söndag 30 mars 2008

bloggträffen

Bloggträffen blev över all förväntan*. Vilka starka coola kvinnor, underbart. Kommer ta tid innan jag har smält allt, peppad och inspirerad.
Tack allihop!

Uppdatering
* Låter kanske konstigt att skriva så, men jag undrade verkligen hur det skulle kännas att träffa er alla live, nervös att bilden av människan bakom bloggen skulle förstöras eller förändras. Självklart har bilderna förändrats, men bara bara positivt, grymt roligt att träffa er.

lördag 29 mars 2008

Från Ålandsfärja till bloggträff

Åkte Ålandsfärja med gamla kollegorna igår till idag, trots runt 20 bra och trevliga gamla jobbarkompisar var det en rätt vidrig upplevelse. Man tappar totalt allt hopp om framtiden när man ser hur människor beter sig. Kommer dröja länge tills jag sätter min fot på en färja igen.

Duschat bort färje-känslorna och åker strax iväg på bloggträff. Känns märkligt och spännande, snart ses vi!

onsdag 26 mars 2008

Nytt jobb

Imorgon börjar jag nya jobbet, känns både bra och konstigt, ganska kul, men för tidigt. Egentligen börjar jag redan ikväll, ska träffa min blivande chef och äta middag, pratade precis med henne och blir rätt peppad när jag hör hur glad hon är att jag ska börja. Ska bli skönt att få något annat att tänka på.

tisdag 25 mars 2008

Oföretagsamheten - paus eller depression

Har funderat en del de sista dagarna om min absoluta slapphet är början på en depression eller om det bara är mitt vanliga jag som är ovanligt slött och trist. Tror faktiskt på det senare, även om jag inte skulle tycka att det vore ett dugg konstigt om besvikelserna tog ut sitt efter ett tag. Vet egentligen inte vad som är vad eller när jag borde bli orolig, men jag väljer att tänka att jag nog överlever oavsett.

Äntligen sol och plusgrader ute, ser snön smälta bort från grannens tak och tror att det kommer något bättre. Borde åka till gamla jobbet och lämna in några sista grejer, men solen lockar och jag tror att det får bli långpromenad istället. Kanske båda delar, annars får gamla jobbet vänta ännu en dag på en trasig mobiltelefon och lite annat.

Vad gör en uttråkad Nylsa

Joo, det är nog både tragiskt och patetiskt, men jag har ingen lust eller ork att göra nåt vettigt. I väntan på att snön ska försvinna har jag återigen fastnat på TV4 Anytime och sitter och tittar på hela säsongen av koloniområdet Iris. Lite ironiskt att området ska heta just IRIS* kan man tycka.

I väntan på att snön ska smälta bort så att jag kan få peta i den egna jorden sitter jag och kollar vad pensionärerna gör i sina koloniträdgårdar. Egentligen rätt trist, men just idag pallar jag inte ta tag i nåt vettigt. Elementen får förbli omålade ännu en dag.

Utanför min snöfyllda tomt håller en körskola på att lära blivande bilister att backa runt ett hörn. Min monsterhäck är alldeles för hög enligt alla regler, undrar om det är därför de använder mitt lilla hörn i området som träningsplats.

* IRIS - föreningen för ofrivilligt barnlösa

Slöseri med tid och med ägg

Ägglossningsdags snart, men det blir ett ägg som aldrig kommer få en chans att befruktas. Känns som slöseri med både tid och ägg, men jag kan inte göra så mycket annat än lyda de råd jag fått och låta kroppen vänta en cykel.

Sen jag började försöka med inseminationer har ALLT om ägglossning, hormoner, blod, minsutester och annat hamnat i ett excelark som beskriver mitt liv på ett rätt absurt sätt, kanske inte så märkligt, men ett liv som besatt kan man nog lugnt säga.

Såg precis att den preliminära dagen för embryo transfer för IVF nummer två hamnar på dag 525 enligt excelarket. 525 dagar av besatthet. Lägger man då till ett drygt år innan med adoptionsförväntningar så blir det ganska lång tid.

Får försöka glädja mig åt att det idag trillade in en dubbel lön på kontot, fick slutlön och betalt för den icke uttagna semestern från gamla jobbet. Täcker ett djupt hål i plånboken. Även om det mesta redan är intecknat av IVF, vardagsrumsrenovering och ledighetslyx så hoppas jag att det också ska få räcka till en ny dator, en ny dator som verkligen behövs.

måndag 24 mars 2008

Snö och minustrist

Hade sett fram emot mina lediga veckor mellan gamla och nya jobbet. Den naiva planen var att det skulle bli vår, att det skulle gå att göra saker utomhus och att jag skulle plussa. Istället blev det minus, vinter och snö, inte alls samma sak. Skittrist.

