Sitter och räknar dagar och veckor, funderar på om jag skulle ha börjat den här cykeln istället även om jag vet innerst inne att det inte skulle funkat. Enda problemet är att mars känns så långt bort. Oändligt tröttsamt segt långt borta. Är van att gravtesta var och varannan månad, tre månaders paus är långt.
Försöker vända på det. Nästa cykel borde starta om tre veckor ungefär, förutsatt att min kropp inte börjar strula igen. Nedreglering ska börja ca tre veckor in i cykeln, det är i så fall om sex veckor. Sex veckor är lång tid, men inte lika långt bort som mars är. Sex veckor kan jag nog stå ut, måste helt enkelt. Om sex veckor är det sista veckan i januari. Då har jag fortfarande en och en halv månad kvar på mitt gamla jobb. Blir alltså så att jag kommer att hinna göra nästan hela mitt första IVF-försök innan jag byter jobb, dags att gravtesta lagom tills jag börjar på nya jobbet.
Känns som att det kommer bli en annorlunda vinter/vårvinter, men på ett bra sätt. Det går trots allt åt rätt håll. Ser fram emot att försöka bli gravid på ett nytt sätt, inseminationernas tid är förbi för mig. Måste våga tro att jag har chans att lyckas. Tror nog innerst inne att det kommer gå vägen, kanske inte på första försöket, men nångång.
Ser fram emot det nya jobbet. Känns som nystart, även om nystarten ibland känns avlägset långt borta.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar