onsdag 30 juli 2008

Me like Tjeckien

Dr Stepan svarar snabbt på mail och han lyckades svara trovärdigt på alla åtta frågorna som jag skickat. Me like. Det enda kruxet är att han vill att man är där ganska länge. Som jag förstår det vill han göra VUL:en själv och han förespråkar långtidsodling (som han tar 250€ extra för) det är på många sätt bra, men jag kommer ha svårt att vara iväg 8-10 dagar i en liten håla i Tjeckien, måste jobba ibland också. Funkar säkert att åka hem emellan men om det blir för många resor fram och tillbaka försvinner själva poängen med att det är billigt...

Hoppas på att det ska gå att övertala honom att någon i Sverige kan göra de första ultraljuden.

I Tjeckien är spermadonatorerna helt anonyma, men vill man kan man importera sperma från en donator med ID release från t ex Danmark. Det funkar alltså att försöka både med anonym och öppen donator, även om öppen blir dyrare och lite krångligare. Känns bra att kunna välja själv.

För drygt tio år sen var jag i Tjeckien och övriga forna östeuropa en hel del, minns att jag fascinerades av hur motstridigt allt kändes, att förändringen från öst till väst gick så vansinnigt fort och samtidigt så oändligt sakta. Nu ska alltså detta land kanske kunna hjälpa mig att bli gravid, det är stort och spännande.

Äntligen är det bestämt, det blir en IVF till och den blir väldigt snart. Heja Tjeckien!

tisdag 29 juli 2008

Tjeckien har svarat

Fick äntligen mail från kliniken i Tjeckien, och joo, det verkar vara så billigt som jag har hört, en IVF kostar 1 000 €, det är halva priset mot de 17 500 danska jag har betalat tidigare. Verkar som att det enda som tillkommer är 100 € för spermierna, tror att det är anonyma tjeckiska, men inte säker. Har precis skickat iväg ett nytt mail fullproppat med frågor, om svaren är lika bra på det mailet som på det första så blir det helt klart Tjeckien nästa.

Tjeckiska läkaren kallade mig ung, i just de här sammanhangen gillar jag att kallas ung, det ger hopp. Han tyckte också att det var dags att överge långa protokollet för min del, har ju testat två gånger och det har inte funkat, så nu blir det troligen det korta istället. Om nu inget oväntat kommer upp som vänder upp och ner på allt.

Nu är det dags att återgå till favoritsysselsättningen - räkna dagar och försöka planera det oplanerbara. När måste jag vara borta från jobbet? När måste jag få tider för VUL? Hinner dr Gyn öppna innan jag börjar eller ska jag skita i honom och börja ändå. Nu när det blir korta protokollet är receptproblemet löst, behöver ingen Synarela och har kvar en oöppnad Gonal F i kylen sen sist, den borde räcka tills jag kan få recept på mer, och gör den inte det så är det ändå lättare att få låna Gonal F än att hitta någon som har en oöppnad Synarela hemma.

Känns bra, det rullar, det går åt rätt håll. Jag är på gång igen, den här gången tillsammans med K.

måndag 28 juli 2008

Tjeckien

Funderar mer och mer på Tjeckien, vill både pausa och komma igång, men vill nog mest av allt att det ska hända något. Paus är rastlöshet och frustration.

Tiden går, det är över två och ett halvt år sen jag aktivt började göra något för att kunna få barn, jag blir inte yngre, inte K heller, så det är lika bra att köra på.

Skulle kunna börja med nedreglering om 11 dagar, fast jag är receptlös och min gyn har semester. Testade att maila honom och med lite tur dimper det ner ett recept i veckan, utan tur blir det antingen att ge sig ut på Synarelajakt eller så får jag akut försöka hitta en annan gyn som har lust att skriva ut IVF-medicin på högkostnadsskyddet. Om inget av det lyckas får jag tvångspausa ytterligare en månad.

Kliniken i Tjeckien verkar seriös, men jag vet inte än, har bara läst om dem, inte haft någon direktkontakt än. De har ett formulär med tusen frågor om tidigare behandlingar, hormonvärden mm som man ska fylla i. Tänkte försöka få det gjort och skicka in till dem idag. Hoppas på att sen få ett svar som säger, YES, vi kan hjälpa dig, YES, det billiga priset stämmer, YES, du kan börja med nedreglering i augusti.

Mycket som ska stämma, men det känns som att jag är på gång igen. Den här gången är vi två, den här gången har jag K med från början, det känns stort, viktigt och fint.

söndag 27 juli 2008

Prideillustratation

Den här såg K och jag i flera skyltfönster i Kreuzberg, Berlin.
Fin tycker jag!

lördag 26 juli 2008

Prideinvigning

Hemma igen efter prideinvigningen. Mest gala, paljetter och smink men en gnutta politik fick plats. Världen är större än lilla landet här hemma, världen är inte särskilt tillåtande, det finns mycket som behöver göras.

Väl hemma råkar jag lyssna på Dixie Chicks och fastnar som vanligt vid raderna på svarta tavlan: To talk without thinking is to shoot without aiming.

fredag 25 juli 2008

Prideinvigning och sambo

I lilla huset pausas det just nu, Tjeckien ligger fortfarande och gror till sig som IVF-plan och kommer nog hända efter sommaren, men under tiden händer annat.

K och jag har blivit sambo på riktigt, bott ihop har vi egentligen gjort ända sen vi var på vår första date för tre månader sen, men nu har vi gått loss och shoppat våra första gemensamma möbler, det känns stort och riktigt riktigt bra. Ommöblering så att lilla huset bättre passar för sina två invånare är en stor sak när man som jag har bott ensam länge länge. Ännu bättre blev det när hennes dator också flyttade hit, att slippa dela dator är en stor sak för två bloggande brudar som surfar massvis.

Prideinvigning på Skansen ikväll, ska dit och det blir säkert kul men känns ändå väldigt avlägset. I vanliga fall brukar prideveckan vara sommarens höjdpunkt för min del, en vecka fullbokad med vänner, fester och seminarier, i år är jag inte lika intresserad, vi har vår egen lilla festival här hemma, dygnet runt, alla dagar i veckan.

I köket fixar K GI-müsli, jag paniktvättar kläder som förhoppningsvis ska hinna snabbtorka till festen ikväll, det levs ett nytt liv i lilla huset, ett annat liv, ett väldigt bra liv. Kärlek tror jag det kallas. Inser att jag faktiskt är lycklig, att vi har haft tur som hittat varandra och att det är stort.

Tar ändå mod till mig och hoppas att det nya livet kan få bli ännu bättre. Att någon av oss ska få bli gravid innan året är slut. Att vi till nästa års pride ska få vara (eller på väg att bli) tre. Det vore något att vara stolt över.

måndag 21 juli 2008

Man kan göra IVF i fler länder

Minuset fortsatte vara minus, mensen är här och jag måste fundera på vilken väg som ska testas nu. Inte bara jag, jag är inte längre ensam om alla beslut, nu är det jag och K som måste bestämma hur vi ska göra. Det är ovant, ovant men skönt och bra.

Har hört talas om att man kan göra IVF billigt i Tjeckien, jag tror att det kanske får vara nästa steg. Halva priset mot Danmark och jag tror inte att de är sämre, väljer att tro att de kan vara minst lika bra.

Eller så är det snart dags för mig att lämna över försökandet till K. Känns som att dagen då vi är mogna för att lämna över stafettpinnen närmar sig med stormsteg. Fast jag är inte där än, jag vill nog göra ett försök till först.

Jag hoppas att vi kommer kunna få barn, helst flera barn, helst ska vi få bli gravida båda två, men det är läskigt vad fort man blir äldre.

Surfar in på den tjeckiska kliniken och ser att de har lagt upp ett formulär på engelska, det ska fyllas i med tidigare behandlingar mm så att deras läkare kan läsa in sig på ens journal innan man kontaktar dem. Tycker att det känns rätt seriöst. Tror mer och mer att det blir Tjeckien nästa. Men först måste vi prata ihop oss, byta land, välja donator, välja väg. Alldeles för många val just nu.

torsdag 17 juli 2008

flera trötta minus

Testade imorse, egentligen mot bättre vetande. Stirrade på ett helt otvetydigt minus än en gång. Tror att det är progesteronet som håller mensen borta, den borde komma vilken dag som helst nu. Förbannad och uttråkad, trött på att försöka.

tisdag 15 juli 2008

Fortfarande i Berlin

Mensen lyser med sin frånvaro, plussen likaså. Ikväll tar Berlinresan slut, jag måste åka hem via England för ett möte med nya kollegor. Har lovat K att inte testa utan henne, så om inget blod dyker upp innan jag kommer hem blir det testande på torsdag.

Fast jag har inga bra vibbar, tror inte att det blev något nu heller. Segt.

lördag 12 juli 2008

fulminus

Är i Berlin med K, har det lysande, vandrar runt och trivs. Men mitt i allt som är bra blev det dags för testande. Funderade på att skjuta på det en dag till, men bestämde att det är lika bra att kolla.

Shoppade tyska gravtest på ett apotek igår, imorse testades det och jag fick så klart ett fult trist minus. Lite lite hopp kvar, kanske testade någon dag för tidigt, men tror som vanligt att det är kört. På måndag har det gått två veckor sen inseminationen, blir det inget plus då så är det nog kört på riktigt.

Jag är trött på allt som har med försökande och testande att göra. Vill göra annat. Vill tänka på annat. Vill fortfarande ha barn så klart, men jag är trött på att försöka bli gravid.

Tänker försöka förtränga minuset ett tag och istället gå ut i solen, vara turist, se att det finns ett liv bortom gravtesterna. Tänker njuta av att vara här på semester med min fina, tänker försöka tänka att det nog blir barn nångång, på något sätt, även om jag tycker att barnet och graviditeten dröjer väl länge.

onsdag 9 juli 2008

väntar och lever

Mitt bloggande just nu är under all kritik, närmast obefintligt. Men jag finns här, lever och väntar. Snart börjar testandet, till helgen är det två veckor sen inseminationen gjordes.

Inte ens särskilt progeteronskengravid den här gången, det drar lite i livmodern men känns inget alls i brösten. Ovanligt i och för sig, men jag tror mer att det handlar om att kroppen börjar bli van vid att få extra progesteron, inte att det betyder något egentligen. Har aldrig hört att brist på ont i brösten skulle vara ett gravtecken.

Livet i övrigt fylls av planerande, annat planerande, roligt planerande. Imorgon åker jag och K bort, inte så länge, men ganska långt bort. Jag är helt säker på att det kommer bli grymt kul att resa tillsammans med min fina.

fredag 4 juli 2008

Sommar och väntan

Ibland glömmer jag bort inseminationen jag gjorde i helgen, det känns inte som att försöket är på riktigt. Det kanske är bra. Tror som bekant att spermierna och ägget kan klara sig alldeles utmärkt utan att jag tänker på dem hela tiden, men det känns ändå lite konstigt.

Så mycket av de senaste ett och ett halvt åren har handlat om väntan, väntan på provsvar, väntan på att kunna testa, väntan på att få börja om, väntan. Den här veckan har handlat om en helt annan sorts väntan. Längtan efter att K ska komma hem. Det gör hon imorgon, imorgon är snart. Just idag överskuggar det allt det andra.

Men samtidigt, i bakhuvudet finns det ett hopp. Det kan gå bra. Ungefär nu borde embryot i så fall fästa. Det kan hända även om chanserna är löjligt små.

Petar i mig proggisar, trombyl, vitaminer och annat som jag ska, men utöver det så har livet ett annat fokus just nu.

Snart semester, snart en resa iväg med min fina, dessutom ett gästrum som ska göras beboeligt inför kommande gäster, en trädgård som skulle behöva lite ompysslande och en massa annat.

