Längtan

Jag har någon jag längtar efter, det är ovant och stort, det är fantastiskt, konstigt, läskigt och superbra samtidigt. Om några timmar kommer hon hit, jag är glad och jag längtar.

Trombyl

Suttit i telefonkö halva förmiddagen. Fantastiskt skönt att vara ledig idag, men egentligen hade jag tänkt ägna dagen åt annat än telefonköande. Dr Gyn och hans sköterska har rätt begränsade telefontider, blir inte bättre av att hon kan prata ganska länge ibland. Kom fram efter tio minuter vilket i det här sammanhanget får ses som kort tid, försökte avklara samtalet så fort det gick eftersom jag gissade att många andra säkert väntade. Avslutade det lite för snabbt, fick en tid bokad men glömde be dem skicka recept på Gonal F och glömde fråga om svar på mitt TNF alfa-prov. Ringde igen, upptaget så klart. Efter ytterligare nån halvtimme med mobilen på återuppringning kom jag fram.

TNF alfa-provet hade hon inte sett till, först pratade hon om förseningar pga strejken, men sen fanns pappret helt plötsligt där. Provsvaret sa åtta, det ska ligga under fyra. Jag har aldrig hört någon som har fått ett svar under fyra, men å andra sidan brukar man inte få testa om man inte försökt ett tag eftersom provet tydligen är ruskigt dyrt. Gissar att de flesta med under fyra blivit gravida för länge sen. Nåja, nu blir det Trombyl som gäller, känns bra att göra något annorlunda den här gången. Vet att det finns flera som det har funkat på, hoppas på att jag ska vara en sån.

Stackars kroppen ska nu fyllas med metformin, vitaminer med extra folsyra, trombyl och synarela varje dag, om några veckor blir det mindre synarela, men spetsat med lite gonal-f och slutligen en ovitrelle. Har visserligen inte vågat mig på några naturläkemedel än, är för rädd för att de skulle krocka med nåt av allt det syntetiska. Känner mig ändå som en medicinsk cocktail, ett piller- spray- och sprutexperiment, men bara det kan hjälpa så kan jag stoppa i mig vilken skit som helst. Det hade jag inte trott för ett drygt år sen när jag inte ens vågade ta en alvedon.

Sprayandet har börjat

Igår var det så äntligen dags att sätta igång med sprayandet, långa vägen mot IVF nummer två är därmed påbörjad på riktigt. Återstår att ringa dr Gyn och se vad han tycker att jag ska göra med det här försöket, få reda på resultatet av TNF alfa-provet och sen ringa och prata med kliniken. Blir ett trepack den här gången, tror att jag kommer behöva alla tre försöken, minst.

Måste i alla fall försöka, är skyldig mig själv att försöka. Eller som min mamma sa en gång för många år sen - Man blir inte gravid av att gå på tjejfester.

Recept och apotek

Planen står fast, dags att börja spraya imorgon bitti. Tittar igenom min hög med gula receptlappar, och som tur är finns den kvar, bland lapparna med Ovitrelle, Progesteron och annat gömmer sig även lappen där det finns ett uttag kvar av Synarelan, skönt.

Apoteket nästa i eftermiddag, snart är jag på gång igen!

Och på andra plan i livet så... jo, fortfarande glad, någon jag tycker mycket om kommer över till mig ikväll.

Rullar på

Livet fortsätter vara spännande, grejer händer och jag försöker att bara hänga med utan att ifrågasätta allt eller oroa mig i onödan.

Deprimerade rökare?

Råkade höra på ekot att rökare löper mycket större risk att bli deprimerade än ickerökare. Just nu är jag så långt ifrån deprimerad man kan vara, men ännu en anledning läggs till hela den stora högen av bra anledningar till att ta tag i rökningen. Fast jag brukar bli rätt deprimerad i början av ickerökandet...

Nu när jag har bestämt att jag ska börja spraya på tisdag så måste jag sluta innan dess. Idag blir det inte, men kanske imorgon? Har för mig att Nordica säger att man bör vara helt rök- och nikotinfri minst fyra veckor innan äggplock, på tisdag är det fem veckor. Inte mycket till mariginal, men ändå.

Massa känslor och funderingar snurrar i min skalle, vet inte hur jag ska få ut dem, gissar att de får snurra runt där ett tag till, kanske trillar de ut här när de har mognat.

Vänder igen

Igår var jag övertygad om att jag skulle vänta med nästa försök till efter sommaren, men idag har det vänt, vet inte varför men jag vill inte vänta. Varför skulle jag vilja vänta när jag försökt så länge?
Pratade sprutande och en massa annat med Fertilitetsturisten igår, idag läser jag på Femmis interna site att ännu en blivit gravid genom IVF, grattis K! Peppande och härligt, jag vill också. Lär definitivt inte bli gravid om jag inte försöker, så Danmark och Nordica, here I come.

På tisdag blir det spraystart, på onsdag ska jag ringa dr Gyn för att få reda på resultatet av mitt TNF-alfaprov. Ikväll blir det dejt. Vi lyckades klämma in en kortdejt igår också, det var fint, jag är glad. Livet är fortfarande stort och skrämmande, samtidigt roligt och spännande.

fortfarande glad och beslut får vänta

Glider på fånleendets våg och trivs och är rädd samtidigt. IVF-beslutet maler i bakhuvudet och jag låter det dröja några dagar till, har annat att tänka på. Världen är stor och skrämmande, jag längtar.

Fånigt leende

Nyss hemkommen sitter jag här med ett fånigt leende. Dejt. Bra och galet, fint. Vill ses snart igen, vi kommer ses snart igen. Glad och förvirrad är jag, mest glad.

Exakt en vecka

Nu är det exakt en vecka tills jag borde börja spraya. En veckas velande kvar, men det lutar åt att sprayen får komma fram då, trots sommarsol och minusskräck.

Religion och sexualitet

Vet inte varför jag alltid dras till sånt här, och egentligen passar det inte i bloggen eftersom det inte har ett dugg att göra med att jag vill ha barn. Som ateist borde det kanske inte påverka mig så starkt. Fast samtidigt gör det verkligen det när så ofantligt många människor drabbas av fördomar, förtryck och andras fördömanden - särskilt som det i mitt tycke är helt i onödan. Tänk om folk kunde låta andra leva sina liv som de vill, utan att komma och berätta vad som är rätt och fel, utan att döma.

SVT:s program om religion och trosfrågor Existens har nyligen sänt två program om religion och homosexualitet. Mycket har förändrats i Sverige, mycket har förändrats till det bättre, men samtidigt är det väldigt mycket som inte förändrats ett skit. Att människor ska få dödshot och bli utestängda från de sammanhang som borde ge dem trygghet gör mig förbannad, ledsen och trött, oavsett om det är här eller någon annanstans i världen.

Existens - Om islam och homosexualitet
Existens - Om kristendom och homosexualitet

Sommar utan IVF?

Solen skiner ute och jag vill inte börja spraya och spruta. Eller egentligen är det inte sprayandet och sprutandet jag har något emot, det är väntansveckorna och testet som skrämmer. Fast de väntansveckorna kommer vara precis lika vidriga i augusti som i maj/juni. Kan inte bestämma mig. Vill bli gravid, men vill inte minusdeppa hela sommaren. Tror att det ändå är lika bra att jag sätter igång nu.

helt OT men bra cover

Jag gillar the Ark, kan inte låta bli efter att bott så länge i Malmö och sett dem som unga killar som spelade överallt och sen äntligen lyckades slå stort. Gillar oftast inte covers, men man får göra undantag när covern är bra, och det här är så mycket bättre, gillar henne massvis.
Maia Hirasawa gör den här strålande helt enkelt och jag fortsätter oroa mig över alles:

Svårt att inte tänka

Skrev nyss att IVF inte får plats idag, men kan ändå inte låta bli att tänka på det. Ska jag göra den nu eller ska jag vänta. Vill inte vänta, men vågar inte börja. Tror inte att det kommer gå bättre efter sommaren, så egentligen är det lika bra att få det gjort. Känns skitläskigt. Ett misslyckat IVF är grymt jobbigt, vad är då två misslyckade IVF:er? Hade tänkt att jag skulle göra max sex IVF:er innan jag måste byta strategi, och nu vågar jag inte göra den andra, löjligt, men sant.

Om jag väntar hinner jag gå ner lite till i vikt, men det måste jag egentligen inte. Är inte så farligt tjock längre, även om det så klart absolut inte skulle skada att gå ner lite till. Om jag väntar hinner jag leva nyttigt lite längre innan, men jag tror inte att det är det det handlar om heller. Så farligt onyttigt har jag inte levt tidigare gånger det gått åt helvete.

