fredag 29 februari 2008

Tre har blivit fyra

Ringde kliniken för att få höra hur mina små ägg mår. Vet inte om det beror på morfinförvirring igår eller om de verkligen sa fel till mig, men av mina tre ägg från igår så finns det nu fyra ägg som är befruktade. Märklig matematik men fantastiskt skönt. Så nu är det ännu ett dygns plågsam väntan innan jag vet om de har delat sig som de ska, känns onekligen grymt mycket bättre med fyra befruktade än tre som kanske kommer befruktas.

Om ett dygn, en timme och tolv minuter har jag tid för återföring. Snälla snälla äggen, jobba på med celldelningen och må bra! Dö inte, försvinn inte. Väx!

Lite av hoppet kom tillbaka nu. Fortfarande löjligt orolig för allt, men ändå lite gladare.

Om en timme

Är nervös, orolig och fortfarande besviken efter gårdagens minimala äggskörd. Ska ringa kliniken och höra hur befruktningen har gått, skulle ringa efter tio. Det är mindre än en timme dit. Rädd för att de ska säga att alla äggen redan är förlorade. Även om de skulle säga att allt ser bra ut skulle jag säkert fortsätta vara nervös. De ska ju börja dela sig också. Det är så bisarrt mycket som ska funka att jag tycker att det känns helt obegripligt hur det kan finnas så många människor.

Hoppas hoppas att det finns ett litet embryo som jag kan få tillbaka imorgon.

torsdag 28 februari 2008

fattar inte

Får inte ihop det, att det faktiskt bara blev tre ägg av så många blåsor. Besviken och lite deppig, tycker att det är svårt att hoppas nu. Mailat kliniken för att se vad de egentligen tror och om man ska ändra medicineringen vid ett kommande försök. För så känns det, det kommer nog behövas många kommande försök för att göra mig gravid.

Skulle vilja ringa dr Gyn men har hört att han är på sportlov. Har en bokad tid nästa vecka så jag får fråga då.

Uppdatering: flyttar upp det här inlägget, ibland blir klockslaget fel vid mobilbloggande, verkar ha hamnat i fel ordning.

många tomma blåsor

Nu kom det jag hade oroat mig för trots allt. Fick först höra att allt såg så bra ut och att äggblåsorna var fina, men sen hittade de bara tre ägg. Hur faan kan 70 procent av blåsorna vara tomma? Är han en dålig äggplockare eller jag en usel värphöna?

Deppigt! Hela diskussionen om ett el två ägg blir rätt meningslös när jag kanske inte kommer ha ett endaste ett att sätta tillbaka. Kommer vara orolig till på lördag, kommer de få ägg jag trots allt fick ut befruktas? Kommer de dela sig? Finns det nåt embryo till mig på lördag förmiddag?

Undrar hur många av inseminationerna som varit med tomma äggblåsor. Faan, faan, faan.
Kliniken är självklart positiva och tror på äggen, men det gör inte jag.

grått och regnigt

Köpenhamn firar första mars med grått regnigt väder. Än har inte kliniken ringt, hoppas jag kan se det som ett gott tecken.

Nervös väntan. Om jag får tillbaka ett embryo idag kommer nog de kommande väntansveckorna bli ovanligt plågsamma. Under pausen har jag vant mig av med testväntan och preppande inför minustesterna. Vill att det ska vara annorlunda den här gången. Vill hoppas och våga tro.

i rätt land

Nästan två timmar innan den bokade tiden rullar tåget över bron till landet som hjälper såna som mig. Är sällan ute i god tid i vanliga fall, men idag känns det skönt. Nu väntar ett kort telefonmöte med efterträdaren, sen frukost på ett fik och därefter är det dags.

Nervös och förväntansfull, rädd för att hoppas för mycket, nu kan jag inte påverka något mer. Måste lita på att kliniken vet vad de gör.

onsdag 27 februari 2008

malmö, malmö, malmö

Framme, skönt och konstigt. Har så många blandade känslor för den här staden. Bott här så länge under så många viktiga år och ändå är det så länge sen jag flyttade härifrån.

På perrongen såg jag ett bekant ansikte, blev tveksam, vi har inte setts på 7-8 år, men visst var det hon. Tjejen jag var förälskad i när jag flyttade. Det blev aldrig nåt då, kommer inte bli nu heller. Long time no see. Hon var på stationen för att möta sin mamma. Vi pratade lite kort, båda lite ställda över oväntat möte, hon hann berätta att hon har två barn, jag avslöjade inte morgondagens mission.

Sen taxi till Debaser där vännerna är på konsert. En av vännerna kom ut med nyckel till kollektivet och jag började den korta promenaden genom välkända kvarter. Tittar tvångsmässigt in på alla pubbar jag går förbi. Ser några gamla bekantingar dricka öl och kasta pil men har ingen lust att gå in och hälsa.

Känner mig hemma men ändå långt borta. På många sätt är det konstigt att jag inte bor här. Trivs hemma i sthlm men kommer nog alltid längta tillbaka hem hit.

Nu är jag här, på äggplockarmission. Ska vara här ända till måndag morgon, känns riktigt riktigt bra. Hoppas resultatet blir lika bra som känslan.

Skenar innan äggplock

Har onda onda bröst och ömmande svullna äggstockar, eller snarare svullen mage, men ändå. Kan rimligtvis inte vara skengravid redan innan äggplock. Gissar att det är ÄL-sprutan som spökar. Ont gör det, besatt är jag, funderar massvis och om 12 timmar är det dags för stora nålen och äggplock.

Hoppas att lokalbedövning och morfin kommer hjälpa!

ombordansvarig

Sitter och surfar i tågets bistro eftersom den vagn jag har fått biljett i har ett strulande nätverk. Får då höra föraren säga i högtalaren: Ombordansvarig, kontakta föraren, det är angeläget.

Det är inte sånt jag vill höra nu när jag till varje pris vill fram i tid. Hoppas att han bara måste gå på muggen eller nåt annat, han lät lite plågad. Jag vill komma fram. Vill inte höra om trasiga tåg eller sjuka förare.

Uppdatering, verkar ha varit falskt alarm, tåget rullar fortfarande på och föraren håller tyst. Jag hoppas att vi fortsätter på samma sätt ända till Malmö. Gillar inte längre att vara på resande fot.

Uppdatering igen, vad är det med denna lokförare, jag begriper inte. Hör återigen i högtalarna, meddelande till tågpersonalen, var vänlig kontakta lokföraren, angeläget, 2605, 2605. Antingen är 2605 en hemlig kod som säger att jag kommer bli strandsatt nånstans mellan Alvesta och Malmö eller så är det hans direktnummer, kan eventuellt också betyda att han behöver gå på muggen igen. Men men, vägrar oroa mig nu, har kommit så långt att jag nu faktiskt tror att jag kommer kunna vara framme i Köpenhamn imorgon bitti oavsett vad som händer. Har liftat förr....

traderar mig till malmö

Inspirerad av Kaki och Tinsel tänkte jag att även jag måste testa att shoppa tågbiljett på tradera. Fick inte mycket jobb gjort sista halvtimmen innan budgivningen gick ut, uppdaterade sidan frenetiskt, men lyckades till slut få mig en biljett sthlm-malmö för 200 spänn, 600 billigare än om jag hade shoppat på SJ.se

Nöjd och glad sitter jag nu och väntar på centralen. Vill slippa stormar, älgkrockar och liknande strul som kan stoppa tågets framfart ikväll. Kommer nog inte känna mig helt lugn förrän jag åkt över bron imorgon bitti, men det lutar ändå åt att jag ska lyckas ta mig fram i tid. Vill inte ha en repris från i fredags, men åker så tidigt att allt borde funka.

sprutfria dagen

Inga sprutor idag, känns lite konstigt att det liksom ska vara klart snart efter en månads fixande med spray och sprutor.

