lördag 17 november 2007

Vikt och viktkommentarer

Det senaste halvåret har jag gått ner rätt mycket i vikt. Antagligen beroende på massa olika saker som hänger ihop. Jag har fått metformin för min pco*, vissa går ner av metformin eftersom det är ett läkemedel som hjälper till att stabilisera insulinupptagningsförmågan och man därmed får bättre hormonnivåer. Andra anledningar är nog att jag:

  • levt nyttigare än vanligt under mina inseminationsförsök.
  • varit grymt deppig varje gång det har gått åt helvete.
  • medvetet velat gå ner i vikt eftersom det är trist att vara fet och fetma är dåligt för fertiliteten.

Nu börjar jag få fler och fler kommentarer om min vikt. Kommentarer som är välmenade men som jag har svårt att förhålla mig till. Ena varianten är att folk ser uppriktigt oroliga ut och undrar hur jag mår, den andra varianten är att jag har varit så himla duktig. Allt däremellan finns så klart också, men oftast lutar det åt något av de två hållen.

Klart jag har mått skit vid mina minus, men en massa bra saker har också hänt och jag är inte deprimerad, anorektiskt bantande eller något liknande. Inte heller har jag varit särskilt duktig, jag har pillertrillat helt enkelt. Svårt att använda pillertrillandet som svar till folk som inte vet om mina försök att få barn.

Eftersom jag bara har en trasig våg hemma, inhandlad för hela 49 kr i en skräpaffär så vet jag inte riktigt hur många kilon mindre jag har blivit, men jag gissar på runt 15 kg. Inte särskilt snabb nedgång, det var i mars jag var som tjockast, över ett halvår sen alltså. Ska hem till mamma imorgon och tänkte testväga mig, det var hennes våg som påpekade för mig att det faktiskt verkligen var dags att göra nåt om jag inte skulle bli rejält fet. Jag är långt ifrån mager nu, gissar på ett BMI på 24-25, några kilon ner till skulle inte skada, men samtidigt är jag rätt nöjd, det känns ganska bra och väldigt mycket bättre jämfört med när jag var som tjockast.

Jag tror egentligen att det är så att de extrakilon som försvunnit kan skyllas på min tidigare hormontilt, när jag var helt hormontiltad så blev jag tjockare trots hyfsat leverne. När jag nu istället är på pillerordination så funkar min kropp som den ska och därför har jag fått en rimligare vikt trots att jag har förändrat rätt lite. Har ingen aning egentligen om vad som leder till vad. Vad jag däremot har märkt är att jag nu kan ha kläder jag inte kommit i på sju-åtta år, det är ovant och märkligt.

Hoppas självklart att viktminskningen ska kunna öka mina chanser att bli gravid, men tror att världen är bra mycket mer komplicerad än så.

*pco = polycystiska ovarier, en sorts äggstocksvariant som leder till oregelbuden mens/ägglossning ibland också övervikt, ökad behåring och acne. Alla drabbas inte av alla symtom, men de flesta mår bättre av att gå ner i vikt. Oftast kan man få hjälp med hormonstimulering, men tyvärr handlar det om att man först måste ha tur och hitta en bra gynekolog så att man kan få rätt diagnos och rätt hjälp.

1 kommentar:

aequinoxia sa...

Vikt är ett så känsligt ämne för många. En del känner sig hotade om man går ner, andra är uppriktigt oroliga att det har hänt något som orsakar det. Vissa klappar en på axeln, och det kan ibland kännas fruktansvärt nedlåtande. Något som låter som komplimang från en person kan kännas som en pik från någon annan.