fredag 30 november 2007

bra grejer

Snart på väg på konsert med Alice/ Leisha Hayleys nya band, kul!

Nyss ringde en gammal kollega och erbjöd mig ett jobb, funderar på att ta det.

Minisemester och paus är lysande bra för mig just nu.

torsdag 29 november 2007

kortsemester

Åker äntligen iväg nu. Äntligen låter kanske konstigt eftersom jag har sagt att jag är trött på att flänga runt, men äntligen just för att det inte är en inseminationsresa, inte en jobbresa utan en helt vanlig galen liten semesterresa.


Aldrig varit på ett tv-seriekonvent förut, ingen aning om vad jag ska vänta mig. Fester, konserter och stencoola Shane kan inte bli annat än bra.

måndag 26 november 2007

Mer kaos och semester

Hade en helvetesdag på jobbet idag, började egentligen redan i förra veckan, fortsatte under helgen då jag borde varit ledig och blev totalt kaos idag på förmiddagen. Var så förbannad och frustrerad att jag storgrät i telefonen när jag pratade med en av våra fabrikschefer. Inte så snyggt, inte så proffsigt men jag pallade inte längre helt enkelt. Psykbryt har jag bara varit med om en gång tidigare på jobbet, över fem år sen. Då skulle jag se till att vi levererade till en stor kund och alla som kunde leverera hade fått sparken pga arbetsbrist, där satt jag ensam och försökte projektleda mig själv, gick så klart åt helvete. Situationen nu är inte så långt ifrån då, enda skillnaden att det nu finns folk, men inte folk som kan tillräckligt.

Fabrikschefen, jo, han blev så generad när han hörde att jag bröt ihop i luren på honom att jag hörde hur han rodnade ända från Kina. Det är hans ansvar att hans produktion funkar, inte mitt. Trots att det kändes pinsamt och knäppt efteråt så tror jag att han fattade. Hade rätt bra samtal efteråt. Vill fortfarande byta jobb, måste byta jobb, men tror att det kanske kanske kan bli lite lite bättre under tiden, nu när de faktiskt fattar vad som händer.

Den här veckan ska jag iväg på väldigt efterlängtad semester, ledig torsdag-måndag så ingen grymt lång ledighet men ändå. Skönt ska det bli. Ska åka till Blackpool på L-word konvent med en av favvovännerna. Jag ligger efter och har inte hunnit se säsong fyra än, men precis lyckats göra en fulnedladdning till datorn så nu ligger hela säsongen och väntar. Tolv avsnitt på tre dagar borde jag väl hinna med. Dammråttor och annat får vänta, här ska tittas på tv.

Om jag skulle börjat IVF:a nu skulle nedregleringen börjat nästa vecka. Grymt glad att jag har bestämt mig för att skjuta på det. Sökte inga jobb i söndags, men snart ska jag komma igång. Måste bara hinna sova, slappa och titta klart på säsong fyra först, sen ska jag ta tag i mitt liv.

söndag 25 november 2007

Bra låt som passar mig just idag

Mailade precis med en vän jag inte sett sen i somras, snart ska vi ses och fika igen, så fort våra liv inte krockar, snart. Har länkat till hennes låtar förr men tänker göra det igen, för jag tycker verkligen att de är lysande.

Idag passar den här mig:
SOIL IS COLD

The leaves are frozen Lying all over the ground
My heart is heavy It's dragging me down
I want to live my life as good as I can
I want to do the best of what I have
But I am tired now I got to rest for a while

Your love surrounds me It's in all I know
In the flowers the kisses And in the falling snow
I want to live my life as good as I can
I want to do the best of what I have
But I am tired now I got to rest for a while

The soil is cold here Under my skin and bones
I can feel the sun shine Into the core
I want to live my life as good as I can
I want to do the best of what I have
But I am tired now I got to rest for a while

Fler finns här.

lördag 24 november 2007

Förändring på gång

Den här veckan har varit kaotisk på alla sätt, både dåliga och bra saker har samsats i en märklig blandning. Jag har insett att jag måste förändra en hel del om jag ska må som jag vill.

