Stopp för singeladoptioner från Kina

Så kom den då till slut, den dåliga nyheten som alla väntande singeladoptanter väntat på och bävat inför. Kina stänger för singlar, slutar alltså adoptera bort barn till ensamstående. Inte oväntat, men riktigt jävla trist och jobbigt. Hjälper inte att jag har bestämt mig för att jag vill försöka bli gravid genom insemination, har hela tiden haft adoption i bakhuvudet, som en försäkring om det inte skulle funka. Blir rädd nu. Försäkringen försvann. Tänk om Vietnam följer sitt stora grannland och också slutar acceptera oss? Inte många länder kvar som accepterar såna som jag. Och de länder som gör det adopterar bort färre och färre barn. Att färre barn adopteras bort kan man se som något positivt så klart, att fler barn kan få ett bra liv i sitt ursprungsland. Problemet är bara att långt ifrån alla barn som är föräldralösa får möjligheten att adopteras, många stannar kvar på institution. Det kan inte vara bättre att växa upp på ett barnhem, vägrar tro det. Kina har fler barn som skulle behöva ett hem än de vill medge. Inför OS ska fina sidan visas upp.

Tror just idag att det kommer vara väldigt svårt och ta grymt lång tid att adoptera som singel de kommande åren.

Funderar på om det är någon idé att stå kvar som sökande. Vågar inte hoppa av köerna förrän jag har fött ett barn. Är rädd.

Men, så kommer samtidigt kroppen och ger mig ett positivt besked. Mensen kom nyss, den oregelbundna och grymt efterlängtade mensen. Konstigt att man kan längta så efter att blöda. Känns friskt. Ger hopp. Kanske kan bli gravid ändå. Vågar hoppas. Känns bra att kunna nämna ett hyfsat färskt datum för senaste mensen när jag ska till gyn inför inseminationsundersökningen. Nu ska här räknas dagar och cykler.

Lider och sörjer med alla singlar i adoptionsköerna som av någon anledning inte kan eller vill bli gravida. Kinas stopp är verkligen ett hårt slag för många människor, långt ifrån bara singlar som får problem.