på nattåget

På nattåget på väg till skåneland. K är med, känns fantastiskt. Blir malmöhelg med vännerna och sen äggplock på måndag. Stort och omvälvande, jag både pessimist och optimist på en gång. Väljer att hoppas men funderar och undrar däremellan.

Snart är det dags.

upp och ner

Idag fick jag höra om ännu en efterlängtad bebbe som fötts, en av tjejerna i gruvtolvan* som äntligen äntligen fått barn efter många IVF:er. Härligt, underbart och såå grymt peppande att höra att det kan funka hela vägen ibland. Grattis!

Nån timme senare läser jag Tingelings epilog och gråter, det är fruktansvärt att det ska behöva vara så himla orättvist och svårt. Att någon ska behöva kämpa så länge och sen tvingas tänka om. Är det någon jag verkligen verkligen alltid hoppats för har det varit Ting, faan vad världen är ful ibland.

Undrar hur det kommer bli för mig. Vad kommer jag skriva? Kommer jag tvingas inse att det inte går eller kommer jag skriva inlägg om plus och graviditet? Den här IVF:en som känts så enkel och avlägsen översvämmar mig helt och hållet nu. Jag är trött, svullen och vill bara få veta, kommer det nånsin funka och i så fall när?

*Gruvtolvan = En grupp femmisar jag träffar, från början var vi alla försökare, nu har fyra hunnit bli mammor och minst en till är på gång.

Trött, trött, trött

Senaste dagarna har jag varit löjligt trött, kommer inte ihåg att jag var det förra gången så jag vet inte om jag kan skylla på allt sprutande och pillertrillande eller om det är nåt annat. Kan ju vara så enkelt som att livet helt plötsligt börjar komma ikapp, ny kärlek, nytt jobb, ännu en IVF och snart sommar, det kanske tar ut sin rätt? Fast sommar brukar man väl bli pigg av?

Trist är det i alla fall, oavsett vad det beror på. Sover middag men gäspar ändå tidigt på kvällen, jag brukar vara nattmänniskan som aldrig går och lägger sig i tid, nu är jag konstant trött dygnet runt. Vill bli pigg, vill vara som vanligt.

Bara två Gonal-F-sprutor kvar, sen närmar det sig. Hoppas jag får bli pigg igen då. Skulle inte ha nåt emot om jag var gravidtrött, men hormontrött känns långt ifrån lika meningsfullt.

Det finns äggblåsor

Nyss hemkommen från dr Gyn, det ser ut som att det verkligen blir ett försök den här gången också, fast några dagar senare än jag hade hoppats. Grymt skönt, jag har nog oroat mig en hel del trots allt, även om jag haft fullt upp med annat och förträngt det.

Resultatet so far för Nylsa IK - 8 st 14 mm stora äggblåsor på vänster äggstock och minst 4 lika stora på höger, dessutom några små som kanske hinner ikapp, cystan har blivit mindre och livmoderslemhinnan är 13 mm tjock och treskiktad vilket är precis vad den borde vara. Enligt dr Gyn ser allt med andra ord bra ut. Han mumlade ett lycka till, bokade efter-ET-kontroll och påpekade att jag ska dra ner på Trombyl och sluta med Metformin när jag plussar, begriper inte hur han kan säga NÄR och inte OM, men men han försöker väl inge hopp, jag gillar honom för det.

Ringde kliniken och har nu fått nytt schema för sista dagarna, äggplock blir på måndag morgon, lördag kväll byts Gonal F ut mot Ovitrelle, till dess allt som vanligt. Förhoppningsvis två små embryon tillbaka på onsdag eftermiddag, om det nu finns några då, absolut inte säkert med tanke på allt som kan gå åt helvete i den här cirkusen.

Bestämde mig för att berätta för min chef att jag måste till Danmark, behövde inte säga mer än så, hon fattade eftersom hon vet att jag har försökt tidigare, så nu har jag fått ok på att jobba hemifrån ibörjan på nästa vecka och att jag kan välja var mitt hem råkar vara just de dagarna, fantastiskt skönt att slippa ljuga.

Imorgon och livet

Vill att det ska vara imorgon onsdag nu. Då är det äggblåsemätning och slutplanering. Då får jag veta vilken dag det blir. Som det ser ut nu kan det lika gärna vara äp på fredag som på måndag, men jag tror att det lutar åt lördag. Snart snart vet jag, ska bli skönt.

