Så kom mensen till slut

Japp, nu är den här. Trots att det betyder att även kroppen säger inte gravid, inte bara gravtesterna, så känns det skönt. Nu kan jag räkna dagar, nu tvingas jag planera framåt. Kan inte längre inbilla mig att gravtesterna visar fel.

Barn överallt

Var bjuden på fest igår. Min kollega som jag verkligen gillar och hennes kille hade slagit ihop födelsedagarna och fixat party. Såg fram emot det, visste att ett en hel hög med folk som jag tycker om skulle komma. Glömde bort att ALLA har barn, givetvis tog de med sina knoddar.

Vet inte vad som var vad, men jag blev bara ledsen och trött. Jetlag efter kinaresan, dunderförkylning och apfula minus på gravtesterna gjorde nog sitt till. Försökte verkligen, men det gick inte. Åkte hem vid tio, trött ledsen och förvirrad.

Ska åka till en kompis som bor ute på landet och fira valborg. Fyra barnlösa singlar. Känns bra och ofarligt. Vill inte vara ledsen och trött. Vill komma tillbaka. Vill se ett plus nästa gång. Vill att mensen ska komma så att jag kan börja planera igen.

Känner mig skittråkig.

Planera framåt

Svårt att komma igång och börja våga tänka framåt och på nästa försök. Det här första försöket tog så mycket kraft och energi att jag funderar på om jag fixar att åka redan i maj igen. Kanske ska vänta till juni och försöka komma ikapp mentalt.

En del av mig vill åka så fort det bara går, en annan del vill ligga i soffan, filosofera och somna om.

Alla minus (testat tre gånger) var verkligen apfula, till och med hånleende som Tingeling så träffande beskrev. Jobbigt. Slutat med progesteronet men mensen har fortfarande inte dykt upp. Har inte längre nåt hopp om att jag trots allt skulle vara gravid, tror bara att kroppen väljer att tilta. Tröttsamt.

Känns extra jobbigt när solen lockar fram alla barnvagnar och stora magar. Eller så är det bara jag som ser dem extra mycket.

Vill inte planera nästa insemination, vill vara gravid och planera för ett kommande barn istället.

Fick fult minus

Testade idag, fick ett fult och trist minus. Nu vill jag bara få min mens så att jag vet när jag kan planera att åka nästa gång. Otålig!

Misslyckat gravtest

Har äntligen kommit hem efter en läskigt lång flygning. Skönt att vara hemma, är nog en riktig hemmargris även om jag gillar att resa.

Fortfarande ingen mens, fortfarande grym mensmage och konstigt ont då och då. Bestämde mig för att göra ett nytt test, blev besviken. Fick inte ens ett kontrollstreck, ännu mindre ett plus. Fick nada! Antingen måste jag gjort fel, men så svårt är det inte, eller så gillar inte gravtester att flyga. Kan ju varit fel på det från början också så klart.

Vet fortfarande inte hur det gått alltså. Tror inte att jag är gravid, men imorgon bitti är det tre veckor sen insemintaionen och ingen mens. Får shoppa ett nytt imorgon och se om jag åtminstone kan lyckas få ett resultat då. Frustrerad, jetlaggad och trött.

hemresa imorgon

Imorgon ska jag få åka hem, känns skönt och efterlängtat även om det har varit häftigt att vara här.

Ingen mens idag heller, tror fortfarande att det är progesteronet som spökar, inte att jag är gravid. Men för varje dag den dröjer så ökar hoppet. Har bestämt mig för att vänta med att testa igen tills jag är hemma. Tror att jag håller på att bygga upp för en stor besvikelse. Försöker tänka framåt, men hoppas ändå.

Fantastiska kinesiska barn här på hotellet. Jag vill!

Adoptionshotell och ickegravid trots ickemens

Insåg imorse att jag bor på ett adoptionshotell. Frukostmatsalen och senare lobbyn var full av nyblivna spanska familjer med små kinesiska barn. Det känns. Ganska hårt faktiskt.

Är här med två kollegor och de har haft massa åsikter om adoption, mestadels positiva men ibland ignoranta och felaktiga. Svårt att diskutera. Har försökt hålla diskussionen på en nivå där jag inte avslöjar hur insatt jag är i Kina och dess adoptioner, vill helst inte att de ska veta om varken mina inseminationsplaner eller tidigare adoptionsplaner. Vissa uttalanden har jag sagt emot och andra har jag försökt glida förbi. Jobbigt och sorgligt. Hittat en ny garderob att gå in i.

