Här finns programmet Sommar med Elisabeth Massi Fritz.
Hon har väldigt mycket vettigt att säga.
Lyssna på henne!
måndag 30 juni 2008
Mission accomplished
På tåget hemåt igen. Efter utflykten många långa mil ner till vårt södra grannland känns det grymt skönt att vara på väg hem igen. Den evighetslånga nattliga bussresan ner gör att tågresan på fyra och en halv timme hem känns lyxig och kort. Lyckades dessutom tradera mig till en biljett som blev hyfsat billigt, billigare än bussbiljetten i lördags.
Dubbelinsemination utförd, mission accomplished, ägglossning har skett, spermier på plats. Tycker att jag nu gett ägget alla möjligheter att träffa spermier vid rätt tid, hoppas hoppas att det kan bli något av det hela. Nu har jag i alla fall gjort vad jag kan, kan bara vänta och se om det räcker.
Jag är rätt trött på försökandet. Har svårt att hitta särskilt mycket hopp även när jag letar ordentligt. Jag tror fortfarande att det kommer bli barn på något sätt, men jag tvivlar på att det kommer vara jag som föder dem. Det känns inte viktigt att det är jag som föder, men jag är samtidigt inte riktigt redo att sluta försöka.
Det är faktiskt helt fantastiskt och svindlande att samtidigt som jag mentalt börjar ge upp tron på att nånsin lyckas få barn så träffar jag K, någon som kanske kan det min kropp inte verkar kunna. Att det helt plötsligt utkristalliserar sig en ny plan, en ny väg. Det ger hopp. Det är stort, det är svindlande, det är där mitt hopp finns just nu, det riktiga hoppet.
Det här försöket får klara sig själv från och med nu, jag kommer försöka hoppas, försöka tro på mirakel, men innerst inne så tror jag inte, innerst inne är jag skeptisk. Önskar att jag kunde tro, men tycker samtidigt att det är skönt att jag inte kan påverka mer. Jag väljer att tro att det inte spelar någon roll vad jag tror. Bisarrt nog har jag ändå bra vibbar. Kan inte förklara hur det hänger ihop. Hopplöshet och bra vibbar borde krocka, men i min skalle ligger de parallellt brevid varandra.
Men om det inte går så finns det en annan väg. Vi borde ju inte vara helt infertila båda två. Jag hoppas att vi inte är det. Jag vill att jag och K ska få barn. Jag vill leva med henne och göra henne lycklig.
K är på resa långt bort. Det är ovant att inte få träffa henne hela tiden. Vi mailar, ringer, sms:ar och pratar, men just nu kan vi inte ses. Jag längtar och saknar. Jag har aldrig varit med om att sakna någon så mycket. Jag längtar till lördag. På lördag kommer min fina hem igen.
Dubbelinsemination utförd, mission accomplished, ägglossning har skett, spermier på plats. Tycker att jag nu gett ägget alla möjligheter att träffa spermier vid rätt tid, hoppas hoppas att det kan bli något av det hela. Nu har jag i alla fall gjort vad jag kan, kan bara vänta och se om det räcker.
Jag är rätt trött på försökandet. Har svårt att hitta särskilt mycket hopp även när jag letar ordentligt. Jag tror fortfarande att det kommer bli barn på något sätt, men jag tvivlar på att det kommer vara jag som föder dem. Det känns inte viktigt att det är jag som föder, men jag är samtidigt inte riktigt redo att sluta försöka.
Det är faktiskt helt fantastiskt och svindlande att samtidigt som jag mentalt börjar ge upp tron på att nånsin lyckas få barn så träffar jag K, någon som kanske kan det min kropp inte verkar kunna. Att det helt plötsligt utkristalliserar sig en ny plan, en ny väg. Det ger hopp. Det är stort, det är svindlande, det är där mitt hopp finns just nu, det riktiga hoppet.
Det här försöket får klara sig själv från och med nu, jag kommer försöka hoppas, försöka tro på mirakel, men innerst inne så tror jag inte, innerst inne är jag skeptisk. Önskar att jag kunde tro, men tycker samtidigt att det är skönt att jag inte kan påverka mer. Jag väljer att tro att det inte spelar någon roll vad jag tror. Bisarrt nog har jag ändå bra vibbar. Kan inte förklara hur det hänger ihop. Hopplöshet och bra vibbar borde krocka, men i min skalle ligger de parallellt brevid varandra.
Men om det inte går så finns det en annan väg. Vi borde ju inte vara helt infertila båda två. Jag hoppas att vi inte är det. Jag vill att jag och K ska få barn. Jag vill leva med henne och göra henne lycklig.
K är på resa långt bort. Det är ovant att inte få träffa henne hela tiden. Vi mailar, ringer, sms:ar och pratar, men just nu kan vi inte ses. Jag längtar och saknar. Jag har aldrig varit med om att sakna någon så mycket. Jag längtar till lördag. På lördag kommer min fina hem igen.
söndag 29 juni 2008
Klart
Sen ett par timmar finns dem där, de små små spermierna, många miljoner småttingar. De har en stor uppgift: simma, simma, simma, hitta ägget, befrukta, bli ett embryo och dela sig, dela sig, sen fästa, växa. Många steg, mycket som ska hända. Mycket som kan gå fel, men en del av mig tänker att det faktiskt finns en liten liten chans att det inte går fel.
Har inte gjort något VUL, vet inte om det är ett ägg eller två, vill inte veta. Just nu kan jag inte påverka, det enda jag kan göra är att vänta. Kommer göra en dubbelinsemination, imorgon blir det ett nytt försök, som en extra liten försäkran, vill öka chanserna.
Ska försöka ägna mig åt fotboll och andra väsentligheter nu. Svårt.
Har inte gjort något VUL, vet inte om det är ett ägg eller två, vill inte veta. Just nu kan jag inte påverka, det enda jag kan göra är att vänta. Kommer göra en dubbelinsemination, imorgon blir det ett nytt försök, som en extra liten försäkran, vill öka chanserna.
Ska försöka ägna mig åt fotboll och andra väsentligheter nu. Svårt.
sjunde insemination
Idag är det dags för min sjunde insemination, nionde försöket. Nionde gången gillt??
Många försök, många minus och mycket väntan.
Men just idag känns det rätt ok. Det är inte hela världen om det inte går, även om jag självklart vill och hoppas att jag ska bli gravid. Jag har av någon obegriplig anledning bra vibbar för det här försöket, men det betyder egentligen inte ett skit. Tror inte att kroppen bryr sig särskilt mycket om ifall jag har bra eller dåliga vibbar, den gör som den vill oavsett.
Många försök, många minus och mycket väntan.
Men just idag känns det rätt ok. Det är inte hela världen om det inte går, även om jag självklart vill och hoppas att jag ska bli gravid. Jag har av någon obegriplig anledning bra vibbar för det här försöket, men det betyder egentligen inte ett skit. Tror inte att kroppen bryr sig särskilt mycket om ifall jag har bra eller dåliga vibbar, den gör som den vill oavsett.
lördag 28 juni 2008
homofoba kommentarer
Fick en vidrig kommentar, inte första gången, säkert inte sista heller. Min första tanke var att ta bort den, men tänkte om och lyfter upp honom hit istället. Så här skrev någon som kallar sig för Pastor Butler:
Homosexualitet är en styggelse.
No tears for queers!
Må de hänga högt i lyftkranarna.
Amen.
Inte sällan säger vänner och bekanta till mig att homokamp/hbtq-kamp och allt vad det kallas för är överspelat, det behövs inte längre i Sverige.Vi har det ju så bra här. Snart får "vi" kanske till och med rätt att gifta oss i kyrkan. Om kyrkan ska välsigna mig eller inte är totalt irrelevant för mig, jag är ateist, kyrkan är del i en förtryckande organisation som jag tar avstånd ifrån. Det är inte kyrkan som är viktig.
Men tyvärr, kära liberala naiva vänner, det behövs fortfarande homokamp, på precis samma sätt som det fortfarande behövs feminism, aktiv antirasism och en aktiv vänster. Det hjälper inte ett skit att Sverige råkar vara ett av världens mest sekulariserade länder, att vi här kan leva hyfsat bra, att feministerna i Sverige har kommit långt. Pastorn ovan är inte den enda, många många här utsätts för förtal, övergrepp och ibland bra mycket värre saker. Världen är inte så jämlik och vacker som vi gärna vill tro.
Visst, det är bättre här än på många andra ställen, men vad betyder det? Det är inte tillräckligt bra, och därför bör man fortsätta kämpa för förändring.
no pasaran.
Homosexualitet är en styggelse.
No tears for queers!
Må de hänga högt i lyftkranarna.
Amen.
Inte sällan säger vänner och bekanta till mig att homokamp/hbtq-kamp och allt vad det kallas för är överspelat, det behövs inte längre i Sverige.Vi har det ju så bra här. Snart får "vi" kanske till och med rätt att gifta oss i kyrkan. Om kyrkan ska välsigna mig eller inte är totalt irrelevant för mig, jag är ateist, kyrkan är del i en förtryckande organisation som jag tar avstånd ifrån. Det är inte kyrkan som är viktig.
Men tyvärr, kära liberala naiva vänner, det behövs fortfarande homokamp, på precis samma sätt som det fortfarande behövs feminism, aktiv antirasism och en aktiv vänster. Det hjälper inte ett skit att Sverige råkar vara ett av världens mest sekulariserade länder, att vi här kan leva hyfsat bra, att feministerna i Sverige har kommit långt. Pastorn ovan är inte den enda, många många här utsätts för förtal, övergrepp och ibland bra mycket värre saker. Världen är inte så jämlik och vacker som vi gärna vill tro.
Visst, det är bättre här än på många andra ställen, men vad betyder det? Det är inte tillräckligt bra, och därför bör man fortsätta kämpa för förändring.
no pasaran.
Hörseltest
Äntligen Migrationsverket
Läser i DN att migrationsverket äntligen insett att Iran inte är ett land man kan leva i som homosexuell. En 25-årig kille har fått permanent upphållstillstånd utan att behöva gå via svensk media .
Tidigare har det varit i praktiken omöjligt att få uppehållstillstånd i Sverige som homosexuell iranier trots att Iran förföljer homosexuella med både dödsstraff och tortyr. I stort sätt enda sättet att få asyl var att få svensk media att skriva om personen med namn och bild så att det blev "bevisat" att de var öppna och därmed hotade. Media ska inte bestämma vem som ska få uppehållstillstånd eller inte, det ska inte handla om vem som skriker högst. Ingen människa ska behöva stå ut med att hotas till livet, torteras och mördas. Det ska inte vara godtyckligt vilka som får skydd och inte.
Migrationsverkets rättschef Henrik Wiman säger:
- Besluten har spretat, vilket är tråkigt.
Jag tycker att det är bra mycket mer än tråkigt, men hoppas på att det här betyder att fler människor som behöver asyl får det.
Tidigare har det varit i praktiken omöjligt att få uppehållstillstånd i Sverige som homosexuell iranier trots att Iran förföljer homosexuella med både dödsstraff och tortyr. I stort sätt enda sättet att få asyl var att få svensk media att skriva om personen med namn och bild så att det blev "bevisat" att de var öppna och därmed hotade. Media ska inte bestämma vem som ska få uppehållstillstånd eller inte, det ska inte handla om vem som skriker högst. Ingen människa ska behöva stå ut med att hotas till livet, torteras och mördas. Det ska inte vara godtyckligt vilka som får skydd och inte.
Migrationsverkets rättschef Henrik Wiman säger:
- Besluten har spretat, vilket är tråkigt.
Jag tycker att det är bra mycket mer än tråkigt, men hoppas på att det här betyder att fler människor som behöver asyl får det.
Skyddat... och långt
Det finns inlägg som jag skulle vilja skydda. Fast det blir inget skydd för jag vet inte vilka det är som jag vill skydda det ifrån. Det finns inlägg jag skriver men sen aldrig publicerar. Det här är ett sånt. Nu har jag bestämt mig för att nog ändå låta er läsa det i alla fall.
När jag började min villhabarn-resa var jag singel. Hade varit singel länge dessutom och såg inte riktigt att det tillståndet någonsin skulle ändras. Nu har det ändrats och jag är fantastiskt glad för det.
December 05 anmälde jag mig till adoptionsmedgivandeutredning och adoptionsköerna. Det är ganska länge sen. Ett år senare hoppade jag av adoptionsspåret trots medgivande eftersom jag inte hade nån lust att gå in i garderoben igen och låtsas vara hetero. Det känns fortfarande som helt rätt beslut, även om jag tycker att det är sorgligt att det aldrig blir ett adopterat barn för mig. Hade hemskt gärna adopterat, men inser att det inte går.
Samtidigt som jag påbörjade adoptionsresan hittade jag Femmis och sen dess har Femmis varit viktigt för mig. Har träffat flera vänner därigenom, fått massvis med stöd lärt mig mängder av de andra. Men nu börjar jag känna mer och mer att jag kanske inte längre passar in. Jag är inte singel längre. MEN jag har identifierat mig som en ensamstående som vill ha barn så länge nu, det är svårt att släppa det.
Det är bara två månader sen jag träffade K och det har gått ruskigt fort. Skulle jag höra det här från någon annan än mig själv skulle jag tycka att människan var galen. Det känns redan som att det inte bara är jag som försöker få barn, nu är det vi som försöker få barn. Jag är kär, jag är inte längre singel. Jag hoppas, vill och tror att vi kommer vara tillsammans länge länge. Det känns som att det kommer bli så. Det känns som att det kommer att vara vi i fortsättningen.
Det förändrar en hel del. Faktiskt mycket mer än jag hade trott från början. Det är ovant och stort, samtidigt är jag hur glad som helst, jag är kär, vi har det lysande och det är fantastiskt. Fantastiskt men ovant. Det ger massa nya möjligheter.
Det gör att vi faktiskt kan få hjälp i Sverige. Det gör också att det absolut inte är hela världen om inte jag kan bli gravid, jag har egentligen aldrig velat bli gravid, det är barn jag vill ha. Själva graviditeten är inte målet. Vi är två och vi har två livmödrar. Vi har visserligen inga spermier, men sånt går att få tag på. Det finns spermabanker, det finns kliniker, det finns donatorer.
Jag kommer fortsätta försöka, jag är absolut inte klar, vill försöka lite till. Men det finns en lösning om det inte går. Vi har börjat planera för den lösningen. Det är inte längre bara jag som planerar, det är inte längre bara mina beslut. Vi har ställt oss i kö för att få göra insemination/IVF i Sverige. Man måste välja vem som ska bli gravid redan när man ställer sig i kön. Det blir K, jag har redan försökt klart då. Det känns bra. Kön är lång, runt två år.
Det finns ännu fler möjligheter än så. Vi kan åka till Danmark och försöka med K. Som par kan man dessutom få göra privatförsök på minst ett av universtitetssjukhusen i Sverige, man kan alltså göra egenfinaniserade försök under tiden man köar. Som singel får man inte göra sånt i Sverige. Det är vidrigt att det är sån skillnad. Som singel måste man åka utomlands. Som par kan man få hjälp här hemma.
Mycket kan hända på två år, men det känns bra att veta att det kan gå. Blir det barn innan dess så kanske köplatsen kan användas till syskon.
När jag började min villhabarn-resa var jag singel. Hade varit singel länge dessutom och såg inte riktigt att det tillståndet någonsin skulle ändras. Nu har det ändrats och jag är fantastiskt glad för det.
December 05 anmälde jag mig till adoptionsmedgivandeutredning och adoptionsköerna. Det är ganska länge sen. Ett år senare hoppade jag av adoptionsspåret trots medgivande eftersom jag inte hade nån lust att gå in i garderoben igen och låtsas vara hetero. Det känns fortfarande som helt rätt beslut, även om jag tycker att det är sorgligt att det aldrig blir ett adopterat barn för mig. Hade hemskt gärna adopterat, men inser att det inte går.
Samtidigt som jag påbörjade adoptionsresan hittade jag Femmis och sen dess har Femmis varit viktigt för mig. Har träffat flera vänner därigenom, fått massvis med stöd lärt mig mängder av de andra. Men nu börjar jag känna mer och mer att jag kanske inte längre passar in. Jag är inte singel längre. MEN jag har identifierat mig som en ensamstående som vill ha barn så länge nu, det är svårt att släppa det.