Om några dagar börjar jag jobba igen, känner mig inte klar med ledigheten, inte klar med minusdeppandet och inte klar för nystart. Samtidigt kanske det är precis vad jag behöver. Nya människor, nya situationer och mindre tid till att sitta hemma och fundera. Ser egentligen fram emot nya jobbet, men skulle vilja att det var lite mer ledig tid kvar innan det var dags att sätta igång igen.

Grovplanen för IVF nummer 2 finns klar sedan länge, men allt i den är så löjligt långt bort och om kroppen vill strula kan det ta ännu längre tid. Äggplock i början av juni, hoppas att det inte snöar då.

söndag 23 mars 2008

Kunskapskanalen ikväll

Kl åtta ikväll har kunskapskanalen en temakväll om embryodonation och alternativa familjebildningar. Först visar de en amerikansk dokumentär och sen studiosamtal där bland andra Katarina Plank från Femmis medverkar.

Ja till livet, en i mitt tycke väldigt läskig organisation, ska också vara med. Utöver dem, en praktisk filosof, en läkare som sysslar med reproduktionsmedicin och en programledare. Blir nog intressant men kan också bli hemskt, helt beroende på hur det är upplagt. Jag har väldigt stort förtroende för Katarina, är tacksam för att hon ställer upp, hoppas på att diskussionerna med de övriga blir vettiga.

Läs mer på kunskapskanalen.

lördag 22 mars 2008

Sara Em om homosexualitet och himlen

Jag är inte religiös på något sätt, en vanlig tråkateist är nog en passande beskrivning av mig. Fast ändå, eller kanske just därför, har jag den senaste tiden hamnat i många diskussioner om religion och homosexualitet, många bra diskussioner men med en hel del obegripligheter för min del.

Många människor, kanske framför allt frireligiösa människor, tror att bögar och flator inte kommer till himlen. Det tror ju i och för sig inte jag heller, men för min del handlar det om att jag inte tror på himlen och då är det svårt att tro att någon ska komma dit. Inser oavsett att det ändå är ett större problem än jag riktigt kan fatta.

Såg precis att Sara Em, en tjej som vuxit upp frireligiöst, gjort en låt om just det här, QX skriver:

I tidiga år hade hon fått lära sig att homosexualitet är en synd och att bögar och flator inte kommer till himlen.

Livskrisen var ett faktum.

Debutsingeln handlar just om smärtan att upptäcka att kyrkans kärlek inte verkar räcka för det egna livet, och låten kan ses som en bön att få vara med i gemenskapen fullt ut. I videon ser man Sara springa fram emot kameran, men brutalt stoppas av en osynlig vägg.

Här kan man se och lyssna om man vill.

L-word 2009

För er som har undrat (gissar att det finns nån mer än jag som velat veta), nu är det tydligen bestämt. Det blir en säsong sex med åtta avsnitt som sänds i USA våren 2009, sen är det slut. Åtminstone om man ska tro QX.

Serieskaparen Ilene Chaiken hävdar visserligen att varumärket ska leva kvar, gissar att de vill fortsätta tjäna pengar, men vem bryr sig om varumärket när serien är slut?

omöjligt och långt bort

Gnällbloggande igen, i takt med att tapeterna kommit upp på väggarna har minuset börjat sjunka in på riktigt. Faan, att det ska behöva vara så svårt. Skit att man ska behöva vänta så länge mellan IVF:erna. Hade jag fortfarande gjort inseminationer hade det bara varit runt en vecka kvar till nästa försök, nu är det en evighet istället.

Fastnar i tankar som att det inte finns en chans, att det finns något fel på mig som dr Gyn inte hittat, att det aldrig kommer gå, att det aldrig blir barn för mig. Fixar inte att tänka såna tankar hela vägen. Måste tänka att det ska gå. Kan inte tvinga min skalle att tänka som jag vill.

Satsar på fortsatt förträngning och åker iväg och shoppar tak- och golvlister istället. Fortsätter minusen komma kommer det här lilla huset bli renoverat snabbare än jag trott. Hade bra mycket hellre varit gravid och haft fula tapeter, men det verkar inte vara ett val jag kan välja.

torsdag 20 mars 2008

barn och magar överallt

Väntan till nästa IVF känns evighetslång, över sex veckor tills det är dags för spray och sprutor igen. Tills dess tänker jag försöka leva och göra annat, har inte direkt nåt val, kan inte snabba på processen.

