Väntat på mirakel, filosoferat och pratat har jag gjort länge nu. Väntat under väntansveckor, väntat på kommande behandlingar, väntat på ett bättre/roligare liv och så vidare. När man tänker tillbaka inser man att tiden trots allt går fort.
I år är det tjugo år sen den här låten kom. Jag tycker fortfarande att den är fantastisk och viktig. (Förlåt att jag tråkbloggar, men jag är tråkig idag.)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Åh, Tracy... Och leendet som kommer när hon hör publikens aplåder! Underbart.
Jag hade lyckan att få se henne live i Köpenhamn för typ sex år sen. Och sen när min pappa dog 2004 funderade vi på att spela "Fast Car" på hans begravning (han älskade den låten), men beslöt oss för att inte göra det. Både min syrra och jag ville kunna höra den utan att tänka på sorg och sorgligheter.
Skicka en kommentar