Kan inte låta bli att vara lite avundsjuk på de nyblivna familjerna. En kvinna var med sin mamma och sin nyfådda dotter i frukostmatsalen. Inbillade mig att hon var singel. Blev återigen sorgsen över att dörren till Kinaadoptioner är stängd för singlar nu.

Förvirrande nog har jag haft en grym mensmage i flera dagar nu, men ingen mens kommer. Känner mig totalt ickegravid men undrar varför mensen vägrar komma. Gissar att den visar sig när jag som minst vill ha den, i början på den 9 timmar långa flighten hem på tisdag. Om inte kommer jag testa igen. Börjar nästan få upp hoppet, men bara nästan. Antar att det är progesteronet som får min kropp att spöka.

Haft turistdag idag och knatat på den enorma muren i fantastisk vårsol, var underbart. Förträngde tyvärr vilken blekfis jag är, glömde solskydd och har förvandlats till knallrosa. Snyggt!?

Kina

Är i Beijing. Stor galen och rolig stad med många konstigheter. Gillar det. Väldigt ogravid känner jag mig för övrigt. En ickegravid jag i det stora landet som har bestämt sig för att inte längre låta singlar adoptera.

Ute på stan har jag sett en del västerlänningar med nyfådda adopterade barn, konstigt att vara här av en helt annan anledning. Känns ändå bra, nöjd med mitt beslut att försöka med insemination, fast det hade varit bättre om det visat sig att det funkade på första försöket.

Är besviken så klart, men samtidigt hade jag inte väntat mig att det skulle funka heller.
Fast nästa gång, då!

Fan, fan, fan!

Testade, fanns inte en tillstymmelse till plus... Besviken som fan.

Hade av nån anledning börjat tro att det kanske funkat trots allt. Nu tror jag inte det längre. Enligt gyn kan det fortfarande bli ett plus men jag är skeptisk. Får ställa in mig på att åka i början på maj och göra ett nytt försök.

Så länge mensen håller sig borta finns det fortfarande en chans, fast jag tror att den är väldigt liten.

Sen jag slutade röka för 2 veckor och 2 dagar sen har jag låtit bli att röka 400 cigg och sparat ca 900 kr. Grymt nöjd och stolt över mig själv.

Mensen håller sig borta

Mycket glad för att mensen ännu inte velat komma. Det kanske, kanske kan ha funkat trots allt. Skeptisk med tanke på att jag testade minus i lördags, men det var ju rätt mycket för tidigt.

Åker bort en vecka imorgon, har packat ett halvt apotek med mig. Vitaminer med folsyra, progesteron om mensen håller sig borta, pergotime om det blir en ny cykel under resan och metformin tills jag vet vilket. Tänkte packa ner ett extra gravtest också, gyn hävdade ju att jag borde vänta till sön/mån med att testa, tills dess ska enligt honom ett minus kunna ändras till ett plus. Märkligt. Undrar förresten vad kinesiska tullen kommer tycka om alla mina piller. Hmm, ännu en sak man kan stirra upp sig på.

Är sen med allt som vanligt. Sitter uppe och väntar på att tvättmaskinen ska gå klart så att jag kan få packa ner rena kläder imorgon bitti.

Imorgon vet jag kanske, imorgon flyger jag till Kina. Spännande dag imorgon.

tester och tidiga resultat

Var tvungen att shoppa nya teststickor idag. Läste då vad det står om resultatet vid för tidiga tester. Enligt Clearblue är det så här:
-3 dgr 74% av alla gravida får +
-2 dgr 84% av alla gravida får +
-1 dag 87% av alla gravida får +
BIM 99% av alla gravida får +

Jag testade -3/4 dagar så jag börjar se mitt första test som ett försökstest. Kan ändå inte hålla mig till att vänta till BIM +5 som min gyn tycker. På onsdag innan jag åker är det dags.

Skengraviditeten ökar och ökar. Känner konstiga grejer runt livmodern, svullen, tjock, ont i brösten (lite i alla fall), grinig och irriterad. Tyvärr samma symtom som dagarna innan mens, hur ska man kunna veta. Just idag kallar jag det skengravid. Det kommer jag nog göra tills mensen bevisar annat. Stickor verkar man knappast kunna lita på.

Testade ett par dagar för tidigt

Det blev inget utslag på stickan. Kunde inte hålla mig, testade sent igår kväll.

