måndag 29 januari 2007

Betalt adoptionsavgift

Så var adoptionsavgiften till AC betald tillsammans med ett gäng andra räkningar. Funderar på om jag ska betala till FFIA också. Har stått i båda köerna i ungefär ett år, vill fortfarande helst adoptera men det känns uppgivet. Känns bra att försöka med insemination under tiden. Vet att jag kommer betala in avgiften till FFIA imorgon, men tvekar nånstans och undrar om det är någon idé.

Är ledsen över att Kina har stängt för oss singlar och för en massa andra människor som inte passar in i normen. Är ledsen för att köerna till "mina" länder är enorma och växande, enstaka ansökningar skickas till Etiopen, Indien och Vietnam. Jag köar, men det är jag knappast ensam om. Tror att en del kommer hoppa av köerna. Massvis med bra människor som önskat att bli föräldrar kommer att välja bort adoption. För många kanske adoption var enda chansen. Många barn finns på barnhem och kommer stanna där, kommer inte få föräldrar. Allt för att det finns politiker och andra som inte vill vara värst, inte vill vara det land som adopterar bort flest barn. På sätt och vis förstår jag dem, men konsekvenserna blir enorma, både för barn som inte får föräldrar och föräldrar som inte får barn. Det är inte så att det inte finns barn på barnhem som behöver familj, det är så att det finns barn på barnhem som av olika anledningar inte kan adopteras. Det är vi vuxna i världen som bestämmer, vi bestämmer ofta dåligt verkar det som.

Släkt och annat

Tillbringat helgen med att börja tömma mormors lägenhet. Trots att äldreboendet hon har flyttat till verkar rimligt bra och trots att hon verkar tycka att det är ganska ok så kändes det som en riktigt sorglig händelse. Att säga upp en människas lägenhet för sista gången, det var vidrigt på ett väldigt skruvat sätt. Att som barnbarn gå igenom en annan människas saker och tänka att det där vill jag ha, det där vill jag inte ha, är en totalt tiltad tillställning. Blir inte enklare av att göra det med en mamma, en moster, en lillebror samt två yngre kusiner. Helgen blev bra, jobbig och intressant på en gång. Inser att ett liv är långt och innehåller mycket. Inser att när jag väl tittar tillbaka på mitt liv så har jag just nu väldigt vaga aningar om vad jag kommer se och vad jag kommer fokusera på som viktigt.

Gravida vännen är inte längre gravid utan nybliven tvåbarnsmor. Stort och konstigt. Hon var ju lika knäpp som jag, hon är till och med yngre än vad jag är. Nu är hon gift, har två döttrar och verkar må alldeles lysande. Glad för hennes skull, vet inte riktigt var jag platsar i det sammanhanget.

Knaprat Gestapuran i åtta dagar nu, borde få mens inom ett par dagar och sen är det snart dags för hormontester följt av kontraströntgen. Vill att tiden ska gå fort, vill veta. Är på nåt konstigt sätt full av tillförsikt. Det kommer gå bra. Något annat får inte finnas. Vågar inte ens tänka tanken att det inte gör det.

Träffade en kompis efter jobbet. Han berättade om sina och sambons sommarplaner, bl a en Frankrikeresa. De hade redan bokat biljetter. Han frågade mig vad jag skulle göra. Svarade att jag hoppas att jag är på smällen då, att jag ligger i skuggan i hammocken och läser deckare. Önskar att det kommer vara så. Hoppas.

torsdag 25 januari 2007

Barn före trettiofem?

Fyller år om en månad. Har inte haft särskilt många åldersnojor tidigare och har det väl inte direkt just nu heller, men börjar ändå fundera. Hur gammal kommer jag vara när jag får barn? Finns inte i min skalle att det inte kommer hända, stora frågan är när och kanske hur. Undrar hur många gånger jag kommer hinna fylla år innan jag blir mamma? Jag hoppas att det här blir sista gången.

Bestämde mig för att passa på och ha stor födelsedagsfest i år, vill ju vara nybliven förälder eller gravid nästa gång det är dags. Vet att det kan ta längre tid, men måste våga tro på det. Så i år blir det party, undrar vad som blir nästa år.

onsdag 24 januari 2007

Vetandets värld om progesteron/gulkroppshormon

Det är inte min dag idag. Brukar lyssna på P1 när jag ska gå och lägga mig. Just nu är det en repris av vetandets värld, den handlar så klart om gulkroppshormon, samma sak som gestapuran/progesteron. Alltså de läskiga hormonerna som jag petar i mig just nu.