Var ute och åt födelsedagsmiddag med vänner igår, smet in på toan och tog ÄL-sprutan i tid så nu har nedräkningen börjat. 36 timmar efter sprutan ska äggen plockas, ett dygn kvar.

Fick Lennart Nilssons fotobok LIVET i present av läkarvännen, så nu har jag ägnat morgonen åt att titta på bilder på 2 och 4-celliga små embryon, blastocyster och små små foster. Spännande.

Nu återstår bara att jag ska lyckas ta mig ner till Skåne ikväll och över till Danmark imorgon bitti. Satsar på ett eftermiddagståg idag så att det finns alternativ om något skulle strula. Vågar inte flyga ner efter att ha fastnat på flygplatsen förra veckan. Den här gången får inget gå fel.

tisdag 26 februari 2008

Trettiofem år gamla ägg

Idag blir jag och alltså även alla äggen hela trettiofem år gamla. När jag var yngre trodde jag att jag skulle få barn tidigt, att jag precis som min egen mamma skulle bli en ung mamma. Så blev det inte. Men nu känns det ändå som jag är närmare en graviditet än jag kanske nånsin varit tidigare.

Fast i och med att jag fyller år så hamnar jag i en annan statistisk grupp, en grupp som generellt får ganska mycket sämre resultat. Förstår ju självklart att en vecka hit eller dit inte påverkar just mina chanser, men jag trivdes bättre med statistiken för gruppen 30-34. Nu ingår jag istället i gruppen 35-39.

Vill inte fylla år fler gånger innan jag får barn.

Sista Gonal F tagen

Tagit sista Gonal F-sprutan, nu ska alltså äggen klara sig själva, visserligen med lite hjälp av en ägglossningsspruta och sen en läkare som plockar ut dem men ändå. Tiden går och jag närmar mig dagen då jag ska få veta om äggen verkligen finns och hur många de i så fall är. Idag borde de största ha vuxit till sig till ungefär 18,5 mm, förhoppningsvis är de ungefär 21-22 mm på torsdag morgon.

Vill ha torsdag morgon nu. Är bara tisdag morgon än så länge, borde masa mig iväg till jobbet istället för att sitta här och fundera.

måndag 25 februari 2008

Fortsättning på ett eller två embryon tillbaka

Frågade dr Gyn om han rekommenderade mig att få ett eller två embryon tillbaka om jag hade möjlighet att välja. Han svarade snabbt och han svarade inte det jag hade väntat mig. Hans svar var: Jag tycker att man ska ta två om det finns två, två ger större chans till graviditet och trots att det är en större risk för tvillingar så är det vanligt att en av tvillingarna "försvinner". Visst är tvillingfödslar vanligare, men för de allra flesta så föds friska barn även vid tvillingar.

Han är en gammal IVF-läkare och det är ganska nytt att man i Sverige rekommenderar bara ett embryo tillbaka, så kanske är han gammaldags, men jag köper nog ändå en del av hans argument.

Så nu tvivlar jag igen, men jag har nog bestämt mig. Får se vad kliniken säger.

Träffat fina vännen Fertilitetsturisten idag, mycket skvaller, härligt enkelspårigt inriktade villhabarn-samtal och allmänt BRA helt enkelt. Tack för ikväll!

planen

Enligt dr Gyn ser nu allt perfekt ut, pratade nyss med kliniken och de håller med, fantastiskt skönt.

Här är de exakta tiderna, mest så att jag ska komma ihåg själv, har inget bättre ställe att skriva det på.

Ikväll spray som vanligt, imorgon bitti Gonal F och spray för sista gången, tisdag kväll kl 21.30 prick ÄL-spruta, därefter inga fler sprutor på ett tag.

Tid för äggplock kl 9.30 torsdag morgon.

Preliminärt ET lördag, ev söndag.

Idag var slemhinnan 12 mm, på varje äggstock fanns ca 5 äggblåsor på 17 mm och ytterligare några lite mindre.

Hoppas hoppas att det fortsätter funka nu. Lite rädd att alla blåsor ska vara tomma, men det trodde inte dr Gyn.

Fick en tid inbokad för återbesök på torsdag nästa vecka, för att kolla att allt ser bra ut efter återförandet. Mitt i kaoset känner jag ändå att jag är i hyfsat trygga händer.

Snart vet jag

Om ett par timmar är det dags för förhoppningsvis sista mätningen hos dr Gyn inför äggplocket, snart vet jag alltså när jag får åka, känns konstigt alltihop, spännande, läskigt och märkligt.

Hoppas på att fotbollslaget ska ha växt till sig bättre den här gången. Vill få komma iväg snart.

söndag 24 februari 2008

ett eller två tillbaka

Samtidigt som jag har svårt att tro att det verkligen kommer bli några ägg som befruktas och delar sig till finfina embryon så sitter jag och funderar på om jag vill få ett eller två tillbaka.

Det verkar vara vanligare att man sätter tillbaka två i Danmark än i Sverige. Gissar att det beror på att forskningen inte är helt överens om hur mycket större chanser man får vid två ägg jämfört med ett eller hur mycket större risken är för tvillinggraviditet.

Kommer fråga både kiniken och dr Gyn men undrar ändå hur ni somläser här har tänkt, har ni valt att få tillbaka ett eller två? Har ni haft ett val?

Eftersom jag har svårt att föreställa mig att jag överhuvudtaget kan bli gravid så känns det som att två ger större chanser än ett, men tvillinggraviditet, njaa, känns läskigt och bra på samma gång. Jag vet att tvillinggraviditet är en risk, och jag är inte säker på hur man som singel fixar två barn på en gång ens om de är friska, samtidigt som jag har sett det fungera alldeles utmärkt. Vill gärna att barnet som ännu inte finns ska få växa upp med syskon. Vill helst ha två barn, men är lite rädd för att båda ska komma samtidigt.

Ändå lutar det nog åt att jag vill få två tillbaka (om det nu finns två att få tillbaka), velar som en galning. Hittar ingen statistik som verkar generell, tycker att jag ser olika siffror överallt. De flesta jag har pratat med verkar ha satt tillbaka två och antingen inte blivit gravida alls eller blivit gravida med ett barn, men sen finns det ju de som får tvillingar. Vet inte. Svårt, innerst inne har jag nog inget alls emot en tvillinggraviditet trots att jag vet att det kan vara farligt, vill bara få bli gravid och få barn. Önskar att det kunde varit lite enklare.

