Har börjat fundera på donatorn, vet inte vad jag vill välja. I grunden handlar det om att jag måste bestämma mig för om det känns ok med en helt anonym donator eller om jag vill välja en donator som barnet har möjlighet att få information om när barnet fyller 18 år. Först tänkte jag att det är lika bra att välja en helt anonym donator då det faktiskt inte handlar om en pappa utan någon som har bidragit med spermier. Funderar på om det annars kan bli så att barnet hänger upp sig på tanken att kunna träffa donatorn, kanske ett möte som slutar i besvikelse? Donatorn kanske hinner ångra sig, kanske hinner avlida, kanske...
Men ändå så tror jag att jag vill ge barnet möjligheten att få mer information om han eller hon vill det. Känns på något sätt som att jag tar ett så stort beslut som väljer att få ett barn som inte kommer få någon pappa att det kanske räcker med det. Kanske är snålt/dumt av mig att beröva barnet på information om donatorn nu när möjligheten finns.
Läser på Stork att donatorer från USA med ID release kommer bli förbjudna av något EU-direktiv, men tydligen är det ok för alla som redan har köpt sperma från USA. De uttrycker sig rätt kul: Det vil i praksis sige at det fremover ikke er tilladt at benytte donorsæd fra et ikke-eu land som f.eks USA, hvis donorsæden er udtaget, dvs. ejakuleret efter d. 7.4.2007. Det är alltså datumet för själva ejakulationen som ska spela roll. Märkligt. Men bra ändå att de som redan köpt sin sperma får behålla den.
Tydligen ska det nu bli möjligt med skandinaviska öppna donatorer. Tidigare har danskarnas sperma varit anonym.
Känns som ett stort beslut, samtidigt som jag inte tror att det är rätt att lägga för stor vikt vid donatorn. Det är trots allt en donator, en man som bidrar med sperma till kvinnor eller par som behöver just sperma. Det är inte pappa han erbjuder sig att bli, det är inte en pappa han kommer att bli. Åtminstone inte till mitt barn.
Mamma har för övrigt hängt upp sig på mina stackars manliga vänner. Hon frågade igår om jag inte kunde prata med nån av dem. Vill inte det, vill inte ha någon av mina vänner som donator eller som pappa till mitt förhoppningsvis kommande barn. Det verkar omöjligt för henne att förstå.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Hej
Har din mamma sagt hur hon tänker sig att din kompis ska förhålla sig till barnet?
Jag tänker på saker som: Ska hans framtida barn bli halvsyskon eller ska ditt barn vara hemlig för dem, ska ert gemensamma barn ha arvsrätt efter polaren? vad säger hans fru om det (hennes och deras barns arv minskar ju) Ska han betala underhåll, ska ni dela på vårdnaden - om inte tänk om han ångrar sig och rättmätigen kräver 50 procent. Vad händer om ni blir osams? Ja, frågelistan med juridiska och känslomässiga spörsmål kan göras lång om man tar hjälp en kompis för att få barn.
Bra frågor och nej, tror inte att hon har tänkt så långt. Som tur är så spelar det faktiskt ingen roll vad hon tycker eftersom det är jag som vill bli gravid, inte hon.
Men det är ungefär av de anledningarna som du nämner som jag inte kan tänka mig att ha en kompis som donator. Mina vänner är just vänner, inte presumtiva partners som jag vill ha barn med. Tror att hon egentligen hoppas på att jag skulle bli tillsammans med nån av dem eftersom hon tycker att det är märkligt att jag är singel.
Att jag råkar trivas rätt bra med mitt liv och att jag helt enkelt inte hittat den stora kärleken, en annan människa som jag vill leva mitt liv med, är en annan av alla de saker som inte riktigt går in hos henne.
Fast jag skulle gärna hitta den där kärleken, vet bara inte hur eller när.
Hej!
Hittade din sida via storkens.
Som adoptivmamma (!!! har inte riktigt vant mig vid titeln ännu) vill jag kommentera dina funderingar kring känd/okänd donator.
Jag tror att det är bra för barn att känna till sitt ursprung så långt det är möjligt. Fanns det något jag kunde göra för att min son skulle kunna få reda på mer om sina bioföräldrar skulle jag göra det. Det är möjligt att han aldrig kommer att vara intresserad, men isåfall är det hans eget val.
På samma sätt har jag väldigt svårt att förstå de som med berått mod väljer bort alla möjligheter för barnen att ta reda på något om sitt ursprung. Då tänker man väldigt kortsiktigt och tar på sig ett stort ansvar.
Detta blev korthugget och lite hårt, hoppas du förstår vad jag menar.
Önskar dig lycka till! Det är förskräckligt tungt att längta efter barn.
Helga, tack för ditt lycka till, det kan jag behöva! Tycker inte att det låter hårt och tror att du har rätt. När det går att få en donator som barnet kan få uppgifter om så känns det konstigt att välja någon som för alltid kommer vara helt anonym.
Tycker att det är en fin titel du har, stort grattis till den! Tror att du kommer vänja dig fort. Mamma-titeln är efterlängtad även här.
Skicka en kommentar