mer om jul och släkt

Har varit hos mina föräldrar över julen, kul att vara där men grymt skönt att komma hem igen. Eftersom vi pratade om adoption och adoptionsstopp från Kina redan i fredags så har mamma undrat en hel del över hur jag kommer gå vidare.

Bestämde mig för att berätta för henne och pappa att jag faktiskt har bestämt mig och att jag tänker försöka med insemination i Danmark. Båda blev så klart glada och mamma blev ruskigt frågvis. Så nu känns det som att halva julhelgen har handlat om insemination, svensk förtryckande lagstiftning, hemsk svensk socialminister, femmis, danmark, gynekologer osv. Kul men jobbigt. Är ju trots allt rädd för att inte lyckas och då känns det farligt att prata för mycket om det.

Mammas attityd var motsatt, hon började snabbt rabbla upp alla mina kvinnliga släktingar som har fått barn. Insåg då att alla faktiskt verkar vara superfertila, vi kunde inte komma på en enda släkting som inte fått barn ganska fort av alla de som lever i, eller har levt i, heteroparförhållanden. Antingen ska jag ta det som ett gott tecken eller så är det så att just därför måste jag vara den felande länken, den enda som inte kan bli gravid.

Känns skönt att de är så positiva, men är ändå lite rädd för att det ska kännas pressande. Satte skvallerförbud på både föräldrar och bror, känns som att det räcker att de vet, vill inte ha fastrar och mostrar som undrar hur det går. Ser fram emot att vara gravid nästa jul.