Är inte så besviken som jag hade väntat, det kan fortfarande ändras och bli ett plus. Min gyn tyckte inte att jag skulle testa förrän på måndag om en vecka just av den anledningen. Enligt honom var det ingen idé att utsätta sig för att bli besviken i onödan. Lätt för honom att säga som inte sitter hemma och väntar på att dagarna ska gå så att man får veta.

Tror egentligen inte att det kommer ändras till ett plus, men det är i alla fall möjligt. Skengravid är jag fortfarande, kommer nog vara det till mensen kommer.

Hoppet lever, men innerst inne tror jag nog på att jag får ställa in mig på en 3-4 försök till.

Rädd för att testa

Gissar att första försöket och första väntan är värst. Hoppas det i alla fall. Inser nämligen att jag är rädd för att testa. Vill inte bli besviken. Tror att jag kommer bli besviken.

Egentligen borde jag vänta lite till, men jag kan inte det. Om jag har förstått det rätt så är risken för falskt plus från ÄL-sprutan över nu. Däremot kan ett minus fortfarande ändras till plus pga progesteronet. Funderar på om det är nån idé att testa. Börjar tro att det är det.

Om det är ett plus så borde det vara tillförlitligt. Om det är negativt kan jag intala mig själv att jag testat för tidigt. Om man räknar med själva inseminationsdagen är det dag 11 idag, jag antar att det är så man ska räkna.

Nervös.

Kinaresan

Om några dagar ska jag åka till Kina på en veckas jobbresa. Ju mer kinaresan närmar sig desto mer konkret och verkligt börjar allt annat kännas. Enligt min gyn bör jag inte testa förrän näst sista dagen i Kina. Han menar att jag kan råka ut för ett falskt plus annars. Vill inte ha ett falskt plus, vill ha ett riktigt plus så klart. Kommer nog ändå testa innan jag åker.

Funderar på hur jag kommer tänka och känna om Kina och adoption nu när jag kommer dit. Ett tag trodde jag ju att jag kanske skulle adoptera därifrån. Nu har de bestämt att jag inte duger som förälder till deras barn. Tror att det kommer göra ont. Samtidigt ska det bli grymt kul att se Kina för första gången. Är lite rädd för att hamna på ett adoptionsplan hem, alltså ett flygplan fullt med nyblivna föräldrar och små barn som precis fått familj. Undrar hur det kommer kännas.

Just nu är jag glad att jag bestämde mig för att försöka bli gravid. Adoptionsväntan är så enormt lång. Det kanske min graviditetsväntan också kommer bli, men den måste inte vara det. För mig är det barn jag vill ha, vägen till barn känns inte lika viktig.

Tills jag är motbevisad satsar jag på att jag är gravid. Är alltså just nu en löjligt hälsosam, kvällstrött, morgonpigg nikotinfri nykterist. Klarar inte att hålla nere på kaffet som jag borde enligt danskarna, men klarar åtminstone de svenska gränserna. Funderar på vad jag ska säga till min chef och kollega som ska med till Kina. De vet att jag gärna dricker vin och oftast inte tackar nej till en GT eller två heller. Bara rökandet borde få alla som har träffat mig förr att fatta.

Behöver en bra nödlögn som förklarar varför jag helt plötsligt blivit nykterist. Vill absolut inte berätta varför redan nu. Känns inte som att de har med min eventuella graviditet att göra. Definitivt inte förrän jag vet säkert att jag är gravid och dessutom har kommit förbi de farligaste missfallsveckorna.

Mer om bristen på gravsymtom

Metallsmak i munnen, onda bröst, allmän deppighet och mensont/molvärk har jag inte känt än. Inte heller Mammuts symtom med mögellukt och påse vatten mellan benen har stämt in på mig...

Har konstig smak i munnen, men tror mer att det handlar om mitt ickerökande. Känner massa konstiga lukter och skyller även det på ickerökandets påverkan på luktsinnet. Inte ont nånstans men inbillar mig massa konstigheter runt livmoder och äggledare.

Dödligt kvällstrött och löjligt rastlös och morgonpigg. Ovanligt men tror att även det beror på ickerökandet. Vill så gärna få känna några graviditetssymtom istället. Håller hoppet uppe trots allt, många hävdar ju att det fortfarande är för tidigt att känna något. Idag är det 8 dagar sen insemination, 10 dagar sen rökslut.

Hela jag känns konstig men tror att det är konstig på fel sätt och av fel anledningar. Om en dryg vecka vet jag förhoppningsvis.

Blev bjuden på middag av S idag, gott och mysigt. Fick ett gravtest i present. Det har jag aldrig fått förut. Tack! Blev glad.