Har inte känt så mycket den här gången, antagligen för att jag knappt känt efter, magen är svullen - ett extra hål på skärpet hittills på sprutdag 7 - men inte ont, ingen huvudvärk från sprayen, nada. Lyxigt faktiskt. Funderar på hur många det blir den här gången, hoppas hoppas att allt ska se bra ut, men fixar inte att oroa mig så himla mycket, jag kan inte påverka och därför blir det som det blir.

Livet rullar på i fantastisk fart, jag och K på middag hos mina föräldrar i söndags, funkade hur bra som helst, jag är lycklig! Kan inte riktigt tro på att det är sant men det är det faktiskt.

Grejer händer på jobbet - bra grejer tror jag - igår skickade jag ett mail som jag nu väntar svar på. Spännande och knöligt. Igår tog jag slut, dödligt trött, all energi försvann, sov middag flera timmar och satt ändå och gäspade i soffan på kvällen, tror att det finns mer energi idag, hoppas på det.

Livet är spännande och jag kämpar på för att hinna med allt stort som händer på alla fronter samtidigt.

Facebooksvenska

Loggar in på Facebook och möts av ett automatiskt genererat meddelande/reklam:
Du har 1 nya meddelande.
En av dina vänner har en hemlig fruktdryck på dig. Fynd ut vem.

Automatisk översättning är långt ifrån lysande, fast ganska rolig.

mer om att må bra

Må-bra-bloggande är tråkigt, jag vet. Tänker ändå skriva att det är just vad jag gör, mår bra alltså. Pratade nyss med vännen, snart blir lilla huset invaderat av henne, hennes sambo och deras finfina två små pojkar, grillning i solen med människor man gillar är aldrig fel.

Ikväll ska jag möta K på centralen, efterlängtad och saknad kommer hon äntligen tillbaka, hur kan man låta bli att vara glad då?

Under tiden sprayar, sprutar och pillertrillar jag, men solsken, vänner och kärlek gör att IVF:en är långt ifrån det viktigaste. Viktig är den, barn vill jag ha, men under tiden jag väntar och längtar tänker jag leva.

Lugnare den här gången

Sitter med morgonkaffe i köket och inser att IVF:en den här gången känns helt annorlunda än sist. Om ganska precis en vecka borde det bli äggplock i Köpenhamn, det är snart, ändå känns det så avlägset, tänker självklart massvis på det, men är inte alls så besatt och uppjagad på samma sätt som förra gången.

Tror att det kanske beror på att det inte är första gången nu, jag vet vad som väntar. Tror också att det är så enkelt som att man inte orkar vara så inne i det hela tiden, lite distans gör livet enklare. Fast lite märkligt känns det, att det är så avlägset och ändå så nära. Borde oroa mig för en massa saker som hur många äggblåsor det blir, om de växer tillräckligt och i rätt takt, om de kommer befruktas, dela sig osv, men just nu gör jag inte det. Det blir som det blir och jag tror faktiskt att det kommer bli bra. Kanske inte på det här försöket, men något av mina tre försök i trepacket borde fungera. Jag vill tro det, jag tänker hoppas det. Om jag har fel får jag tänka om då, då när jag vet att det inte gick, nu tänker jag våga vara lite optimistisk. Tycker att det är min tur nu.

På onsdag blir det mätning av äggblåsorna, då får jag veta om det blir ett fotbollslag igen eller bara några få, då får jag veta vilken dag jag ska åka. Tills dess försöker jag tänka på annat, grillunch med vännen och hennes barn idag, ikväll äntligen få träffa K som varit bortrest sen i onsdags, Morsdag-middag hos Mamma imorgon, ogräsrensande i trädgården hemma och allt annat som hör livet till oavsett om man IVF:ar eller inte. Jag mår helt enkelt oförskämt bra mitt i allt stort som händer.

Spruta i skogen och väntan i gbg

Kan meddela att det går utmärkt att ta Gonal F-sprutan i skogen. Lyckades smita iväg från alla kollegor och halvgömde mig bakom en bil för att ingen skulle se vad jag smusslade med. Hade varit lite svårt att förklara utan att behöva berätta hela sanningen, men jag hade tur och ingen kom förbi.