De pratar egentligen om långvarigt intag av progesteron, om klimakteriebesvär och PMS, inte inför insemination. Verkar som att det kan leda till demens, försämrad hörsel, depression mm. Så här står det bland annat: Könshormonet progesteron som bildas i kroppen, och som också ingår i p-piller och klimakteriebehandling, kan på något sätt påverka hjärnan. Förutom att det kan ge besvärliga humörsvängningar, kan det även försämra minnesfunktionerna.
Nya studier har visat de förvånande resultatet att kvinnor som behandlas under lång tid med progesteron dessutom kan få försämrad hörsel och att hormonet kan och orsaka en ökad risk för idrottsskador under menstruationen.


Vad är det jag experimenterar med egentligen? Mer om programmet finns att läsa här.
här säger sjukvårsupplysningen, inte mycket om några biverkningar där inte.

Tittat på program om barnlängtan

Verkar dras till allt som problematiserar möjligheten att en graviditet ska kunna bli verklig och att den sen ska fortsätta så att det blir ett barn.

Fick ett tips om ett program om barnlängtan på kunskapskanalen ikväll, tack E. Insåg sen att de hade en hel hög program efteråt som handlade om människor som ville ha barn och som hade olika svårigheter. Hypokondrikern i mig vaknade givetvis direkt. Så efter att bland annat ha sett på ett par som borde sluta röka och dricka fortsatte jag med en hel timme om par som kämpade efter upprepade missfall. Programserien avslutades med två korta program om designade barn och fosterdiagnostik. Min fantasi skenar och jag undrar vad det är jag har gett mig in på. Petar i mig ytterligare två tabletter Gestapuran och hoppas på att det trots allt ska kunna gå.

Vänner och bloggande

Träffade kära vännen som inte vill ha barn igår. Hon frågade hur det hade gått hos gyn och jag berättade men sa också att hon gärna fick läsa här om hon ville. Har mailat med henne idag och efter att hon läst bloggen skrev hon: Det är konstigt att man kan vara så olika och ändå så bra vänner! Självklart hoppas jag att det går bra för dig och att du inte ångrar dig då du ligger och torteras på bb ;-)

Vi är verkligen olika, så visst håller jag med henne. Samtidigt började jag fundera på vilken bild jag ger av mig själv om man bara läser här. Trots allt är längtan efter barn bara en del av mig, även om den blivit större och större. Oavsett vilket var det kul och skönt att prata med både henne och käre lillebror som också var med när vi sågs. Skönt att dela tankar och känslor, kanske extra skönt när det är med människor som inte tänker lika. Insett att jag behöver både och. Ser fram emot nästa Femmisträff.

Pratade även med vännen i Malmö som jag tänkt bo hos när jag åker ner till Danmark. Samma känsla där. Glad att ha folk omkring mig som bryr sig. Glad att ni finns.

måndag 22 januari 2007

Pillerknaprande

Idag har jag varit på apoteket och hämtat ut mitt första recept på åratal. Ovant och konstigt att vara inskriven i sjukvården, eller kanske inte direkt inskriven, men nästan. Från och med idag ska här knapras Gestapuran för att få igång mensen så att alla märkliga tester kan tas.

Egentligen är jag ganska rädd för allt vad mediciner heter, blev inte bättre nu när jag läste om biverkningarna på bipacksedeln. Så här står det:
Vanliga biverkningar är viktökning, huvudvärk, bröstspänning, ökad vätskeansamling i kroppens vävnader, nedstämdhet, illamående, vaginalblödning vid icke förväntad tidpunkt, smärtsamma menstruationer.
Mindre vanliga biverkningar är aptitändring, påverkan på leverfunktionen, acne, hudutslag, minskad sexualdrift.

Skitläskigt med andra ord, och det här är säkert bara början. Har alltid varit skeptisk till hormoner, aldrig ätit p-piller eller nåt liknande. Nu ska jag helt plötsligt göra det frivilligt. Känns stort och farligt. Vill inte gå upp i vikt, vill gå ner i vikt. Vill inte ha ont i huvudet, bli nedstämd eller få leverskador, vill inget av allt det andra heller. Vill bara ha barn. Ska det behöva vara så svårt?

söndag 21 januari 2007

Kille som sjunger om sina två pappor

Titta och lyssna här! En liten söt holländsk grabb som sjunger om sina två pappor som har adopterat honom. Blir glad!
Hittade länken på Queerkids

lördag 20 januari 2007

Barn och gravida vänner

Har ett tag tyckt att det varit jobbigt att träffa vänner med barn, har varit avundsjuk på gravida vännen som redan har ett barn och en man hon är kär i, har nojat och oroat mig. Nu försöker jag ändra på det.

Igår var jag hembjuden på middag hos en kompis, insåg dagen innan att det skulle bli stora barnkalaset, jag och två kompisar, deras sambos och deras tre barn. Blev orolig och ville nästan ringa och tacka nej. Bestämde mig istället för att jag ju faktiskt vill ha barn och att det då är löjligt att tycka att det är jobbigt att träffa barn. Det är inte barn jag tycker är jobbigt, även om barn självklart kan vara skitjobbiga, det är andras lycka jag kan bli grymt avundsjuk på. Vill inte bli bitter, är inte bitter, bara rätt sur ibland.

Hade fått i uppdrag att shoppa vin, hade ingen aning om ifall småbarnsföräldrarna tänkte vara präktiga och dricka ett halvt glas eller om de verkligen ville ha vin. Ringde och frågade och jag och kompisen kom fram till att ingen av oss skulle vara gravid, ingen ammade så en box fick det bli. Middagen blev supertrevlig, barnen var som barn är, vi vuxna var som vuxna är. Rätt befriande blev det trots allt när barnen väl sov, boxen tog slut och de inte så präktiga småbarnsföräldrarna tog fram en ny box ur skafferiet. I morse var jag inte avundsjuk på dem. Jag kunde sova till elva, tror inte att barnen sov så länge.

Pratade med gravida vännen nu på förmiddagen. Har inte pratat med henne på en månad. Insåg att jag saknar henne massvis och blev glad av att prata med henne. Barnet kan komma vilken dag som helst nu, men om hon inte är på BB imorgon så ska vi och hennes tvååriga dotter testa julklappspulkan. Berättade om mitt gynbesök och insåg att det är skönt att ha en hejarklack i form av vänner. Vill inte vara avundsjuk, vill vara glad för hennes skull. Är nog både glad och avundsjuk. Men det känns mycket bättre nu.

torsdag 18 januari 2007

Alla dessa prover

Läkarvännen är inte hemma och här sitter jag med alla mina förkortningar jag vill begripa. Frustrerande. Men nu kom i alla fall min inneboende hem, så nu har jag nån att prata med.
Under Tyreoidea står det att följande ska testas på CD 3 eller 4:
S-TSH, S-fritt T4, S-fritt T3, S-TPOAk tyreoperoxidas-ak, S-TRAK, TSH-receptor-ak
och under hormoner hittar jag följande förkortningar som också ska testas:
S-FSH, S-LH, S-Testosteron, S-Testosteron SHBG-kvot, S-Östradiol, S-DHEAS, S-Andostendion

Dessutom sa gyn att de ska testa andra hormoner mellan ÄL och mens, så det här är bara första vändan.

Tror inte att nån som läser här egentligen är intresserad av vilka hormoner det är, men skriver här så slipper jag läsa upp alla på telefon när käre läkarvännen äntligen behagar höra att jag jagar honom...

Uppdatering:
Har hittat att Tyreoidea är sköldkörteln, finns en allmän beskrivning här.

Överlevt gynbesöket

Överlevde dagens gynbesök, var inte alls så farligt som jag hade trott (så klart). Gillade både gynekologen och hans fru, de kändes hoppingivande och trygga, underbart skönt.
Så enligt VUL har jag en livmoder med rätt form, ett ganska stort ägg i ena äggstocken och en äggstock som gömde sig bakom livmodern.

Fast när han började rita och förklara hur alla hormoner hänger ihop och vad mycket som ska funka för att man ska kunna bli en gravid så kom tusen frågor i skallen. Helt otroligt att det finns några barn, att det kan fungera. Fascinerande.