Inser att det är svårt när man bor mitt i ett barnområde. Har visserligen flyttat hit helt frivilligt, men ibland påminner det väl mycket om vad jag inte har. Tog en promenad på förmiddagen idag till lilla närbutiken för att handla, såg minst tre barnvagnar där inne, en granne med ganska nyfödd bebbe i barnvagn på vägen hem, och lekplatsen ett hus bort var överfylld av barn och några vuxna som såg ut som dagmammor. På morgonen på väg till jobbet brukar jag gå mot strömmen av föräldrar och barn på väg till dagiset ett par hus bort.

Generationsskiftet i området börjar ta slut, de sista pensionärerna flyttar härifrån och husen fylls av barnfamiljer. Mitt i allt bor jag, barnlös och singel. Den främmande fågeln som inte vill bli bitter, men som har svårt att hålla bort bittertankarna. Jag är avundsjuk, kan inte låta bli att vara det. Jag vill också. Vill inte ha deras liv, men jag vill ha barn, vill bli gravid, vill vara kär.

onsdag 19 mars 2008

Utmanad

Snö ute, jag vill ha vår. Utmanad av Kaki och svarar på den medan jag hoppas att snön ska försvinna innan jag måste bege mig ut.

För 5 år sedan: Började jag leta hus, ville redan då ha ett extra rum som kunde bli barnrum och en trädgård med plats för en sandlåda. Tog ett år innan jag hittade huset och barnrummet är än så länge bara gästrum.

För 10 år sedan: Varvade jag mellan att vara en lat student och en frivilligt arbetslös slacker som gled runt på barerna på Möllan i Malmö.

För 15 år sedan: Var jag en ung arg vänsterfeministflata med rakad skalle och STORA dr Martens, demonstrerade så ofta jag kunde och begrep inte hur folk kunde vara så korkade att de inte fattade. Har nog inte förändrats så mycket sen dess, även om jag låtit håret växa ut och har lite mindre skor och att jag faktiskt ibland, men bara ibland, kan förstå att allt inte är svart eller vitt.

För 20 år sedan: Gick jag ut nian, känns väldigt väldigt avlägset, som ett annat liv.

Skickar vidare till Tingeling, Moooi och Meningsfull.

tisdag 18 mars 2008

ett embryo - tre barn

Inför IVF:en funderade jag på om jag skulle sätta tillbaka ett eller två embryon, tog som bekant två och det blev ändå ingenting förutom fulminus.

Här finns en artikel om ett par som valde att sätta in bara ett embryo för att undvika tvillingrisken, de fick istället enäggstrillingar. Återigen anfalls jag av en skvätt bitterhet och tänker, varför ska det vara så ojämnt fördelat?

byta klinik?

Funderar på om jag ska byta klinik till nästa försök. Egentligen tror jag inte att det är klinikens fel att jag inte blev gravid, men ändå, kanske värt att byta i alla fall. Klinikernas statistik är rätt svår att jämföra, de mäter inte samma saker och de redovisar olika, men man kan se rätt stora skillnader i den statistik som femmissystern gogetlife påpekade i en kommentar:

Ciconia säger 41% gravida 31% kliniskt gravida*
DanFert 37% positivt graviditetstest efter ET
Trianglen 38% Klinisk graviditet pr. oplægning
Nordica gravida 27%

Det som skiljer i statistiken är om man räknar per startade IVF-behandlingar, per äggplock, per ET (embryo transfer) och om man räknar med positivt gravtest eller positivt VUL. Räknar man per äggplock får man sämre resultat än om man räknar per ET eftersom alla äggplock inte leder till något embryo att sätta in. Räknar man positivt gravtest får man bättre resultat eftersom många graviditeter leder till missfall före v 7, då man kan se embryots hjärta slå på VUL.

Finns säkert ännu mer som skiljer, t ex om man lägger upp ett eller två embryon, men oavsett vad är det svårt att jämföra. Kanske ändå borde vara en liten varningsklocka att "min" klinik, Nordica, är de som presenterar lägst siffror. Samtidigt vet jag minst två som blivit gravida där.

Usch, svårt att veta vad som är bäst.

Eftersom jag trivs i Malmö och har många vänner där känns det enklast med en klinik i Köpenhamn. Då kan jag åka hem till vänner mellan äggplock och ET och slipper sitta ensam på ett hotell under väntan. Århus känns onödigt långt bort, så en klinik i Köpenhamn får det bli. Ska nog maila Trianglen och DanFert och se hur de känns.

