äl-dags och åren går

Om jag fortfarande hade gjort inseminationer och om jag inte hade pausat borde jag varit i Danmark nu i dagarna. Om jag istället hade börjat min första IVF som jag först hade tänkt hade det varit äggplock om en dryg vecka. Nu är det ingenting mer än en bortkastad cykel och ett bortkastat ägg. Tiden går, åren går.

För två år sen ringde jag soc och började prata adoption med dem. Hela 2006 fylldes av adoption, av adoptionskurs, medgivandeutredning och adoptionsmedgivande, av EAF och singeladoptionslistan. Köerna för singeladoption växte och det ryktades om att Kina skulle stänga för singlar. Samtidigt började jag fundera mer och mer på om jag inte skulle försöka inseminera istället.

För drygt ett år sen bestämde jag mig för att jag skulle försöka med insemination. Började skriva den här bloggen, blev medlem i femmis och var livrädd för kommande gynbesök. 2007 har varit proppat med hormoner och försök att bli gravid. Gynbesöken skrämmer inte längre. Det som skrämmer nu är att jag efter sex inseminationer fortfarande inte är gravid.

Större delen av det här året har varit styrt efter min ägglossning och när det har varit dags att åka. Samtidigt som det här året har varit grymt jobbigt har det också varit bra. Jag har träffat flera femmissystrar som kommit att betyda mycket, jag har blivit överraskad över vilka bra reaktioner jag har fått från folk i min omgivning när jag har berättat vad jag håller på med, jag har äntligen insett att jobb och karriär inte är det viktigaste och att en del dåliga situationer går att förändra. Det gör mig knappast mer gravid, men det gör ändå att året känns långt ifrån bortkastat trots allt.

Nästa år blir mitt IVF-år. Nästa år kanske är året då jag lyckas bli gravid. I början på nästa år börjar jag på mitt nya jobb, jag slutar på jobbet som har gjort att jag har rest som en galning, ungefär samtidigt gör jag min första IVF. Jag vågar inte tro på att jag kommer bli gravid nästa år, men jag hoppas och kommer göra allt jag kan för att göra det möjligt. Resten ligger utanför vad jag kan påverka.

Jag hoppas på lite tur och på att min kropp visar sig vara samarbetsvillig.