Om kommentarerna till vän som donator

Har läst kommentarerna flera gånger runt mitt inlägg om att ha vännen som donator. Tack till er allihop! Den sak som jag har funderat mest över är grattisen till att jag har turen att ha en sån vän som jag tror att det skulle kunna funka med. Ni har rätt, det är lyxigt och jag är väldigt glad att jag har honom och att vi har kommit fram till att det nog kan funka. Att han vill hjälpa mig och att jag tycker att han känns som ett bra val är faktiskt rätt fantastiskt.

Kan inte och vill inte skriva för mycket om eventuellt kommande faderskapsutredningar och annat runt omkring. Nu vill jag bli gravid, hur jag gör med resten om jag eventuellt lyckas får vara en annan historia som kanske kommer här, kanske inte.

Det finns ett gäng nackdelar men samtidigt minst lika starka fördelar. Det jag tänker nu är faktiskt mest att jag vill försöka med färska spermier, det kanske kanske kan göra det enklare att bli gravid även om jag nog egentligen tror att det är troligare att man blir gravid vid en klinikinsemination än av en heminsemination. Värt att försöka känns det som oavsett.

Mensen spökar fortfarande (vanligt pco-besvär), grymt frustrerande och stressande. Snart en vecka sen är den. Såna motgångar passar inte in i mitt förvirrade liv just nu. Hoppas på att Dr Gyn tycker som jag när jag ringer honom imorgon. Även en försvunnen och försenad mens går att sparka igång med lite pillertrillande har jag lärt mig.