Det är bara två månader sen jag träffade K och det har gått ruskigt fort. Skulle jag höra det här från någon annan än mig själv skulle jag tycka att människan var galen. Det känns redan som att det inte bara är jag som försöker få barn, nu är det vi som försöker få barn. Jag är kär, jag är inte längre singel. Jag hoppas, vill och tror att vi kommer vara tillsammans länge länge. Det känns som att det kommer bli så. Det känns som att det kommer att vara vi i fortsättningen.
Det förändrar en hel del. Faktiskt mycket mer än jag hade trott från början. Det är ovant och stort, samtidigt är jag hur glad som helst, jag är kär, vi har det lysande och det är fantastiskt. Fantastiskt men ovant. Det ger massa nya möjligheter.
Det gör att vi faktiskt kan få hjälp i Sverige. Det gör också att det absolut inte är hela världen om inte jag kan bli gravid, jag har egentligen aldrig velat bli gravid, det är barn jag vill ha. Själva graviditeten är inte målet. Vi är två och vi har två livmödrar. Vi har visserligen inga spermier, men sånt går att få tag på. Det finns spermabanker, det finns kliniker, det finns donatorer.
Jag kommer fortsätta försöka, jag är absolut inte klar, vill försöka lite till. Men det finns en lösning om det inte går. Vi har börjat planera för den lösningen. Det är inte längre bara jag som planerar, det är inte längre bara mina beslut. Vi har ställt oss i kö för att få göra insemination/IVF i Sverige. Man måste välja vem som ska bli gravid redan när man ställer sig i kön. Det blir K, jag har redan försökt klart då. Det känns bra. Kön är lång, runt två år.
Det finns ännu fler möjligheter än så. Vi kan åka till Danmark och försöka med K. Som par kan man dessutom få göra privatförsök på minst ett av universtitetssjukhusen i Sverige, man kan alltså göra egenfinaniserade försök under tiden man köar. Som singel får man inte göra sånt i Sverige. Det är vidrigt att det är sån skillnad. Som singel måste man åka utomlands. Som par kan man få hjälp här hemma.
Mycket kan hända på två år, men det känns bra att veta att det kan gå. Blir det barn innan dess så kanske köplatsen kan användas till syskon.
Fullbokat
Jag är inte en sån som bokar biljetter i tid. Vid sånt här resande vet man ändå oftast inte när man ska åka så det är rätt omöjligt att försöka få tag på billiga biljetter.
Just idag var det värre än vanligt. Gick in på sj.se för att kolla vilket tåg jag skulle ta. SJ svarade ondsint att jag inte skulle åka tåg. Allt fullbokat. Det finns inte en endaste tågbiljett att få tag på före nattåget söndag kväll, nattåget söndag kväll är för sent. Fick för mig att SJ visade fel på webben, ringde, hjälpte inte ett dugg, inga biljetter, inte ens dyra förstaklassbiljetter fanns kvar. Fullbokat, helt slut.
Kollade flyget, en enkel resa skulle kosta mer än en semester, inget roligt alternativ.
Får bli buss. Har tidigare lovat mig själv att aldrig mer behöva åka bussen, gjorde det rätt ofta en gång för länge sen. NIO TIMMAR OCH TJUGO MINUTER i en trång buss. Riktigt vidrigt faktiskt. Men, men, det finns inget annat alternativ, så buss får det bli. Nattbuss. En lördagkväll på en nattbuss. Wunderbar.
Jag är på gång. Igen. Jag ska iväg på viktigt uppdrag, då får man stå ut med att det är obekvämt.
Just idag var det värre än vanligt. Gick in på sj.se för att kolla vilket tåg jag skulle ta. SJ svarade ondsint att jag inte skulle åka tåg. Allt fullbokat. Det finns inte en endaste tågbiljett att få tag på före nattåget söndag kväll, nattåget söndag kväll är för sent. Fick för mig att SJ visade fel på webben, ringde, hjälpte inte ett dugg, inga biljetter, inte ens dyra förstaklassbiljetter fanns kvar. Fullbokat, helt slut.
Kollade flyget, en enkel resa skulle kosta mer än en semester, inget roligt alternativ.
Får bli buss. Har tidigare lovat mig själv att aldrig mer behöva åka bussen, gjorde det rätt ofta en gång för länge sen. NIO TIMMAR OCH TJUGO MINUTER i en trång buss. Riktigt vidrigt faktiskt. Men, men, det finns inget annat alternativ, så buss får det bli. Nattbuss. En lördagkväll på en nattbuss. Wunderbar.
Jag är på gång. Igen. Jag ska iväg på viktigt uppdrag, då får man stå ut med att det är obekvämt.
fredag 27 juni 2008
Det svåra planerandet
Spikat. Det blir en insemination. För första gången utan VUL innan, för första gången utan hjälp från dr Gyn. Trots alla försök är jag total novis när det kommer till ÄL-stickor, har förlitat mig på äggblåsemätningar och annat tidigare. Nu kan jag inte det. Semesterstängt. Orkar inte jaga tag på någon annan. Den här gången måste jag förlita mig på kroppen, på det mänskliga, att hormonerna gör som jag vill, att hormonerna funkar som de har gjort tidigare. Annorlunda och spännade. Man skulle kunna säga dumdristigt, men jag tror inte att det är det. En hel del har jag snappat upp på vägen. Tror mig veta hyfsat hur min kropp funkar.
Diverse liv och semesterar spökar också. Eventuellt kommer jag tvingas göra det en dag för tidigt för att få det att funka. Det får bli så, det kan gå ändå, det är inte alls särskilt troligt att det kommer gå, men jag måste ändå försöka.
Diverse liv och semesterar spökar också. Eventuellt kommer jag tvingas göra det en dag för tidigt för att få det att funka. Det får bli så, det kan gå ändå, det är inte alls särskilt troligt att det kommer gå, men jag måste ändå försöka.
tisdag 24 juni 2008
Om en vecka är det dags igen
Tiden går faktiskt fort helt plötsligt. Konstigt, men så fort väntansveckorna är över så rinner tiden iväg i sitt vanliga tempo igen. Om ungefär en vecka börjar väntansveckorna igen.
Fast jag kan inte säga att jag är så hoppfull, sex donatorinseminationer på klinik, en heminsemination och två IVF:er har jag gjort och aldrig aldrig blivit gravid. Känns inte som att mina chanser är enorma, men chanserna finns och därför fortsätter jag envist trots allt.
Det blir annorlunda den här gången, jag tror att annorlunda är bra, om inte annat för att få nya tankar som kan snurra runt i skallen. Ni som känner mig vet att normalt och naturligt är långt ifrån mina favoritbegrepp. Annorlunda däremot, det är bra, både roligare, intressantare och tryggare.
Parallellt börjar c-planen mer och mer ta form, men den hör inte hemma här just nu. C-plan låter fel förresten, det är inte sämre på något sätt, inte ett tredjehandsalternativ, bara ett alternativ som kom tidsmässigt efter a-planen som var adoption och b-planen insemination/IVF. A och B är alltså inte bättre, de har bara funnits med längre.
I övriga livet händer massor, jag är galet kär, jag har börjat nya jobbet, det är sommar trots moln och regn, livets alla sidor gör sig påminda på en gång och själv gör jag mitt bästa för att försöka hänga med så gott jag kan.
Fast jag kan inte säga att jag är så hoppfull, sex donatorinseminationer på klinik, en heminsemination och två IVF:er har jag gjort och aldrig aldrig blivit gravid. Känns inte som att mina chanser är enorma, men chanserna finns och därför fortsätter jag envist trots allt.
Det blir annorlunda den här gången, jag tror att annorlunda är bra, om inte annat för att få nya tankar som kan snurra runt i skallen. Ni som känner mig vet att normalt och naturligt är långt ifrån mina favoritbegrepp. Annorlunda däremot, det är bra, både roligare, intressantare och tryggare.
Parallellt börjar c-planen mer och mer ta form, men den hör inte hemma här just nu. C-plan låter fel förresten, det är inte sämre på något sätt, inte ett tredjehandsalternativ, bara ett alternativ som kom tidsmässigt efter a-planen som var adoption och b-planen insemination/IVF. A och B är alltså inte bättre, de har bara funnits med längre.
I övriga livet händer massor, jag är galet kär, jag har börjat nya jobbet, det är sommar trots moln och regn, livets alla sidor gör sig påminda på en gång och själv gör jag mitt bästa för att försöka hänga med så gott jag kan.
söndag 22 juni 2008
usel bloggare, ny plan
Har varit dåligt med bloggande just nu, men det kommer.
Minuset har sjunkit undan genom midsommarfirande, fullt upp med annat och en ny plan. Den nya planen blir utan gynekologer och annat eftersom alla behagar ha semester. Jag tror att det är en bra plan. Åtminstone ger den mer chanser än att inte försöka alls.
På flera håll sägs det att man har lite större chanser att lyckas med en insemination efter en IVF eftersom kroppen fortfarande är halvspeedad av hormonerna. Jag är skeptisk som vanligt men tänker ändå testa.
Minuset har sjunkit undan genom midsommarfirande, fullt upp med annat och en ny plan. Den nya planen blir utan gynekologer och annat eftersom alla behagar ha semester. Jag tror att det är en bra plan. Åtminstone ger den mer chanser än att inte försöka alls.
På flera håll sägs det att man har lite större chanser att lyckas med en insemination efter en IVF eftersom kroppen fortfarande är halvspeedad av hormonerna. Jag är skeptisk som vanligt men tänker ändå testa.
onsdag 18 juni 2008
Nyfikenhet och länkning
Nyfikenhet är kul, jag är själv löjligt nyfiken och eftersom jag tar för givet att alla andra funkar ungefär som jag själv så blir jag inte förvånad utan snarare glad när det visar sig vara sant. Det som visar sig vara sant är oftast att jag inte är den enda som är knäpp, vet inte riktigt varför det gör mig så glad...
För några dagar sen länkade jag till min ena nya svägerska, snabba var ni, på två dagar hade det kommit över 60 besökare härifrån, mig borträknad. Funderar på hur många nya besökare härifrån det skulle bli till K:s blogg imorgon om jag outade den nu. Fast några av er vet ju redan vem hon är, så det kanske skulle bli färre. Tänker inte göra det just nu, bara en liten fundering från mig som sitter på ett tåg i en massa timmar och är rätt uttråkad.
Vad tror ni?
För några dagar sen länkade jag till min ena nya svägerska, snabba var ni, på två dagar hade det kommit över 60 besökare härifrån, mig borträknad. Funderar på hur många nya besökare härifrån det skulle bli till K:s blogg imorgon om jag outade den nu. Fast några av er vet ju redan vem hon är, så det kanske skulle bli färre. Tänker inte göra det just nu, bara en liten fundering från mig som sitter på ett tåg i en massa timmar och är rätt uttråkad.
Vad tror ni?
Ni är fina
Tack alla ni som kommenterat och skrivit mail och sms, ni är fina och underbara. Det är självklart apjobbigt att få minus gång på gång på gång, men jag överlever. Det känns pissigt och samtidigt på något galet sätt överkomligt. Jag tror att det blir barn för mig på något sätt någon gång, vet bara inte hur eller när.
Vet fortfarande inte när nästa försök blir, har inte alls hunnit landa i minuset och tänker låta det ta den tid det tar. En tanke är att kanske kanske göra en insemination direkt, någon ny IVF kan jag ändå inte göra nu pga semestrande gynekologer och annat, så kanske blir det en insemination, kanske blir det något annat, kanske blir det paus.
Sitter på tåget hemåt efter lång, intensiv men bra jobbdag i gbg, tänker pausa över midsommar och sen bestämma. Just nu vill jag bara hem till K och vara kär, prata och prata, men prata om annat. Fundera på midsommarmat och gäster. Skvallra, planera och bara vara. Jag längtar hem. Om en och en halv timme är jag hemma.
Vet fortfarande inte när nästa försök blir, har inte alls hunnit landa i minuset och tänker låta det ta den tid det tar. En tanke är att kanske kanske göra en insemination direkt, någon ny IVF kan jag ändå inte göra nu pga semestrande gynekologer och annat, så kanske blir det en insemination, kanske blir det något annat, kanske blir det paus.
Sitter på tåget hemåt efter lång, intensiv men bra jobbdag i gbg, tänker pausa över midsommar och sen bestämma. Just nu vill jag bara hem till K och vara kär, prata och prata, men prata om annat. Fundera på midsommarmat och gäster. Skvallra, planera och bara vara. Jag längtar hem. Om en och en halv timme är jag hemma.
Minus är skit
Trots blodet kunde jag inte låta bli att testa imorse, blev ett minus utan minsta lilla antydan till något annat. Jag tror inte längre men vågar ändå inte sluta med progesteronet, det sägs att den ena ska kunna stanna kvar trots att den andra blöder bort. Jag tror inte på det egentligen och jag har ingen aning om hur mycket eller lite man borde blöda i så fall. Ganska säker på att det är helt kört.
Vad som händer framåt vet jag inte. Det blir fler försök, men jag vet inte riktigt när, var eller på vilket sätt. Det behövs funderas lite först.
Sitter på tåget till gbg och måste vara jobbvarianten av mig själv hela dagen, på nåt sätt känns det rätt skönt att ha en massa annat att tänka på. Orkar inte gråta eller vara ledsen, det får vänta.
Vad som händer framåt vet jag inte. Det blir fler försök, men jag vet inte riktigt när, var eller på vilket sätt. Det behövs funderas lite först.
Sitter på tåget till gbg och måste vara jobbvarianten av mig själv hela dagen, på nåt sätt känns det rätt skönt att ha en massa annat att tänka på. Orkar inte gråta eller vara ledsen, det får vänta.
tisdag 17 juni 2008
mensont och blod
Det blir nog inget den här gången heller. Mensont och blod brukar inte vara några bra tecken.
Faan.
Faan.
Mensvärk
Känns som mensen är på gång, faan. Vill inte. Spöregnar ute och jag hade tänkt gå och shoppa clearblue. Går på toa, inga menstecken ännu, inga tecken får väl ses som bra tecken så länge. Jag fick trots allt tillbaka två små finingar, så oavsett om mensfloden tänker starta eller inte så fortsätter jag med proggisarna till söndag. Fast just nu känns det inte särskilt positivt på villhabarn-fronten.
Så fort regnet behagar sluta så blir det rask promenad på jakt efter gravtesterna.
Under tiden händer annat, vår koncernchef ringer, nu är det officiellt, på fredag är min sista arbetsdag och fredag är en ledig dag. På måndag börjar jag det nya, det roligare och bättre betalda jobbet.
Kärleken blir starkare och starkare, det är ovant men fantastiskt att ha träffat K mitt i allt. Det är stort och gör hela livet roligare, tryggare och bättre.
Så fort regnet behagar sluta så blir det rask promenad på jakt efter gravtesterna.
Under tiden händer annat, vår koncernchef ringer, nu är det officiellt, på fredag är min sista arbetsdag och fredag är en ledig dag. På måndag börjar jag det nya, det roligare och bättre betalda jobbet.
Kärleken blir starkare och starkare, det är ovant men fantastiskt att ha träffat K mitt i allt. Det är stort och gör hela livet roligare, tryggare och bättre.
Spökstrecken
Spökstrecken som så många säger inte finns, finns faktiskt. Efter lite googlande märker jag att det inte bara är jag som får dem. Kan inte ta bild på mina, de har redan torkat, och strecken syns starkare nu än vad de gjorde innan testtiden gick ut. Hittade en bild på nätet som ändå visar vad jag menar. Fast mina tester har haft ett starkare streck. På det övre testet kan man se ett tunt tunt svagt spökstreck. På två av fyra clearblue har jag fått såna nu. Jag tror som sagt inte att det betyder ett skit, men irriterande ändå för hoppet väcks ju lite lite så fort man ser något i den lilla displayen.
minus på billiga tester
De billiga kom igår till slut, Fertilitetsturisten sa igår att hon inte tycker att jag ska använda dem eftersom man ibland plussar sent på dem. Testade nu på morgonen och inte skuggan, inte ens skymten av nånting annat än kontrollstrecket. Stort fett minus alltså. Ganska väntat.
Imorgon får det nog lyxas till med ett Clearblue igen. Imorgon är testdag enligt kliniken, gyn tycker att jag ska testa på söndag, han menar att ett minus kan ändras till plus så sent som då. Jag är skeptisk så klart men kommer ändå göra som han säger.
måndag 16 juni 2008
Tjuvtestarföljetongen
Inte heller i morse var jag och gravtestet på samma ställe, blev alltså tjuvtestande lite sent och inte i den morgonurin som har störst chans att ge utslag vid tjuvtestande.
Först ingenting och sen ett tunt men tydligt blått spökstreck. Irriterande. Tror inte att det betyder något, men förstår inte var spökstrecken kommer ifrån, får ni också såna på vanliga Clearblue? Runt lunch kommer posten, förhoppningsvis innehåller den de billiga testerna. Jag jobbar hemifrån men ska försöka hålla mig till imorgon bitti. Har för mig att de billiga är mindre känsliga än vanliga clearblue, kan inte göra så mycket mer än att vänta och se. Grymt frustrerande och mindre och mindre hoppfullt.
Samtidigt, massa grejer är hur bra som helst just nu, så jag överlever, överlever riktigt bra till och med, fast det är jävligt ändå.
Först ingenting och sen ett tunt men tydligt blått spökstreck. Irriterande. Tror inte att det betyder något, men förstår inte var spökstrecken kommer ifrån, får ni också såna på vanliga Clearblue? Runt lunch kommer posten, förhoppningsvis innehåller den de billiga testerna. Jag jobbar hemifrån men ska försöka hålla mig till imorgon bitti. Har för mig att de billiga är mindre känsliga än vanliga clearblue, kan inte göra så mycket mer än att vänta och se. Grymt frustrerande och mindre och mindre hoppfullt.
Samtidigt, massa grejer är hur bra som helst just nu, så jag överlever, överlever riktigt bra till och med, fast det är jävligt ändå.
söndag 15 juni 2008
Utmanad
Blivit utmanad av min nya svägerska och sånt kan jag självklart inte motstå.
Fem saker på min "to-do-lista" för morgondagen:
1. tjuvtesta
2. avsluta gamla jobbet, sista veckan börjar imorgon!
3. ta reda på varför bilen vägrar starta
4. försöka klura ut hur många som kommer på midsommar, tror att vi blir många.
5. åka på middag i Västerås
Fem dåliga egenskaper:
1. tålamodslös
2. rastlös
3. lat
4. skeptisk
5. tar ut all skit i förskott
Fem platser där jag bott:
1. Stockholm
2. Kalmar
3. Lund
4. Malmö
5. Stockholm igen, nu i lilla förorten
Fem jobb som jag haft:
1. tidningsutdelare
2. kassörska
3. kundservicetelefonsvarare - pratat med många galningar
4. allt-i-allo på stort varuhus - skivavdelningen var min favvoplats
5. bärs- och vino tintokrängare i bar
Utmanar: Fertilitetsturisten, Storken, Kaki, Tingeling och Moooi.
Fem saker på min "to-do-lista" för morgondagen:
1. tjuvtesta
2. avsluta gamla jobbet, sista veckan börjar imorgon!
3. ta reda på varför bilen vägrar starta
4. försöka klura ut hur många som kommer på midsommar, tror att vi blir många.
5. åka på middag i Västerås
Fem dåliga egenskaper:
1. tålamodslös
2. rastlös
3. lat
4. skeptisk
5. tar ut all skit i förskott
Fem platser där jag bott:
1. Stockholm
2. Kalmar
3. Lund
4. Malmö
5. Stockholm igen, nu i lilla förorten
Fem jobb som jag haft:
1. tidningsutdelare
2. kassörska
3. kundservicetelefonsvarare - pratat med många galningar
4. allt-i-allo på stort varuhus - skivavdelningen var min favvoplats
5. bärs- och vino tintokrängare i bar
Utmanar: Fertilitetsturisten, Storken, Kaki, Tingeling och Moooi.
Testande
På måndag dimper det ner ett gäng billiga tester, hade tänkt hålla mig tills dess, men det gick inte riktigt. Smet in på apoteket igår ändå.
I morse var det inte läge för tjuvtestande, så det fick vänta tills nu istället. Blev så klart ett minus igen. Skulle kunna tänka att det är ok eftersom tjuvtestare bör testa på morgonen med morgonurin, men näe, tänker istället att det nog inte blev något den här gången heller.
Kliniken har satt onsdag som testdatum, då har det gått 14 dagar efter ET. Tills dess tänker jag ha kvar lite lite hopp även om jag egentligen inte tror.
I morse var det inte läge för tjuvtestande, så det fick vänta tills nu istället. Blev så klart ett minus igen. Skulle kunna tänka att det är ok eftersom tjuvtestare bör testa på morgonen med morgonurin, men näe, tänker istället att det nog inte blev något den här gången heller.
Kliniken har satt onsdag som testdatum, då har det gått 14 dagar efter ET. Tills dess tänker jag ha kvar lite lite hopp även om jag egentligen inte tror.
lördag 14 juni 2008
Dolly Dolly Dolly
Har massa saker att skriva, men hinner inte nu, så här kommer istället en godbit från Dollys nya skiva. Japp, hon var helt fantastisk den här gången också.
fredag 13 juni 2008
Nytt jobb
Bytte jobb för knappt tre månader sen, gillade det egentligen, men grejer har hänt som har gjort att det är dags att byta igen. Trodde att det skulle bli en långdragen historia, men icke.
Löneförhandlade för nån vecka sen, sa upp mig igår kväll, fick veta idag att jag kan få sluta om en vecka. Roligt men stressigt, har inte fått mitt nya kontrakt men skriver på det nästa vecka. Sen ska de hinna fixa dator, telefon och andra livsnödvändigheter. Tror att det ska funka. Över helgen vid midsommar kommer jag vara arbetslös. K har lovat att försörja mig då. Om en och en halv vecka börjar jag på det nya. Då vet jag hur IVF:en gick...
Förstår inte hur man ska kunna få ihop ett liv när allt händer på en gång, att blanda IVF, ny kärlek och nytt jobb är inte busenkelt, men definitivt spännande. Renovering och att köra skräp till tippen får vänta, monsterhäcken är bara klippt till en tredjedel och tusen andra grejer väntar på att fixas. Här hinner man inte ha tråkigt.
Glad och förväntansfull trots mitt tjuvtestande.
Uppdatering:
Insåg efter kommentaren från Moooi att jag inte skriver om det är bra eller dåligt, men det nya jobbet är både bättre, roligare och betalar en högre lön, dessutom får jag närmare till jobbet och kommer få bestämma en väldans massa själv, så det är inte bara bra, det är faktiskt superbra.
Löneförhandlade för nån vecka sen, sa upp mig igår kväll, fick veta idag att jag kan få sluta om en vecka. Roligt men stressigt, har inte fått mitt nya kontrakt men skriver på det nästa vecka. Sen ska de hinna fixa dator, telefon och andra livsnödvändigheter. Tror att det ska funka. Över helgen vid midsommar kommer jag vara arbetslös. K har lovat att försörja mig då. Om en och en halv vecka börjar jag på det nya. Då vet jag hur IVF:en gick...
Förstår inte hur man ska kunna få ihop ett liv när allt händer på en gång, att blanda IVF, ny kärlek och nytt jobb är inte busenkelt, men definitivt spännande. Renovering och att köra skräp till tippen får vänta, monsterhäcken är bara klippt till en tredjedel och tusen andra grejer väntar på att fixas. Här hinner man inte ha tråkigt.
Glad och förväntansfull trots mitt tjuvtestande.
Uppdatering:
Insåg efter kommentaren från Moooi att jag inte skriver om det är bra eller dåligt, men det nya jobbet är både bättre, roligare och betalar en högre lön, dessutom får jag närmare till jobbet och kommer få bestämma en väldans massa själv, så det är inte bara bra, det är faktiskt superbra.
Dolly och billiga tester
Det får vara slut på tjuvtestandet ett par dar nu, slöseri med pengar och deppigt att stirra på minus. Shoppade precis ett gäng billiga tester på webben, tror att de dimper ner i brevlådan på måndag eller tisdag, till dess ska jag försöka att hålla mig borta från att köpa dyra fintester på apoteket.
Ikväll blir det Dollykonsert, kul! Borde kunna få mig att tänka på annat ett tag.
Ikväll blir det Dollykonsert, kul! Borde kunna få mig att tänka på annat ett tag.
torsdag 12 juni 2008
Efter-ET-kontroll
Var hos dr Gyn på förmiddagen idag. Han vill alltid göra ett VUL ungefär en vecka efter ET för att kolla hur äggstockarna och livmodern ser ut, hans teori är att man ibland kan behöva en extra dos östrogen för att ge kroppen alla möjligheter att ta upp progesteronet och kunna ta hand om embryona så bra som möjligt.
Ofta ordinerar han en halv Ovitrelle*, vilket säkert är bra men försenar testdattumet och försvårar tjuvtestning. Som den tjuvtestare jag är hoppades jag på att slippa just den här sprutan och jag hade tur.
Själv var jag tydligen en rejäl östrogenproducent för tillfället. Äggstockarna var tredubbelt så stora som vanligt vilket är bra men förklarar mycket av skengraviditeten och kissnödigheten, såg dem på ultraljudet och de är STORA, de tar helt enkelt upp all plats som finns därinne just nu. Livmodern såg också ut som den skulle och dr Gyn mumlade nöjt att här fanns inget han kunde göra för att förbättra, nu är det bara att vänta.
Så tjuvtestandet lär fortsätta. Begriper inte hur jag skulle kunna låta bli.
* Ägglossningsspruta som innehåller hcg, innan den gått ur kroppen kan man få falskt positivt på gravtest
Ofta ordinerar han en halv Ovitrelle*, vilket säkert är bra men försenar testdattumet och försvårar tjuvtestning. Som den tjuvtestare jag är hoppades jag på att slippa just den här sprutan och jag hade tur.
Själv var jag tydligen en rejäl östrogenproducent för tillfället. Äggstockarna var tredubbelt så stora som vanligt vilket är bra men förklarar mycket av skengraviditeten och kissnödigheten, såg dem på ultraljudet och de är STORA, de tar helt enkelt upp all plats som finns därinne just nu. Livmodern såg också ut som den skulle och dr Gyn mumlade nöjt att här fanns inget han kunde göra för att förbättra, nu är det bara att vänta.
Så tjuvtestandet lär fortsätta. Begriper inte hur jag skulle kunna låta bli.
* Ägglossningsspruta som innehåller hcg, innan den gått ur kroppen kan man få falskt positivt på gravtest
Tjuvtestandets plåga
Trots bättre vetande och trots att jag inte känner mig ett dugg gravid så inleddes tjuvtestandet idag. Dag tio från äggplock, dag 8 från ET, eller kanske t o m dag 7 kanske, tydligen ska ET egentligen räknas som dag 0.
Stort fett minus, men jag hade inte väntat mig så mycket annat heller. Fast innerst inne så tror jag nog att om det hade blivit något så hade det synts nu, vet att det inte alls är säkert, men ändå.
Enligt kliniken ska jag testa på onsdag, nästan en vecka dit. Hade det varit en helt vanlig insemination borde jag haft testdag på måndag, men IVF är inte en helt vanlig insemination och oavsett vad är idag tjuvtestandets startdag och den började med ett minus.
Efter-ET-kontroll om några timmar, kommer inte få veta ett skit då heller, dr Gyn kommer nog sin vana trogen mumla att det ser bra ut och att jag ska testa på dag 19. Dag 19 är en evighet bort trots att jag inte vet om det är nitton dagar efter ÄP eller ET han menar.
Tittar igen på testet och tycker mig se en skugga, vet att det egentligen bara är inbillning men bryter ändå upp testet (vanlig clearblue). Det finns inget där, tittar man noga noga kan man se vart det saknade strecket borde vara, men jag tror att man alltid kan se det, så inte heller det betyder ett skit.
När testet torkat ser man ett svagt svagt tunt tunt streck, men sånt får man inte titta på i testandets värld, streck ska synas inom tio minuter och de ska inte vara hårstråtunna.
Får nog helt enkelt acceptera att det är ett minus, att det är för tidigt och att det inte betyder ett dugg mer än att ÄL-sprutan har gått ur kroppen.
Väntan och tålamod är inte mina favoritgrenar.
Stort fett minus, men jag hade inte väntat mig så mycket annat heller. Fast innerst inne så tror jag nog att om det hade blivit något så hade det synts nu, vet att det inte alls är säkert, men ändå.
Enligt kliniken ska jag testa på onsdag, nästan en vecka dit. Hade det varit en helt vanlig insemination borde jag haft testdag på måndag, men IVF är inte en helt vanlig insemination och oavsett vad är idag tjuvtestandets startdag och den började med ett minus.
Efter-ET-kontroll om några timmar, kommer inte få veta ett skit då heller, dr Gyn kommer nog sin vana trogen mumla att det ser bra ut och att jag ska testa på dag 19. Dag 19 är en evighet bort trots att jag inte vet om det är nitton dagar efter ÄP eller ET han menar.
Tittar igen på testet och tycker mig se en skugga, vet att det egentligen bara är inbillning men bryter ändå upp testet (vanlig clearblue). Det finns inget där, tittar man noga noga kan man se vart det saknade strecket borde vara, men jag tror att man alltid kan se det, så inte heller det betyder ett skit.
När testet torkat ser man ett svagt svagt tunt tunt streck, men sånt får man inte titta på i testandets värld, streck ska synas inom tio minuter och de ska inte vara hårstråtunna.
Får nog helt enkelt acceptera att det är ett minus, att det är för tidigt och att det inte betyder ett dugg mer än att ÄL-sprutan har gått ur kroppen.
Väntan och tålamod är inte mina favoritgrenar.
tisdag 10 juni 2008
Tvivlar
Har inte något nytt att säga egentligen. Hoppet kommer och går, däremellan tvivlar jag och undrar vad jag håller på med. Ser liksom ingen anledning till att det skulle funka nu när det gått åt helvete alla andra gånger. Det har inte ens gått en hel vecka än sen ET, lång lång väntan kvar.
Trött, hoppfull och tvivlande i en märklig blandning. Samtidigt händer livet för fullt, allt på en gång, mitt i förändring, kaotiskt och bra.
Trött, hoppfull och tvivlande i en märklig blandning. Samtidigt händer livet för fullt, allt på en gång, mitt i förändring, kaotiskt och bra.
måndag 9 juni 2008
Mår bra
Ruvandet fortsätter, dag fem eller sex nu beroende på hur man räknar, och jag mår faktiskt rätt bra. Slås då och då av brutal skengraviditet och är trött-trött, särskilt på kvällarna, men det mesta kan jag nog skylla på proggisarna.
Däremellan är det faktiskt skitbra. Sommar, sol och jag är kär. Min värld förändras, och även om allt inte är enkelt så förändras den helt klart åt rätt håll. Allt går mycket bättre och enklare än jag hade vågat föreställa mig. Stora saker händer, bra saker.
Samtidigt funderar jag konstant. Finns finingarna kvar, har de fäst eller har de gett upp? Blir jag någonsin gravid? Blir det en eller två i så fall?
Däremellan är det faktiskt skitbra. Sommar, sol och jag är kär. Min värld förändras, och även om allt inte är enkelt så förändras den helt klart åt rätt håll. Allt går mycket bättre och enklare än jag hade vågat föreställa mig. Stora saker händer, bra saker.
Samtidigt funderar jag konstant. Finns finingarna kvar, har de fäst eller har de gett upp? Blir jag någonsin gravid? Blir det en eller två i så fall?
fredag 6 juni 2008
kommer bli galen
Ruvandet kommer bli vidrigt den här gången, massa dagar kvar och jag håller redan på att gå upp i atomer. Magen ser ut som jag är i femte månaden, borde inte svullnaden gå ner snart? Progesteronskengraviditeten har redan satt igång, stora ömma bröst och jag är en irriterad galning som inte får plats i mig själv.