Har fått remiss till HSG (kontraströntgen), har fått recept på gulkroppshormon som ska tvinga igång mensen (eftersom den annars är rätt oregelbunden). Fick också remiss för att ta en massa hormonprover nästa CD 3 eller 4. Gynekologen avslutade med att säga att "nu är du på gång", och det kändes helt fantastiskt. Jag är faktiskt på gång nu. Kanske på en väldigt lång resa till ingenting, kanske på gång för att bli gravid. Hans fru kallade mig lilla gumman utan att jag tog illa upp, länge sen det hände. Men när en mormorslik kvinna säger "Du ska se att det går bra det här lilla gumman" då går det inte att bli annat än varm och glad.

Nu ska jag ringa läkarvännen som ska få förklara allt jag inte vågade fråga eller begrep, stackarn kommer nog få slå i sina böcker och bli halvt gynutbildad han också innan jag är igenom det här.

onsdag 17 januari 2007

Imorgon

Imorgon är det dags. Då ska jag till gyn. Hoppas att han tänker säga att jag har goda möjligheter att bli gravid. Är rädd, är nervös. Men hoppas.

måndag 15 januari 2007

Började om med ickerökning

Nu står mitt lilla program på:
1 dag, 8 timmar, 30 minuter ickerökande
sparade pengar 70 kr
ickerökta cigaretter 33 st

Det är tråkigt, aptrist och segt faktiskt, men nu ska jag klara det.

Infomaterial från Stork och Vitanova

Sitter och läser infomaterial från Stork och Vitanova. (Tack Erika!) Märklig men intressant läsning. Båda skriver så klart om allt det vanliga som rökning, vikt, alkohol, folsyra och andra vitaminer osv. Känner att jag har en bit kvar trots mitt rökstopp. Bör nog tappa ca 10 kilo, hur då? Alla säger att man brukar gå upp när man slutar röka. Hur ska jag klara att både bli ickerökare och samtidigt gå NER i vikt?

Och kaffet, saknar det redan fastän jag inte har slutat med det. En sak i taget dock. Ska först höra vad gynekologen säger. Just idag nöjer jag mig med att känna mig duktig som inte röker. Minst 1-2 månader innan insemination rekommenderar de att man slutar, Jag har tänkt inseminera tidigast april-maj oavsett, så till dess ska jag bli några kilo mindre och våldsamt mycket nyttigare. Stork skriver en massa om tistelolja, låter sådär kul...
Känns läskigt och ovant.

söndag 14 januari 2007

Val av klinik?

Borde gå och lägga mig men fick frågan om vilken klinik jag har tänkt mig, vet inte var mitt lama svar. Så hur har ni tänkt? Vad ska jag välja? Danmark eller Finland? Kanske England?

Bor i sthlm så Finland kanske är nämre, men gillar Danmark. Många pratar gott om Vitanova och många om Stork, men sen hörde jag om att Dansk fertilitetsklinik både gör insemination och IVF, känns bra att bägge alternativen finns, inbillar mig att jag kanske behöver IVF.

Svårt, men egentligen bara en tanke som är till för att kväva tanken "tänk om det inte går". Vill inte vänta fem år i adoptionsköer, vill ha barn nu, eller inom nåt år i alla fall. Skeptisk till att jag är superfertil, men hoppas att det ska gå ändå.

Söndag

Gillar söndagar, finns tid för att tänka, tid för att sova länge, tid helt enkelt. Så idag är en bra dag för rökslut. No more rökande är planen, känns bra, ska gå.

Blev glad på middagen igår, har underbara vänner. De kommer vara peppande och finnas där även om de tycker att jag är konstig då och då. Skönt att känna att man får plats, att det är ok att bara vara. Tror egentligen inte att de kommer kunna förstå hur jag känner inför den här resan, min oro, mina funderingar och mina nojor. Fast det känns ok, jag förstår inte alltid deras grejer heller, men man kan finnas där ändå.

lördag 13 januari 2007

Har rökt igen

Skit, men så blev det. Ska på middag ikväll hos rökande vänner så nytt rökstopp planeras till inatt/imorgon bitti. Borde säga nu istället, men vill inte bli besviken på mig själv om det blir nån cigg ikväll nu när jag ändå trillat dit igen.

Femmisträff mm

Var på femmisträff igår, kul att träffa så många andra i ungefär samma situation. Inspirerande och roligt. Ser redan fram emot nästa. Kunde inte stanna kvar hela tiden den här gången heller, måste lära mig att inte boka in grejer direkt efter, femmisar fikar länge.

Grymt peppande att se att det finns flera som faktiskt lyckas. Känns som att jag nu har läst så mycket på barnlöshetssiter/bloggar och annat att jag tycker att det är helt obegripligt att någon lyckas bli gravid nånsin. Så mycket som ska stämma och funka, så mycket som kan gå fel.

Om fem dagar ska jag till gyn och göra min undersökning. Känns stort och spännande. Förutom att de ska kolla efter könssjukdomar har jag nu lärt mig att de ska undersöka en hel hög med andra saker. Ett VUL (vaginalt ultraljud) ska visa gynekologen att ägg, äggstockar och livmoder finns och att de är som de ska. En kontraströntgen ska visa att det finns plats för äggen att passera i mina äggledare. Hormonprover ska tas, kanske kommer de kunna förklara min oregelbundna mens. Kanske kommer gyn säga att jag har PCO, skulle inte bli förvånad i så fall. Kanske kommer gyn säga att det inte är någon idé att ens försöka. Det är vad jag är mest rädd för. Vad gör jag då?

Troligast är nog ändå att han säger att det finns både äggstockar, ägg och en någorlunda fungerande livmoder. Förhoppningsvis säger han också att han genom någon form av hormon kan sparka igång min mens så att den blir mer regelbunden. Vågar hoppas att det kan fungera.

Hörde av någon på femmis att de ibland även kollar något kromosomtest, undrar varför.

torsdag 11 januari 2007

Ny tid hos ny gyn

Glad. Har precis pratat med trevlig person hos gyn och fått boka en tid, så nu känns det som att jag är på gång igen. VUL + tester den 18/1 för att se om allt är som det ska.

Så nu har jag en vecka på mig att bli nervös för besöket och för resultatet. Känns bra! och skitläskigt så klart.

onsdag 10 januari 2007

Tröttnade, försökte handla cigg

Blev akut uttråkad, bestämde mig trots allt för att ta en promenad på tio min till tobaksaffären. Hjälpte inte att jag hade både plåster och nikotintabletter i badrumsskåpet. På med jacka, skor, halsduk och annat som behövs på vintern. Öppnar dörren och det spöregnar. Lite kyla hade jag nog klarat, men att bli dyblöt på vägen. Nej tack. Tack regnet, blev inga cigg, bara en blöt promenad runt kvarteret. Än så länge kan jag citera min ciggmätare med gott samvete.

3D, 20h, 25 min, 50 sek.
96 not smoked, amount saved, 197 kr.

Känns bra. Snart 4 dagar. Går och lägger mig så att jag slipper förstöra nåt.

Gnälliga jag

Misslyckades med allt igår. Var som bekant uttråkad som en apa och gick och la mig tidigt. Var ingen bra idé kan jag meddela nu. Redan klockan ett på natten vaknade jag utsövd. Utsövd samtidigt som det lät som att stormen tänkte blåsa bort hela mitt lilla hus. Båda katterna var rädda och låg och tryckte sig tätt tätt intill mig i sängen. Själv låg jag vaken och vred mig, funderade, var röksugen och lyssnade på vinden. Blev återigen arg på min avbokade tid på och var allmänt gnällig. Just då var jag glad att jag var singel. Hade inte varit rolig att träffa för någon.

Jag som alltid brukar sova som en stock låg och vred mig till fem på morgonen. Sen, med bara en timme kvar till väckarklockans hemska läte så lyckades jag självklart somna in. Lika sur när jag vaknade som när jag somnade.

Men, just nu är jag faktiskt stolt. Fortfarande inga cigg. Inte på våldsamt dåligt humör just nu. Känns som att det kommer gå vägen den här gången.

tisdag 9 januari 2007

Sömn som botemedel mot tristess

Har fastnat i det trista med sluta-rökandet som jag faktiskt hade förträngt. Helt plötsligt blir allt så grymt segt, långtråkigt och aptrist helt enkelt. Inte för att det är roligare att röka, så är det inte. Men just nu känns hela världen trist och meningslös. Funderar på om det går att sova bort tristessen. Ska nog testa. Inte ens gått tre hela dagar än. Ska inte gå och köpa cigg. Vill inte. Klarar inte att somna redan. Segt och trist. Kanske kan hitta en dålig film på tv.

Ny gyntid snart kanske?

