Träffade några femmisar igår, peppande som vanligt. Två som redan fått barn, en som var gravid, jag och en till som ska testa om en vecka och en som snart ska börja försöka.
Känns skönt varje gång jag ser att det faktiskt kan bli barn på det här sättet. Ibland känns det så avlägset. Kliniska gyn- och klinikbesök är kanske inte vad de flesta tänker på när de vill ha barn. Just nu är jag mest inställd på att jag ska bli gravid; att det också ska bli barn känns för långt bort och nästan helt omöjligt.
Två av femmisarna hade blivit gravida på första försöket, blir rätt avundsjuk även om det är fantastiskt. Det var ju så det skulle gå för mig. Det var inte så det gick för mig.
Tänker fortfarande hoppas och fortsätter vara lat och undviker för hårt kroppsarbete. Gräsmattan ska jag nog våga klippa idag, men monsterhäcken får fortsätta vara ett monster en vecka till.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Hejsan, hittade hit via hbtq och har läst några inlägg.
Jag vill inte låta fördömande på något sätt, men hur kommer man fram till beslutet att skaffa barn ensam? Jag har alltid undrat över just detta, då jag är uppvuxen med en ensamstående förälder och med en i princip obefintlig relation till den andra föräldern.
Jag funderar särskilt på detta när det är ett medvetet val, och inte något som bara "råkade" hända. Hur resonerar man?
Det jag tänker på främst är hur barnet kommer att reagera när det blir äldre. Vad ska du svara på frågor som "Varför har inte jag någon pappa?" och "Vem är min pappa?". Att de frågorna kommer dyka upp är jag övertygad om.
Har du tänkt på saker som att allt ansvar kommer ligga på dig? Alla beslut som rör barnet, allt ekonomiskt ansvar kommer vila på dina axlar. Och vad händer med barnet om något skulle hända dig?
Ta inte det här som ett påhopp och som ett sätt att få dig att tänka om, för det är inte min intention. Jag är mest nyfiken på hur du kommit fram till beslutet att du vill ha barn ensam. Du kanske redan har tänkt på allt som kan hända på vägen. Lycka till och hoppas det går vägen!
Nu är det dig jag hejar vidare på, för själv blöder jag alldeles för tidigt... Tråk tråk tråk...
Men nu är det DIN månad, se till att ta hem det nu ;-)
Kantarellkisse, har svarat hos dig, lider med dig. Tänker på dig. kram
Smygflata, förstår dina frågor, de är vettiga på alla sätt, trots att jag inte kan låta bli att känna mig ifrågasatt och kanske därför lätt hamnar i försvarsställning.
Men just idag hoppas jag på att snart få testa om jag är gravid eller inte. Orkar inte och har inte lust att skriva ett försvarstal om varför jag vill ha barn. Ska försöka skriva ett inlägg som förklarar en annan dag. Har tänkt och funderat länge, på vad ett eventuellt kommande barn kommer känna, vad jag själv kommer känna osv, men fixar inte att skriva om det idag.
Skicka en kommentar