Kinaresan

Om några dagar ska jag åka till Kina på en veckas jobbresa. Ju mer kinaresan närmar sig desto mer konkret och verkligt börjar allt annat kännas. Enligt min gyn bör jag inte testa förrän näst sista dagen i Kina. Han menar att jag kan råka ut för ett falskt plus annars. Vill inte ha ett falskt plus, vill ha ett riktigt plus så klart. Kommer nog ändå testa innan jag åker.

Funderar på hur jag kommer tänka och känna om Kina och adoption nu när jag kommer dit. Ett tag trodde jag ju att jag kanske skulle adoptera därifrån. Nu har de bestämt att jag inte duger som förälder till deras barn. Tror att det kommer göra ont. Samtidigt ska det bli grymt kul att se Kina för första gången. Är lite rädd för att hamna på ett adoptionsplan hem, alltså ett flygplan fullt med nyblivna föräldrar och små barn som precis fått familj. Undrar hur det kommer kännas.

Just nu är jag glad att jag bestämde mig för att försöka bli gravid. Adoptionsväntan är så enormt lång. Det kanske min graviditetsväntan också kommer bli, men den måste inte vara det. För mig är det barn jag vill ha, vägen till barn känns inte lika viktig.

Tills jag är motbevisad satsar jag på att jag är gravid. Är alltså just nu en löjligt hälsosam, kvällstrött, morgonpigg nikotinfri nykterist. Klarar inte att hålla nere på kaffet som jag borde enligt danskarna, men klarar åtminstone de svenska gränserna. Funderar på vad jag ska säga till min chef och kollega som ska med till Kina. De vet att jag gärna dricker vin och oftast inte tackar nej till en GT eller två heller. Bara rökandet borde få alla som har träffat mig förr att fatta.

Behöver en bra nödlögn som förklarar varför jag helt plötsligt blivit nykterist. Vill absolut inte berätta varför redan nu. Känns inte som att de har med min eventuella graviditet att göra. Definitivt inte förrän jag vet säkert att jag är gravid och dessutom har kommit förbi de farligaste missfallsveckorna.