Fortfarande frustrerad över att gyn avbokade mitt besök igår. Men om jag har minsta lilla flyt så kanske jag kan få en tid hos en annan gyn innan den 1 feb. Tack Storken för tips, telefonnummer mm. Imorgon ska jag försöka tigga till mig en tid.

Var på Dollys steakhouse och åt brontobiff tillsammans med vännen som också ska inseminera, lika men olika situation, stor skillnad att vara ena halvan i ett heteropar eller singelflata. Samtidigt är ju allt egentligen samma sak, men samhället väljer att tycka att det ena är bättre. Frustrerande. Men kul och mysigt att ses, skönt att ha någon som går igenom samma sak.

Fortfarande inte rökt, nu står räknaren på 2D, 16h, 25min, 15sek. Tack för peppandet, det hjälper.

måndag 8 januari 2007

1D 23h 2min 2 sek

var det sen jag slutade röka. Inte så länge sen alltså, men jag är rätt nöjd ändå. Kommer vara nöjd så länge jag inte går och shoppar cigg. Imorgon är stora krisdagen om jag ska fortsätta som jag gjort vid tidigare rökslut. Vill inte röka imorgon. Ska inte köpa cigg imorgon. Ska inte röka imorgon.

Enligt samma rökningsräknarprogram har jag under denna tid låtit bli att röka 48 cigg och sparat 100 kr 40 öre.

Avbokat möte

Skulle varit hos gyn idag och tagit de första proverna som man måste ta för att kunna åka till Danmark. Men imorse ringde personen jag var inbokad hos och sa att hon var fel person att träffa. Tydligen hade någon gjort fel. Inga tester idag alltså. Fick en ny tid hos en annan person, men måste vänta ända till 1 feb. Vill veta nu.

söndag 7 januari 2007

Vännen som inte vill ha barn + mera rökning

Var ute och tog ett par öl med bästa vännen och hennes pojkvän igår. Japp, det var delvis anledningen till att jag flyttade på rökstoppet ett par timmar, ville inte gå ut och dricka öl första rökfria dagen. Bättre att sluta röka efter öldrickandet.

Hon är enda nära vännen som inte vill ha barn, varken hon eller pojkvännen vill, vilket känns rätt befriande för en barnlös singelsjäl som moi. Men konstigt också. Vi har pratat rätt mycket om det, jag och vännen som inte vill. Jag är rädd att misslyckas, hon är rädd för att jag ska lyckas (och för att jag ska misslyckas). Nu är vi barnlösa båda två. Vad händer om jag lyckas? Om hon blir ensam kvar som barnlös? Hjälper inte även om det är frivilligt barnlös hon blir. Vad händer om hon ångrar sig när det är för sent för hennes del rent biologiskt?

När vi för tio år sen lärde känna varann sa hon att hon inte ville ha barn. Jag sa att jag ville. Hon hade alla möjligheter, hon var hetero-sambo. Jag hade sämre möjligheter, var singel. Imorgon är det jag som går till läkaren/gyn/barnmorskan för att se om jag har några möjligheter.

och så lite om det kära nikotinet:
Har varit och handlat i affären och klarade det utan att shoppa cigg, valde läkerol istället... Två saker märks redan, alltså mindre än 24 timmar efter rökstopp.

Luktsinnet är på väg tillbaka, alla mina kläder luktar rök. Dags för stortvätt.
Kan dra ner luften djupare i lungorna. Tror att det bara känns så, kan inte hänt nåt med lungorna redan, men det känns faktiskt som att jag kan andas djupare. Borde testat lungkapacitet före och efter. Vet att den var bra en gång för länge sen, när jag var ung och simmade mycket. Blev usel efter långt kedjerökande, satsar på att bli hyfsad igen. Skrämmande att jag har gjort nåt som har försämrat mina möjligheter att andas, vad faan tänker man med? Nöjd med mitt beslut att sluta. Ingen mer rök i mina lungor är planen.

Nikotin och beroenden

Blir sluta-röka-bloggande här ett par dar nu.

Fegade lite med rökslutet, men igår blev det av i alla fall. Sista ciggen togs vid elva på kvällen. Övriga cigg ligger nu i soptunnan. Hällde kaffe på dem för säkerhets skull. Tror visserligen inte att jag skulle sjunka så lågt att jag gick ut och rotade i soporna, men man vet aldrig.

