Hur många jular utan barn?

Barn känns långt bort idag. Förra julen bestämde jag mig på riktigt för att jag vill ha barn trots att jag är singel. Gått ett år nu utan att ett skit har hänt. Visserligen stått i adoptionskö snart ett år, hunnit gå kurs och få medgivande, men till vilken nytta. Adoptionsvägen känns stängd nu, eller åtminstone har väntan blivit förlängd med många år på grund av att Kina stänger för oss singlar. Jobbigt.

Vågar inte tro på att jag kan bli gravid, hade hopp om att det skulle gå bra när jag bestämde mig för att försöka med insemination. Nu när jag vet att adoptionsvägen kommer ta sån tid så tror jag inte längre att jag kan bi gravid. Mensen enivsas med att vara försvunnen. Den har visserligen alltid varit läskigt oregelbunden, men just nu vill jag ha mens som bevis på att det kan gå. Tror att jag kommer behöva hjälp med hormoner för att kunna inseminera, men önskar att min kropp ändå kunde ge mig ett tecken på att det finns en gnutta fertilitet i mig.

Kommer få massa frågor om hur det går när jag träffar mina släktingar på fredag. Ångrar att jag berättade om adoptionstankarna för dem. Samtidigt känns det skönt att min familj vet vad jag går igenom. Kommer en ny bebis på lilljul på fredag, undrar om jag nånsin kommer få vara stolt mamma och visa upp släktens senaste tillskott...

Hoppas att det här är den sista barnlösa julen för mig. Drömmer om att vara gravid nästa jul. Vågar inte tro på att det kan vara möjligt.