förändring på gång i Sverige?

Har märkt att det i media skrivs mer och mer både bra och dåligt om insemination, donation och andra sorter av assisterad befruktning. Funderar på om det verkligen är en förändring på gång, att det har blivit mer accepterat och att artiklarna som skrivs är en del i det, eller är det bara så att jag som är så fast i ämnet råkar se alla artiklarna.

Hittade det här av Anna Bäsén på Allt om barn:
Tron på att det biologiska bandet mellan barn och föräldrar är stark i vårt samhälle. Därför är äggdonation och spermiedonation fortfarande kontroversiellt, embryodonation helt förbjudet och surrogatmödraskap smått otänkbart.

Anna Bäsén avslutar med att citera Torbjörn Tännsjö:
– Finns det något bättre än att sätta ett lyckligt barn till världen?

Letade upp Torbjörn Tännsjös artikel som publicerades i DN debatt för ungefär ett halvår sen och insåg att den passar rätt bra som svar på Fotbollsfrun och Hillevi Wahl och andra som ondgör sig över barnlängtande singlar som gör allt för att bli gravida och som får barn utan att ha en aktiv pappa.

Torbjörn T skriver om tvåsamhetsnormen: Även om vi anser att det är bäst för barnet att ha två föräldrar kan man inte hävda att en mor skadat sitt barn genom att sätta det till världen utan att det finns någon som vill fungera som barnets far. Ska hon anklagas för detta måste vi göra gällande att barnets liv är så hemskt att det hade varit bättre om det inte fötts.

Nu anser visserligen inte jag att det måste vara bäst för varje barn att ha två föräldrar, läser man artikeln är det inte heller det Torbjörn T hävdar. Jag tror fortfarande att både en, två, tre och fyra föräldrar kan vara alldeles utmärkt. Läs hans artikel, den är bra.