Just nu har jag lite mindre tur. Fick fel info om när vi skulle bli klara och har därför bokat ett alldeles försent tåg hem. Väntetid på tågstationen blir hela 4 timmar och 55 minuter. Två av de timmarna har gått nu, knappt tre timmar kvar. Hade trott att det skulle gå och fråga tågpersonalen om de inte kunde låta mig ta ett tidigare tåg, men no such luck. Alla tåg är överfulla och jag får istället fördriva tiden på ett fik. Är för snål för att lägga femtonhundra på en förstaklassbiljett bara för att få komma hem några timmar tidigare.

Fast egentligen är det inget synd om mig alls. Har hittat en strömplats på stationsfiket, kan surfa, ladda mobilen och annat viktigt som inte funkade i skogen, har till och med fått lite jobb gjort. Snart blir det en fika med Kaki som turligen nog ändå hade tänkt gå tidigt från jobbet och kunde tänka sig att slösa bort några timmar med mig.

Stimuleringsdag ett

Mitt i allt annat som händer i livet och på jobbet lyckades jag idag ta mig till dr Gyn för nedregleringskontroll nummer två. Förra veckan fanns det två cystor, nu var den ena helt borta och den andra hade minskat rejält i storlek. Livmoderslemhinnan tunn och nedreglerad. Fick välja om jag ville börja spruta eller om jag skulle avvakta en cykel och börja spraya igen om en dryg dryg månad, det var ett ganska lätt val. Dr Gyn tror inte att cystan kommer störa särskilt mycket och jag väljer att gå på hans linje, har ingen lust att börja om från början igen. Med tanke på sommaren, som trots all kyla nog kommer ändå och innebär semesterstängd dr Gyn och annat, så kunde det blivit en lång väntan.

Alltså blir det sprutstart ikväll. Det finns en liten risk att äggstocken med cystan inte klarar av att producera maximalt med ägg, men just nu skiter jag i det. Jag har trots allt två äggstockar och jag väljer att hoppas, har inget val.

Om allt går vägen blir det äggplock om runt en och en halv vecka, tills dess ska sprutan få följa med på jobbresa inkl kick off i skogen, trodde att det skulle räckt med alla sprutor jag tagit på flygplatser, hotell och flygplanstoaletter, men nu blir det även sprutande i skogen. Kanske kanske (om jag har tur och nångång lyckas bli gravid) får jag en naturintresserad resgalning efter alla turer.

K har rest bort. Jag är inte van att behöva vara ifrån henne, sen vi träffades för bara en månad sen har allt gått fort fort. Vi fick ihop en snabb dejt innan tåget gick, fascinerande vad fort man kan vänja sig vid kärlek. Livet är fantastiskt och jag njuter av att ha någon att sakna även om det kommer kännas jobbigt tomt att hon är långt bort. Om ett par dar ses vi igen. Jag längtar.

Snart snart är det kanske dags

Har varit usel på att blogga på sista tiden, mest för att det är så mycket som händer och jag har inte riktigt haft ro att sitta ner och fundera på vad jag vill säga om det. Livet är bra och spännande men rusar fram i hundraåtti och jag försöker göra mitt bästa och bara hänga med, det går bra, jag är kär och omtumlad.

Är på tredje sprayveckan och har sprayat med högre dos sen i onsdags, imorgon är det äntligen dags för nästa kontroll. Förhoppningsvis finns det inga cystor kvar, förhoppningsvis får jag börja spruta imorgon. Imorgon är snart, i så fall blir äggplock och ET också ganska snart.

Jag har hopp inför det här försöket, det betyder inte att jag verkligen tror att det kommer att funka, men jag har hopp och det betyder en hel del. Blir ett trepack den här gången, så om det inte funkar nu kanske jag har tur att det funkar nästa gång, eller gången efter det. Skulle det inte göra det så finns det nu en c-plan. C-plan har jag saknat. C-plan är tryggt och skönt. Just nu tror jag på livet, på att det kommer bli bra, på något sätt kommer det bli. Livet är bra just nu.

Gyntiden löst

Jag begriper att det är rätt ointressant, men tänker ändå meddela här, jag fick till slut efter lite tjat en eftermiddagstid av dr Gyns fru, Först fanns det absolut ingen tid men efter att jag lät lite ledsen och orolig så hittade hon en återbudstid. så grymt skönt. Nu är jag på banan igen.

tre veckor och en dag

Längre än så är det faktiskt inte sen jag och K hade vår första dejt. Helt obegripligt och häftigt, svindlande korta och långa veckor, så mycket som har hänt på så väldigt kort tid. Livet är spännande!

Minst en vecka kvar till sprutstart

Blir inte något sprutande än på ett tag. Bestämde med dr Gyn att det måste vänta en vecka för att jag ska kunna åka på min jobbresa. Sen kollade han om jag var nedreglerad och då såg det inte ut som det borde, så jag hade fått fortsätta sprayandet oavsett inbokad jobbresa eller inte.

På båda äggstockarna fanns något som såg ut som en normalstor äggblåsa, så ska det tydligen inte vara när man är nedreglerad. Cystor mumlade han, jag frågade vad det var och enligt honom var det egentligen vanliga äggblåsor, men som visade att jag inte var tillräckligt nedreglerad för att få börja spruta. Så nu blir det ännu mer sprayande, tre gånger om dan i en vecka till, sen borde cystorna vara borta enligt honom. Hoppas att han har rätt.

Fick en ny tid för ny koll om en vecka, hade bråttom och kollade inte kalendern utan tog första bästa tid de förslog. Nu har jag insett att det inte går. Fattar inte hur man ska kunna få ihop ett jobb med deras tider, åtminstone inte ett sånt jobb som jag har.

Därför kommer här en efterlysning: Om någon har en tid hos allas vår dr Gyn på onsdag eftermiddag 21/5 och kan tänkas vilja byta den mot min tid som är kl 9.30 samma onsdag, så snälla hör av dig. Ska självklart ringa imorgon och se om det finns nån eftermiddagstid kvar, men tvivlar på det... Men men, det löser sig nog det med, det måste det.

Sprutstart och planering

I eftermiddag får jag äntligen veta när det ska bli dags att börja med sprutorna. Ska till dr Gyn och planera in dagarna fram till ET, inte alls omöjligt att han tycker att sprutstart ska bli ikväll. I kylskåpet ligger paketen med Gonal F och Ovitrelle och väntar. Vill komma igång nu.

Sprayat i drygt två veckor och känner inte av en enda biverkning, tror att det beror på att så mycket annat är rätt just nu.

Vet fortfarande inte hur jag ska lösa det hela med jobbet, men det blir nog till att jag ska köra på den ärliga vägen och berätta för min chef vad det är jag håller på med, eller så säger jag att jag behöver några dagar ledigt för att få en långhelg med kärleken... Hoppas hoppas att det går att få till att det blir över helgen, men men, det löser sig nog på nåt sätt. Danmarksresan närmar sig med stormsteg, det är stort och bra det också. Mycket som är bra just nu helt enkelt.

Tusen tack för alla fina kommentarer, ni är underbara allihop!

Två i trädgården

Många många saker är stora och omtumlande just nu, det är underbart men skapar ändå en massa kaotiska tankar i min skalle. Jag var singel när jag köpte lilla renoveringshuset med djungelträdgården och monsterhäcken. Jag var singel när jag bestämde mig för att jag verkligen vill ha barn och att det var dags att försöka göra allt jag kan för att få det att bli så. Jag har varit singel länge länge och därför bara haft mig själv att tänka på när jag har planerat och funderat över livet och framtiden.

Nu är jag inte singel längre. Vi har inte haft många veckor tillsammans än, men ändå, min värld har förändrats. Den har förändrats på en massa sätt redan, förändringen är fantastisk, min värld har blivit bättre, roligare och vackrare. Det hade jag inte trott om någon frågade mig för ett par veckor sen.

Då, när jag trodde att jag skulle ha svårt att släppa in någon i mitt liv, i min värld, då när jag trodde att jag eventuellt kunde bli särbo någon gång i framtiden, men inte skulle kunna låta någon komma närmare än så. Hit men inte längre var min devis, jag försöker ändra på det nu, det går ganska bra, det går riktigt bra faktiskt.

Det är som om enstöringen i mig har flyttat hemifrån, jag vet inte vart hon har tagit vägen och jag kan inte säga att jag saknar henne heller. Enstöringen kan få vara välkommen hem på besök nån gång då och då, komma över en kväll och sen dra igen, men hon är inte välkommen att flytta tillbaka permanent. Tidigare kanske jag har gett enstöringen större plats än hon egentligen har krävt, bara för att jag har trott att det var så det skulle vara, så jag skulle vara.