Jobbkaos kan vara ok ett tag, men inte hur länge som helst. När det aldrig tar slut och det inte kommer nån backup som funkar tror jag det är dags att ge upp. Har insett att det kostar för mycket och ger för lite, jag måste hitta ett annat jobb, kan inte ha det så här, kan inte vänta längre. Har varit kvar delvis för att det känns tryggt att vara mammaledig från ett företag jag har varit på länge, alldeles för länge. Eftersom jag är långt ifrån gravid och inte vet när, eller ens om jag blir det, så kan jag inte vänta längre, kan inte ha tryggheten som ursäkt.

Långdistansförhållanden är inte min grej, jag fixar inte att bo på ett ställe och ha en kärlek en massa mil bort, flängandet fram och tillbaka, all längtan och alla avsked, all brist på vanlig vardag och möjlighet att lära känna någon på riktigt blir för mycket.

Ska man samtidigt kombinera jobbkaos och långdistansförhållande med minusdepp, Danmarksresor och styra hela livet efter ägglossningen så blir det komplicerat.

Förstår inte hur jag har orkat. Tror egentligen att det är så att jag inte har orkat, har bara vägrat att känna efter. Nu känner jag efter och inser att det inte känns bra. Har ägnat hela veckan till att träffa nära vänner, prata massvis, middagar med vin och skvaller är bra medicin ibland. Grymt glad att jag har fantastiska vänner som finns här när jag behöver.

Förändringsplanen ser ut så här:
Ensam asocial lördag som påbörjats med långpromenad i vintersolsken, kvällen ska ägnas åt jobbannonssurfande, CV-skrivande, L-wordtittande och planlöst funderande. Säkert också ett glas rödvin, spinnande katter i knät, brasa i kaminen och bara njuta av att jag är hemma och har egen tid.

Söndagen ska första jobbansökningarna skickas iväg. Grovplanering för när jag kan börja med min första IVF ska kollas. Om menssykeln vill vara som den ska borde det vara dags för äggplock i början av februari. Känns avlägset långt bort, men inte för långt borta ändå. Jag kommer hinna göra min första IVF innan jag fyller 35. Kommer hinna förändra annat under tiden.

Innan årsskiftet ska jag ha hittat ett nytt jobb, vill få säga upp mig före jul, vill helst säga upp mig idag, men måste ha något annat först.

Ska försöka att inte gå tillbaka till det singelliv jag hade innan. Har insett att jag verkligen inte vill vara singel, att jag vill hitta en kärlek som finns här eller som kan tänka sig att flytta hit. Inte hit som in i mitt hus, men någon som kan bo i samma stad. Vill vara lycklig och kär särbo. Vill bli gravid.

onsdag 21 november 2007

För mycket på en gång

För mycket händer just nu, funderar på att skjuta på IVF:en en månad. Måste fundera. Hinner inte med.

tisdag 20 november 2007

Slut på flirten

Fina flirten är inte längre min fina flirt, det är slut. Borde aldrig skrivit om henne här och kommer inte skriva så mycker mer än just att det är slut.

söndag 18 november 2007

IVF-statistik och trepack

Surfar runt och kollar på statistik för IVF och insemination, trots allt är det inte så särskilt mycket större chanser vid IVF. Nordicas siffror säger ca 22% chans vid donatorinsemination och 27% chans vid IVF. Jag tycker att den skillnaden är skrämmande liten. Begriper inte att inte chanserna ökar mer.

Surfar vidare och ser att andra kliniker skriver högre siffror vid IVF, vissa 37%, andra över 40%. Undrar om de räknar olika, räknar med/utan missfall, om de andra klinikerna helt enkelt är bättre eller om det är något annat som skiljer.

Känns ändå som att jag kommer stanna på Nordica nu när jag börjat gå dit. Tror inte att de varken är bättre eller sämre än några andra men måste ändå ringa och höra hur de räknar.

Vid IVF kan man köpa trepack, alltså få tre försök, betala för två. Blir man gravid och föder ett levande barn försvinner de återstående försöken. Känns lite cyniskt men samtidigt bra, vet att det är vettigt att ställa in sig på att det inte går på en gång och då kan det nog kännas skönt att veta att det finns fler försök kvar. Samtidigt känns det dumt att lägga så mycket pengar innan jag ens vet om jag faktiskt har en reell chans. Ska prata med kliniken och se vad de säger. Ca 50 000 kr kostar ett trepack, mycket pengar men definitivt värt det om det skulle kunna fungera.

Trött på att fundera. Samtidigt glad att jag precis har träffat några IVF-gravida femmissystrar som visar att det kan gå, att det kan gå även om man har flera misslyckade försök sen tidigare. Det ger trots allt hopp.

lördag 17 november 2007

Vikt och viktkommentarer

Det senaste halvåret har jag gått ner rätt mycket i vikt. Antagligen beroende på massa olika saker som hänger ihop. Jag har fått metformin för min pco*, vissa går ner av metformin eftersom det är ett läkemedel som hjälper till att stabilisera insulinupptagningsförmågan och man därmed får bättre hormonnivåer. Andra anledningar är nog att jag:

  • levt nyttigare än vanligt under mina inseminationsförsök.
  • varit grymt deppig varje gång det har gått åt helvete.
  • medvetet velat gå ner i vikt eftersom det är trist att vara fet och fetma är dåligt för fertiliteten.

Nu börjar jag få fler och fler kommentarer om min vikt. Kommentarer som är välmenade men som jag har svårt att förhålla mig till. Ena varianten är att folk ser uppriktigt oroliga ut och undrar hur jag mår, den andra varianten är att jag har varit så himla duktig. Allt däremellan finns så klart också, men oftast lutar det åt något av de två hållen.

Klart jag har mått skit vid mina minus, men en massa bra saker har också hänt och jag är inte deprimerad, anorektiskt bantande eller något liknande. Inte heller har jag varit särskilt duktig, jag har pillertrillat helt enkelt. Svårt att använda pillertrillandet som svar till folk som inte vet om mina försök att få barn.

Eftersom jag bara har en trasig våg hemma, inhandlad för hela 49 kr i en skräpaffär så vet jag inte riktigt hur många kilon mindre jag har blivit, men jag gissar på runt 15 kg. Inte särskilt snabb nedgång, det var i mars jag var som tjockast, över ett halvår sen alltså. Ska hem till mamma imorgon och tänkte testväga mig, det var hennes våg som påpekade för mig att det faktiskt verkligen var dags att göra nåt om jag inte skulle bli rejält fet. Jag är långt ifrån mager nu, gissar på ett BMI på 24-25, några kilon ner till skulle inte skada, men samtidigt är jag rätt nöjd, det känns ganska bra och väldigt mycket bättre jämfört med när jag var som tjockast.

Jag tror egentligen att det är så att de extrakilon som försvunnit kan skyllas på min tidigare hormontilt, när jag var helt hormontiltad så blev jag tjockare trots hyfsat leverne. När jag nu istället är på pillerordination så funkar min kropp som den ska och därför har jag fått en rimligare vikt trots att jag har förändrat rätt lite. Har ingen aning egentligen om vad som leder till vad. Vad jag däremot har märkt är att jag nu kan ha kläder jag inte kommit i på sju-åtta år, det är ovant och märkligt.

Hoppas självklart att viktminskningen ska kunna öka mina chanser att bli gravid, men tror att världen är bra mycket mer komplicerad än så.

*pco = polycystiska ovarier, en sorts äggstocksvariant som leder till oregelbuden mens/ägglossning ibland också övervikt, ökad behåring och acne. Alla drabbas inte av alla symtom, men de flesta mår bättre av att gå ner i vikt. Oftast kan man få hjälp med hormonstimulering, men tyvärr handlar det om att man först måste ha tur och hitta en bra gynekolog så att man kan få rätt diagnos och rätt hjälp.

Gravida femmisar och femmisbebbe

I snart ett år har vi varit runt tio femmisar som har träffats till och från, grymt bra och skönt att ha en egen liten grupp som peppar och finns med på denna märkliga resa. Under det här året har det hänt mycket på alla plan och självklart även på graviditetsfronten. Idag sågs vi igen och förutom femmisarna fick jag träffa en liten nyfödd femmisbebbe, en underbart fin och på alla sätt bedårande tre veckor gammal tjej. Grattis E, din dotter är fantastisk!

Förutom denna lilla nyfödda tjej har vi nu minst fyra st gravida, IVF-gravida allihop. Lycka till, jag hoppas att era graviditetsvibbar ska smitta av sig på oss andra. Ni ger åtminstone mig hopp om att IVF kan fungera, är det nåt jag behöver just nu så är det nog hopp, och det är grymt skönt att se att det kan bli barn av denna långa märkliga resa.

Igår var det en annan femmisträff som jag gärna hade velat gå på, men då krockade det med avfirandet av en av mina favvokollegor så det gick inte. Har förstått att ni hade kul, hoppas kunna vara med nästa gång.

onsdag 14 november 2007

hade tänkt åka med fina flirten till Berlin över nyår

Innan IVF-planen spikades, alltså när jag fortfarande hade hopp om att jag skulle slippa IVF, fanns en halvvag plan att tillsammans med fina flirten åka iväg under nyårshelgen och hälsa på en av vännerna som just nu bor i Berlin. I min nuvarande planering finns det inte längre på kartan. Fina flirten påpekade klart och tydligt, innan jag ens hade insett att det krockade, att hon inte tyckte att det var en bra idé att resa med mig just då, hon är klok. Om planen funkar är det äggplock ett par dagar efter nyår och då blir det inget resande alls innan. Då ska jag istället vara hormontiltad, det ska göras VUL och levas nyttigt.

Pratade precis med vännen i Berlin, berättade att 25 000 spänn och en massa hormoner inte funkar samtidigt som ett Berlinbesök. Vännen fattade så klart. En annan gång vill jag komma och hälsa på, hoppas att det kan bli så och att du är där då. Den här nyårshelgen blir nog hos fina flirten i Skåneland istället. Nära kliniken för eventuella sena VUL som dr Gyn nog ändå inte kan göra då det är semestertider i Sverige. Skönt att kliniken har öppet alla dagar.

Hann inte ringa idag, men imorgon är planen att det ska pratas med både dr Gyn och kliniken om mitt kommande äventyr. Planering, nojande och funderande är min grej. Börjar bli van.

Blod = start på något nytt

Beviset på att min sista insemination gick åt helvete har kommit nu. Väntat och trots besvikelsen nästan efterlängtat, efter alla minustester visste jag redan, bara väntade på det ultimata beviset.

Blodet är samtidigt startskottet på något nytt, startskottet till mitt första IVF-försök. Dag 1 idag alltså. Om ca tre veckor är det dags att börja nedregleringen och hela hormonsvängen. Dags att ringa kliniken och dr Gyn snart för att synka planeringen och boka själva behandlingen. Känns stort och läskigt men bra.

Gjorde en djupdykning på bankkontot och insåg att pengarna inte räcker. Inseminationerna och danmarksresorna har kostat en del, vill inte räkna på hur mycket. Kan man önska sig IVF-pengar i julklapp?? Får lösa sig på nåt sätt, fixar inte att vänta bara för att pengarna inte riktigt räcker.

Oavsett vad är jag på gång igen, jag försöker på ett nytt sätt nu. Lite rädd är jag. Ingen aning om hur det kommer gå, men hoppas vågar jag.

tisdag 13 november 2007

kort ivf-kurs (blev rätt lång)

På beställning kommer här en kort IVF-kurs, sitter ändå och IVF-surfar så jag passar på att skriva ner lite både för mig själv och för de av er som vill veta.

IVF står för In vitro fertilisation, provrörsbefruktning på svenska. Kort bygger det på att man hormonstimulerar kvinnan så att hon producerar flera ägg samtidigt under en och samma menscykel. I vanliga fall ska som bekant ett eller ibland två ägg mogna varje menscykel, men vid IVF så behövs det flera. Äggen plockas ur äggstockarna, läggs i nån form av provrör där varje ägg får träffa ca 100 000 spermier. Under två-tre dagar får äggen utvecklas i värmeskåp, förhoppningsvis blir ägg + spermier små embryon som delar sig till flercelliga livskraftiga krabater. Ett eller två embryon sätts in i livmodern och sen är det dags för den evighetslånga två-veckors väntan innan det är dags för gravtest. Blir det fler embryon än de som sätts tillbaka kan de frysas in och användas till senare försök. Alla embryon som fryses ner klarar inte upptiningen.