Gynekologer, kliniker och andra viktiga

Efter att ha sovit över femton timmar det senaste dygnet vaknade jag löjligt pigg kl sex i morse. Ovant att vara uppe så tidigt för en morgontrött varelse som jag, extra ovanligt en söndag.

Funderat på gårdagens bravader och insett att jag faktiskt har tur att det finns så många runt mig som hjälper mig med vad de kan. Minusdagarna hjälper det tyvärr inte ett skit, minusen är en sorg som jag har svårt att dela med någon. Men just idag, i mitten på en behandling och med en viss förväntan så känns det oerhört skönt att trots singelskapet vara omgiven av olika människor som verkligen försöker hjälpa.

Dr Gyn och hans fru t ex, som öppnar sin klinik en lördag när jag inte kan komma dit på en fredag, samme gyn som sen vill undersöka mig en måndag trots att han officiellt bara jobbar onsdag-torsdag.
Nordica, för att de har öppet sju dagar i veckan och snabbt svarar i telefon när jag vill diskutera eventuell doshöjning med dem mitt i helgen.
Mamma, som snabbt rycker ut som chaufför på lördagsmorgonen när dottern inte kan ta sig från plats a till plats b tillräckligt fort. Det var grymt skönt att ha en mammachaffis som man kunde prata med och få pepp av istället för en anonym taxichaffis, särskilt mycket så efter ett par dagar utomlands med mer eller mindre främmande människor omkring mig och långt bort ifrån alla som är viktiga.
Vänner och familj, både IRL-vänner, pappa, bror och bloggvänner som på sina olika sätt peppar, kommenterar, ringer och bara finns där.

Börjar inse att det här med IVF faktiskt kommer hända på riktigt. Kan inte boka resa än eftersom jag inte vet vilken dag det blir, men snart vet jag, snart åker jag. Efter måndagens mätning ska jag ringa till kliniken och boka tid, då vet jag när jag ska ta sista sprutan och när det är dags att åka. Vill åka nu.

lördag 23 februari 2008

Trött efter gårdagens bravader

Känner att stressen igår faktiskt tagit ut sin rätt. Är inte van att gå upp halvfem på morgonen och kunde inte sova särskilt mycket på planet i morse, var för nervös för om jag skulle komma fram eller inte.

La mig för att sova middag en timme på eftermiddagen men det blev över fyra. Hade tänkt gå på fest ikväll, men bangar. Ska istället lägga mig tidigt, fundera på fotbollslaget och satsa på en piggare söndag.

Mätning och plan

Lyckades komma fram till Dr Gyn i tid, svängde upp framför det stora vita huset tre minuter i 11, rätt bra med tanke på hur det kändes igår kväll när de sa att planet var inställt.

Äggblåsorna fanns kvar men hade inte vuxit riktigt så snabbt som jag tycker att de borde. Nu var de i snitt 13 mm, vilket Sven sa var helt ok men jag tycker verkar misstänkt lite med tanke på att det var 10 mm i onsdags. Enligt honom ska man stimuleras 12 +/- 2 dagar för att få bra resultat, när jag frågade hur fort de växer sa han att de oftast växer 1,6 mm per dag, men lite fortare med stimulering. Därför fattar jag inte varför mitt fotbollslag ska växa så slött men han tyckte inte att jag skulle oroa mig. Eventuellt kunde man höja dosen men det lät på honom som att han tyckte att det egentligen var onödigt.

Ringde kliniken och de höll med dr Gyn, så jag fortsätter med Gonal F 150 IE och åker dit på ny mätning på måndag. Prel äggplock ligger nu på onsdag/torsdag. Jag tror nog mer på torsdag vilket vore både bra och dåligt. Enklare jobbmässigt, men då missar jag Femmis årsmöte som jag verkligen vill gå på. Eftersom jag ändå inte kan påverka vilket det blir så får jag väl helt enkelt vänta och se.

Det löser sig

Äntilgen fått landa, inser att efter lite trixande kommer jag faktiskt hinna i tid, grymt skönt efter den här extra lååånga hemresan.

Med snabba arlandaexpress till centralen och sen en mamma som agerar taxi när dottern ska ut på extra viktigt uppdrag så kommer jag nog inte ens komma för sent.

Mamma får överge sin tapetsering ett par timmar, men det kändes enklare än att ringa dr Gyn och strula med tiden nu när de öppnar extra bara för mig idag.

Om en knapp timme mätning och räkning av fotbollslaget, hoppas att de finns kvar och växer som de ska.

på planet

Skrev ett inlägg som jag tror försvann, men på planet nu, snart lyfter vi förhoppningsvis hemåt, mot äggblåsemätning och kontroll.

Sprutat och sprayat inne på flygplatstoan, kände mig lite som en pundare när jag plockade upp nål och spruta...

fredag 22 februari 2008

hotell i Schweiz

Hade inte tänkt att det skulle gå så här, men nu ligger jag nerbäddad i ett hotellrum i Zurich, sur och orolig, men satsar på att det ska gå. Wake up call kl 4.30 inatt, buss till flyget kl 5 och förhoppningsvis landar jag på Arlanda 9.15 imorgon bitti.

Jag är inte gjord för morgnar, allra minst nu.

Om nån har dr Gyns mobilnummer så maila gärna det så att jag kan förvarna honom om jag blir ännu senare. Har för mig att någon IVF:are har fått det av honom.

Tack för alla kommentarer, skönt att ni finns. Ringde nyss och grät en skvätt hos mamma och pappa, men nu ska jag försöka vara stor, sova och inte försova mig och försöka komma fram och få Nylsa IK mätta och kontrollerade.

Stuck in Zurich

Faan, faan, faan. Planet inställt, jag och fotbollslaget får inte komma hem. Alla 14 små ägg i Nylsa IK ska mätas imorgon kl 11, undrar hur vi ska komma dit.

Väntar i transferdesken på att få höra, runt om mig är arga business class-män i 60-årsåldern, de ser ut att snart få hjärtinfarkt hela högen. Vill hem. Snälla, ta mig bort härifrån.

förseningar

Nu blir det tråkbloggande om att vara trött på att resa igen, sorry!

Lagom till boarding knatade jag bort till gaten, ser en blinkade skylt som säger delayed, tekniskt fel. Trött trött på sånt här, vill komma hem.

Klockan är inte så mycket men oroar mig ändå. Har redan suttit här i tre timmar. Vill inte fastna i Zurich inatt, vill hem. Har inte tid att fastna här.

Imorgon ska min dr Gyn lördagsöppna sin klinik för att kolla mig. Då kan jag inte vara många mil bort i Schweizerland. Snälla, få ordning på planet snabbt och låt mig komma hem. Jag är trött på strul och katterna är hungriga, vi är inte gjorda för sånt här. Ge mig tålamod. Ta mig hem.

På väg hem, imorgon ny mätning

Sitter på en flygplats och är glad att man kan surfa. Vad gjorde man förr när man hade tre timmar i transit och man inte kunde surfa bort dem genom att läsa bloggar, tidningar, listor och annat som man kosntant ligger efter på?