I går, när vi hade varit ute och fixat i trädgården hela dagen, slog det mig att det verkligen är det här jag vill, det jag har längtat efter men förträngt. Jag och en kärlek. Någon som tillsammans med mig går och pular i trädgården, inte bara en singel-Nylsa utan en Nylsa och en K som tillsammans lagar mat, bränner halloumi på grillen för att viktigare saker händer, pratar om livet, pratar om framtiden och allt det konstiga som är på gång. Min favoritgranne hälsade henne välkommen när vi stod och pratade över staketet, det kändes så rätt, som att hon har kommit för att stanna. Jag tror att det är så, jag hoppas att det är så.

Samtidigt, det kan inte vara helt enkelt att träffa mig just nu, att träffa någon mitt i IVF-landet. Vad händer om IVF:en funkar? Vad händer om den inte funkar? Vad händer då med oss? Detta oss som är så nytt, som inte hunnit landa, ett vi som är under skapande, vad händer med det?

Fast jag är inte rädd. Det är helt obegripligt för mig att jag inte är rädd, att jag vågar. Jag fattar det inte, men jag är stolt och glad. Jag är kär, jag är glad och jag är stolt över att jag vågar.

Lösen eller inte

Tidigare har den här bloggen bara handlat om mig, då har jag kunnat skriva vad jag vill och inte brytt mig särskilt mycket om vem som läser eller inte läser, men nu börjar det kännas annorlunda. K har kommit in i mitt liv, det är stort, viktigt och grymt bra, men jag vet inte hur jag ska förhålla mig till att några av er som läser känner henne, känner mig och kanske till och med känner oss bägge två. Det är en helt annan sak att skriva när det inte längre bara handlar om mig och mitt liv, mina känslor och mina tankar, när jag inte längre bara är en anonym Nylsa.

Antingen får jag göra som många andra redan har gjort - flytta till wordpress och lösenordsskydda - eller så får jag bli mer försiktig med vad jag skriver, hur jag skriver. Inget alternativ känns riktigt bra, men jag tror ändå att det lutar åt det senare. Jag vill inte lösenordsskydda, gillar nånstans att vem som helst kan läsa, att alla är välkomna att läsa, oavsett om man känner mig eller inte, oavsett om man hittar hit via en länk eller om man googlat sig fram.

En helt annan sak är att jag fortfarande förvånas över att ni är så många som läser, trots att jag ofta använt bloggen till att skriva av mig på när jag behövt gnälla, mycket har nog varit rätt trist läsning. Men ändå, det blir alltså inget lösen just idag i alla fall, fast det betyder också att vissa inlägg aldrig kommer bli skrivna, eller åtminstone aldrig publicerade.

Vi får se, jag kanske ändrar mig, jag kanske nojar helt i onödan, men tills dess så måste jag nog fundera lite.

Planeringen löst

Idag gick det bättre, ringde dr Gyns sköterska mitt under telefontiden och kom fram på första försöket. Hon svarade lugnande, sa ungefär: men Hej lilla gumman, inte behöver du vara orolig, jag har precis läst ditt mail och det här löser vi. Spraya kan man göra hur länge som helst, och är det bara två dagar du är borta så ska vi så klart kunna planera in det utan problem.

Vi fortsatte prata lite om när jag höll på att fastna i Schweiz och hon lät lugnad när jag berättade att jag inte skulle längre bort än till Göteborg den här gången.

Planen nu är alltså att jag ska dit på nedregleringskontroll på onsdag, då ska kalendrarna fram och dr Gyn får bestämma vilken dag han tycker att jag ska börja med sprutorna så att det både funkar med min resa och med deras förhoppning om att inte behöva jobba på helgen i onödan. Känns grymt skönt att veta att det är lugnt, att jag slipper strula och att de förstår att det inte är helt enkelt att få ihop ett jobbliv med allt annat i processen.

Ikväll, precis som nästan alla andra dagar den senaste tiden ska jag få träffa kvinnan som gör mig glad, för er som undrar, joo, hon har ett namn, men namnet hör inte hemma här, här kommer hon få heta K.

Glömska jag - långt och rörigt

Hade tänkt ringa dr Gyn idag, men hela förmiddagen rann iväg och nu är telefontiden slut. Får försöka vara mindre glömsk imorgon, men kanske någon av er vet hur det funkar?

