
Lever, väntar och längtar efter en massa saker på en gång. Längtar efter ett plus som kan bli ett barn, men också efter min säng och efter att få komma hem till huset och katterna efter en massa flängande och boende på olika hotell i olika städer.
Väntar på nytt försök, väntar på mens och väntar på att det ska bli dags att gå ombord på planet.
Kan inte sätta livet på vänt, utan måste på något sätt få ihop båda liven, det är svårt. Prioriterar konstigt, gör knäppa grejer och däremellan är jag ibland nästan normal. Normal men besatt. Mer besatt än normal.
Vill komma igång igen, vill veta hur lång den här vägen kommer bli och om den kommer leda dit jag vill eller till något helt annat. Jag är rädd för detta annat. Livrädd faktiskt. Vet inte alls hur jag skulle kunna hantera något sånt.
Läser om de som inte orkar längre, lider med dem men förstår inte riktigt för jag är inte där. Jag orkar en stund till, jag måste antagligen orka ett par IVF:er till. Jag är rädd för den dagen jag känner att det tar stopp. Måtte det komma ett plus som blir ett barn innan dess.
Önskar mina medsystrar, som funderar på att ge upp, kraft och energi till att besluta vad de måste, oavsett vad, om beslutet är att fortsätta eller att göra något annat, till att komma vidare och hitta en väg som funkar. Det är grymt svårt när det är nattsvart, men på något sätt måste det gå att leva vidare, att komma vidare i livet.
Väntar på nytt försök, väntar på mens och väntar på att det ska bli dags att gå ombord på planet.
Kan inte sätta livet på vänt, utan måste på något sätt få ihop båda liven, det är svårt. Prioriterar konstigt, gör knäppa grejer och däremellan är jag ibland nästan normal. Normal men besatt. Mer besatt än normal.
Vill komma igång igen, vill veta hur lång den här vägen kommer bli och om den kommer leda dit jag vill eller till något helt annat. Jag är rädd för detta annat. Livrädd faktiskt. Vet inte alls hur jag skulle kunna hantera något sånt.
Läser om de som inte orkar längre, lider med dem men förstår inte riktigt för jag är inte där. Jag orkar en stund till, jag måste antagligen orka ett par IVF:er till. Jag är rädd för den dagen jag känner att det tar stopp. Måtte det komma ett plus som blir ett barn innan dess.
Önskar mina medsystrar, som funderar på att ge upp, kraft och energi till att besluta vad de måste, oavsett vad, om beslutet är att fortsätta eller att göra något annat, till att komma vidare och hitta en väg som funkar. Det är grymt svårt när det är nattsvart, men på något sätt måste det gå att leva vidare, att komma vidare i livet.
onsdag 10 oktober 2007
jag lever och överlever
Minuset den här gången är fortfarande skit. Apjobbigt, fult och tröttsamt men fortfarande ett minus. Samtidigt är jag trött på att sörja, trött på att deppa. Vill leva också, inte bara försöka få barn.
Lever gör jag, överlever gör jag också, men tungt är det oavsett. Vet inte riktigt hur jag ska gå vidare, men det lutar ändå åt en Nordica-insemination till, kanske toppad med färskingar, kanske inte. Funkar det inte då heller så blir det IVF. Vill inte IVF, men hoppas ändå på att det ska kunna vara den saliggörande medicinen. Vill ha barn, att det ska behöva vara så grymt svårt.
Mår samtidigt mitt i allt rätt bra. Haft en bra helg med fina flirten, är på jobbresa nu och får massvis gjort. Snart blir det middag och en turistsväng i den vackra staden. En del i livet är alltså bra, men minusen är skit.
Lever gör jag, överlever gör jag också, men tungt är det oavsett. Vet inte riktigt hur jag ska gå vidare, men det lutar ändå åt en Nordica-insemination till, kanske toppad med färskingar, kanske inte. Funkar det inte då heller så blir det IVF. Vill inte IVF, men hoppas ändå på att det ska kunna vara den saliggörande medicinen. Vill ha barn, att det ska behöva vara så grymt svårt.