Vet inte, lever i limboland och kan inte bestämma mig.

Avlägset och nära

Kommande IVF:en känns fortfarande avlägsen och långt bort, funderar faktiskt på att skjuta på den till efter sommaren, så mycket annat som händer nu, för mycket spretiga känslor åt alla håll. Borde prata med kliniken men har inte förmått mig att ringa, tror inte att det är nåt problem, men måste ju berätta för dem att jag vill sätta igång igen, om det nu är vad jag vill. Trodde inte att det skulle bli så, men inser att jag har ett rejält motstånd mot att börja igen. Är rädd för minus. Vill inte se fler minus.

Tio dagar kvar till spraystart, innan dess måste jag bestämma mig. Recept har jag hemma, kan nog skjuta på beslutet tills dess. Är rätt säker på att jag kommer sätta igång, men det känns skönt att skjuta på beslutet lite, att känna att jag kan vänta om jag vill.

OM jag gör en IVF före sommaren och OM jag får några embryon att sätta tillbaka så har jag tänkt sätta tillbaka två den här gången också. Fast inte helt säker, läser i DN om några som fick fyrlingar av två IVF-embryon, läskigt. Gärna ett eller två barn, men fyra som singel känns helt omöjligt. Fast för min del är nog sannolikheten större att två embryon inte leder till något barn alls och det är minst lika skrämmande.

Farliga vitaminer

Slösurfar på tåget och ser att DN skriver att det kan vara farligt att äta vitaminer.

Granskningen visar att deltagarna som fick vitamin A, E och betakaroten i större utsträckning dog i cancer eller hjärtkärlsjukdom än de som fick placebo.

Vitamin A visade sig ge en ökad dödlighet med sexton procent, vitamin E med fyra procent och betakaroten med sju procent.

Hmm, själv har jag känt mig rätt hälsosam när jag petat i mig mina morgonvitaminer med extra folsyra och andra nyttigheter, kanske borde fundera på hur nyttigt det egentligen är. Folsyran tror jag absolut man ska fortsätta med när man vill bli gravid, men folsyra finns som egna tabletter, dags att gå över till det och överge vitaminbluffen eller bättre att fortsätta tro på att vitaminerna gör nytta så länge de är i vettiga mängder?

Tågresande

När jag sitter på ett tåg brukar det vara för att åka söderut och försöka bli gravid. Känns ovant att åka åt ett annat håll i ett helt annat syfte. Gillar tåg mer och mer, man har gott om tid för dagdrömmande och eftersom jag har fått en del att fundera på så gillar jag sån tid.

Byter stad ett par dagar

Vaknade ruskigt tidigt av att väckarklockan ville få mig att gå upp, förstod först inte varför, jag är väldigt duktig på att inbilla mig att det är lördag på morgonen och att jag borde få fortsätta sova. Fattade efter ett tag att det var långt ifrån lördag och att ett tidigt morgontåg inte skulle stå och vänta på mig om jag kom sent.

Byter stad ett par dagar, massa jobb, nya intryck och ett sätt att få tiden att gå fortare. Hej Göteborg, nu kommer jag över och hälsar på.

prover på karolinska

Hade inte lyckats masa mig iväg till karolinska för tnf-alfaprovet och insåg imorse att det börjar bli bråttom. letade rätt på remissen och åkte iväg. Det första jag ser är att väntrummet är proppfullt, sen en skylt där det står att man ska undvika att komma vid lunchtid. Snabb blick på kl, tio över elva, tar en nummerlapp ändå, 79 nummer kvar till min tur.

Mitt rastlösa jag ville springa därifrån, men jag lyckades stanna och efter drygt en och en halv timme var det min tur att bli stucken i armen. Många sorters väntan under den här märkliga resan.

Om två veckor får jag veta om jag blir medlem i trombylklubben, hoppas nästan på det, att det finns något man kan fixa

Klinikval

Har äntligen bestämt mig för att jag ska stanna kvar på Nordica, känns enklast och jag tror inte att det är så stor skillnad på dem egentligen. Trepack där blir det, är jag fortfarande inte gravid efter det så får jag tänka om på något sätt.

