Inte helt enkelt att vara singel och vilja ha barn i dessa tider. Under promenaden på stan hamnade jag i en värld som är så frustrerande långt från min. Hela stan kryllar av kära par som köper julgran tillsammans, de flesta med en barnvagn eller en stor gravidmage gömd under täckjackan. Blir avundsjuk, vill också vara kär, vill också vara gravid. Julgran klarar jag mig utan, men resten av lyckan vill jag ha. Avundsjuk, blir snart bitter gnällkärring.
Insåg att jag inte haft en allvarlig flirt på över ett år, ett och ett halvt till och med. Fick inte ihop kärlek eller flirtande med mitt liv under tiden jag höll på med adoptionsutredningen. Får det inte nu heller. Vill inte vara barnlös singel resten av livet. Vill leva med någon, vill vara kär, vill ha barn.
Jag och brunchvännen satt och svullade på Rival och tittade på alla människor runt omkring oss. Hur många av dem hade bara råkat bli gravida? Hur många hade fått kämpa? Tacksam att hon finns, att få dela vill-ha-barn-resan med någon betydet mycket. Men hon är i alla fall kär. Varför kan inte jag bli det? Varför gör jag det så svårt för mig?
På tåget hem satt ett par i 40-årsåldern och tokhånglade, gjorde att jag ännu mer kände mig som en bitter surkärring. Vill inte vara sån. Vill vara glad, vill vara gravid, vill vara kär. Med eller utan julgran.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar