Har gett mig lite tid att tänka, fundera, planera, gråta, vara glad och samtidigt tänka på annat. Allt i en hiskelig blandning och inte alltid i den ordning jag hade velat eller planerat. Fikade med en fin vän igår, när allt var skit på jobbet och jag var sönderstressad av allt insåg jag helt plötsligt att det nog trots allt var minuset som gjorde ondast, inte jobbskiten.
Vet inte hur jag ska hantera det framöver, har en ohållbar situation på jobbet. Inte gått på nån sommarsemester än och har hittills inte sett nån ljusning där heller. Med fyra minus fyra månader i rad har det blivit för mycket, för stort och för lite positiv energi. Har bestämt mig för att pausa en månad nu, och trots att jag vill att allt ska hända nu så känns det som det enda möjliga. Inte enda rätta eller vad jag vill, men det enda jag klarar just nu. Drömmer om att säga upp mig och byta jobb, kan inte bestämma mig. Finns för- och nackdelar överallt.
Gråter lätt, oavsett om det är gravida magar, extreme home makeover på TV eller ett grinigt mail från en kund. Skrattar ganska lätt också, har inte deppat ihop helt än men kaos är det.
Försöker samla på bra IVF-vibbar, blir glad varje gång jag hör nån som lyckats eller när nån säger att jag borde ha goda chanser trots att varken jag och personen i fråga vet ett skit om just mina chanser. Vill ha tillit och våga tro att det faktiskt ska kunna gå. Tycker att det är svårt men försöker.
Tänker trots det, eller kanske just därför, låta mig själv vara onyttig nu i veckan och säkert nästa också. Röka, dricka öl och vin, försöka tänka på annat. Träffa flirten och inte helt stänga av mig själv. Får se om jag lyckas. Inte bäst på att vara social just nu, men försöka kan man nog ändå.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Vännen då... Mitt hjärta värker för jag hade ju önskat att det var annorlunda. Men det är bra att du sörjer, bra att du lever med kaoset och framför allt tror jag att du behöver din paus.
Jag inser det själv nu. Så länge som jag tuffade på var det ingen tid att sörja minusen - om två veckor var det dags igen. Jag fick missfall och 13 dagar senare låg jag åter i gynstolen i danmark och började väntans veckor återigen... Jag hann inte med. Och det känns nästan galet i efterhand. Trots diet, trots missmod och sorg - har jag det bättre nu. På något sätt är jag tillbaka i en sitution där JAG styr.
Sedan vill jag höra mer om flirten, givetvis ;-)
Är det inte märligt vad synkade vi har varit i denna konstiga konstiga process? Börjar samtidigt, pausar samtidigt. Oerhört glad att jag har dig även om jag så klart hade hoppats på att det skulle gått annorlunda för dig med.
Flirtar kommer jag inte skriva om här mer, förvånad över att flera råkade se just den lilla raden :)
Men klart att flirtande är bra, ska nog bara hålla det från bloggen, blir så komplicerat annars.
Kontrollbehovet och att styra själv är starkt, förstår dig. Man vill kunna påverka, inte bara vänta och hoppas.
kram
Skicka en kommentar