Två veckor kvar till spraystart. Mycket går åt rätt håll.

saker händer utöver IVF

Idag har jag insett att det finns annat i livet som är viktigt. Jag vet att det låter korkat att jag ska inse det just nu och kanske rätt banalt, men samtidigt är det löjligt skönt. IVF:en närmar sig, men det gör annat också. Jag hoppas att det andra kommer få bli viktigt det med. Allt kan jag inte riktigt styra över själv.

barnmorskorna

Efter att ha tröttnat på mig själv och mitt gnäll bestämde jag mig för lite hardcore-peppning via tv:n. SVT:s serie barnmorskorna har hittills sänts i tre avsnitt, jag hade inte sett ett enda. Hade inbillat mig att det skulle vara avskräckande, men det är faktiskt rätt fantastiskt, att det finns en massa kvinnor som föder barn varje dag och en hel yrkesgrupp som verkligen verkar gilla att jobba med förlossningar.

Jag vill ha barn, har velat det så länge jag kan minnas, fortfarande aptrist att vänta och hoppet vacklar men ändå, nästa försök närmar sig så sakteliga och lite hopp har jag.

Resten av kvällen kommer ägnas åt Caroline Salzingers bok Hälsningar från ondskans axelmakter, behöver perspektiv på världen, står inte ut om allt bara ska handla om min tröttsamma väntan, till det en god men onyttig middag bland annat bestående av en gräddig potatisgratäng som precis åkte in i ugnen.

Hade egentligen en plan på att tappa ett par kilo till innan nästa IVF, men trasig fot från trapptrillande igår och för mycket deppande gör att jag skiter i det idag.

mera gnäll

Trivs inte i försökarträsket och undrar varför jag fortfarande håller på och försöker, tvingar fram lite av det snabbt minskande hoppet inför varje försök. Jag är trött på allt som har med fertilitet och barngörande att göra. Blir inte längre provocerad av andras räkmackegraviditeter, det har liksom inte med mig att göra. Graviditet överhuvudtaget har inte med mig att göra.

Under två och ett halvt år har jag ägnat mig åt adoptionskurs, medgivandeutredning, sex inseminationer och en IVF. Är inte ett dugg närmre att bli mamma än vad jag var när jag började. Det känns så ruskigt avlägset allting. Undrar varför jag inte ger upp, när blev det här så fantastiskt viktigt att jag inte kan lägga ner?

Kanske är det den påtvingade pausen som gör att det känns extra avlägset och jobbigt. Just nu kan jag inte göra annat än vänta och vänta är trist, vänta är både slöseri med tid och energi, tiden går och jag kan inte göra annat än vänta.

Träffade Gruvtolvan igår, trevligt och bra men ändå lite tomt. Jag brukar få hopp när jag ser höggravida och nyfödda bebbar, särskilt när det är gruvtolvor som kämpat länge. Fast nu får jag inte längre ihop det, att andra lyckas på andra, tredje eller fjärde IVF:en säger ingenting om mina chanser.

Drygt två veckor kvar till spraystart, hoppas på att det kommer kännas lite bättre när jag kommer igång och gör nånting. Idag känns det mest meningslöst, ett väldigt dyrt och jobbigt tidsfördriv som antagligen inte leder nånstans.

rastlös

Tiden går sakta, jag är rastlös och går långa vandringar genom stan, irrar runt, vet inte vad jag ska göra av all frustration och märklig energi.

Tittar på folk, dagdrömmer och är långt långt borta i min egen värld.

Fredagen den 13:e

Dolly kommer hit igen, fredag den 13:e juni närmare bestämt. Alldeles nyss shoppade jag två biljetter. Ungefär samtidigt kommer det vara testdatum efter IVF.en, hoppas på en bra fredag den 13:e. När jag brukade lägga massa pengar på roulette var tretton mitt turnummer, hoppas att det ska gälla annat också.

Nya intryck

Någon har hittat tillbaka in i mitt liv igen. Någon vars liv alltid varit osynkat med mitt, undrar om det är rätt tid nu, eller om vi kommer fortsätta leva i parallella kaos. Känns stort, känns bra. Glad för det, ingen aning om vad det betyder eller vad som kommer hända, men just idag är jag bara glad för att vi pratar bra och snart ska ses igen. Saknar henne och vill ses nu.

80-talet anfaller

Ibland, ganska ofta faktiskt, är det skittrist att vara singel. Hittar en gammal 80-talsfavvo och inser att det stämmer fortfarande. Har inte alls lust att vara singel särskilt länge till. Ännu mindre lust att vara barnlös ickegravid singel...

Det finns visst såna som är bra på att bli gravida

Trodde inte att det kunde funka på människor, men läser om en kvinna som blivit gravid trots att hon redan var gravid, enligt en artikel i Aftonbladet i alla fall. Ingen aning om sanningshalten i det, men avundsjuk blir jag. Trodde att det var helt omöjligt att ha ägglossning under tiden man var gravid, men tydligen inte. Två barn födda samtidigt som inte är tvillingar, märkligt märkligt.

Jag vill också, nu!

Utmattad, väntande och trött

Jobbigt med nytt jobb, men rätt kul samtidigt. Det händer grejer hela tiden, lär mig nya saker och träffar massvis av nya människor varje dag. Utmattad och trött, men har det ändå hyfsat ok under tiden.

Samtidigt vill jag bara sova, vill vakna ur vinterdvalan i mitten på juni och få testa positivt. Funkar inte riktigt så så klart, måste boka tid hos gyn, be dem skicka recept, välja klinik och säkert göra en massa annat också. Fixa pengar till trepacket till exempel, inte helt lätt att hitta 50 000 spänn på kontot efter alla tidigare försök. Nån dag när jag pallar blir det till att ringa banken och säga att jag måste renovera köket. Skjuter på det lite till, har ju tyvärr rätt gott om tid än så länge. Mitt grymt fula kök borde dessutom verkligen renoveras, men det får bli en annan gång, ett annat liv, sånt kan jag inte lägga pengar på nu, även om jag skulle vilja.

Tillbaka på cykeldag ett

Var orolig att mensen skulle bli försenad efter alla hormonerna från IVF:en men det blev tvärtom. Fem dagar tidigare än vad jag hade räknat med är jag tillbaka på CD1. Grymt skönt. Äntligen kan jag planera, räkna ner till sprayandet, känns som att jag är ur pausen och snart på gång igen. Spraystart om tre veckor.

Har en liten kort resa inbokad i slutet på maj, självklart hamnar den fel, helt fel. Kan inte flytta på den, vill åka, så det får nog bli extra långt sprayande för min del för att förlänga allt så att det inte måste krocka. Äggplock nångång sista veckan i maj, helt plötsligt känns det faktiskt inte så långt borta, jag har ju inte ens valt klinik till det här försöket. Antingen ska jag vara kvar på Nordica, eller så byter jag till DanFert. Stannar nog kvar, känns enklast och jag har egentligen ingen anledning att misstro dem även om det inte funkade förra gången, men lite sugen på att byta är jag.

Idag blev imorgon istället

Första dagen på sthlmskontoret ändrades och blev imorgon istället, idag blir en jobbahemmadag eftersom jag alltså än så länge är kontorslös. Tänkte passa på att göra sånt man inte kan när man är helt ny på jobbet, smita iväg till karolinska och ta TNF-alfaprovet t ex. Har haft remissen säkert en månad, så jag fattar inte varför jag inte kommit iväg, men det har känts så knöligt att ta sig dit.

Kanske lite nervös också, vill inte höra att det är för högt, men vill samtidigt att det ska vara för högt så att jag får en anledning till varför det inte har lyckats hittills. Om det nu är för högt så går det ju att göra nåt åt det, jag får joina trombylligan helt enkelt. Flera trombylknaprare har ju lyckats, alltså skitlöjligt att vara orolig. Gillar bara inte tanken på att jag ska stoppa i mig ännu fler piller.

Ni som tar trombyl, hur länge måste man göra det innan det ger verkan? Har för mig att provsvaret ska ta 10 dagar, då får jag svar fem-sex veckor innan ET, räcker det eller blir det för kort tid? Irriterande att jag inte kommit iväg och tagit provet tidigare.

Ännu fler nya kollegor

Imorgon blir första dagen på sthlmskontoret på nya jobbet. Kommer träffa runt 40 nya kollegor, fortfarande snurrig av alla intryck från de 40 jag träffade förra veckan i gbg. Nyfiken på hur det kommer vara, om jag kommer trivas, om jag har valt rätt.

när man tröttnat på att bara vänta

Insåg igår att jag knappast gör det enklare för mig när jag ägnar en hel del tid till att sitta och tänka på att det är evighetslångt kvar. Finns faktiskt rätt mycket kul som händer, problemet är nog mest att jag inte ser det, eller jo, det gör jag kanske, men IVF-minuset har varit svårt att bortse från.