* kliniskt gravid betyder att man kan se hjärtljud på VUL runt vecka 7.

måndag 17 mars 2008

träningsvärk av förträngning

Det är jobbigt att använda bredspackling som förträngningsmetod. Vaknade och hade träningsvärk överallt. Stapplar fram som en 80-åring, väntar nu på att se om morgonkaffet kan hjälpa till att pigga upp den slöa kroppen.

Planen var att dagen idag skulle ägnas åt att måla taket två gånger, måla fönsterkarmar och annat petande. Kroppen vill inte, den vill vila. Tror att kroppen får nöja sig med att vila inatt, jag är rastlös och måste göra något. På med målarkläderna alltså.

söndag 16 mars 2008

Minustomt

En märklig tomhet nu när jag vet att det är kört. Orkar inte tokdeppa, förtränger oron och deppet så mycket jag kan och funderar på hur jag ska göra framåt. Vill köra igång så fort det går men inser att det nog är vettigt att låta kroppen få en normal cykel utan hormoner först. Segt att det ska ta så lång tid.

Funderar på om nästa försök ska göras på samma ställe eller om jag ska byta klinik. Tror inte att det är så stor skillnad på de danska IVF-klinikerna, men vill göra saker annorlunda nästa gång. Ska höra med dr Gyn om han vill ändra medicineringen och om man kan ändra något annat. Akupunktur känns inte som min grej, inte hälsokostpreparat heller egentligen, men finns det ett universalpiller som skulle kunna hjälpa så självklart gärna det. Har för mig att Kaki skrev om något danskt hälskostspreparat som kallades bebisklister, det kanske är nåt sånt jag behöver, nåt som hjälper embryot att fästa i livmodern.

Orolig är jag oavsett förträngningsmekanismer. IVF var b-planen, hittills har inte b-planen visat sig vara särskilt effektiv på mig. Visserligen säger statistiken att det för varje försök är större sannolikhet att man misslyckas än att man lyckas, men att de flesta ändå blir gravida efter ett par försök, men sån statistik kan jag inte riktigt ta in, vill få veta hur det kommer se ut för just mig. Om jag nånsin kommer lyckas eller om jag är en av dem som bara ska få se minus.

Fick finsällskap av fertilitetsturisten till schlagern igår, roligt. Tack för att du kom! Fantastiskt skönt att prata med någon som förstår.

Idag blir det fortsatt minusförträngning genom bredspackling av vardagsrummet, har fått höra att de nyinköpta tapeterna har setts i ett inredningsprogram, jag kanske inte är fullt så ute och omodern som jag känner mig.

lördag 15 mars 2008

harpunerad val

Blöder som en harpunerad val, den lilla gnuttan hopp är helt borta. Finns inte en chans att en av de två små skulle kunnat klamra sig kvar i störtfloden. Svär och byter proggisar mot tamponger. River tapeter, flyttar möbler och svär igen.

fredag 14 mars 2008

Vad gör man en minusdag?

Man börjar med att deppa och svära. Springer sen sjuttifem gånger på muggen för att se om det verkligen är mens på gång eller inte, hittills inget färskt blod, men lite brunt då och då. Sen svär man lite till, peppar tyska efterträdaren på telefon och sen tröttnar man helt enkelt på alles.

Tvingade mig själv att tänka på annat, åkt och shoppat finfina tapeter till vardagsrummet, kom hem med tio taperrullar (ljusgrå med vita stiliserade blommor, galna men snygga) och tusen andra grejer som också fick följa med bara för att jag tyckte synd om mig själv.

Strax iväg på middag med vännerna, pallar inte sitta hemma och vara ledsen, orkar inte gråta, det kommer tids nog oavsett.

Räknat dagar och kommit fram till att IVF #2 blir om evigheters evigheter, spraystart ibörjan på maj och äp ibörjan på juni. Orkar inte tänka så långt bort. Svär och är förbannad, men orkar inte tokdeppa.

Verkar inte bli något den här gången heller

Vaknade och kändes som mens på gång. Testade trots lite brun mensbörjan. Tyckte först att jag såg en skugga, men nej, MINUS den här gången också. Faan, faan, faan. Väntat så klart, men ändå jävligt trist.

Idag är testdag enligt kliniken och jag får nog tro på det trots dr Gyns senare testdatum.

Varför kunde inte åtminstone en av de två små ha stannat?

Trots att jag verkligen tror att det är kört tänker jag fortsätta lyda dr Gyn och ta proggisarna ett par dagar till. Fast det känns rätt meningslöst.

onsdag 12 mars 2008

surfat bort halva dagen

Konstigt hur man kan låta tiden gå utan att göra nåt vettigt när man är ledig. Surfat, läst bloggar och kollat på tv hela förmiddagen, men nu ska jag försöka få tummen ur. 30 hyllmeter bokhylla väntar på att packas ner, undrar hur många kartonger det blir...

Nyfiken på er som läser

Jag är nyfiken av mig. Statistikprogrammet som räknar antalet besökare på bloggen visar också varifrån besökarna kommer, ibland visas ett IP-nummer, ibland syns internetleverantören och ibland kan man se vilken organisation/företag som står för abonnemanget.

Nyfiken på er alla, men vissa gör mig ännu mer nyfiken. Nästan varje dag kommer någon med riksdagsadress, någon med adress från regeringen och någon från svenska kyrkan. Dessutom verkar många av er vara studenter, ofta är det adresser till olika universitet och högskolor. Vill inte skrämma någon, jag kan alltså inte se VEM som är här, bara i vissa fall vilken organisation/vilket företag som är registrerat.

Om ni vill ge er tillkänna skulle jag bli glad, antingen som en kommentar eller med ett mail till nylsavillhabarn (at) gmail.com

Självklart ok att fortsätta vara anonym, men om du vill stilla min nyfikenhet så skulle jag tycka att det vore roligt.

Tjuvtestandets våndor

Fixade inte att låta bli imorse, två dagar före av kliniken utsatt testdatum vågar jag mig alltså på ett test. Vågade och vågade förresten, galet trött vaknade jag och var tvungen att gå på muggen, testet låg där på handfatet och testandet gick med automatik innan jag ens var vaken på riktigt. Det muntrade knappast upp en grå morgon, fulminus, helt otvetydigt minus och inget annat. FAAN.

Tror nog på det här minuset. Visst kan det fortfarande bli ett plus, men jag tycker att det verkar som att de flesta som blir gravida har testat positivt ett par dagar tidigare än utsatt testdatum. Inte mycket hopp kvar med andra ord.

Funderar på hur jag ska gå vidare. Måste man vänta en hel cykel innan man sätter igång igen? Gissar att dr Gyn tycker det. Samme dr Gyn tycker inte att testet är helt säkert negativt förrän om en vecka, så det är nog ingen ide att jag ringer dit och beklagar mig än. Fortsätter istället snällt att ta progesteron även om jag tror att det är kört nu.

Kommer köpa ett trepack till nästa försök. Ville inte göra det innan jag visste om det skulle bli några ägg som befruktades. Tror faktiskt att det kommer gå någon gång, äggen finns, de blev befruktade men har tydligen inte fastnat. Har en remiss på att testa TNF-alfa, får se om jag också kommer hamna i trombylklubben. Funderar på om jag ska byta klinik eller stanna där jag är, lär hinna fundera på det, gissar att det är över en och en halv månad tills jag kan sätta igång igen.

Orkar inte riktigt deppa än, orkar inte ta in minuset, tycker att jag har kämpat länge nog nu. Faan, att det ska behöva vara så svårt. Slänger ett par bittra tankar till tio-barnsmammor och andra räkmackor.

tisdag 11 mars 2008

Rastlösa väntansdagar

En rastlös väntansdag kan fyllas med massvis. Själv har jag fått dagen att gå genom att börja dagen med rejält surfande till morgonkaffet, därefter tapetrivande och fika med pappa som kom med flyttkartonger så jag har nåt att packa ner allt skräp jag envisas med att ha i vardagsrummet som verkligen behöver fixas till.

Fortsatte dagen med att vara terapeut åt stackars efterträdaren på jobbet ett par gånger, mer tapetrivande, pizza med brorsan och sen fertilitetsturistens tips - tv4 Anytime. För mig som är usel på att följa tv-tider finns det massvis med missade roliga saker där som jag missat tidigare. Igår kväll fyra dokumentärer på rad (berättar inte vilka, då skulle jag verkligen avslöja hur patetisk jag är) och idag, fyra avsnitt av I en annan del av köping.

Däremellan hann jag iväg till apoteket, så nu väntar två clearblue här hemma, kommer nog inte våga testa imorgon, vill skjuta lite på besvikelsen, men snart snart ska de användas.

Tio barn och lika gammal som jag

Min singelvana trogen surfar jag till morgonkaffet. Hickar till när jag läser det här i aftonbladet. En tiobarnsfamilj där mamman är lika gammal som jag.

35 år och tio barn för henne, 35 år och inga barn för mig. Jag vill inte byta liv med någon, har svårt att se mig som tiobarnsmamma, men jag tycker att fertiliteten är väl orättvist fördelad.

tror det blir ett minus

Vågar inte testa, vill inte se minuset komma fram på stickan. Vaknade tidigt idag och kände mig inte ens ett dugg skengravid. Känns hopplöst. Känns som att alla andra kan bli gravida, men inte jag. Just idag känns det helt meningslöst att försöka.