Grovt sett finns det två sorters behandlingar, det långa och det korta protokollet. Vid det långa protokollet ska först kvinnans egen hormonproduktion nedregleras innan man börjar hormonstimuleras. Vid det korta protokollet hoppar man över nedregleringen och går direkt på hormonstimuleringen. Jag vet egentligen inte när man väljer det ena eller det andra protokollet, men både kliniken och min gynekolog enades om att det långa protokollet var min grej. Enligt dr Gyn beror det för min del på att jag är så lättstimuled pga min pco att det kunde bli alldeles för många ägg som växte alldeles för snabbt och därför blev av dålig kvalitet om jag inte först nedreglerades.

Nedregleringen verkar skitläskig, på sätt och vis är det ett hormonellt framtvingat klimakterium. Vissa mår rejält dåligt av det, andra verkar inte tycka att det är så farligt.

Enligt Nordica ser det långa protokollet generellt ut ungefär så här:
Dag 19-23 efter senaste mensstart börjar man med nedreglering. Den pågår i 16-19 dagar. Under tiden ska man antingen ta Synarela näspuffar eller Suprefact-sprutor. Osäker på om medicinerna heter så på svenska, men så heter de på danska i alla fall.

Ny mens ska komma under nedregleringen. Efter nedregleringen börjar själva hormonstimuleringen. Den pågår i runt 15 dagar och då ska man ta Puregon, Gonal F eller Menopur, vet inte om det ena utesluter det andra eller om det beror på individuella faktorer vilket/vilka man använder och i vilken kombo. En väldans massa sprutor verkar det vara i vilket fall.

Under stimuleringen görs VUL (vaginalt ultraljud) för att ha koll på hur äggen eller egentligen äggblåsorna växer. Man kollar hur många och hur stora de är. När de blir tillräckligt stora ska det tas ännu en spruta innan nästa steg.

Äggplocket görs med lokalbedövning, smärtstillande Rapifen (morfin?) och panodil. Just nu tycker jag att nedsövd hade varit ett bättre alternativ att få bli, nedsövd kan man få bli i Riga, i Köpenhamn tycker de att det är onödigt. Äggen plockas ut genom att man punkterar äggblåsorna med en lång kanyl och suger ut innehållet. Låter skitont och läskigt tycker jag.

Därefter är det alltså dags för äggen att träffa spermierna, och efter två-tre dagar får man förhoppningsvis tillbaka ett embryo eller två.

Den stora poängen är alltså att man flyttar en massa steg som kan gå fel, flyttar ut dem från kroppen som är rätt svårundersökt till ett par provrör i ett laboratorium där processen är mer lättkontrollerad. Man tittar på både ägg och senare embryon för att se att de har befruktats och att de växer och celldelar sig som de ska. Man slipper fundera på om äggledaren verkligen lyckades hitta ägget som släpptes, dr Gyn säger att man inte ska oroa sig för det, men jag tycker ändå att kroppen är märklig här. Varför har man äggledare som inte sitter fast vid äggstockarna, varför har inte kroppen gjort det så att det inte kan gå fel? Man slipper också fundera på om spermierna hittade till ägget i tid och om ägget befruktades och sen började dela sig till ett flercelligt embryo.

De embryon som förhoppningsvis blir undersöks av kliniken och den eller de som verkar mest livskraftiga sätts tillbaka.

Fortfarande finns massvis som kan gå fel. Man kan få massa äggblåsor men nästan inga ägg, bara en massa tomma äggblåsor. Man kan få ägg som inte vill befruktas, som vägrar dela på sig osv. Sen kan det vara så att embryona som stoppas tillbaka inte fäster i livmodern som de ska. Att de slutar växa och utvecklas, och säkert massa andra saker som kan gå fel. Trots att processen är så mycket krångligare än vid insemination är inte oddsen att lyckas så grymt mycket bättre, men nästan tio gånger dyrare. Fast nu när jag har sex misslyckade inseminationer så kan jag inte annat är testa och hoppas.