Mår samtidigt mitt i allt rätt bra. Haft en bra helg med fina flirten, är på jobbresa nu och får massvis gjort. Snart blir det middag och en turistsväng i den vackra staden. En del i livet är alltså bra, men minusen är skit.
lördag 6 oktober 2007
onsdag 3 oktober 2007
fusktestat för tidigt
Kunde inte hålla mig, begriper inte att det ska vara så svårt. Fick ett minus så klart och trots att jag vet att det inte behöver betyda ett skit så blev jag deppig och uppgiven. Borde nog inte testa förrän på lördag, är bara onsdag idag. Och om man nu ska envisas med att testa förtidigt ska man göra det med ett vettigt test och morgonurin. Jag gjorde det nu på kvällen och med en billig sticka från billigatester. MINUS, minus, minus - grymt trött på att få se minustester.
Irriterad, sur, ömmande bröst (men progesteronömmande hela bröst, inte graviditetsömmande bröstvårtor), livmoder som drar och växer (säkert också av progesteronet), trött och uttråkad och grinig. Vill sova bort väntanstiden och vakna till ett plusstest. Trött på det här nu.
Skulle jag gå på dr Gyns rekommendationer så ska säkert testet vänta ända till tisdag-onsdag men det är omänskligt att ens tro att det ska vara möjligt. Går och lägger mig istället och försöker sova bort tiden. Sur och grinig som en femåring är jag.
Irriterad, sur, ömmande bröst (men progesteronömmande hela bröst, inte graviditetsömmande bröstvårtor), livmoder som drar och växer (säkert också av progesteronet), trött och uttråkad och grinig. Vill sova bort väntanstiden och vakna till ett plusstest. Trött på det här nu.
Skulle jag gå på dr Gyns rekommendationer så ska säkert testet vänta ända till tisdag-onsdag men det är omänskligt att ens tro att det ska vara möjligt. Går och lägger mig istället och försöker sova bort tiden. Sur och grinig som en femåring är jag.
nojande inför test
Jag har inte börjat tjuvtesta än, det är fortfarande lite för tidigt och jag ska verkligen försöka hålla mig åtminstone någon dag till. Det stora testnojandet har börjat. Jag tror inte att det funkat det här gången heller.
Alla symtom jag känner nu har jag haft vid tidigare försök också, allt kan stavas progesteron och inbillning. Vill att det ska vara på riktigt, trött på att vänta. Vill veta nu. Samtidigt rädd för att veta, pallar inte ännu ett minus. Förstår inte hur min kropp skulle kunna funka nu när den inte har gjort det tidigare. Tvivlar. Hoppas.
Alla symtom jag känner nu har jag haft vid tidigare försök också, allt kan stavas progesteron och inbillning. Vill att det ska vara på riktigt, trött på att vänta. Vill veta nu. Samtidigt rädd för att veta, pallar inte ännu ett minus. Förstår inte hur min kropp skulle kunna funka nu när den inte har gjort det tidigare. Tvivlar. Hoppas.
måndag 1 oktober 2007
heminseminationen
Det här inlägget har jag försökt skriva flera gånger, vet inte riktigt varför men det känns viktigt att det blir rätt och det känns som att det både finns ömma tår och många risker att bli missförstådd. Nu försöker jag ändå.
För att förbättra oddsen efter fyra misslyckade inseminationer bestämde jag mig för att försöka med en sorts dubbelinsemination den här gången. Hade egentligen tänkt gå över till IVF direkt, men när en av vännerna frågade om jag ville använda hans spermier så insåg jag att jag ville det. Hade först tänkt göra själva inseminationen själv, men fina flirten var som vanligt lysande peppande och tydlig och sa att hon ville hjälpa till. Glad blev jag, hade varit en mes innan och inte velat/vågat fråga henne.
Hon och jag åkte till Vitanova för att få hjälp med heminseminationstips och spruta, pratade med en av barnmorskorna som var grymt trevlig, hjälpsam och som peppande sa att det var rätt enkelt. Kudde under rumpan och vila en halvtimme-timme efteråt till bra musik och gärna blanda in en hel del sex var hennes råd. Jag som fortfarande inte tror att det är kuddar och musik eller vila som gör människor gravida sög åt mig alla råd ändå och tänkte att sex knappast kan skada.
Pratade med kompisen för att fråga om han fortfarande ville, har känt för min egen skull att jag behövt ge honom många möjligheter att ändra sig, men han hade inte ändrat sig nu heller.
Vi kom överens om hur, när och var han skulle lämna spermierna. Spermier lever inget vidare utanför kroppen, här skulle alltså sparas tid och transport. Gav honom ett glas vi kokat innan för att det skulle vara så rent som möjligt. Fnissigt, lite nervöst och ganska pinsamt när jag av alla människor förklarar för en heterokille att han ska runka och se till att verkligen allt kommer i glaset och att han sedan ska ge det till mig... Mycket märkligt, lite pinsamt och väldigt fnissigt samtal, men allt gick bra.
Sprutan vi hade fått var på fem milliliter. I glaset såg det väldigt lite ut och vi dividerade om hur mycket det skulle bli i sprutan. Våra gissningar låg på runt en till två ml, båda blev förvånade när sprutan nästan fylldes. 5 ml i botten på ett glas ser väldigt väldigt lite ut, uppsuget i en spruta ser det ut att vara lite mer.
Sen då, hur gör man? Vi hade några timmar tidigare suttit som levande frågetecken när barnmorskan på Vitanova sa att man nog inte kunde göra fel, att man egentligen inte behövde nån särskild spruta och lika gärna kunnat använda en sked. Hur man nu med darrig hand ska lyckas med en sked, det övergår i alla fall mitt förstånd.
Men, ni kan ju tänka er bilden, två flator med spermaerfarenheter som börjar falla i glömska, ett litet glas med en bottenskyla, en spruta som ska fyllas och sen tömmas. Kul, märkligt, fnissigt och med en hel hög bra vibbar.
Mycket sex skulle ju vara bra, har förstått att livmodertappen börjar leta spermier vid orgasm och liksom doppar ner sig för att hitta spermier att släppa in. Vi gjorde så gott vi kunde och oavsett vad som händer kommer vi nog minnas den kvällen med ett stort brett flin. Bra helt enkelt. Efteråt beordrades jag lägga mig med kudden under rumpan och benen rätt upp. Vet inte om det hjälpte men märkte inte att det var mycket som rann ut åtminstone.
Började genast noja för en sak så klart. Hade inte berättat för kliniken att jag tänkte göra min hembyggda dubbelinsemination och var orolig att han skulle kunna se spermierna på ultraljudet. När fina flirten sa på skämt att färskingarna kanske skulle synas på ultraljudet satte tanken sig i skallen och den var omöjlig att släppa. Lite nervös åkte jag ensam till kliniken dagen efter. Andades ut när prof Svend ville göra inseminationen först och sen själva ultraljudet, vet inte varför han ville göra det i den ordningen för så har det aldrig varit vid tidigare inseminationer. Fick mina frysta danskar och därefter gjordes ultraljudet. Glatt sa han när han visade livmodern på skärmen att: det där vita du ser där mitt i livmodern, det är spermierna. Den här gången kommer du bli gravid. Han visade också på äggstocken och sa, titta: här fanns äggblåsan, ägget har precis släppt, tajmingen blev perfekt.
Jomen visst tänkte jag och undrade om inte mina färskingar hann före.
Om ett par dagar vet jag om det funkade, vågar inte tro, tvivlar massvis, men har ändå bra vibbar.
För att förbättra oddsen efter fyra misslyckade inseminationer bestämde jag mig för att försöka med en sorts dubbelinsemination den här gången. Hade egentligen tänkt gå över till IVF direkt, men när en av vännerna frågade om jag ville använda hans spermier så insåg jag att jag ville det. Hade först tänkt göra själva inseminationen själv, men fina flirten var som vanligt lysande peppande och tydlig och sa att hon ville hjälpa till. Glad blev jag, hade varit en mes innan och inte velat/vågat fråga henne.
Hon och jag åkte till Vitanova för att få hjälp med heminseminationstips och spruta, pratade med en av barnmorskorna som var grymt trevlig, hjälpsam och som peppande sa att det var rätt enkelt. Kudde under rumpan och vila en halvtimme-timme efteråt till bra musik och gärna blanda in en hel del sex var hennes råd. Jag som fortfarande inte tror att det är kuddar och musik eller vila som gör människor gravida sög åt mig alla råd ändå och tänkte att sex knappast kan skada.