Ett liv som rullar på parallellt med allt försökande.
Ett bra liv.

onsdag 2 juli 2008

lycklig

Att bli galet kär mitt i försökandet, mitt i IVF:andet och mitt i processen att försöka bli gravid är kaos och fantastiskt på samma gång. Just idag, just nu är jag bara svindlande enormt lycklig. Kär. Galet kär.

Min K, min fina, hon som några dagar till ska vara i ett land långt långt bort, kvinnan som gör mig så kär att jag ibland tror att jag ska gå sönder, hon finns på riktigt. Det är märkligt, fantastiskt och helt grymt underbart. Jag har landat, jag har hittat hem.

Jag har aldrig trott på att ensam är stark, men jag har oftast varit bara jag, singeln som måste vara stark. Jag är inte längre ensam, jag är lycklig över att ha träffat min fina.

Progesteron?

Inser att jag inte har tagit det här försöket riktigt på allvar. Har helt glömt proggisarna. Det var så länge sen jag inseminerade, vilken dag ska man börja med dem? Är på dag 4 idag om man räknar första inseminationen som dag 1, fast jag tror att inseminationen dagen efter hamnade bättre tidsmässigt, så jag kanske ska se idag som dag 3. Tror att det är idag jag ska börja, stämmer det?

Det vore skit om jag klantade till det här nu, jag vill ju trots allt tro på mirakel.

Uppdatering:
Vid IVF ska man ju ta dem direkt vid ET, så det borde ju knappast kunna skada att jag börjar nu. Gör nog så.

tisdag 1 juli 2008

Vänta på mirakel, revolution och annat

Väntat på mirakel, filosoferat och pratat har jag gjort länge nu. Väntat under väntansveckor, väntat på kommande behandlingar, väntat på ett bättre/roligare liv och så vidare. När man tänker tillbaka inser man att tiden trots allt går fort.

I år är det tjugo år sen den här låten kom. Jag tycker fortfarande att den är fantastisk och viktig. (Förlåt att jag tråkbloggar, men jag är tråkig idag.)

idag

Grymt glad att vara hemma igen. Jobbar hemifrån, har inget riktigt kontor än på nya jobbet, bara ett man kan hyra per dag, så det jobbas ganska ofta hemifrån. Just idag morgonrocksjobbas det i köket. Rätt skönt, men skulle inte funka i längden, i augusti ska köksbordet bytas ut mot ett eget litet rum inne i stan istället.

Efter en ovanligt effektiv morgon lyssnar jag vidare på sommarpratarna. Förvånas över att Margot Wallström har prickat in fem av mina favoriter (Dolly, Laleh, Tracy Chapman, Dixie Chicks och Amy Winehouse), hon säger rätt mycket vettigt däremellan också. Är faktiskt lite överraskad, jag är inte världens största EU-vän och röstar nog vänster om Margot om det mesta, men väl värt att lyssna på. Självklart är det en hel del jag inte applåderar, men ändå.

Sms:ar och pratar med K, funderar på ägget, spermierna och allt det andra som ska funka. Vill tro på mirakel. Jobbar däremellan. Surfar gör jag också. Mycket till youtube, just nu vinner:

Lyfta tungt och ägg som ska fästa?

Har hört att man helst ska ta det ganska lugnt dagarna när ägget ska fästa, men det kan väl inte vara farligt att lyfta tunga grejer dagen efter ägglossning?

Om det nu finns ett ägg som ska fästa så ska det ju inte göra det förrän om ett par dagar, just nu borde det finnas någonstans i äggledarna. Om man då har en massa tunga grejer man måste flytta på så borde det väl vara bättre att göra det redan idag? Har bett min bror komma över, men klarar nog inte av att han ska göra allt och jag bara ska sitta och titta på.

I gästrummet står min gamla bokhylla och 30 hyllmeter böcker nedpackat. Allt måste på något magiskt sätt hamna nere i källaren. Behöver gästrummet till annat.