Det dåliga jag skrev om igår är ingen katastrof, värdsligt och överkomligt, så inget att oroa sig över. Det bra överväger på alla sätt.
Hur jag ska stå ut med mig själv de kommande två veckorna är däremot en gåta, och hur min stackars omgivning ska göra det övergår mitt förstånd.
Låt mig få veta, jag avskyr att vänta.
Det dåliga jag skrev om igår är ingen katastrof, värdsligt och överkomligt, så inget att oroa sig över. Det bra överväger på alla sätt.
Hur jag ska stå ut med mig själv de kommande två veckorna är däremot en gåta, och hur min stackars omgivning ska göra det övergår mitt förstånd.
Låt mig få veta, jag avskyr att vänta.
torsdag 5 juni 2008
bra och dåligt under ruvandet
Trots ruvandet går livet vidare i sin egen takt. Idag har det hänt både bra och dåliga grejer, inget som direkt har med bloggen att göra, kan ändå säga att jag bestämt att det bra överväger det dåliga. MEN, det är inte lätt att hänga med i livet. Jag försöker, fast ibland vet jag inte hur man ska göra. Vad man ska göra. Kan bara försöka hänga med så gott jag kan.
Ruvandet borde få vara en heltidssysselsättning, eller ännu bättre ingen sysselsättning alls. Snälla, låt mig bli nedsövd och väck mig med ett plus när det är dags. Jag vill inte vänta mer.
psst, jag har löneförhandlat riktigt bra idag, rätt stolt och nöjd med mig själv.
Ruvandet borde få vara en heltidssysselsättning, eller ännu bättre ingen sysselsättning alls. Snälla, låt mig bli nedsövd och väck mig med ett plus när det är dags. Jag vill inte vänta mer.
psst, jag har löneförhandlat riktigt bra idag, rätt stolt och nöjd med mig själv.
Finingarnas liv i livmodern
Funderar på hur de har det, de två små som virvlar runt i min livmoder just nu. Bläddrar i Lennart Nilssons bok LIVET och tittar på bilderna på små små embryon. Undrar. Funderar. Igår var finingarna fyrcelliga. Hur ser de ut idag? Har celldelningen fortsatt fungera? Innehåller de fler celler eller är de redan döda? Det är fortfarande några dagar kvar tills de borde fästa. De måste växa till sig lite till först. VÄX, VÄX, VÄX. Kämpa på med celldelningen, jobba, jobba, jobba!
Jag vill inte tänka att det kanske redan är slut. Att de kanske redan har gett upp. Det går inte att veta. Det är grymt frustrerande att inte få veta.
Det kommer bli två långa långa veckor innan det är testdags. Jag bävar och längtar samtidigt.
En liten liten del av mig tror faktiskt att det ska funka den här gången. Det är skitläskigt. Den andra, mycket större delen av mig, tycker att jag är korkad och naiv som inte fattat att det är omöjligt. Jag hoppas på att det är det lilla lilla hoppet som har rätt.
Jag vill inte tänka att det kanske redan är slut. Att de kanske redan har gett upp. Det går inte att veta. Det är grymt frustrerande att inte få veta.
Det kommer bli två långa långa veckor innan det är testdags. Jag bävar och längtar samtidigt.
En liten liten del av mig tror faktiskt att det ska funka den här gången. Det är skitläskigt. Den andra, mycket större delen av mig, tycker att jag är korkad och naiv som inte fattat att det är omöjligt. Jag hoppas på att det är det lilla lilla hoppet som har rätt.
onsdag 4 juni 2008
Två finfina
Det gick bra, kanske inte drömscenariobra, men ändå riktigt riktigt bra om man jämför med allt som kan hända. Sex eller sju befruktade, fyra hade börjat dela sig, två var finfina fyrcelliga, de andra två hade kunnat funka som färskförsök men kliniken tyckte inte att de dög att frysa. Jag tog de två finaste, och därmed inget till frysen. Känns ändå vettigast att försöka göra det bästa som går av det försöket istället för att spara några till frysen, det är ju inte säkert att de överlever frysningen ändå.
Så nu har jag två små finingar i magen, känns superbra trots att frysen är tom. Stort tack för alla tummar, kommentarer och lycka till, ni är fantastiska!
Så nu har jag två små finingar i magen, känns superbra trots att frysen är tom. Stort tack för alla tummar, kommentarer och lycka till, ni är fantastiska!
ET-dagen
Det närmar sig, väntan just idag är snart över, sen börjar en annan längre väntan.
ET (embryo transfer) är bara ett par timmar bort. Har bestämt mig för att inte ringa kliniken innan, om allt skulle vara skit så ringer de. Jag hoppas att jag slipper se deras nummer på telefonen just nu. Vill inte att de ska ringa och säga att alla embryon gett upp på vägen. Om det finns några bra nyheter så ringer de inte, då väntar de tills jag kommer dit. Dåliga nyheter vill jag helst slippa.
Drömscenariot: två finfina toppembryon till mig och kanske till och med några till frysen. Fick aldrig några till frysen sist och tror egentligen inte att jag får det nu heller, men man kan ju alltid hoppas ändå.
Mardrömsscenariot: ett danskt nummer kommer upp på mobildisplayen, någon säger sorry, vi är ledsna, det är ingen idé att du kommer hit. Alla har slutat dela sig.
Efter lunch vet jag, tills dess ska jag försöka jobba. Svårt att koncentrera mig, men ändå skönt att tvingas tänka på något annat.
ET (embryo transfer) är bara ett par timmar bort. Har bestämt mig för att inte ringa kliniken innan, om allt skulle vara skit så ringer de. Jag hoppas att jag slipper se deras nummer på telefonen just nu. Vill inte att de ska ringa och säga att alla embryon gett upp på vägen. Om det finns några bra nyheter så ringer de inte, då väntar de tills jag kommer dit. Dåliga nyheter vill jag helst slippa.
Drömscenariot: två finfina toppembryon till mig och kanske till och med några till frysen. Fick aldrig några till frysen sist och tror egentligen inte att jag får det nu heller, men man kan ju alltid hoppas ändå.
Mardrömsscenariot: ett danskt nummer kommer upp på mobildisplayen, någon säger sorry, vi är ledsna, det är ingen idé att du kommer hit. Alla har slutat dela sig.
Efter lunch vet jag, tills dess ska jag försöka jobba. Svårt att koncentrera mig, men ändå skönt att tvingas tänka på något annat.
tisdag 3 juni 2008
Befruktning
Ringde igen, fick ett bättre svar nu, även om det var långt ifrån så detaljerat som jag vill ha.
- Hur går det med mina ägg, är de befruktade? frågade jag.
- Joo, allt ser bra ut och de är befruktade, svarade sjuksköterskan efter att ha varit och pratat med embryologen.
- Allt ser bra ut! fortsatte hon.
- Men hur många är befruktade (jag, otåligt...)
- Det vet jag inte, men allt ser bra ut, det kommer gå fint imorgon svarade hon.
Hmm, allt ser bra ut kanske låter som en skitbra kommentar, men jag vill ha detaljer, riktigt bra, väldigt bra, ganska bra inte bara bra. Vad betyder det att de är befruktade? Hur många? Är det tre som är befruktade, sju eller nio? Någon som har börjat dela sig? Ge mig mer, jag vill veta mer.
Jag avskyr att vänta. Ska försöka låta bli att ringa dem mer, blir bara frustrerad. Om drygt 24 timmar ska jag dit igen, då vill jag få höra att allt ser riktigt riktigt bra ut, att det finns några toppembryon jag kan få tillbaka och kanske till och med en liten eller två som kan frysas. Så bra tror jag inte att det kommer gå, men jag drömmer och hoppas ändå.
- Hur går det med mina ägg, är de befruktade? frågade jag.
- Joo, allt ser bra ut och de är befruktade, svarade sjuksköterskan efter att ha varit och pratat med embryologen.
- Allt ser bra ut! fortsatte hon.
- Men hur många är befruktade (jag, otåligt...)
- Det vet jag inte, men allt ser bra ut, det kommer gå fint imorgon svarade hon.
