Tråkbloggar nu, jag vet. Men eftersom allt går åt helvete så måste jag planera framåt, fixar inte att sitta och glo på mina minus.
Försöker förstå hur IVF fungerar, mest för att det blir mindre läskigt då. Men nu har jag fastnat helt. Vad avgör om man ska använda det långa eller korta protokollet? När är det ena bättre än det andra? Korta låter bättre eftersom det går fortare och är mindre hormoner, men jag antar att det inte är så enkelt. Vill självklart bara att det ska fungera och då spelar det rätt liten roll om själva processen tar 30 eller 50 dagar, om det är ett par sprutor mer eller mindre osv.
Inser att mitt kontrollbehov ger mig problem nu. Gynekologen på semester, kliniken svarar inte på mail under helgen och jag vill veta nu.
Om jag har räknat rätt så funkar det att göra en insemination nu i juli och sen en IVF i september. Kanske meningslöst att göra ytterligare en insemination som jag inte tror på, men jag tror inte att det spelar nån roll för själva inseminationens möjligheter om jag tror eller inte tror att det kommer fungera. Hade det varit så så borde mina två första försök lett till graviditet, det gjorde de inte.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
7 kommentarer:
Hej Nylsa!
Lite info om IVF kan jag ju ge dig även om jag inte kan trösta när det blev ett minus.
Vanligast är att man kör långa metoden, alltså med nedreglering. Jag vet inte riktigt varför, men förmodligen vet läkarna bättre hur den metoden fungerar. Det är också tydligen lättare att hålla koll på äggproduktion och annat om kvinnan först är nedreglerad. Så ställ in dig på långa metoden. Jag skulle tro att korta metoden används oftast då långa metoden inte funkat riktigt bra. Men helt säker är jag inte.
Du, chansen att lyckas vid en insemination ska väl vara ca 20% (och vid en IVF 30 - 35%). Så även om du inte lyckats med dina två första så innebär ju inte det att du inte kan lyckas vid den tredje.
Kram
Anna
Tack Anna, härligt att se att det finns såna som lyckas i barnlöshetsträsket. Var inne och läste på din blogg nyss. Hopas att det löser sig med vidriga chefen.
Japp, ca 20% chans att en insemination lyckas, så det finns ju fortfarande en chans att jag slipper gå vidare til IVF, men just idag känns 20% lite. Även 30-35% chans på IVF känns lite. Men det måste gå.
kram
Hej Nylsa,
Jag beklagar ditt minus, vet hur besvikelsen känns!
Jag håller med Anna, ställ in dig på den långa metoden, särskilt när det är första gången. Jag fick svaret att den ger läkarna större kontroll, precis som Anna skriver. Det är jobbigt att nedreglera (dock inte för alla, väldigt individuellt!) men klart värt det om resultatet blir fina ägg. Du som har PCO (det har jag med) är därmed lättstimulerad och kommer att få massor med ägg.
Lycka till, IVF är inte så jobbigt de första gångerna, det är när misslyckandena börjar hopa sig som det blir jävligt. Majoriteten lyckas på 3 försök, glöm inte det!
Jag säger som de övriga, ställ in dig på den långa metoden eftersom det är den som är värst.
Men... många som har PCO behöver inte nedregleras. Vi ägglossar ändå inte av oss själva och därmed har läkarna full kontroll ändå.
Jag körde den korta metoden direkt och det fungerade ju som bekant bra.
Tack för era bra svar, då ställer jag definitivt in mig på det långa protokollet så får det bli en positiv överraskning om det blir det korta istället.
Skönt att höra att de flesta lyckas önskar att jag kommer få vara en i den mängden. Räddast av allt är jag för att det inte ska fungera alls.
Jag har ju gjort 2 korta behandlingar och en lång och den korta var i alla fall för mig oerhört mycket lättare. Det går så fort och är mer skonsamt för kroppen. Resultatmässigt vågar jag inte uttala mig om skillnaderna, men min läkare har sagt att den långa är behändigare för läkaren eftersom de då lättare kan planera in vul och äggplock färdigt i sin kalender.
Hej.
Jag har inga IVF-tips alls. ;-)
Tänker på dig och håller tummarna ett tag till. Det måste bli din tur också snart.
Kram
Skicka en kommentar