Har ingen lust att shoppa dyr Swiss Chocolate eller köpa en ful t-shirt i Edelweiss shop. Min bok är slut och jag har inte riktigt energi att börja på en ny. Alltså shoppar jag lite internetaccess och sitter här i ett hörn och hoppas på att batteriet ska räcka ett tag. Internetaccess är en billig sak att shoppa, jobbet kan knappast argumentera emot och säga att man inte behövde den, alltså kommer pengarna tillbaka. Sånt shoppande gillar jag. Svårare att få jobbet att vilja betala schweizisk choklad eller fula t-shirtar som det står Swiss Military på. Jag vill hem. Inatt får jag sova hemma. Snart har jag inte längre ett resande jobb. Snart slipper jag.

Imorgon ska jag få se hur det står till med de små äggblåsorna, just nu känns det som att de är enormt stora, och större ska de tydligen bli. Hoppas att de överhuvud taget finns kvar imorgon förmiddag, att de inte har gett upp och sjunkit ihop under alla mina temperamentsutbrott på jobbet.

Kan meddela att det inte är jättelyckat att åka iväg på tjänsteresor när knäppa hormoner flödar, äggen växer, tålamodet är ickeexisterande, man har kollegor som inte kan sitt jobb, man själv har hemlängtan och mest är glad för att det finns ett slut på eländet. Jag har nog inte varit den där trevliga positiva bruden, snarare den trötta irriterade som säger: men hur jävla svårt kan det vara att göra rätt från början. Ni fattar nog, inte alltid helt lyckat.

Verkar som att ett problem vi löste idag gör att jag lättare kan smita iväg nästa vecka. Vill bara veta vilka dagar det handlar om så ska jag nog kunna göra det hyfsat snyggt. Dagen efter äggplock borde man väl kunna jobba, om än på distans och via mail och telefon? Själva istoppsdagen borde väl inte ta så mycket längre tid än en vanlig insemination? Jag väljer att tro att det kommer lösa sig. Just nu är jag så inne på att få ihop själva logistiken i mitt liv med resor, överlämnande till nya kollegan och IVF-kontroller att jag lyckas förtränga det mesta av vad som ska hända sen. Dagarna som ska snigla sig fram i väntan på plusset och iväntan på att undvika skräcken för minuset. Dagarna när jag ska vara skengravid och nojjig, när jag hoppas men inte tror. De dagarna känns än så länge avlägsna, men de kommer snart.

Synarelablödningen

Kom på att jag glömt skriva om en sak som gjorde mig orolig under helgen. Nu har jag svar och är inte orolig längre, så skriver enbart om det för att jag inte hittade vettiga svar när jag var orolig och googlade, om någon googlar nu och hamnar här kanske hon kan känna lite lugn av att läsa det jag hade velat hitta då. Alles normal...

Vid IVF med det långa protokollet ska man få en blödning inom dryga två veckor efter nedregleringsstart, denna blödning visar bland annat på att nedregelringen fungerar. Jag hade blivit förvarnad om att denna Synarelablödning kunde vara längre än en vanlig mens, men för mig blev det istället två olika blödningar. Först den vanliga blödningen, varade fyra dagar, sen nedregleringskontroll och allt var frid och fröjd. Två dagar senare kom blodet igen och varade i tre och en halv dag, de första dagarna i sprutandet. Jag blev toknervös att allt var fel och att jag skulle bli tvungen att starta om från början, men så illa var det inte. När jag var hos dr Gyn i onsdags hade det slutat igen och enligt honom funkar det så här:

Vid nedregleringen sätts hormonerna ur spel och livmoderslemhinnan stöts ut som vid mens. Eftersom man har stängt av kroppens egna östrogenproduktion finns inget som säger till kropppen att börja ny cykel på riktigt igen. Slemhinnan byggs ändå upp men fortsätter stötas bort eftersom inte tillräckligt med östrogen finns (andra hormoner var med här också, men jag minns inte vilka). Detta kan pågå ända tills tillräckligt med östrogen/andra hormoner tillförs kroppen från sprutorna, då börjar slemhinnan växa på riktigt igen i takt med att äggblåsorna växer. Det är alltså inte ovanligt eller farligt att man blöder konstigt i början av sprutandet, kroppen är tiltad, men så fort sprutorna har börjat ge effekt så slutar det, när äggen börjar växa till visar det att man tillför tillräckligt med hormoner, då slutar slemhinnan att blöda bort och börjar istället att växa som den ska.

Kanske rörigt, men vill bara säga att man inte behöver bli så orolig som jag blev. Allt lugnt nu, men jag är bäst på att hitta grejer att noja över, så det kommer säkert fler.

torsdag 21 februari 2008

vill ha lördag

Sen jag var på kontrollen igår och mätte äggblåsorna kan jag inte riktigt släppa tanken på mina 14 små växande ägg. De brukar växa ca 1,8 mm per dag, så på lördag borde de vara runt 15 mm, inte äggen alltså, men blåsorna. Det är ganska stort. Att de finns därinne och växer just nu, på riktigt. Känns bra. Vill ha lördag och se om de finns kvar och hur mycket de har vuxit.

Orolig för allt som kan gå galet, tror fortfarande inte på att jag nånsin kommer plussa, men det känns ändå grymt bra att försöka igen, om dryga dryga tre veckor vet jag hur det här första IVF-försöket har gått. Tre veckor är lång tid.

onsdag 20 februari 2008

Förstört helgen för dr Gyns fru

Har som bekant haft svårt att veta hur jag ska planera in jobbresor och VUL nu under jobbslutet som krockar med IVF:andet. Vid gynbesöket i fredags fick jag veta att jag skulle ha en kontroll idag onsdag och antagligen nästa kontroll lördag eller söndag, alltså bokade jag in den här resan från onsdag kväll till fredag kväll. Väl hos dr Gyn idag så räknade han som vanligt dagar i sin kalender och sa att måndag var för sent och fredag lite tidigt men kanske skulle ändå fredag eftermiddag funka. Då fick jag svara att det går inte, då är jag i Tyskland. Han mumlade bara lite och sa, ok då tar vi undersökningen på lördag då.

Kommer ut med min lilla gula post it-lapp till mottagningens sköterska som också är hans minst tio år äldre fru, hon är 70+ och vill nog gå i pension. Lördag säger hon upprört, han måste ha skrivit fel. Nej, sa jag, vi bestämde lördag. Hon ropar på honom och säger med butter röst, men S, hur tänkte du nu. Ska vi jobba BÅDE fredag och lördag den här veckan? Jaa säger han, det måste bli så, måndag är för sent och fredag gick inte för Nylsa. Sköterskan tittar surt och suckande på mig och jag känner mig som den ondaste av onda, han jobbar gärna på helgen men hon gör det uppenbarligen inte. Officiellt har de bara kliniken öppen två dagar i veckan, men sen kommer de in när det behövs för de som IVF:ar. Gissar att jag inte får höra ett glatt: Hej lilla gumman när jag kommer dit på lördag... Samtidigt skiter jag i det just nu. Är glad över mina 14 äggblåsor och ser fram emot att få se hur stora de har blivit på lördag.

Fortfarande inte bestämt vad jag ska säga på jobbet. Har inte varit sjuk på åratal, så det vore enklast att bara bli sjuk. Fast samtidigt knöligt. Min efterträdare borde komma till mig ett par dagar nästa vecka, känns dumt att be henne boka biljetter och sen ska jag avboka mötet i sista stund eller bli sjuk när hon är hos mig. Känns inget bra. Kanske ska ringa och säga som det är, får se. Som det ser ut blir det äggplock tisdag eller onsdag och förhoppningsvis insättning torsdag eller fredag och då går nästan hela veckan. Får lösa sig på något sätt. 13 arbetsdagar kvar på gamla jobbet, snart är det slut och det känns skönt.

hotell och ägg på tillväxt

Just idag känns det som att även resandet kan ha sina fördelar. Nästan alla hotell var fullbokade i den tyska staden så de bokade in mig på stans lyxhotell, inte mig emot, fina hotellrum är roligare än fula. Sitter och surfar ikapp på alla bloggar och listor jag gillar att läsa, webbradion på så jag slipper höra de dubbade tyska tv-kanalerna. Stor skön morgonrock att flyta runt i. Inte ett dugg synd om mig, har det ganska slappt och skönt. Ingen disk, städning, tvätt eller andra måsten som drar i mig, låter mig själv vara slö.

Känner mina växande äggstockar. Har tyckt att jag känt att det händer grejer med dem ända sen sprutdag två, vet inte om jag inbillade mig då, men nu inbillar jag mig nog inte längre. Redan svullen, men nöjd att det känns. 14 st små äggblåsor på 10 mm borde ju inte ta så stor plats, men det är ändå stor skillnad mot att ha en eller två inför en ägglossning. Undar hur det kommer kännas när alla 14 har vuxit sig dubbelt så stora. Dr Gyn ville att de skulle få bli minst 21 mm innan äggplock. Det är dem om sex-sju dagar. Mitten av nästa vecka alltså.

sprutor och säkerhetskontroll

Kom igenom säkerhetskontrollen utan problem, tydligen är all receptbelagd medicin ok. Verkar som att jag slipper ytterligare säkerhetskontroll i Schweiz eftersom jag bara ska hålla mig i transferhallen, så hittills ser det ut som att både jag och nålarna ska kunna ta oss till Tyskland tillsammans.

Uppdatering: Visade sig vara säkerhetskontroll även i Zurich, men inte heller här var det några problem, om nån timme bör både jag och sprutorna ha landat tillsammans i Tyskland, skönt, inser att jag har oroat mig rätt mycket för säkerhetsfolket och sprutona, uppenbarligen helt i onödan, men så är det väl alltid. Finns det nåt som kan strula så förväntar jag mig liksom att det ska strula. Oftast gör det inte det.

Äggblåsor som växer

Var iväg på kontroll hos dr Gyn idag. Nojade självklart för att allt skulle se galet ut, men han såg nöjd ut och sa att allt såg ut som det skulle. Hade minst 14 äggblåsor på ca 10 mm så kroppen följer planen och äggplock blir nångång i mitten på nästa vecka.

På väg till Tyskland strax, ska packa och se hur det går med säkerhetskontrollen och Gonal F. Ringde Arlanda och enligt dem så är det ok att ha i handbagaget, har en mellanlandning i Schweiz, undrar om säkerhetsfolket där också håller med. Hoppas på att ingen vill bråka, kommer oavsett var inte låta någon skilja mig från min kära spruta nu när den fått äggblåsorna att växa så fint.

Uppdatering: La ner en Gonal-förpackning i handbagaget och en i väskan som jag checkar in, då borde allt vara lugnt hoppas jag. Lite orolig för att det är minusgrader där den incheckade väskan åker, men jag tror inte att det är det. Gonal F får inte frysa, hmm, kanske borde ringa och prata med dem igen. Inte så orolig för Arlanda, men inbillar mig att Schweizarna kommer titta uppfordrande på mig och på nålarna.

tisdag 19 februari 2008

Fick en fråga från en del av ett heteropar

Ibland mailar folk direkt istället för att kommentera, oftast känns det ok men den här gången svarar jag hellre på bloggen. Fick ett mail från en man som något kortat ang DN-artikeln sa:

Jag och min fru kommer nog snart att behöva ställa oss i kö för IVF-behandling. Detta pga min frus helt uteblivna cykel. Om nämnda lagförslag går igenom, så kommer IVF-köerna att öka kraftigt, på grund av en massa kvinnor i din situation.

Detta innebär att de kvinnor och män som är sjuka kommer att behöva vänta längre, bara för att tidigare helt fertila kvinnor nu får rätt till IVF-behandling. Du kan nog ana att jag inte tycker detta är en särskilt lyckad idé, men jag skulle gärna vilja veta vad ni kvinnor i tex. Femmis har för motiv, eftersom ni en gång har varit fertila. Skulle du/ni tycka att det var ok om det inte var finansierat av landstinget, eftersom man då inte tar någons plats i kö, så att säga.

Inseminering är det ju inte någon kö till, så det kan vi lämna därhän.Har inte läst din blogg så mycket att jag vet ifall det också ligger någon sjukdom bakom just din barnlöshet, men svara gärna generellt.

Vet inte var jag ska börja, mailet är skrivet i en trevlig ton måste jag påpeka eftersom jag har tagit bort början och slutet, ändå blir jag lite ledsen och arg.
  • Att vi tidigare skulle varit fertila och inte längre är det är ett konstigt argument som jag inte riktigt förstår. De flesta singlar försöker först med insemination, vi som har gjort flera inseminationer och fortfarande inte är gravida är tydligen inte så fertila.
  • Köerna kommer nog inte öka kraftigt om vi femmisar får tillgång till IVF på hemmaplan, så många är vi inte.
  • Att köerna är långa är fel, men det är inte vårt fel. Ingen som har fertilitetsproblem borde tvingas acceptera att vänta i åratal, försening med åratal är oftast dåligt för fertiliteten.
  • Det är bra att infertilitet är klassat som sjukdom, men jag kan inte bara för det tycka att heteropar ska ha större "rätt" att få hjälp än ensamstående eller flatpar. Den här diskussionen var stor när flatorna fick rätt att få hjälp på hemmaplan. Vissa ansåg att de borde hamna längre bak i kön för att de inte var sjuka. "Sjukdom" är subjektivt, t o m 1979 klassades vi flator som sjuka av helt andra anledningar.
  • Ingen har rätt att få barn, men jag anser att alla har rätt att försöka.

Generellt är nog mitt svar att NEJ, jag håller inte med dig om att du och din fru har större "rätt" till hjälp än vad jag har. Ni har inte lyckats bli gravida, det har inte jag heller trots flera inseminationer. Båda ni och jag har fått veta att IVF är det sätt som ger störst chans till graviditet, infertilitet ligger bakom som anledning för både er och för mig, varför ska ni ha större rätt till hjälp än jag? Varför ska jag betala privat medan ni ska få er hjälp skattefinaniserad?

Köerna i Sverige skulle kunna kortas, det finns flera politiska skäl till att de är så långa, det är något vi alla borde kämpa för att åtgärda. Jag tror inte att lösningen är att vissa ska tvingas betala för sig och vissa slippa. Redan nu kan man i Sverige som par betala för att slippa köa. Vi singlar skulle nog göra precis som paren om vi hade möjlighet, vissa av oss skulle betala för att slippa vänta, vissa skulle inte ha möjlighet att betala och skulle alltså stå kvar i kön istället.

För egen del kan jag inte vänta, vill inte vänta. Alltså betalar jag för att få min behandling i Danmark. Det betyder inte att jag tycker att det är rätt. Jag vill ha möjlighet att få hjälp utan att tivngas behöva åka utomlands, och jag anser att mina skattepengar borde vara värda lika mycket som andras. Alltså tycker jag inte att infertila heteropar borde gå före mig i kön, tycker inte heller att ni ska skattesubventioneras medans jag ska betala för mig. Jag tycker att de som behöver hjälp av svensk sjukvård ska få det, oavsett civilstånd, sexualitet och ekonomi.

måndag 18 februari 2008

Femmisträff och DN-artikel


Igår var jag på en annorlunda femmis-träff. Utanför riksdagen träffades mammor, barn, gravida och ett par försökare för att bli plåtade inför en DN-artikel. Resultatet publicerades i tidningen idag och blev riktigt bra, se här. Någonstans i gruppbilden kan ni hitta mig, jag är en av dem som inte har barn i famnen...

Förändring sker, nu finns det en majoritet i riksdagen som är för en lagändring, lagarna kommer ändras till vår fördel, frågan är inte längre om utan när. KD kommer självklart kämpa emot, säkert en och annan moderat också, men motståndarna är i minoritet. Jag tror fortfarande att det kommer dröja, men jag tror på att det kommer hända.

Efteråt gick vi och fikade tillsammans. Den här gången kändes alla barn och magar faktiskt enbart peppande, häftigt att så många lyckats. Peppande att träffa alla coola kvinnor och deras fina barn. Blir glad över femmis, glad över mina femmissystrar och glad över att det går att förändra om man vill. Hoppas bara att jag någongång ska få gå från att vara försökare till att bli gravid och sedan mamma. En dag ska det gå.

lördag 16 februari 2008

spruta i magen

Vaknade i morse och tänkte på de kinesiska hamstrarna. Tycker fortfarande att det är helt bisarrt att innehållet i sprutan är gjort på DNA från små hamstrar, jag får inte ihop det. Fast jag skulle knappast ha föredragit om det var gjort på mänskliga celler heller, på nåt löjligt sätt tycker jag att det hade känts bättre om det hade varit helsyntetiskt och hade haft innehållsförteckningen fylld av Eblablabla och en massa konstiga bokstavskombinationer som inte säger mig nånting. Bokstäverna som bildar k i n e s i s k a h a m s t r a r betyder ju nåt som min hjärna känner igen och kan relatera till.

Men men, har inga moraliska problem med det, tycker bara att det är knäppt. Tog fram injektionspennan ur förpackningen, satte i en nål och följde instruktionen. Nålen var ännu mindre än den till ägglossningssprutan jag har tagit förut. Kände inget alls när jag stack in nålen och tryckte på sprutknappen.

Ny fas i vägen mot barn har i alla fall börjat, jag sprutar och jag hoppas på att få se hel hög med små äggblåsor på nästa veckas kontroll.

Snälla kroppen, hjälp till och gör ditt jobb nu. Jag sprayar och sprutar och du producerar massa fina fertila ägg, ok?

fredag 15 februari 2008

sprutstart

Sitter på bussen på väg hem från dr Gyn, fick precis det besked jag ville ha. Nedreglerad, kan börja med sprutorna direkt.

Direkt blir imorgon bitti, ikväll blir det bandy på Zinken istället. Känns inte som att man ska ta sprutor i magfläsket i kylan på bandyläktaren, tror att folk skulle titta rätt snett i så fall.

Preliminär äggplocksdag blir min födelsedag nästnästa vecka, tänk vilken present det skulle kunna bli. Idag har jag faktiskt hopp.

Fick ett annat bra besked, alla mina hormonvärden hade förbättrats rejält efter ett år på metformin, enl dr Gyn ger bättre värden bättre ägg, hoppas han har rätt.

torsdag 14 februari 2008

planer håller aldrig

Skulle aldrig skrivit inlägget om att planen verkar hålla. Fick nyss meddelande från min kund i Tyskland att hon inte alls kan de två dagarna när jag kan resa. Frustrerande.

Fick som tur var tag på dr Gyns sköterska igen trots att deras telefontid var slut, frågade henne hur jag ska planera. Egentligen jobbar de bara onsdag och torsdag vilket brukar kunna strula till det, men när det behövs är de som tur är flexibla. Fick en tid för nedregleringskontroll redan imorgon, därefter ska det gå att lägga ett schema för ultraljud och då hoppas jag att det ska gå att få ihop Tysklandsresor och gynbesök på något rimligt sätt.

Kanske kanske betyder det tidigare gynbesöket att jag kan börja spruta redan till helgen, i så fall lutar det åt äggplock tidigare än jag trott, spännande nu. Känner mig helt utlämnad till hormoner och doktorer, och det är på nåt märkligt sätt rätt skönt. Har insett för länge sen att det inte hjälper hur mycket jag försöker styra, kroppen gör som den vill, tydligen kunderna också.

Planen och resandet

Planen verkar hålla. Pratade nyss med dr Gyns sköterska och enligt henne är det inget problem att resa sprutdag två och tre, skönt. Veckan efter blir det ett eller två VUL så då får jag hålla mig på hemmaplan och det ska nog gå att lösa.

Som det ser ut blir det äggplock månadsskiftet feb/mars, förhoppningsvis under helgen så slipper jag smita så många dagar från jobbet. Svårt att smita nu när jag har en efterträdare som följer mig i varje steg...

Ont i huvudet i dag, vet inte om jag ska skylla det som en biverkning av sprayandet eller som något helt annat, får väl vänta och se om huvudvärken tänker stanna kvar eller inte.

onsdag 13 februari 2008

på väg hem

Har snart avklarat en av de sista jobbresorna på gamla jobbet, sitter på flygplatsen och väntar på mitt plan som ska ta mig hem. Intensiva kaotiska både bra och dåliga dagar har det varit, men framför allt har jag känt att jag är glad att jag sagt stopp, det är inte så här jag vill ha det. Snart slutar jag och det är grymt skönt.

Sprayandet fortsätter och den obligatoriska blödningen har kommit, verkar som att allt funkar precis som det ska. Om en vecka blir det sprutstart.

Lyckades inte helt undvika resor under sprutandet, men en liten tvådagarsresa dag 2-3 på sprutandet borde väl gå? Hoppas att det inte finns nåt obligatoriskt VUL redan dag tre, ska ringa dr Gyn imorgon och fråga.

Mår fortfarande utmärkt och hoppas få fortsätta göra det. Enda biverkningen just nu är noll tålamod vilket har gått ut över mina kollegor, men det känns inte som hela världen.

söndag 10 februari 2008

Tråkbloggande

Tråkbloggar igen, jag vet, men det får vara så just nu.