Snart gått en vecka

Imorgon bitti har det gått en vecka. Märkligt för samtidigt som det känns som jag var på Vitanova alldeles nyss så känns det också som att jag redan har väntat en evighet på att få testa. Ska försöka hålla mig minst en vecka till.

Har frågat både här och på andra ställen efter tidiga graviditetstecken och inser att jag faktiskt inte känner nånting egentligen. Inbillar mig massor, men lyckas inte riktigt lura mig själv.

Tjatig är jag, men det är segt. Jag gillar inte att vänta. Inser att det här trots allt är en liten skitväntan jämfört med det som förhoppningsvis ska komma. Att det kanske är så att jag om ett år kommer titta tillbaka och tycka att jag var naiv som trodde att det kunde gått på första försöket. Men i så fall är jag gärna naiv. Vissa blir gravida fort, önskar att jag kan få vara en sån.

Sluta-rökandet går lysande. Kanske kan se det som ett bra tecken att jag verkligen inte är röksugen? Kom ju igång sent, men nu står det så här på min mätare:
Rökfri: 1 vecka, 1 dag, 10 tim, 8 min, 40 sek.
Sparat: 473,75 kr
Ickerökta cigg: 210 st

Händer inte så mycket

Tröttsamt segt att vänta på att kunna testa. Hade faktiskt inte väntat mig att jag skulle bli så besatt. Är definitivt skengravid, vill hellre veta att jag är gravid på riktigt. Vågar inte tro att jag ska ha sån tur att det tog på första försöket, försöker ställa in mig på att behöva åka ett par gånger till. Innerst inne väljer jag att tro att det har funkat.

Mår oförskämt bra ändå, tror att det beror på ickerökandet och ickedrickandet. Nikotinfria nykterist-jag är visserligen löjligt rastlös, men har massvis med energi. Under helgen har jag till och med varit morgonpigg. Har inte hänt sen jag var barn.

Att dra ner på kaffet är svårare. Vitanova säger max en kopp om dagen. Jobbar på det men har en bit kvar.

Rökningen och skengraviditet

Har varit usel på att sluta röka, eller har slutat ganska ofta, men börjat lika snart igen.

Eftersom jag inte hade tänkt åka förrän maj intalade jag mig själv att det inte var nån brådska. Det blev kaotiskt när jag väl bestämde mig för mitt aprilförsök. Dagen innan inseminationen slutade jag i alla fall. Första kvällen var jag tokig. Visste inte vad som var nervositet, nikotinabstinens, ÄL-sprute-PMS osv. Hade jag inte haft favvo-S med mig hade jag absolut gått och shoppat cigg. Bra ibland att ha fd rökare som berättar för en hur korkad man är.

Vi gick runt och fikade efteråt och jag såg alla askkoppar men var inte särskilt sugen, mer upprymd över att äntligen ha gjort första försöket. Åkte till Tyskland för att träffa en kund dagen efter. Hos kundens leverantörer rökte man på kontoret. Kändes galet, trodde att man slutade med sånt på 70-talet. Men folk hade askkoppar på sina skrivbord och inne i mötesrummen. Alla utom jag rökte. På flyget hem kändes det som jag hade fått i mig ett helt paket utan att ha rökt. Insåg att jag bara kände mig äcklad.

Tillåter mig själv att vara skengravid tills jag vet säkert. Skengraviditeten gör det åtminstone väldigt enkelt att låta bli att röka. Tvättar rökluktande kläder just nu och vågar faktiskt tro på det här rökslutet även om det inte gått så många dagar. Får se, jag har haft fel förr. Nån gång ska jag väl få rätt.

Ni som är eller har varit gravida, när kände ni det på riktigt? Vad kände ni? Håller på att bli galen, min testdag känns alldeles för långt bort. Vill veta nu.

Kommentarer och väntan

Är verkligen jätteglad för alla kommentarer, tummar, lyckönskningar och annat som jag fått här de senaste dagarna. Det värmer och det känns skönt att ha både kända och okända supportrar som är med på den här märkliga resan. TACK!

Funderar på hur jag nu ska kunna få tiden att gå tills jag kan testa. Inser att jag inte kan känna nåt än, men känner ändå massa saker. Bara två dagar har gått, drygt två veckor kvar tills jag kan testa säkert. Vill veta nu. Vill och hoppas att det har funkat, att det gick på första försöket. Vågar inte tro det, men hoppas ändå.