Här finns en bra beskrivning av hela processen lite mer detaljerat.

måndag 12 november 2007

Preppande för IVF

Måste inse det på riktigt nu, blir inga fler inseminationer för min del, nästa steg är IVF. Känns både bra och dåligt, men framför allt läskigt.

Bra för att det är något annorlunda, något som kan funka och något som jag vet flera som blivit gravida av. Kan inte fortsätta på mitt gamla spår, måste ändra något.
Dåligt för att det är skit att inse att de här sex inseminationerna inte lett till ett skit, en jobbig väg som kostat massvis med energi och pengar men inte gett mig tillstymmelsen till ett plus och ännu mindre en riktig graviditet och barn.
Läskigt för att det är min b-plan, min plan b som skulle användas om inte plan a funkade. Plan a funkade inte, plan c finns inte riktigt. Tänk om inte heller plan b funkar, vad gör jag då? Att b-planen skulle strejka förtränger jag tills vidare, orkar inte utforska den tanken just nu.

Kommer göra långa protokollet och börja runt dag 23. Har inte bestämt mig om jag ska börja den här cykeln eller nästa, men har lite tid att fundera på. IVF är dyrt, IVF och hormonerna som hör till är apjobbigt för vissa och helt ok för andra. Vilken kategori kommer jag tillhöra? Långa protokollet är långt inser jag när jag räknar dagar. kan nog inte vänta till nästa cykel, måste skrapa ihop pengar på nåt sätt. Räknar jag grovt kan jag tidigast göra äggplock ett par dagar efter nyårsafton, det är väldigt långt dit.

fredag 9 november 2007

åker bort

Åker till fina flirten över helgen, bort från minusdepp och IVF-planer, åker bort med förhoppningen om att kunna tänka på annat.

Testade självklart imorse igen. Enligt min gyn är inte hoppet ute förrän på måndag eller tisdag, tror honom inte riktigt. Det är 15 dagar sen inseminationen nu och man ska kunna testa efter två veckor. Fixar ändå inte att ge upp det här försöket helt förrän jag vet att det är helt kört. Även imorse spökade testet med en plus-skugga som sen försvann och blev ett helt vanligt trött minus. Irriterande. Vet att det inte betyder något, men kan ändå inte låta bli att hoppas. Fortfarande ömma stora bröst, men det är nog progesteronet som lurar mig och inget annat.

Undrar hur jag var innan jag började försöka, vad nojade jag över då? Hur var jag när jag inte var fullproppad av hormoner och i väntan på test, i väntan på nästa steg, i väntan. Minns faktiskt inte.

Märkligt att ha träffat en fin flirt mitt i det här kaoset, märkligt att ha träffat någon som står ut med mig just nu.

torsdag 8 november 2007

Fula trötta minus

Inget plus i sikte, bara ett fult minus. Testar inte ens för tidigt nu, även om gyn tycker att man bör vänta ett par dagar till för att vara säker. Tror inte att det kommer ske något mirakel som gör att minuset blir ett plus. Tror istället att det får bli IVF för min del. Finns absolut inga garantier att IVF kommer fungera heller.

Förtränger framtida planer nu, är mest förbannad och frustrerad över att det ska vara så svårt. FAAN, FAAN, FAAN.

tisdag 6 november 2007

på väg

På väg utrikes för kort jobbresa och har precis packat klart. Lät bli att testa nu på morgonen men stoppade ner ett test i väskan för säkerhets skull. Borde försöka hålla mig åtminstone till torsdag egentligen, men det är inte lätt för en testmissbrukare som jag.

Skengraviditeten är kvar, men bara svagt i bakhuvudet, inte lika stark som igår. Säkert ett dåligt tecken, eller så betyder det bara att det är omöjligt att känna efter hela tiden.

måndag 5 november 2007

flera tidiga minus och konstigt mående

Kunde så klart inte låta bli att testa igen. Förtidigt testande ska göras på morgonurin, inte när man kommer hem efter jobbet. Självklart gjorde jag det nu på eftermiddagen och självklart blev det minus. Inte ens en skymt av plus-skuggan från igår, den måste varit inbillning eller ÄL-sprutan helt enkelt.

