lördag 23 december 2006

släkt, bl a fantastisk ettåring

Var på släktträffen igår, gick bättre än vad jag hade väntat mig, gillar faktiskt allihop vilket egentligen är märkligt. Tror inte särskilt mycket på biologi och genetik, men på något sätt har jag haft tur som fått föräldrar, fastrar, mostrar osv som är riktigt bra. Alla som var där har vetat om mina adoptionsplaner, men ingen att jag har tänkt om och tänker försöka biovägen först.

Blev förvånad när jag märkte att de flesta av dem hade hört att Kina kommer stänga för singlar, känns inte som att det har skrivits så mycket om det än, men det kanske det har. Glad blev jag i alla fall när jag märkte att de verkligen bryr sig och är intresserade på riktigt. Ville inte prata med dem än om att jag tänker försöka bli gravid, men det känns som att de nog förstår ändå. Ena fastern sa: Så nu blir det insemination då? Vad roligt att få se dig gravid snart! Jag mumlade lite om att jag faktiskt inte bestämt mig riktigt, vill inte ha nån press från dem, men får ju skylla mig själv eftersom jag redan har börjat prata om det.

Minstingkusinen + sambo och ettåring var där också. Hade bävat lite för att träffa dem, är avundsjuk och kan inte hjälpa det. Ettåringen var en helt fantastisk och glad unge som charmade alla, jag blev kär och det var faktiskt ett bra botemedel mot avundsjukan. Vill bara ännu mer nu, men det känns bra. Tänker försöka sluta noja mig för att inte kunna bli gravid (inser att det inte går), de flesta kan ju faktiskt bli gravida, så varför skulle inte jag kunna? Hade inte köerna varit så långa så skulle jag fortfarande hellre adoptera, men just nu känns det rätt omöjligt. Vill ha barn nu, inte vänta i tio år.

1 kommentar:

Anonym sa...

Visst kan vi bli gravida :) Jag försöker tänka på att jag faktiskt aldrig försökt; att all oro kanske visar sig så till den milda grad grundlös att det faktiskt inte blir något julfirande alls nästa år. Men det är svårt att inte oroa sig när man ser så många andra ha det så svårt utan egentlig orsak... Ska JAG ha sån tur att det biter på mig?

Ibland känner jag att barnlån är rätt trevliga och så viker avundsjukan. Det hugger faktiskt mer i mig när jag ser stoora magar. Särskilt om jag är bekant med magen ifråga...