Sprayandet rullar på, fortfarande rätt ok, i alla fall inga biverkningar förutom läskig smak i munnen och att jag är uttråkad, men det sista är nog inte sprayens fel. Dunderförkyld och måste bli frisk fort, inget bra med feber för ägg som ska bli till bebisar, har nog ingen feber än, men att vara snorig, täppt och hes är inte så mysigt det heller. Äggen till IVF:en ska inte börja växa förrän om en och en halv vecka, så än så länge hade det nog inte varit nån panik om det hade varit feber, väljer att inte oroa mig för det. Har tillräckligt med annat jag nojar för.

Vill stanna hemma och vara sjuk imorgon, men det går inte. Eller klart att det skulle gå, världen skulle inte gå under om jag inte gick till jobbet, men för min egen del hade allt blivit krångligare. Reser jag inte nu måste jag resa sen under sprutandet och det vill jag slippa. Ska alltså överge fula mysbrallor och deckare framför brasan, byta till mitt jobbjag och ta tidiga morgonflyget till Budapest. På onsdag kväll får jag komma hem igen. Fyra veckor kvar på gamla jobbet sen är det slut. Glad att jag har sagt upp mig. Trött på flängandet.

Förändringen som började i höstas är i alla fall på gång på riktigt, om en och halv vecka kompletteras sprayandet med sprutor, jobbytet rullar på och mitt i allt har jag det rätt ok. Kanske inte märks mitt i allt gnällande, men jag är faktiskt helt klart på väg åt rätt håll. Känns bra.

lördag 9 februari 2008

Tre veckor kvar

Just nu går tiden sakta samtidigt som jag har massvis att göra. Drygt tre veckor kvar till äggplock, ungefär lika många dagar kvar tills äggen och jag blir trettifem år gamla. Känns som en evighet dit.

När jag höll på med inseminationer var det aldrig mer än dryga två veckor mellan hopp och besvikelse. Vid ett minus gick det att göra en ny insemination två veckor senare, och så var man inne i en ny två-veckors-väntan. Nu har jag inte gjort något försök sen i slutet på oktober, länge sen.

Börjar förstå varför det heter det långa protokollet, det är verkligen läskigt långt. Tråkigt, tröttsamt och segt långt. Sprayar morgon och kväll men känner inget, bara väntar på att dagarna ska gå. Självklart inte ledsen för att jag inte har några vidriga biverkningar, men jag skulle vilja att dagarna gick fortare. Är fortfarande rädd för att något konstigt ska visa sig vara ruskigt fel. Vill veta nu. Mitt tålamod tog slut för länge sen.

Ikväll ska jag försöka tänka på annat, två malmövänner är här uppe, kul! Vi tänkte ge oss ut i februarimörkret och se vad Stockholms flatvärld har att erbjuda.

fredag 8 februari 2008

jobbyte, sprayande och rökslutande

Har haft så fullt upp med IVF-planerande och strul på gamla jobbet att jag knappt tänkt på att jobbytet även betyder att jag snart ska börja på ett nytt jobb. Pratade med min blivande chef nyss och blev himla glad. Ser fram emot att jobba med någon som jag verkligen gillar. Ser fram emot att resa mindre. Ser fram emot att ha ett jobb jag kan, att jag kan jobba rimligt mycket och samtidigt låta annat vara viktigt/viktigare.

Sprayat i sju dagar, fortfarande inga ondsinta biverkningar. Förutom de onda brösten är faktiskt den enda biverkningen jag kan komma på att det har varit ovanligt lätt att sluta röka, ingen aning om ifall det hänger ihop med sprayandet, allt IVF-funderande eller något annat, men bra känns det.

torsdag 7 februari 2008

mer om ickerökning

Just idag har det gått riktigt bra att vara ickerökare. Är rätt stolt. Är inte alls särskilt sugen och har återigen börjat känna hur äckligt det luktar. Tycker att det är märkligt att man inte känner det när man röker, att luktsinnet påverkas så snabbt, att det också frisknar till så snabbt.

Lite orolig är jag, halva nästa vecka blir i Ungern. I Ungern röker man och dricker öl, röker och dricker öl överallt. Jag ska varken röka eller dricka öl. Inte för att jag tror att det är farligt att dricka öl flera veckor inför äggplock utan för att det vore farligt för mitt ickerökande att dricka öl.

Absolutist och ickerökare med andra ord, samtidigt minimalt med kaffe. Egentligen försöker jag nog bara lura mig själv, tycker att det är aptrist. Inte röksugen, men uttråkad. Vet att det går över. Sitter hemma och dricker te ikväll, jag gillar inte ens te, jag tycker te är rätt meningslöst.

onsdag 6 februari 2008

Rastlöshetens rot

Rastlösheten beror så klart på rökstoppet nu inför IVF:andet. Vet inte hur många gånger jag har slutat röka under det senaste året, tyvärr börjat vid varje minus, riktigt jävla dumt.

Men, man kan inte vara så dum att man röker när man samtidigt lägger över 25 000 spänn på att försöka bli gravid, det går liksom bara inte. Alltså har senaste dagarna inte bara varit fyllda av sprayande utan också av rökslutandets ondsinta rastlöshet. Ickerökare, nykterist och bara en kopp kaffe om dan, så ser livet ut för mig just nu. Hoppas att det kommer göra lite nytta med det sundare levernet. Särskilt kul är det i alla fall inte.

tisdag 5 februari 2008

tråkigt, inga fler avsnitt

Rastlös som en galning, och har till min förtvivlan kommit ikapp amerikanerna i L-wordavsnitt. Finns inga nya att ladda ner förrän nästa vecka. Inte ro i kroppen att göra något vettigt, tv:n visar inget jag vill se.

Någon som kan tipsa om en tv-serie jag skulle kunna tänkas gilla? Helst nån med många säsonger så att jag kan börja på avsnitt ett säsong ett och veta att jag har massa avsnitt kvar.

Har massa saker jag borde göra men har absolut ingen lust. Vill bara få bli förströdd, road, få flina lite och helst slippa bli förbannad för att det är helt hjärndött, totalt förtryckande, diskriminerande eller nåt annat jag inte fixar.

förlåt att jag tjatar

**Varning för snor och slemsnack**

Är som vanligt besatt, just nu råkar jag vara besatt av Synarela. Är förkyld, täppt och allmänt slemmig och då blir nässprayande knöligt har jag märkt. Det står att man ska snyta sig innan och det kan jag så klart köpa. Gör snällt som man ska och sprayar friskt en gång i nysnuten vänster och sen höger näsborre morgon och kväll, men har upptäckt ett nytt problem. Efter ett par minuter blir jag snuvig och får nysattacker. Tänk om jag nyser och snyter ut allt.

Någon som råkar veta hur lång tid det tar för kroppen att ta upp de aktiva substanserna? Försöker hålla för näsan när jag nyser men det går inte bra hur länge som helst och till slut så måste man helt enkelt snyta sig.

