att vänta och ha pratat för mycket

Börjar mer och mer känna att jag har pratat för mycket med folk i min omgivning, samtidigt tror jag inte att jag kunde gjort annorlunda. Under försöken vill jag prata, måste prata, men nu, när jag bara väntar och tvångspausar, tycker jag att det är apjobbigt med alla frågor. Det händer inte ett skit blir standardsvaret. Jag vill inte prata, vill inte få några frågor om det hur det går eller hur jag mår, jag vill bara att tiden ska gå.

Fast inställningen att tiden ska gå är rätt deppig, blir inte så mycket liv när man bara väntar. Kan inte ha inställningen att tiden ska gå, inget funkar bra då och allt blir bara uttråkat trist.

En månad kvar till spraystart. Kan inte sitta framför datorn och hoppas på att hela april ska gå obemärkt förbi, måste göra saker, måste fylla tiden med nåt vettigt och roligt, orkar inte vara uttråkad och vänta. Solen skiner, äntligen är snön borta från trädgården, ska snart iväg och fika, tänker försöka ha en bra helg trots att jag helst skulle vilja att hela april och maj var borta så att det kunde vara dags för nästa ET. Sjukt att önska bort april och maj som brukar vara favvo-månader.