Socialministern från hell

alltså vår käre Göran Hägglund, KD:are och socialminister, har blivit intervjuad i Ekots lördagsintervju i helgen. Har var skrämmande som vanligt. Det som gjorde mig mest förbannad var att han lyckades få säga att deras socialpolitik handlade om varje människas unika värde och värdighet, att alla skulle kunna utforma sin tillvaro som hon eller han önskar. Visst.

Efter detta uttalande fick han ett par frågor om sin inställning till singeladoption, och då var det andra sk värderingar som gällde. Alla barns rätt till en mamma och en pappa, manliga och kvinnliga förebilder osv. Barnets bästa var favvo-repliken. Alla barn som redan finns då? Hur är det deras bästa att självaste socialministern dömer deras familjer, berättar att han helst skulle se att de inte fick finnas.

Det enda positiva som jag hörde var att han insåg att det inte var någon idé att försöka få gehör av kollegorna för att stoppa singeladoptioner. Nu verkar singeladoptionerna tyvärr ändå försvåras genom att det är färre länder som accepterar oss som föräldrar, tror inte att han vet det men gissar att han applåderar.

Blir frustrerad och ledsen, måste det vara så svårt? Varför måste det vara så komplicerat. Vill vara människa, inte hetero/homo/singel/par/fertil/inte fertil. En människa som vill bli förälder nångång, på nåt sätt.