Men, hoppet finns ändå. Mår märkligt, känner mig konstig. Inte metallsmak men dålig smak i munnen, som om jag var bakis fastän jag inte druckit en droppe. Stora onda bröst, livmoder som småvärker, trött. Manodepressiv, eller kanske inte riktigt, men pendlar från glad, deppig, superkänslig till uttråkad på två sekunder. Hinner med allt däremellan också.

För att göra livet enklare måste jag så klart iväg på en jobbresa just nu när allt ändå redan är upp och ner. Bara två dagar, men jag begriper inte hur jag ska kunna koncentrera mig. Borde inte testa förrän tidigast torsdag, idag är det måndag. Shoppade fyra gravtest på apoteket idag, ett använt, tre to go.

Antingen är något annorlunda den här gången, eller så har min förmåga att bli skengravid utvecklats till oanade höjder av alla tidigare försök. Är rädd att det är det sistnämnda som stämmer. Hoppas gör jag ändå. Tror vågar jag inte.

söndag 4 november 2007

spökande test och annat

Är på dag 11 idag om man räknar inseminationsdagen som dag 1. Känner mig skengravid, deppig, känslig och allmänt konstig. Har massvis med progesteronsymtom och vet inte vad jag ska tänka om dem egentligen. Bestämde mig för att testa nu på eftermiddagen fastän det är för tidigt. Testet spökade så klart.

Tittade på testet (vanligt clearblue) direkt när det började färgas, och till min stora förvåning tyckte jag mig se skuggan av ett plus, bara svagt men ändå där. Eller inbillade jag mig bara? Nån minut senare var skuggan borta och det var bara ett vanligt trist hånleende minus kvar. Undrar nu om jag verkligen såg något eller om det bara var jag som ville se. Fast om jag såg det jag ville se borde jag inte ha blivit så förvånad, eller? Och om det var något, var det i så fall rester av ägglossningssprutan eller var det verkligen ett tecken på att det kan bli en graviditet? Riktiga plus ska inte försvinna och riktiga plus ska vara tydligare än en svag skugga, så jag tänker inte få några stora förhoppningar än, fast undrar gör jag.

fredag 2 november 2007

Skengraviditeten har anlänt

Tyckte att det dröjde ovanligt länge den här gången, men nu är alla skengraviditetssymtom här big time. Trist bara att det är för tidigt för att kunna vara riktiga symtom. Begriper inte varför det ska kännas likadant varje gång, kännas som att nu, den här gången så kanske kanske det kan ha funkat. Ett par dagar senare brukar testet visa minus och jag tvingas inse att det bara var inbillning, progesteronbiverkningar eller något annat meningslöst.

Fredagkväll, sitter hemma och gör inget annat än känner efter och funderar. Jag framför en brasa med katterna och tv:n. För mycket som händer runt mig, jag ställer till det för mig, gör korkade grejer, väntar och funderar. Beställer samtidigt biljetter för att åka till fina flirten och på nåt konstigt sätt får allt plats i samma liv, ett spretigt och knäppt liv som trots allt oftast är rätt bra men just nu mest frustrerande.

torsdag 1 november 2007

allt är inte nattsvart, men uttråkad

Såg att jag var lite väl gnällig i inlägget från igår. Allt är inte nattsvart, däremot är jag uttråkad, frustrerad och rätt uppgiven. Ser inte riktigt hur jag skulle kunna ha någon chans nu när det gått fel fem gånger tidigare.

Tror att hormonerna kanske gör sitt till, jag är trött på att stoppa i mig piller och vagiatorer som kan påverka på alla möjliga konstiga sätt. Tror att det är progesteronet som gör mig så galet trött och uttråkad, men det kan lika gärna vara regnet, mörkret, jobbet eller nåt helt annat. Vet inte. Vill ha kul, vill vara gravid, vill förändring.

Nu blev det visst ännu gnälligare.