när kan det bli verklighet?

Ledig idag och ska snart iväg på julfirande med släkten, sitter och funderar på vad som ska kunna hända till nästa år och vad som har hänt sen förra året. Vet att jag kommer få frågor om adoptionen som fastnat i stiltje. Funderar på hur jag ska kunna svara på ett bra sätt och vad jag egentligen vill att de ska veta och inte.

Verkar vara som att Kinastoppet blir verklighet, jobbigt. Hela singeladoptionsprocessen kommer bli längre och den har knappast varit snabb de senaste åren.

Om allt går vägen kan jag komma igång med inseminationer till våren och faktiskt vara höggravid till nästa jul. Ibland vågar jag hoppas, ibland känns det helt overkligt och ganska omöjligt. Önskar mig ägglossning och en regelbunden mens (spelar ingen roll hur mycket hormoner som behövs för att fixa det), önskar mig ett besked från en gynekolog som säger att det är rimligt att tro att jag kan bli gravid. Önskar mig barn. Snälla tomten, jag har varit ganska snäll i år.

Hoppas att helgerna blir bra och fruktsamma för alla i liknande situation, oavsett vilken väg till barn det blir så hoppas jag att det blir många barn gjorda och fådda.