Hmm, allt ser bra ut kanske låter som en skitbra kommentar, men jag vill ha detaljer, riktigt bra, väldigt bra, ganska bra inte bara bra. Vad betyder det att de är befruktade? Hur många? Är det tre som är befruktade, sju eller nio? Någon som har börjat dela sig? Ge mig mer, jag vill veta mer.
Jag avskyr att vänta. Ska försöka låta bli att ringa dem mer, blir bara frustrerad. Om drygt 24 timmar ska jag dit igen, då vill jag få höra att allt ser riktigt riktigt bra ut, att det finns några toppembryon jag kan få tillbaka och kanske till och med en liten eller två som kan frysas. Så bra tror jag inte att det kommer gå, men jag drömmer och hoppas ändå.
mera väntan
Ringer kliniken prick kl tio, har nämligen för mig att de sa sist att det var runt tio man kunde ringa och kolla, den här gången glömde jag fråga. Får det aptrista svaret att de inte vet än, de har helt enkelt inte hunnit kolla på dem och just nu har embryologen fullt upp med dagens äggplock. Inget bra besked, men egentligen inte heller något dåligt besked, bara ett trist vet inte.
Har inget val, måste vänta ett par timmar och ringa senare. Vill veta nu. Är inte gjord av tålamod. Frustrerad.
Har inget val, måste vänta ett par timmar och ringa senare. Vill veta nu. Är inte gjord av tålamod. Frustrerad.
Ska snart ringa
Tiden masar sig fram löjligt sakta. Om en halvtimme kan jag ringa. Börjar bli nervös. Hoppas hoppas att några av de elva små har klarat sig över natten.
Det är en sjuk känsla att föreställa sig att elva av mina ägg ligger i små burkar i ett värmeskåp i Köpenhamn. Att det kan bli barn av det, men att det också kan bli absolut ingenting. Oddsen är inte på min sida, påminner mig om det gång på gång. Trots att jag hoppas så har jag alldeles för bra koll på statistiken. Beroende på ålder och hur man räknar ligger graviditetschansen på 20-35% vid varje försök. Det är alltså bra mycket troligare att det går åt helvete än att det blir något. Ändå hoppas jag. Hoppas rätt mycket, mer än jag egentligen vågar.
Snälla snälla små äggen, gilla de danska spermierna och se nu till att ni blir befruktade. När ni ändå håller på kan ni väl också börja celldelningen och växa till er så att åtminstone någon av er har blivit ett finfint embryo till imorgon lunch. OK?
Embryologen som jobbade på kliniken igår var en svensk tjej som lovade att titta till sina landsmän lite extra, hoppas hon har lyckats pyssla om dem på rätt sätt.
Det är en sjuk känsla att föreställa sig att elva av mina ägg ligger i små burkar i ett värmeskåp i Köpenhamn. Att det kan bli barn av det, men att det också kan bli absolut ingenting. Oddsen är inte på min sida, påminner mig om det gång på gång. Trots att jag hoppas så har jag alldeles för bra koll på statistiken. Beroende på ålder och hur man räknar ligger graviditetschansen på 20-35% vid varje försök. Det är alltså bra mycket troligare att det går åt helvete än att det blir något. Ändå hoppas jag. Hoppas rätt mycket, mer än jag egentligen vågar.
Snälla snälla små äggen, gilla de danska spermierna och se nu till att ni blir befruktade. När ni ändå håller på kan ni väl också börja celldelningen och växa till er så att åtminstone någon av er har blivit ett finfint embryo till imorgon lunch. OK?
Embryologen som jobbade på kliniken igår var en svensk tjej som lovade att titta till sina landsmän lite extra, hoppas hon har lyckats pyssla om dem på rätt sätt.
Inget trepack
Hade först bestämt mig för att köpa ett trepack till det här försöket, men det blev inte så. Började vela veckan innan jag åkte ner, vet egentligen inte varför men på nåt sätt så känns det bättre att ta ett försök i taget.
Insåg när jag väl kom till kliniken att jag ju sagt trepack till dem och tänkte att då får det väl bli så ändå, men sen när jag fick fakturan hade sjuksköterskan missförstått mig och skrivit en faktura på ett vanligt försök ändå. Jag valde att inte säga till utan tänkte att det nog är lika bra, så nu blev det inget trepack trots allt.
Känns lite naivt att tro att det faktiskt skulle kunna funka den här gången, men ändå så känns det rätt bra. Visserligen slösar jag pengar om allt går åt helvete, men om det inte blir något den här gången heller så är det inte pengarna som kommer kännas som det största problemet, även om IVF är svindyrt när man betalar själv.
Jag kan inte påverka mer nu, jag kan bara vänta och se.
Que sera sera, whatever will be will be. The future is not ours to see.
Insåg när jag väl kom till kliniken att jag ju sagt trepack till dem och tänkte att då får det väl bli så ändå, men sen när jag fick fakturan hade sjuksköterskan missförstått mig och skrivit en faktura på ett vanligt försök ändå. Jag valde att inte säga till utan tänkte att det nog är lika bra, så nu blev det inget trepack trots allt.
Känns lite naivt att tro att det faktiskt skulle kunna funka den här gången, men ändå så känns det rätt bra. Visserligen slösar jag pengar om allt går åt helvete, men om det inte blir något den här gången heller så är det inte pengarna som kommer kännas som det största problemet, även om IVF är svindyrt när man betalar själv.
Jag kan inte påverka mer nu, jag kan bara vänta och se.
Que sera sera, whatever will be will be. The future is not ours to see.
väntan
Känns som att allt handlar om väntan nu. Om två timmar är det dags att ringa kliniken och se hur det har gått med befruktningen. Är lite orolig fast jag egentligen tror att just befruktningen borde gå bra, det gjorde den ju sist och nu är äggen fler, så även om ett par inte klarar sig så borde några göra det.
Äggplocket igår gick bra, gissar att jag har tur som är en sån som morfinet tar ordentligt på, för även om det kändes rätt rejält och inte är nåt jag vill göra oftare än jag behöver så gjorde det inte särskilt farligt ont. Var visserligen rätt mör och trött hela dagen, värmeböljan tillsammans med dåsigheten från morfinet var inte direkt uppiggande och eftermiddagen varvades med sömn och fika i solen.
På många sätt var det ändå annorlunda, jag har gjort den här resan ensam så många gånger nu, men den här gången var K med. Det är stort och det är fint.
Äggplocket igår gick bra, gissar att jag har tur som är en sån som morfinet tar ordentligt på, för även om det kändes rätt rejält och inte är nåt jag vill göra oftare än jag behöver så gjorde det inte särskilt farligt ont. Var visserligen rätt mör och trött hela dagen, värmeböljan tillsammans med dåsigheten från morfinet var inte direkt uppiggande och eftermiddagen varvades med sömn och fika i solen.
På många sätt var det ändå annorlunda, jag har gjort den här resan ensam så många gånger nu, men den här gången var K med. Det är stort och det är fint.
måndag 2 juni 2008
elva ägg
Elva ägg fick jag ut den här gången. Känns grymt mycket bättre än sist, då sa de först tre men sen fick jag höra att de hade fått ut sex. Nästan dubbelt så många den här gången alltså, faktiskt ett helt Nylsa IK, hoppas hoppas att de kommer visa sig vara fina, befruktningsvilliga ägg som blir embryon och celldelar sig som de ska.
Ska ringa kliniken och höra hur de mår imorgon. Har fått en tid för ET på onsdag efter lunch. Hoppas hoppas att det finns något att få tillbaka då, just nu känner jag mig rätt hoppfull.
Mer kommer sen, trött och seg nu, sova-middag-dags efter händelserik förmiddag.
Ska ringa kliniken och höra hur de mår imorgon. Har fått en tid för ET på onsdag efter lunch. Hoppas hoppas att det finns något att få tillbaka då, just nu känner jag mig rätt hoppfull.
Mer kommer sen, trött och seg nu, sova-middag-dags efter händelserik förmiddag.
på väg till ÄP
Tidig morgon, solsken och svullen mage. Efter ett par lysande dagar i Malmö är det nu Danmark som gäller. Äggplock. Vill att de ska hitta många ägg, fler och bättre än förra gången. Om ett par timmar vet jag.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
