tisdag 15 maj 2007

Väntan och skengraviditeten

Redan nu börjar väntan kännas lång, jag kommer vara skengravid länge den här gången. Två veckor kvar till mitt testdatum. Innerst inne har jag svårt att tro att det överhuvudtaget kan fungera. Jag, gravid? Näe, tror inte riktigt på att det kan bli så.

4 kommentarer:

Tingeling sa...

Jag vet precis hur du menar, den känslan har jag också = jag kan ju inte "på riktigt" bli gravid, allt är bara en illusion.

Men VI KAN! Så ska vi tro! KRAM och lycka till inför den lååånga plågoperioden!

Kattmamman (a.k.a. Bridz) sa...

Jag var helt övertygad om att det inte gick att testa positivt. Jag trodde att de som sa att de gjort det hittade på...

Men så fick jag också ett positivt graviditetstest.

Jag tror visserligen fortfarande att de som påstår att de gör barn genom att ha sex hittar på. (Vilken absurd tanke, eler hur? Genom att stoppa in den där så skulle det bli barn?????) Men jag vet nu att det går att bli gravid.

Solkatten sa...

Jo, det funkar faktiskt. Man KAN bli gravid, hur skumt det än låter. Jag våndas lite med dig. Vet ju hur evighetslång den där väntan kan kännas, och hur knäpp man blir av allt analyserande. Vet inte om du kör med Progesteron e.d? Det tyckte åtminstone jag kändes som en lättnad, för då kunde jag skylla eventuella symtom på dem och slappna av litelitegrann ialla fall :-)

KaKi sa...

Även en hypokondriker kan få en hjärntumör...

Även en skendräktig kan vara gravid på riktigt :-)