Jag har inte börjat tjuvtesta än, det är fortfarande lite för tidigt och jag ska verkligen försöka hålla mig åtminstone någon dag till. Det stora testnojandet har börjat. Jag tror inte att det funkat det här gången heller.
Alla symtom jag känner nu har jag haft vid tidigare försök också, allt kan stavas progesteron och inbillning. Vill att det ska vara på riktigt, trött på att vänta. Vill veta nu. Samtidigt rädd för att veta, pallar inte ännu ett minus. Förstår inte hur min kropp skulle kunna funka nu när den inte har gjort det tidigare. Tvivlar. Hoppas.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
oj vad jag är i precis samma skede som du.... Vi får hålla var tummigaste tummar för att det blir pluss tros våra misstankar om motsatsen
Jag håller mina nu fria tummar jättehårt för att detta så perfekta försök verkligen är det bästaste perfektaste försöket på alla sätt!
tack för tummarna, just nu behöver jag dem verkligen! kram till er båda.
Skicka en kommentar