Nyårsafton med eller utan barn

Snart nyår, har nyårsångest, vet inte vad jag vill. Vill inte gå på fina parmiddagen, vill inte att nyårsafton ska vara ett barnkalas där jag känner mig ensam och avundsjuk, vill inte sitta ensam hemma heller. Nyår och jag passar inte ihop i år. Har lust att banga och sitta hemma och kolla på filmer, klappa katterna och vara jag.

Inser att stora delar av bekantskapskretsen har förändrats de senaste åren, känner mig ensam och liten. Min värld och mina planer passar inte riktigt in. Känns som att jag är i ett vakuum, nånstans mellan allt annat. Igår funkade jag och världen, idag gör vi det inte. Tackat nej till allt, vill inte vara med när det inte känns rätt.

Vill se framåt, vill våga tro att det går, att jag inte kommer vara barnlös och singel resten av mitt liv. Men just nu är jag det. Just nu fixar jag inte att träffa alla icke-barnlösa och icke-singlar. Ena singelvännen åkte till London, borde följt med.

Och innan jag hann skicka det här ringde telefonen, nyår kanske blir bra ändå. Verkar som att det fanns ett nyårsfirande som funkar med mitt tröttsamt förvirrade humör. Middag med två kompisar+ ett barn och sen en sväng till Orionteatern. Blir nog bra trots allt mitt gnäll.