Kort rapport från Kastrup

Nu är det gjort, känns skönt, grymt, läskigt och fantastiskt att faktiskt vara på gång. Känns riktigt jobbigt att behöva vänta tre veckor på att få testa. Enligt Vitanova är det ingen idé att testa tidigare för äl-sprutan kan sitta kvar och visa falskt positivt. Jag kommer inte kunna hålla mig, får se.

Hände en konstig sak som hör ihop med diskussionen nedan om ifall jag gör rätt eller fel som väljer en anonym donator. När barnmorskan kommer fram till mig säger hon nåt om min öppne donator. Jag blir blek och säger, men jag ändrade mig ju, jag vill inte att han ska vara känd, jag vill ha en anonym, var vi inte överens om det? Hon tittar förbryllat i min journal och pratar sen med en kollega. De hade tagit fram sperma från fel donator. Återigen hade jag ett val. Skulle jag gå med på att ta den öppne långe mörke mannen eller skulle jag stå på mig och gå på min magkänsla, att jag vill att han ska vara anonym. Jag stod på mig. Så nu är jag inseminerad med spermier från en anonym lång mörk man.

För mig känns det bra. Det finns de som tycker att jag har valt fel. Det kan jag leva med. Mitt val är egentligen bara något mellan mitt kommande barn och mig. Eftersom mitt barn inte finns än skriver jag om det här.

Fjärilar i magen

Ska snart åka, vet inte vad som händer men håller på att noja upp mig nåt brutalt. Vad gör man när man är nervös och man inte får röka??? Kan ÄL-sprutan gett mig en monster-PMS? Jag har varit hemsk mot min omgivning idag, men hittills skyllt det på ickerökandet.

Inget funkar. Gick tidigt från jobbet. Kunderna fattar inte utan ringer ändå. Försökte sova middag för att få tiden att gå, funkade inte. Försökte jobba, gick inte heller. Ska träffa S vid halv tio ikväll, massa timmar kvar. Borde packa, men behöver inte så mycket med mig.

Klättrar på väggarna och vill ha det överstökat, skulle mörda för en cigg men ska varken röka eller mörda idag har jag tänkt.

Snart snart är det på riktigt, oavsett hur det går så känns det på riktigt nu.

Svårplanerat liv

Förvirring råder här idag. Om mindre än åtta timmar ska jag ta sprutan. Idag ringde en kund och ville träffa mig den här veckan i södra Tyskland. Jag blev först ställd och tänkte där rök den inseminationen. Kom sen på att mitt pass är på vift på ett fixa-visum-företag i Göteborg, kunde använda det som ursäkt för att inte kunna träffa kunden imorgon eller på onsdag.

Nu är planen som så här:
- Om 7 timmar och 55 minuter tar jag ägglossningsspruta.
- Passet skickas just nu Express för att vara i sthlm imorgon tisdag.
- Jag och S tar nattåget till Malmö tisdag natt.
- Onsdag förmiddag insemination på Vitanova.
- Onsdag eftermiddag fika med vänner i Malmö.
- Onsdag kväll flyg till södra Tyskland via annan stad i Tyskland.
- Onsdag natt, jag ensam, nyinseminerad, ickerökande och spiknykter alldeles ensam på ett tyskt hotellrum.
- Torsdag förmiddag. Får antingen skäll eller beröm eller båda delar av min kund. Hon är hård, men rätt cool.
- Torsdag eftermiddag. Åker hem efter omtumlande vecka och njuter av att vara ledig.

Just nu idag, ganska förvirrad, men tror att jag får ihop det. Inser dock att jag borde betalt avbeställningsskydd på mitt flyg från Malmö och hem, behöver ju inte det nu när jobbet betalar Tysklandsresan. Men jag var för snål och tyckte att det var onödigt. Då kändes som helt omöjligt att något skulle kunna rubba mina planer. Idag blev de inte rubbade, men omskakade.

Sprutan

Som bekant är jag inte förtjust i mediciner. Imorgon natt ska jag ta en ägglossningsspruta på mig själv för första gången, är glad att jag inte är spruträdd. Lite läskig ser den trots allt ut. Känns bra att ha den hemma. Allt som är luddigt och läskigt blir lite klarare i konturerna av konkreta saker som sprutor, cykeldagräknande och bokning av tid för insemination.

Har svårt att förstå att det äntligen är på riktigt, att det faktiskt finns en chans att det kommer lyckas. Har funderat, planerat och tänkt så länge. Skönt med lite action nu.