på väg hem

Sitter ensam på tråkig flygplats och är på väg hem efter en galen, rolig och märkligt intensiv helg.

Bildbevis på mötet med Kate/Shane kommer finnas på min Qruisersida, vill inte lägga upp bilder på mig här. Gissar att ni som vet vem hon är nog finns på Qruiser också.

Har gjort den här resan med en väldigt sjuk rullstolsbunden fin vän och två av hennes assistenter, fått lära mig en hel del på vägen.

Som att det går att resa även när man är riktigt sjuk, men bara om man orkar planera, kämpa, dubbelkolla och stå ut med en massa onödigt strul.

Strul som att hotellet som utgav sig för att vara handikappanpassat hade en hiss som var mindre än rullstolen, vilket gjorde att delar fick plockas av den varje gång vi skulle upp eller ner från rummet.

Som att vi var tvungna att möblera om det sk handikappanpassade rummet för att det skulle gå att komma in på toaletten.

Som att det inte går att åka buss, spårvagn eller vanlig taxi, men att det fanns ett taxibolag som hade stora bilar och rullstolsramper.

Samtidigt har jag faktiskt blivit överraskad över hur hjälpsamma folk faktiskt är. Allt från att konventet hade bra rullstolsplatser och att alla som jobbade där såg till att vi blev insläppta först och att vi alltid fick gå förbi alla köer, att krogägare, tågstationspersonal och taxichaffisar inte är rädda för att ta i och lyfta rullstol när trappsteg och annat är i vägen. Rullstolar med en människa i är väldigt tunga.

Grymt glad över hur bra bemötta vi blev och att det faktiskt gick att göra den här resan tillsammans. Kul har vi haft, trött är jag nu. Trött, glad och nöjd.