Ägnade lördagen åt välgörande långfikande, först utefika i solen med Fertilitetsturisten och sen en kvällsfika med en annan kompis jag träffar alldeles för sällan. Båda två är delvis i samma situation som jag vad gäller försökandet, men ändå en hel del pratande som inte handlade om minus.

Försöker locka fram mitt sociala jag och bra saker händer. Känns som att delar av livet går åt rätt håll.

Dagen ska dessutom få innehålla kvartsfinal i handboll, så jag tänker tillåta mig själv att vara en hysteriskt subjektiv och hejande bajensupporter ett par timmar, skönt när tillvaron får vara svart eller vit, när man inte måste låtsas om gråskalorna.

Fick en länk till en Björk-låt av Tudorienne i en kommentar, lyfter upp den hit, för den passar så grymt bra idag.



There is more to life than this. Så sant

kd lang i drag

Saker som roar uttråkad Nylsa, en kd i drag



I was wondering if we could, just for one second, ponder
the true convenience of a strap on.

att vänta och ha pratat för mycket

Börjar mer och mer känna att jag har pratat för mycket med folk i min omgivning, samtidigt tror jag inte att jag kunde gjort annorlunda. Under försöken vill jag prata, måste prata, men nu, när jag bara väntar och tvångspausar, tycker jag att det är apjobbigt med alla frågor. Det händer inte ett skit blir standardsvaret. Jag vill inte prata, vill inte få några frågor om det hur det går eller hur jag mår, jag vill bara att tiden ska gå.

Fast inställningen att tiden ska gå är rätt deppig, blir inte så mycket liv när man bara väntar. Kan inte ha inställningen att tiden ska gå, inget funkar bra då och allt blir bara uttråkat trist.

En månad kvar till spraystart. Kan inte sitta framför datorn och hoppas på att hela april ska gå obemärkt förbi, måste göra saker, måste fylla tiden med nåt vettigt och roligt, orkar inte vara uttråkad och vänta. Solen skiner, äntligen är snön borta från trädgården, ska snart iväg och fika, tänker försöka ha en bra helg trots att jag helst skulle vilja att hela april och maj var borta så att det kunde vara dags för nästa ET. Sjukt att önska bort april och maj som brukar vara favvo-månader.

Påminnelse till mig själv

Jag skenar till och med när det är helt omöjligt för mig att vara gravid. En vecka efter bortkastad mellan-IVF:erna-ägglossning har jag onda bröst och en livmoder som känns och drar. Runt ägglossning var jag så skengravid att jag testade fastän jag vet att jag inte är gravid, så sent som 30 dagar efter ET plussar man knappast.

Fick spökstreck, fick spökstreck igen, sen fick jag minus och återigen minus. Är inte gravid, men nåt grymt skengravid. Fattar inte att jag inte lär mig.

bloggtorka

Har inte så mycket att skriva, eller det har jag nog, men många väldigt osorterade tankar som jag inte riktigt får ihop för tillfället. De kommer nog ut en annan gång, på något sammanhängande eller osammanhängande sätt.

Det händer inte ett skit och det händer massvis är nog en rimlig sammanfattning av mitt liv.

Evighetsväntar fortfarande på att få komma igång med nästa IVF, runt en dryg månad kvar till spraystart, maj är ruskigt frustrerande långt bort.

Ny på jobbet gör att tiden kanske ändå kan gå hyfsat fort. Nya människor, nya rutiner, nya produktionsmetoder, nytt, nytt, nytt - och ändå egentligen precis som vanligt. Känns bra, kommer nog trivas.

Berättade för nya chefen om den misslyckade IVF:en, orkar inte vara hemlig, orkar inte ljuga, det har jag gjort nog förr. Hon visste visserligen redan om att jag försökt tidigare med inseminationer, men det kändes ändå bra att säga som det är. Kommer nog inte berätta för henne när nästa försök blir, får tillräckligt med frågor om hur det går från alla möjliga håll, men när det väl gått åt helvete känns det inte som att det behöver vara särskilt hemligt längre.

Har inte helt bestämt mig för om jag ska stanna eller om jag ska byta klinik till nästa försök, men ett trepack, det blir det i alla fall. Fick ett ovanligt trevligt brev från skattemyndigheten, de tänker betala tillbaka rätt mycket pengar till mig, typ 40% av vad ett trepack kostar, nice!