Fotbollsfrun om singelinsemination

Malin Wollin, skriver som fotbollsfrun på Aftonbladet Plus*, börjar dagens krönika så här:
Alla barn i världen ska bli till av kärlek
Nu ska svenska singelkvinnor få möjlighet att insemineras. Inte särskilt oväntat, men fel likafullt. Nu är vi där. Barn har blivit en rättighet. Om inte alla kan få barn är det något som är fel i samhället, någon ska ställas till svar, någon ska tvingas erbjuda en lösning.
Men sånt är livet. Alla får inte barn. Det är för jävligt, men så är det.

Om nu inte alla som vill få barn får barn, och om det nu är så förjävligt, så förstår jag inte vad det skulle vara för fel att försöka hjälpa de som vill ha barn och behöver hjälp. Oavsett om det betyder att det blir en, två eller tre föräldrar och oavsett om föräldrarna är hetero eller homo. Barn är ingen rättighet, men varför hindra folk från att försöka få barn? Ska just Malin ha rätt att hindra oss, eller någon annan? Vem ska ta sig rätten att bestämma vilka andra som ska, eller inte ska, få barn?

Så tycker inte Malin, lite längre ner fortsätter hon:
Om ensamstående kvinnor ska insemineras har vi väl en skyldighet att ordna så att män kan insemineras också? Annars blir det orättvist.
Grunden för alla barn ska vara kärlek mellan två barnlängtande människor.
Säger vem? Säger jag.

Själv tror jag att just insemination är tämligen meningslöst för män, det är sällan spermierna de saknar, däremot tycker jag att även ensamstående män ska ha möjlighet att bli föräldrar genom t ex adoption som ensamstående.

Och slutspurten:
Ni som har åkt till Danmark och blivit inseminerade, hur förklarar ni för era barn var deras pappa är?
Ni som raggade upp en kille på krogen när det var ägglossning, vad säger ni till era barn när de frågar vem som är deras pappa?
Berätta för mig.
Barn ska komma från kärlek. Till varandra, inte till barnet. Kärleken till barnet får man på köpet.

Jag har fortfarande inte lyckats bli gravid och har därför inga barn att förklara för, men när/om jag väl får barn kommer jag självklart att berätta precis som det är, att jag väldigt gärna ville bli mamma till ett barn och att barnet är oerhört efterlängtat och önskat.

Att barn ska komma från kärlek mellan en mamma och en pappa är en subjektiv myt även om Malin skriver det som en vedertagen sanning. Att mitt kommande barn kommer ifrågasätta mina olika val i livet är högst troligt, men han/hon lär i så fall inte vara det första barnet som ifrågasätter en förälders val.

Många barn kommer till på andra sätt, till exempel genom andra sorters kärleksförhållanden, eller kanske kommer barnet till i ett förhållanden mellan en man och en kvinna utan kärlek? Ibland kommer barn till genom att en ensamstående kvinna åker till ett annat land och får hjälp med donerade spermer och insemination/IVF.

Malin må tycka och tänka precis vad hon vill, men jag blir trött på människor som tar sig rätten att försöka bestämma vad andra ska göra och vad som är rätt och fel för andra människor. Inte sällan är det just en del av ett heteropar som redan har barn som tycker att samhället inte ska hjälpa flatpar och singlar.

Mer om hur kvinnor som har fått barn som ensamstående tänker finns att läsa på Femmis (frivilligt ensamstående mammor med insemination/IVF).

*länken till krönikan funkar nog bara om man är medlem i aftonbladet plus, subjektivt och enligt min högst privata åsikt är det är inte värt att bli medlem för att läsa krönikan.