Mitt bloggande just nu är under all kritik, närmast obefintligt. Men jag finns här, lever och väntar. Snart börjar testandet, till helgen är det två veckor sen inseminationen gjordes.
Inte ens särskilt progeteronskengravid den här gången, det drar lite i livmodern men känns inget alls i brösten. Ovanligt i och för sig, men jag tror mer att det handlar om att kroppen börjar bli van vid att få extra progesteron, inte att det betyder något egentligen. Har aldrig hört att brist på ont i brösten skulle vara ett gravtecken.
Livet i övrigt fylls av planerande, annat planerande, roligt planerande. Imorgon åker jag och K bort, inte så länge, men ganska långt bort. Jag är helt säker på att det kommer bli grymt kul att resa tillsammans med min fina.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
6 kommentarer:
Kanske inte det vanligaste gravtecknet precis, men jag fick i alla fall inte ont i brösten förrän långt senare, när jag väntade lilleman.
Håller min tummar för dig. Ha en underbar resa, du och K!
Jag önskar er en trevlig resa och förväntar mig uppdatering på ett eller annat sätt vad gäller testandet! För här hålls det tummar!!!!
Kramar till er båda.
Ha en jättehärlig resa och jag håller såklart tummen för att du komme rhem med ett plus i bagaget!!
Kram!
Håller tummarna för dej! Hoppas ni får en fin resa.
/Skrumlan
Har följt din blogg ett tag men har nog aldrig lämnat ngt avtryck efter mig.
Ville "bara" säga att jag håller tummarna för dig och att jag hoppas att du och din K får en mysig resa tillsammans.
/Jessica
Hoppas det går bra och att ni får en superfin resa! :-)
(Kan tipsa om artikel i senaste Allt för föräldrar Gravid, som handlar om första lesbiska paret som fått inseminera i Sverige.)
Skicka en kommentar