Åker till fina flirten över helgen, bort från minusdepp och IVF-planer, åker bort med förhoppningen om att kunna tänka på annat.
Testade självklart imorse igen. Enligt min gyn är inte hoppet ute förrän på måndag eller tisdag, tror honom inte riktigt. Det är 15 dagar sen inseminationen nu och man ska kunna testa efter två veckor. Fixar ändå inte att ge upp det här försöket helt förrän jag vet att det är helt kört. Även imorse spökade testet med en plus-skugga som sen försvann och blev ett helt vanligt trött minus. Irriterande. Vet att det inte betyder något, men kan ändå inte låta bli att hoppas. Fortfarande ömma stora bröst, men det är nog progesteronet som lurar mig och inget annat.
Undrar hur jag var innan jag började försöka, vad nojade jag över då? Hur var jag när jag inte var fullproppad av hormoner och i väntan på test, i väntan på nästa steg, i väntan. Minns faktiskt inte.
Märkligt att ha träffat en fin flirt mitt i det här kaoset, märkligt att ha träffat någon som står ut med mig just nu.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Fina flirten är en pärla!!!!
Jag är glad att du har henne!
Men du är säkert fantastik för henne också. Hon stannar knappast kvar av välgörenhet?
Det är en så konstig resa till en ny knepig identitet. Men ibland skymtar den gamla fram, och den gör nog det när du reser till fina flirten. För jag håller med kattmamman om att du säkert inte är ett välgörenhetsprojekt, utan en helt fantastisk jätteförälskelse. Det är underbart att du träffat henne mitt i kaoset.
Skicka en kommentar