Kör långa protokollet och vanligtvis sprayar man i ca två veckor för nedreglering, får en fejkad mens, gör en kontroll att man är nedreglerad och får sen klartecken för att kunna börja stimuleringsfasen med sprutorna.

Har för mig att jag har hört att man kan förlänga sprayandet ett par dagar och hade tänkt göra det eftersom jag har en resa jag inte kan flytta på, men nu börjar jag undra om jag verkligen kan förlänga sprayandet. Är på spraydag 9 idag, fick blödningen redan igår. Har sen tidigare bokat nedregleringskontroll på onsdag om en vecka, då har jag alltså sprayat drygt två veckor. Tänkte sen vänta med att börja med sprutorna ett par dagar till, men nu börjar jag undra.

Kan det vara farligt/negativt/fertilitetsdåligt att vara nedreglerad för länge? Som jag har förstått dr Gyn så ska det inte vara någon fara, men jag är inte säker på att jag minns rätt. Har för mig att han sa att det enda som händer är att man kan få en lång mens eftersom man inte har något aktivt östrogen som sätter igång en ny cykel. Eftersom jag redan nu blöder så kanske det blir väl länge? Vill egentligen börja spruta direkt, men eftersom jag är ny på jobbet så kan jag inte styra allt som jag vill...

Sist var jag på mätning dag 5, 8 och 10, tog äl-sprutan dag 11 och äp dag 13. Den gången kom dr Gyn och hans fru in extra och jobbade helg eftersom jag var ute och reste dag 6 och 7, kan knappast förvänta mig att de ska göra det igen. Dessutom blev det en rysare eftersom jag fastnade på en flygplats mångamånga mil hemifrån pga trasigt flygplan, sånt vill jag inte vara med om igen.

Enligt schemat borde jag börja spruta på onsdag, i så fall är jag bortrest dag 9-10 och 11-12 blir helg, tror inte att det är nåt bra, eller så är det helt ok om allt ser bra ut dag 8, men dag 8 kan vara för tidigt för att säga något om när det verkligen är dags, i så fall kommer han vilja att jag kommer på fredagen dag 10 och det kan jag inte eftersom jag inte är i sthlm då.

Mitt andra alternativ är att sprutandet förskjuts 4-5 dagar så att dag 9-10 blir på måndagen, vore perfekt om det inte är så att kroppen tänker turboproducera den här gången. Har ju blivit ordinerad höjd gonal f-dos så det finns inget alls som säger att det kommer vara som det var förra gången.

Blir knäpp när jag bläddrar fram och tillbaka mellan dagarna. Måste så klart prata med dr Gyn och se vad han säger men undrar ändå om någon vet, är det farligt att vara nedreglerad ett par dagar extra?

Självklart skulle det bästa alternativet vara att skita i resan to-fre, men om jag ska vara ledig veckan efter för att åka till Danmark så blir inte det något bra.

Kan inte skriva men gör det ändå

Har saker jag vill skriva som inte funkar här. Vill berätta om kvinnan jag har träffat, vill visa fina bilden en kompis tog när vi var och fikade, men det går inte. Den här bloggen handlar om att jag vill ha barn, inte om allt annat, även om det vanliga livet självklart får lysa igenom ibland.

Men - oavsett allt ovan så måste jag få berätta lite ändå. Att hon är fantastisk, att jag inte fattar att det händer, att det är stort och att jag är glad. Hmm, att jag är glad har nog redan skrivit sjutton gånger, men ändå, glad och full av förväntan är jag.

Hinner inte med

Allt går fort nu, fort är ofta bra, fast ibland knöligt. Synarelablödningen är redan här, spraydag åtta, och jag som hade tänkt spraya länge och skjuta lite på sprytandet. Måste räkna dagar, får inte ihop det. Men det närmar sig, det är bra. Ett par vårdagar i Danmark blir det, frågan är bara när.

Nedräkning

Dagarna går - är på sjätte spraydagen, tredje rökfria dagen, tolfte dejtdagen, tredje trombyldagen osv - skönt att man kan räkna livet och dagarna på olika sätt beroende på vad man vill åt. Oförskämt bra mår jag oavsett medan jag målar altanen, flinar fånigt, sprayar, pillertrillar, äter hyfsat nyttigt, gnäller men låter bli att röka och tycker att livet är rätt underhållande i allt sitt kaos.

