När livet och annat planerar åt en

Livet lägger sig i ibland, på både bra och dåliga sätt. Hade tänkt att allt skulle rulla på och nästa insemination skulle göras till helgen. Så blir det inte. Försvunnen mens spelade mig ett spratt och jag insåg att det inte var hela världen. Tids nog blir det, men jag har inte lika bråttom längre.

Pratade med Dr Gyn om hur jag ska planera framåt. Han höll med kliniken om att det kanske var vettigare att byta till IVF istället för att göra fler inseminationer för min del. Tog mod till mig och frågade honom vad han trodde om "färskförsök", om det skulle kunna vara större chans än att försöka med fler klinikinseminationer. Glad blev jag när han svarade att det nog var en bra idé, åtminstone värt att prova. Han sa också att han skulle fortsätta hjälpa till oavsett på vilket sätt jag försökte bli gravid. Han är en klippa. Det är sjukt att det ska vara så svårt att hitta en gynekolog i Sverige som vill hjälpa singlar bli gravida. Samtidigt glad att jag råkar bo i en stad som gör det möjligt att få gå till den bästa, singlarnas räddande ängel.

Snabbt skickade han recept på mensigångsparkningspiller, men då kommer det knöliga. Nu när jag själv kan påverka när nästa insemination ska ske så inser jag att jag ju har ett liv också, ett liv utanför bligravidbesattheten. Alltså skjuter jag på det lite. Förlänger pausen som redan varit för lång. Förlänger väntan. Bara för att jag vill göra annat den vecka som annars skulle varit inseminationsdags. Inser att det är skönt att andra och annat får vara viktiga, att allt inte handlar om min barnlängtan. Den är visserligen stor, men den överväldigar inte allt hela tiden.

Om ett tag blir det dags för heminsemination. Alla tips mottages gärna, allt från antal gånger per ägglossning till det rent konkret praktiska.

Ifrågasättande av mitt val av sätt att bli gravid på, donator, funderingar på vem han är eller om det är moraliskt rätt att göra som jag gör behöver jag däremot inte.