Sitter och funderar på hur jag vill/ska/bör göra. Vill göra alla försök idag och sen få veta av någon att jag kommer bli gravid. ÄR inte gjord av tålamod eller nån fin tro som gör att jag vågar hoppas. Har ingen gud att be till och brukar vara nöjd med det, men just idag skulle jag vilja be till någon högre makt. Att någon i alla fall kunde berätta för mig hur det kommer gå. Kommer jag nånsin lyckas, försöker jag helt i onödan. Kanske har jag nåt fel som gör att det aldrig kan bli, nåt fel som läkarna och gynekologerna ännu inte kan se. Funderar på om jag borde testa IVF direkt istället. Tittade på vår femmisstatistik och ser att de flesta ju blir gravida till slut, men jag kanske är undantaget som bekräftar... näe vill inte tänka så. Kanske bara är de som blir gravida som fyller i statistiken.
Blir glad när jag hör att folk blir gravida, det bevisar liksom att kan det funka för andra så kanske det kan gälla mig också. Blir samtidigt grymt avundsjuk och besviken när jag hör andra bli gravida, varför de och inte jag? Vill få tillbaka hoppet jag hade inför första försöket. Vill inte bli en sur bitterkärring, men idag blängde jag ondsint på varenda unge jag såg.
En DN-säljare ringde just och lurade på mig billig sommarprenumeration. Ska jag fastna i födda-annonserna eller hålla mig till att titta årtal på döda? Frustrerad. Irriterad. Arg. Ledsen. Vill vara optimist, är inte det. Mitt andra webbnick passar bättre idag. psykosarabutterflata, hur faan kan man lyckas med ett sånt namn. Inte värdig nog att upptas i den fina MAMMAgemenskapen.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Hej Butterflatan, jag fattar PRECIS hur du känner. För varje försök känns det mer och mer som att det är omöjligt att bli gravid. Fan - ge hit facit jag pallar inte vänta känner jag...Bra beskrivning att du vill göra alla försök som krävs på en gång. Tänk va bra om man kunde göra så?!!
Sorry att jag inte skriver pepp men just nu är jag inne i IVF-tankar som satan.
Deppstork
Käraste Deppstorken, då är vi alltså två som tänker IVF, vi som skulle blivit gravida i maj, vad gick fel med oss egentligen?
Vore kul om du kom på femmisträffen, man kan ju depp-peppa också. På nåt bisarrt sätt är det skönt att inte alla är glada och tror på att det går. Man måste få vara butter ibland, och butter är bättre än bitter.
kram
Jag tycker också att det är det jobbigaste. Vi har ju inte ens satt igång än, utan nöjer oss med att planera ett tag till. Och ändå... Om någon kom till mig och sa - i juni 2009 blir du gravid, på nionde försöket, ja då hade jag kunnat vänta. Det hade varit jobbigt, förstås, men jag hade kunnat vänta. Nu kanske det blir en bebis tidigare än så, men jag *vet* inte, och jag kan inte riktigt hantera det.
Det finns dessvärre många föräldrar som -på riktigt- inte borde få upptas i den gemenskapen. Du verkar däremot vara en vettig person, det räcker gott. kram
Skicka en kommentar