Sprutan

Som bekant är jag inte förtjust i mediciner. Imorgon natt ska jag ta en ägglossningsspruta på mig själv för första gången, är glad att jag inte är spruträdd. Lite läskig ser den trots allt ut. Känns bra att ha den hemma. Allt som är luddigt och läskigt blir lite klarare i konturerna av konkreta saker som sprutor, cykeldagräknande och bokning av tid för insemination.

Har svårt att förstå att det äntligen är på riktigt, att det faktiskt finns en chans att det kommer lyckas. Har funderat, planerat och tänkt så länge. Skönt med lite action nu.