Tack till er som kommenterat biverkningar och annat, skönt att höra att många slipper må dåligt. Själv mår jag fortfarande lysande förutom att jag nyser och snörvlar, men det beror nog mest på vanlig tröttsam och segdragen förkylning helt enkelt.

Mer om Synarela

Såg att någon hade hittat hit genom att googla på ömma bröst Synarela, insåg att det kanske inte bara är jag som är knäpp och inbilsk. Googlade på det, och japp, jag verkar rätt normal.

Men nu börjar det göra mindre ont, undrar vad som ska komma härnäst. Hittills mår jag faktiskt riktigt bra. Har bara gått tre och en halv dag än, så det finns fortfarande gott om tid för biverkningar. Kan inte tro att jag kommer slippa dem.

måndag 4 februari 2008

Skitdag och att komma vidare

Har haft en skitdag idag, i alla fall jobbmässigt. Massa saker som är utom min kontroll har gått åt helvete. Hela dagen har jag levt på mantrat: bara fem veckor kvar, jag kommer överleva, jävlar vad jag är glad att jag har sagt upp mig. bara fem veckor kvar, jag kommer överleva, jävlar vad jag är glad att jag har sagt upp mig. bara fem veckor kvar, jag kommer överleva, jävlar vad jag är glad att jag har sagt upp mig. Lite tjatigt, jag vet, men det är väl så mantran ska vara?

Längtar efter ledighet. Längtar efter plus. Vill komma vidare. Ledighet, IVF och jobbyte känns som att komma vidare, hoppas bara att det verkligen blir att komma vidare i rätt bemärkelse. Att komma vidare skulle vara att få bli gravid och att graviditeten ledde till ett barn, jobbmässigt skulle att komma vidare vara att få ta mindre skit. Vill inte jobba just nu, vill vara mammaledig.

Spraydag tre idag, fortfarande onda ömma bröst, men kanske lite mindre onda. Inga andra biverkningar, eller så är alla mina aggressioner ett väldigt tydligt tecken på en biverkning som jag själv inte fattar.

söndag 3 februari 2008

Nedreglering och ont i brösten?

Ska man få ont i brösten av nedregleringen? Är bara på sprutardag två och brukar vara alldeles för bra på att känna skensymtom på allt möjligt, men det här känns på riktigt. Ont i brösten av nedregleringen, ska det verkligen vara så?

Sprayar och väntar

Idag känns långa protokollet lååångt. Visserligen äntligen kommit igång, men på sprayandets dag två så känns allt rörande IVF fortfarande luddigt och abstrakt. Mår egentligen rätt bra, men är uttråkad. Vill få känna att något händer, vill helst att någon ska berätta för mig hur det kommer gå. Helt omöjligt, jag vet, men ovissheten i att inte ha någon som helst aning om jag någonsin kommer lyckas bli gravid är frustrerande. Jag vill veta!

Har bestämt mig nu för att jag inte köper trepack direkt. Vill först testa och se hur det går, om det kommer några ägg och om de verkar som att allt går som det ska. Kollade med kliniken och det går att köpa ett trepack om det här försöket inte funkar.

Storstädning på gång här hemma, frustrationen tar sig ibland nyttiga uttryck trots allt.

lördag 2 februari 2008

Utmanad

Utmanad av Storken som verkar tycka att jag är för dålig på att svara på utmaningar, och det är jag nog, men här kommer det:

Vad gjorde du för 10 år sedan?
Flyttade fram och tillbaka mellan Malmö och Stockholm, kunde inte bestämma vilken stad som jag skulle landa i. Har nog fortfarande inte bestämt mig helt, men det lutar åt att jag stannar här uppe.

Vad gjorde du för ett år sedan?
Började ge upp adoptionsplanerna och preppade för min första insemination, hade grym ångest inför gynbesök, pillertrillande och annat. Känns som en evighet sen. Då var jag naiv och hoppfull, en hel del har ändrats sen dess.

Tre snask du gillar?
Chips, cashewnötter och.... hmm, gillar massa saker men är ingen godisråtta, funkar ett glas gott rött vin som snask? Goda ostar gillar jag också, passar på nu innan jag blir gravid.
Väljer fortfarande att tro att jag kommer bli det, även om jag konstant tvivlar.

Tre sånger du kan hela texten till?
Oj, svårt igen. Gillar inte att sjunga av den enkla anledningen att det låter så sorgligt illa. Men en hel del texter har nog fastnat ändå.
Bobbans Buffalo soldier, Dollys Jolene och Ani DiFrancos I am not a pretty girl kan jag nog, och valfri tidig Depeche eller Smiths skulle nog också funka.

Vad skulle du göra om du var miljonär?
Jobba mindre, kanske jobba med något helt annat om jag inte var så beroende av att få in pengar.
Renovera lilla huset.
Slippa ta lån för kommande IVF:er.

Tre dåliga vanor?
Usel på att sluta röka.
Skjuter upp det mesta tills det är akut bråttom.
Slutar lyssna när jag tycker att folk är korkade.

Tre saker du gillar att göra?
Vara hemma och göra ingenting, typ sitta en hel kväll och bara läsa böcker framför brasan.
Bloggberoende är jag, så måste nog skriva läsa bloggar och maillistor.
Äta god mat med vänner, gärna med vin och långa diskussioner om allt.

Tre saker du aldrig skulle klä dig i eller köpa?
Aldrig är ett läskigt ord, men det känns rätt osannolikt att jag nånsin skulle köpa en kjol eller klänning igen, känner mig så ruskigt utklädd och obekväm att jag blir någon annan, en person som inte trivs.
Svarta eller statligt subventionerade hushållsnära tjänster.

Tre favoritsaker?
Mitt hus och min trädgård
Min dator - egentligen är den hemsk och skruttig, behöver en ny, men den används flitigt ändå.
Mina skivor
Mina böcker

Vet inte vilka jag ska utmana, har ingen koll på vilka som redan är det. Gör det enkelt för mig, den som vill får härmed känna sig utmanad.

Börjat nedreglera

I morse var det äntligen dags att öppna första IVF-preparatet och sätta igång. Synarela, nässpray för nedreglering, ska nu tas två gånger per dag i drygt två veckor. Funderar på vad det ska göra med mig, hur det kommer kännas. Har hört och läst om så många som mår dåligt, får huvudvärk, svettningar, allmän grinighet och en hel hög andra läskiga biverkningar. Vissa andra verkar ha bättre tur och känner knappt av det, undrar vart på skalan jag kommer hamna.

Hittills har jag bara känt att nässprayen gav en konstig smak i munnen efter en stund. En smak som absolut inte passar ihop med kaffe, kanske lika bra eftersom det inte är bra att dricka särskilt mycket kaffe när man vill bli gravid.

Fick så klart olika direktiv från min läkare i Danmark och dr Gyn här hemma. Inte så stor skillnad, men ändå olika doser. Danskarna säger en spray tre ggr/dag med åtta timmar emellan. Dr Gyn tycker istället att man ska spraya 2x2 med tolv timmar emellan. Valde efter en massa velande att gå på dr Gyns direktiv, det är ändå han som ska göra alla undersökningar och det är honom jag kommer ha mest kontakt med under själva medicineringsperioden.