Pratade med kompisen för att fråga om han fortfarande ville, har känt för min egen skull att jag behövt ge honom många möjligheter att ändra sig, men han hade inte ändrat sig nu heller.
Vi kom överens om hur, när och var han skulle lämna spermierna. Spermier lever inget vidare utanför kroppen, här skulle alltså sparas tid och transport. Gav honom ett glas vi kokat innan för att det skulle vara så rent som möjligt. Fnissigt, lite nervöst och ganska pinsamt när jag av alla människor förklarar för en heterokille att han ska runka och se till att verkligen allt kommer i glaset och att han sedan ska ge det till mig... Mycket märkligt, lite pinsamt och väldigt fnissigt samtal, men allt gick bra.
Sprutan vi hade fått var på fem milliliter. I glaset såg det väldigt lite ut och vi dividerade om hur mycket det skulle bli i sprutan. Våra gissningar låg på runt en till två ml, båda blev förvånade när sprutan nästan fylldes. 5 ml i botten på ett glas ser väldigt väldigt lite ut, uppsuget i en spruta ser det ut att vara lite mer.
Sen då, hur gör man? Vi hade några timmar tidigare suttit som levande frågetecken när barnmorskan på Vitanova sa att man nog inte kunde göra fel, att man egentligen inte behövde nån särskild spruta och lika gärna kunnat använda en sked. Hur man nu med darrig hand ska lyckas med en sked, det övergår i alla fall mitt förstånd.
Men, ni kan ju tänka er bilden, två flator med spermaerfarenheter som börjar falla i glömska, ett litet glas med en bottenskyla, en spruta som ska fyllas och sen tömmas. Kul, märkligt, fnissigt och med en hel hög bra vibbar.
Mycket sex skulle ju vara bra, har förstått att livmodertappen börjar leta spermier vid orgasm och liksom doppar ner sig för att hitta spermier att släppa in. Vi gjorde så gott vi kunde och oavsett vad som händer kommer vi nog minnas den kvällen med ett stort brett flin. Bra helt enkelt. Efteråt beordrades jag lägga mig med kudden under rumpan och benen rätt upp. Vet inte om det hjälpte men märkte inte att det var mycket som rann ut åtminstone.
Började genast noja för en sak så klart. Hade inte berättat för kliniken att jag tänkte göra min hembyggda dubbelinsemination och var orolig att han skulle kunna se spermierna på ultraljudet. När fina flirten sa på skämt att färskingarna kanske skulle synas på ultraljudet satte tanken sig i skallen och den var omöjlig att släppa. Lite nervös åkte jag ensam till kliniken dagen efter. Andades ut när prof Svend ville göra inseminationen först och sen själva ultraljudet, vet inte varför han ville göra det i den ordningen för så har det aldrig varit vid tidigare inseminationer. Fick mina frysta danskar och därefter gjordes ultraljudet. Glatt sa han när han visade livmodern på skärmen att: det där vita du ser där mitt i livmodern, det är spermierna. Den här gången kommer du bli gravid. Han visade också på äggstocken och sa, titta: här fanns äggblåsan, ägget har precis släppt, tajmingen blev perfekt.
Jomen visst tänkte jag och undrade om inte mina färskingar hann före.
Om ett par dagar vet jag om det funkade, vågar inte tro, tvivlar massvis, men har ändå bra vibbar.
Äntligen ny Femmis-site
Efterlängad har den varit länge. Äntligen har Femmis (Frivilligt ensamstående mammor med insemination/IVF) fått en ny sida, kolla gärna in den på www.femmis.se
Fick höra att den precis är ompekad och att det kan ta ett par timmar innan den nya sidan visas för alla, men jag kan inte vänta och skriver alltså om den redan nu. Ni lär förstå om ni av nån anledning hamnar på den gamla sidan istället. Glad att min favoritförening Femmis inte längre har en sida som skapades i internets barndom. Gå in och läs, det finns mycket matnyttigt!
Fick höra att den precis är ompekad och att det kan ta ett par timmar innan den nya sidan visas för alla, men jag kan inte vänta och skriver alltså om den redan nu. Ni lär förstå om ni av nån anledning hamnar på den gamla sidan istället. Glad att min favoritförening Femmis inte längre har en sida som skapades i internets barndom. Gå in och läs, det finns mycket matnyttigt!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