Har bara snart-kommer-mens-symtom. Det är inte det jag vill ha.

Blir nog ett test imorgon, om jag vågar.

måndag 10 mars 2008

jag skenar

På väg till jobbet för sista gången, försöker tänka på allt jag ska göra klart, men kan inte. Är skengravid, rejält dessutom. Hur ska jag kunna tänka på jobb då?

Känns som att det är hoppet som spökar, med hjälp av en rejäl dos progesteron så klart. Livmodern ger sig tillkänna och påminner hela tiden om att den finns där.

Det kan faktiskt vara så att den inte är tom den här gången. Visserligen troligare att det är min fantasi som gör att jag inte vet vad som är på riktigt och vad som är inbillning.

Usch, pallar inte det här. Vill veta nu. Vill inte behöva se ett minus igen.

söndag 9 mars 2008

Rastlös

Väntan är vidrig, har forfarande inga direkta symtom och tvivlar mest och drömmer däremellan. Ont i brösten, men jag tror att det är progesteronet. Ruvat i nio dagar nu, hade tänkt att jag inte skulle börja tjuvtesta för tidigt men kommer inte klara det. Ska försöka hålla mig ett par dagar till.

Började nyss slita ner tapeterna i vardagsrummet, så nu är det kaos i lilla huset. Normala vettiga människor tömmer nog först rummet de har tänkt att göra i ordning, inte jag tyvärr. Nu är det tapetremsor och skräp på golvet, möblerna står skjutna en bit från väggarna för att jag skulle kunna komma åt. Tappade lusten. Ser galet och rörigt ut. Stora bokhyllan med alla böckerna står orörd längs ena väggen, borde börjat tömma och plocka undan den men orkade inte. Uttråkad och rastlös.

På onsdag börjar äntligen den tre veckor långa väldigt efterlängtade ledigheten, då ska det målas och tapetseras, varvat med tjuvtestande och slappande i soffan med dåliga deckare.

Har både bra och dåliga vibbar för det här försöket. Avskyr att vänta.

lördag 8 mars 2008

en vecka har gått, en vecka kvar

Det har gått en vecka sen jag fick tillbaka de två små. Undrar om de finns kvar, om de har vuxit eller om de har gett upp. En lång vecka kvar. Märkligt att den första veckan oftast går ganska fort och att den andra väntansveckan är så evighetslång.

Dr Gyn gör väntan ännu längre, han tycker att jag har fått för tidigt testdatum av kliniken. Enligt honom är det inte säkert negativt förrän efter 19 dagar. Testa på du, sa han, men vad du än gör så sluta inte med progesteronet förrän det har gått 19 dagar. Precis så kommer jag göra, lydig som jag väljer att vara i just det här avseendet. Testandet börjar i slutet av nästa vecka, men progesteronet fortsätter jag med ett par dagar till, ovsett vad testet säger.

Försöker att inte leta tecken och symtom, vet att det är alldeles för tidigt än så länge. Vet också att de flesta symtom säkerligen bara är progesteronspöken. Men ändå. Jag känner efter och hoppas. Pendlar mellan hopp och uppgivenhet. Brösten ömmar och jag försöker tänka att det inte betyder ett skit. Haft onda bröst varje gång, ingen gång tidigare har det betytt att jag har varit gravid.

Fastän det inte går att testa än så har kroppen redan bestämt vilket resultat det blir, bara det att jag inte kan få veta. Om embryona kommer stanna kvar så har de (eller ett av dem) redan fäst i livmodern. Har de inte fäst än så är det försent.

Pratade nyss med fertilitetsturisten, hoppas för henne och hoppas för mig. Vill att vi ska få sluta turista nu och börja gravidfika istället.

Ska snart iväg och fika med gruvtolvan. I gruvtolvan finns nu både mammor, barn, gravida och ickegravida. Vi har fått ett nytt tillskott, jag kommer få träffa en alldeles ny liten människa, en liten bebbe som har en femmismamma, en liten bebbe som kommit till med hjälp av IVF, gruvtolvans andra bebbe. Fantastiskt och häftigt att det kan fungera. Kommer även träffa några av femmissystrarna som kämpat länge och till slut blivit gravida, bl a gogetlife och moooi. Spännande och peppande.