Har ett litet program som räknar antal orökta cigg och sparade pengar åt mig, just nu står det att det är 12 timmar och 17 minuter sen jag slutade röka. På den tiden har jag låtit bli att röka 12 cigg och sparat 26 kr och 27 öre. (Inte helt sant eftersom jag ju inte röker på natten i vanliga fall, så jag hade knappast hunnit upp i några 12 cigg vid den här tiden, men slår man ut det över lite tid stämmer det nog.)

Den här gången blir rökslutet enligt Allen Carrs sluta röka-bok. Inga nikotinplåster, inget annat nikotin, bara sluta röka helt enkelt. Dag 1 och 2 brukar vara hyfsat ok, det svåra tycker jag är att inte gå och köpa ett paket cigg dag 3. Men det ska gå.

Vid den här tiden imorgon har jag varit på mitt första besök på Mama Mia. Ser fram emot att ha det avklarat. Är fortfarande rädd för vad de ska hitta, men vågar tro att det ska gå bra.

fredag 5 januari 2007

Cigg

Slutade röka men började igen. Så nu är det dags ännu en gång. Förstår inte varför det ska vara så lätt att falla tillbaka in i gamla ovanor. Vill inte röka. Ska sluta på riktigt den här gången. Inget mer tjuvrökande. Hur patetiskt är det inte att försöka lura sig själv? Inget feströkande. Hur kul är det att stå ute och frysa och röka?

Gillar rökförbudet på krogen, det gör det faktiskt enklare.

Om Kinas stopp i TV4

finns här:
http://www.tv4.se/player/categories.aspx?treeId=10037

Snart helg, vill ha måndag

Ledig idag och tagit en lååång sovmorgon efter rolig men sen glöggfest igår. Kaffe och pepparkaka till frukost, känns lagom nyttigt.

Vill ha måndag, den här helgen känns bara som en lång transportsträcka till måndagens gynbesök. Vill höra att det ser bra ut, att de tror att jag har stora chanser att bli gravid. Tror knappast att de säger det redan på måndag, men ändå. Inser att jag har varit så rädd för besöket att jag har förträngt det. Vet inte riktigt vad det är de ska kolla. Vet inte varför de vill att jag ska träffa en barnmorska istället för en vanlig gyn. Borde frågat mer när jag bokade tid. Får surfa runt och leta.

Men trots att jag är orolig och rädd så känns det grymt skönt att det snart är dags, känns som att jag väntar på en dom, vill veta, vill få bra besked. Vill ha måndag nu.

onsdag 3 januari 2007

Adoptionsköerna

Läste precis att kvoterna för Kina redan är slut. Hade absolut inte trott att jag skulle haft en chans att komma med, och det gjorde jag så klart inte heller, det få platserna gick åt skrämmande fort. Undrar om de kommer öppna för singlar igen. Tror tyvärr inte det.

Funderar på om det är nån idé att betala in till adoptionsorganisationerna för att köa vidare. Köavgifterna för AC och FFIA kostar ungefär som ett inseminationstillfälle i Danmark. Just nu känns det helt meningslöst att betala för att stå i årslånga köer i organisationer som inte gör ett skit för att hjälpa singlar, men samtidigt har jag ju ingen aning om hur mina försök i Danmark kommer gå. Kanske måste vänta, vågar inte hoppa av adoptionsvägen. Sörjer på sätt och vis redan mitt barn från Etiopien eller Indien, barnet som aldrig kommer komma till mig. Eller kanske kommer barnet trots allt, fast väldigt mycket senare än jag hade trott. Kanske som ett litet syskon till biobarnet? Eller kanske som ett väldigt efterlängtat barn om fem-sex år? Vill inte tänka att det kan ta så lång tid, men ser inte riktigt hur adoptionsköerna skulle kortas heller. Kanske om många precis som jag velar och funderar på om det är nån idé att betala in köavgifterna?

Mindre än en vecka kvar till första gynbesöket. Fortfarande livrädd för vad de kommer säga, men lever på hoppet. Hoppas på att bli gravid under 2007.

måndag 1 januari 2007

Nytt år nu

Nu är det nya året här. Känns bra.
Imorgon börjar jag nya jobbet. På måndag om en vecka ska jag till gyn. Mycket nytt. Förväntansfull.

Nyårskvällen blev bra till slut. God mat, bra vänner, liten 4,5-åring som sprang runt och ville skjuta raketer. Kul att se hans fascination när det smällde överallt.