Förändring på gång

Den här veckan har varit kaotisk på alla sätt, både dåliga och bra saker har samsats i en märklig blandning. Jag har insett att jag måste förändra en hel del om jag ska må som jag vill.

Jobbkaos kan vara ok ett tag, men inte hur länge som helst. När det aldrig tar slut och det inte kommer nån backup som funkar tror jag det är dags att ge upp. Har insett att det kostar för mycket och ger för lite, jag måste hitta ett annat jobb, kan inte ha det så här, kan inte vänta längre. Har varit kvar delvis för att det känns tryggt att vara mammaledig från ett företag jag har varit på länge, alldeles för länge. Eftersom jag är långt ifrån gravid och inte vet när, eller ens om jag blir det, så kan jag inte vänta längre, kan inte ha tryggheten som ursäkt.

Långdistansförhållanden är inte min grej, jag fixar inte att bo på ett ställe och ha en kärlek en massa mil bort, flängandet fram och tillbaka, all längtan och alla avsked, all brist på vanlig vardag och möjlighet att lära känna någon på riktigt blir för mycket.

Ska man samtidigt kombinera jobbkaos och långdistansförhållande med minusdepp, Danmarksresor och styra hela livet efter ägglossningen så blir det komplicerat.

Förstår inte hur jag har orkat. Tror egentligen att det är så att jag inte har orkat, har bara vägrat att känna efter. Nu känner jag efter och inser att det inte känns bra. Har ägnat hela veckan till att träffa nära vänner, prata massvis, middagar med vin och skvaller är bra medicin ibland. Grymt glad att jag har fantastiska vänner som finns här när jag behöver.

Förändringsplanen ser ut så här:
Ensam asocial lördag som påbörjats med långpromenad i vintersolsken, kvällen ska ägnas åt jobbannonssurfande, CV-skrivande, L-wordtittande och planlöst funderande. Säkert också ett glas rödvin, spinnande katter i knät, brasa i kaminen och bara njuta av att jag är hemma och har egen tid.

Söndagen ska första jobbansökningarna skickas iväg. Grovplanering för när jag kan börja med min första IVF ska kollas. Om menssykeln vill vara som den ska borde det vara dags för äggplock i början av februari. Känns avlägset långt bort, men inte för långt borta ändå. Jag kommer hinna göra min första IVF innan jag fyller 35. Kommer hinna förändra annat under tiden.

Innan årsskiftet ska jag ha hittat ett nytt jobb, vill få säga upp mig före jul, vill helst säga upp mig idag, men måste ha något annat först.

Ska försöka att inte gå tillbaka till det singelliv jag hade innan. Har insett att jag verkligen inte vill vara singel, att jag vill hitta en kärlek som finns här eller som kan tänka sig att flytta hit. Inte hit som in i mitt hus, men någon som kan bo i samma stad. Vill vara lycklig och kär särbo. Vill bli gravid.