Är glad för deras skull, men också avundsjuk och rädd. Jag är rädd för att jag blir den som misslyckas. Den som blir kvar. Den enda av oss som aldrig blev gravid.

torsdag 6 mars 2008

efter-ET-kontroll hos dr Gyn

Så var man kontrollerad igen, gillar knäppt nog dessa kontroller. Förut var jag löjligt läkar- och framförallt gynrädd, men nu känns undersökningar tryggt. Att någon säger att det ser bra ut.

Äggstockarna var så här en vecka efter plocket fyra gånger sin normala storlek och producerar massvis med östrogen. Slemhinnan har rätt tjocklek, färg och form. Färg och färg förresten, ultraljudet är ju sv/v, men den var rätt gråton enligt en nöjd dr Gyn. Han tyckte inte att något annat än fortsatt progesteron behövdes. Hoppas han har rätt.

Försökte fråga honom om mina chanser som allt ser ut nu, men han svarade bara att allt såg ut bra ut och att han inte kunde förbättra något ytterligare.

Pratade lite om hur jag skulle göra om det här misslyckades, frågade efter remiss på det ack så populära och dyra TNF-alfaprovet. Fick min remiss, men annars tyckte han att jag skulle vänta och se innan vi börjar planera nästa behandling.

Hoppas och tvivlar samtidigt.

onsdag 5 mars 2008

äntligen på väg hem

Sitter för sista gången i det här jobbet på en flygplats och väntar på planet som ska ta mig hemåt. Kommer nog undvika flygplatser så länge jag kan framöver, aptrist. Några svenska killar sitter bredvid och försöker hinna få i sig så många öl som möjligt innan planet lyfter. Jag är uttråkad och låtsas inte förstå.

Längtar hem, snart ska jag få komma hem.Onsdag förra veckan känns som en evighet sen, då åkte jag ner genom Sverige med förväntan inför äggplock, dagarna efter med depp över den magra skörden och sen till slut dagen då jag fick mina två små kämpar insatta.

Allt känns så länge sen, som att jag borde väntat klart nu. Ändå är det över en vecka kvar till test. Känner massvis som jag vet är helt omöjligt, progesteronspöket har satt igång tidigt den här gången.

På nåt galet sätt så fortsätter jag tro på de två små, kanske kanske kommer någon av dem att vilja stanna och växa. Jag hoppas och tvivlar och känner efter. Skengravid, jo visst, igen...

tisdag 4 mars 2008

jag lever och väntar

Vänta är inte min favoritsysselsättning och väntar är det enda jag gör på riktigt just nu. Allt annat rinner liksom av mig. Suttit i möte hela dagen idag, men det rör gamla jobbet, jag har bara fyra dagar kvar, sen handlar det inte längre om mig. Svårt att tycka att det känns viktigt. Viktigt känns det att räkna dagarna till test. Att fundera, drömma, våndas och fundera igen. Långa två veckor blir det, över tio dagar kvar till testdags.

Imorgon får jag åtminstone åka hem. Sen kan jag vänta hemma i min stad, med mina vänner, mina katter, min säng, och slippa låtsas göra annat medan jag väntar. Jag är dålig på att jobba och vänta på en gång. Tror att det är bra både för mig och för mitt gamla jobb att vi nu ska skiljas åt. Jobbmässigt kan jag inte säga att jag är på topp just nu. Men vänta, det kan jag.

måndag 3 mars 2008

Ägg/embryokvalitet någon?

Vet att det finns flera av er som är bra mycket mer bevandrade i IVF:andets mysterier än vad jag är. Mailade kliniken och frågade om kvaliteten på mina ägg/embryon eftersom jag vill kunna ge den infon till dr Gyn. Fick det här som svar:
28.02.08 Aspiration, antal: 6 pæne oocytter i MF II SL
01.03.08. Der transferers en 2 celle score 1.0 og en 4 celle score 1.0. Resten af embryoner er fertiliseret men ikke gode nok til frys.


Någon som kan hjälpa mig och tolka? Tycker att det verkar finnas olika skalor och jag vet inte vad jag ska tro. Vill lita på kliniken som säger att det är bra, men vågar inte lita på dem eftersom de alltid är så positiva. Ska visserligen till dr Gyn på torsdag, men funderar nu... Hopplöst när tankarna snurrar. Sitter man dessutom ensam på ett hotellrum så har man ju liksom inte så mycket annat för sig.

Uppdatering: Mailade kliniken igen och frågade vad de trodde om mina chanser utifrån hur äggen sett ut. Fick svaret: Ja det var ganske fine æg så dine chancer ligger omkring 30-35 %. Vadå ganska fina. Jag vill höra att de är jättefina och att jag har STORA chanser, inte några futtiga 30%. Frustrerande.

på väg till Danmark

Ännu en gång sitter jag på tåget mellan Malmö och Köpenhamn, men den här gången i ett helt annat ärende än sist. Ska ut och flyga på absolut sista jobbresan i gamla jobbet. Kommer inte bli kul att träffa missnöjd kund, men just nu skiter jag i det. Det är inte mitt fel att de inte är nöjda, jag hade inte kunnat göra särskilt mycket annorlunda, alltså lämnar jag. Dessutom har jag nu viktigare saker på gång och de får klaga hur mycket de vill.

Sex arbetsdagar kvar, sen ledig i tre veckor. Skönt. Under ledigheten vill jag testa plus och slippa minusdepp. Större sannolikhet för minus än plus, men nu hoppas jag faktiskt på riktigt.

söndag 2 mars 2008

Från labil värphöna till ruvare

Har förstått att jag i IVF-sammanhang ska kalla mig ruvare nu, låter rätt knäppt, men är väl antagligen inte knäppare än nåt annat i det här sammanhanget. Vet att de två små embryona fanns och levde när de sattes tillbaka igår, men sen vet jag inget mer. Ibland vågar jag föreställa mig att de fortsätter celldelningen och växer för att sen fästa i livmodern. Ibland tror jag istället att de två små redan har gett upp, har ingen aning och kan inte veta vilket av alternativen som gäller, eller något mitt emellan, kan bara vänta och se. Det är skitläskigt.

Ändå känns det bra. Nu vet jag i alla fall att jag kan producera ägg som kan befruktas och som kan komma igång med celldelningen. Det är väldigt mycket mer än jag visste för några dagar sen.

Känner mig rätt ok, har inte ont nånstans, är inte helt galen, bara besatt och funderande. Fast magen är grymt svullen. Jag ser ut som, och känner mig som, en sprickfärdig ballong. Tror att det både beror på den enorma brunch jag stoppade i mig för några timmar sen, men också att de sönderstuckna äggstockarna och allt annat som har grejats med faktiskt är större än de brukar vara.

lördag 1 mars 2008

TVÅ små embryon tillbaka

Äntligen är de första stora stegen över. Mina små embryon hade överlevt och det fanns två som var toppklass även om det ena av dem bara hunnit bli tvåcelligt (hur kan det då vara topp?) medan det andra var fyrcelligt. Övriga gick inte att frysa men det känns ok, är superglad att det överhuvudtaget fanns några att få tillbaka.

Sitter på tåget tillbaka till Malmö och tänker på att jag i alla fall just nu har två små halvdanskar i mig. Tror att det här är det närmsta jag någonsin varit en graviditet. Nu vet jag att äggen finns, att de har träffat spermier, befruktats och börjat dela på sig.

Nu återstår mantrat: FÄST och VÄX, FÄST och VÄX, FÄST och VÄX!

ET närmar sig

Sovit som en stock och kan inte minnas att jag drömt om vare sig ägg, embryon, danska onanister eller kinesiska hamstrar, känns som att jag bara sovit. Behövdes nog för så fort jag vaknade var skallen igång och tankarna snurrar fortare och märkligare än de skulle behöva. Funderar till exempel på om det verkligen var mina som hade blivit fyra eller om det var en tröttsam sammanblandning, min kanske egentligen hade gått från tre till noll...

Om tre timmar får jag veta hur det gått för mina små. Skulle säkert kunna ringa innan men vågar inte. Kommer snart sätta mig på tåget över bron och vanka av och an utanför det stora vita huset i väntan på att få veta. Så länge inte de ringer mig så borde jag inte få alltför dåliga nyheter hoppas jag. Fasar för att se ett danska telefonnummer i mobilskärmen och sen höra någon som säger: Det är ingen idé att du kommer hit, inget av dem har blivit flercelligt.

Träffade två vänner igår kväll och pratade bort ett par timmar. Inser att det mesta av samtalet handlade om mig, mig, mig och mina embryon. Stackars vänner, jag är nog inte så rolig att ha att göra med just nu. Men glad att ni finns och orkar lyssna. Skönt att slippa bo på ett anonymt hotell, det har jag fått nog av på sista tiden. Fantastiskt skönt att istället kunna fika med vänner, surfa i vännens kök och vänta i sällskap istället för att vänta helt ensam.

Dags för dusch, buss, tåg, buss för att sen få det läskiga beskedet. Har de överlevt natten, är de fina? Är de klena? Slöväxande eller toppembryon? Hoppas hoppas att det finns åtminstone ett som jag kan få tillbaka.