Bråk med mamma om religion

Det här har egentligen inget med min blogg att göra, eller så har det det ändå, vet inte.

Åkte till mina föräldrar, skulle fira båda två som fyller år samma vecka. Det var jag, mamma, pappa och lillebror. Vi hade trevligt ända till precis innan jag skulle gå. Alla hade druckit lite vin, vi började prata religion. Min mamma fick för sig att hon inte hade något att säga till om när jag valde att inte konfirmera mig, sant på sätt och vis eftersom det var mitt val, men vi hade många och långa diskussioner hon och jag. Det har hon glömt. Nu var det pappas fel att jag inte var religiös.

Försökte förklara för henne att hon förminskade och hånade mig i allt detta. Det är jag som är ateist. Det beror inte på att hon har en religion och att pappa inte har det. Det handlar om att jag är vuxen och att jag har valt att inte leva mitt liv enligt hennes eller någon annans GUD.

Vi lyckades bli fula mot varandra, sårade varann. Jag valde att åka därifrån. Ringde sen och vi bestämde att vi ska ta en fika om det som gör så ont. Jag har nog inte insett tidigare att det gör henne så illa. För mig så var det enkelt; vi trodde olika. För henne är det tydligen ett större problem. Är ledsen att vi lyckades vara så elaka mot varandra ikväll. Jag ville inte såra henne, tror inte att hon ville såra mig heller.

Just nu gör det ont, måste försöka träffa henne snart och prata färdigt. Vet att jag ofta är för hård, kör alldeles för enkelt över folk fastän jag inte vill. Nu är jag nervös istället inför att ha en öppen men religiös diskussion med min älskade mamma. Idag klarade vi det inte, hoppas att vi kommer klara det nästa vecka. Just idag gör alla ont. Hon och pappa är min största hejarklack. Det gör ont om någon form av gud ska komma emellan oss.