Sommar och väntan

Ibland glömmer jag bort inseminationen jag gjorde i helgen, det känns inte som att försöket är på riktigt. Det kanske är bra. Tror som bekant att spermierna och ägget kan klara sig alldeles utmärkt utan att jag tänker på dem hela tiden, men det känns ändå lite konstigt.

Så mycket av de senaste ett och ett halvt åren har handlat om väntan, väntan på provsvar, väntan på att kunna testa, väntan på att få börja om, väntan. Den här veckan har handlat om en helt annan sorts väntan. Längtan efter att K ska komma hem. Det gör hon imorgon, imorgon är snart. Just idag överskuggar det allt det andra.

Men samtidigt, i bakhuvudet finns det ett hopp. Det kan gå bra. Ungefär nu borde embryot i så fall fästa. Det kan hända även om chanserna är löjligt små.

Petar i mig proggisar, trombyl, vitaminer och annat som jag ska, men utöver det så har livet ett annat fokus just nu.

Snart semester, snart en resa iväg med min fina, dessutom ett gästrum som ska göras beboeligt inför kommande gäster, en trädgård som skulle behöva lite ompysslande och en massa annat.

Ett liv som rullar på parallellt med allt försökande.
Ett bra liv.