Hur jag än gör så närmar sig sprutor och IVF #2 med stormsteg, hoppet har kommit tillbaka, kanske stavas hoppet trombyl, kanske stavas det dejt och flirt, kanske stavas det bara tid och tvångspausande? Det är läskigt att hoppas, men samtidigt är det grymt mycket skönare att hoppas än att inte våga.

Arg och galen

Alla IVF-preparaten hemma, nytt sen förra gången är trombyl och höjd dos Gonal F, annars samma som sist, alltså metformin, vitaminer, synarela, gonal-f, ovitrelle och progesteronvaggisar. Läkerol och tuggummi kanske inte brukar ses som IVF medicin, men just den här gången så är de ersättning för alla nikotinpreparat man kan tänka sig. Cold turkey-rökslut, jag är arg och galen men vet att det snart går över. Tack Fertilitetsturist för den fina kalkonen.

Åker iväg till fullpackad affär och köper mängder av färg, lånar en högtrycksspruta och tvättar altanen. Högtrycksspruta funkar bra mot aggression och abstinens, det brukar målning göra också, så jag ska nog klara mig. Från tidigare försök vet jag att efter tre dagar brukar det värsta vara över om man bryter tvärt, än så länge har det gått knappt två dagar. Stackars stackars min omgivning.

Mer Gonal F och inget nikotin

Mailar med kliniken fram och tillbaka, gillar att de är så enkla att ha att göra med, snabba på att svara och konkreta besked, bra.

Stimuleringsdosen till nästa IVF är nu höjd, 150 IE förra gången blir 225 IE den här gången, fortsätter köra på Gonal F. Lite drygt två veckor kvar tills jag kan börja spruta. Längtar efter att komma igång med sprutandet. Ska nog åka iväg och hämta ut dem nu idag, känns bra att ha kylskåpet välfyllt.

Inget mer nikotin i någon form för mig nu, kroppen lär fyllas med så mycket annat konstigt att jag tänker att den kan få slippa nikotinet. Känns bra, trött på att röka, trött på att vara beroende, trött på att lukta rök, men samtidigt grymt rastlös och abstinent, fast det ska gå den här gången. Jag vill ju inte röka, det borde inte vara så svårt att låta bli då.

Bakvänd ordning

Vet inte varför men allt blir fixat i en konstig oordning till det här försöket, antagligen för att jag försökte förtränga det mesta som hade med IVF-fixande när jag pausade, tänkte att om jag inte tar tag i det så blir det mindre jobbigt, mindre verkligt. Korkat beteende jag vet, men ibland blir det så.

Nu har jag i alla fall pratat med kliniken, måste veta om de vill att jag kör på som förra gången eller om någon dos ska ändras. De skickar ett nytt stimuleringsschema, så snart vet jag. Kändes rätt korkat att börja spraya utan att prata med dem, men nu vet de att jag planerar att komma i slutet av maj, hade inte varit så kul om de hade sagt att det var fullt... Förutsätter att nedregleringen ska vara likadan som sist, den har jag ju redan börjat med, men kan inte tänka mig nåt annat.

Från min dr Gyn här hemma ska det dyka upp ett recept på Trombyl i brevlådan idag. Nångång nästa vecka borde jag och alla recept och scheman finnas på samma plats, tills dess sprayar jag på och hoppas på att resten löser sig. Nedregleringskontroll är redan bokad, så lite koll har jag trots allt, kontroll och kaos i en märklig blandning.

Första maj

Hade det varit för ett par år sen hade jag varit ute och demonstrerat idag, men så blir det inte nu. Tycker egentligen att jag borde, men just idag vill jag inte. Istället vaknar jag tidigt tillsammans med hon som gör mig glad. Allt har gått så fort, jag förstår inte riktigt vad som händer, vad det betyder.

Middag med lillebror och några få av bästaste vännerna igår, grillning och mat ute trots regn, ibland är även fula tak bra att ha. Rödvin och musik, bra samtal och skratt. Kaos i lilla huset, jag trivs med sånt. Nu sitter hon på ett tåg på väg långt bort och jag sitter vid köksbordet och dagdrömmer.

Sprayandet och allt det innebär finns ständigt närvarande, men känns ändå väldigt avlägset. Tänk om det är trombylen som kommer göra den stora skillnaden, tänk om det kan gå?

Försöker låta bli att fundera men det är svårt, det blir som det blir helt enkelt.