Tillbringat helgen med att börja tömma mormors lägenhet. Trots att äldreboendet hon har flyttat till verkar rimligt bra och trots att hon verkar tycka att det är ganska ok så kändes det som en riktigt sorglig händelse. Att säga upp en människas lägenhet för sista gången, det var vidrigt på ett väldigt skruvat sätt. Att som barnbarn gå igenom en annan människas saker och tänka att det där vill jag ha, det där vill jag inte ha, är en totalt tiltad tillställning. Blir inte enklare av att göra det med en mamma, en moster, en lillebror samt två yngre kusiner. Helgen blev bra, jobbig och intressant på en gång. Inser att ett liv är långt och innehåller mycket. Inser att när jag väl tittar tillbaka på mitt liv så har jag just nu väldigt vaga aningar om vad jag kommer se och vad jag kommer fokusera på som viktigt.
Gravida vännen är inte längre gravid utan nybliven tvåbarnsmor. Stort och konstigt. Hon var ju lika knäpp som jag, hon är till och med yngre än vad jag är. Nu är hon gift, har två döttrar och verkar må alldeles lysande. Glad för hennes skull, vet inte riktigt var jag platsar i det sammanhanget.
Knaprat Gestapuran i åtta dagar nu, borde få mens inom ett par dagar och sen är det snart dags för hormontester följt av kontraströntgen. Vill att tiden ska gå fort, vill veta. Är på nåt konstigt sätt full av tillförsikt. Det kommer gå bra. Något annat får inte finnas. Vågar inte ens tänka tanken att det inte gör det.
Träffade en kompis efter jobbet. Han berättade om sina och sambons sommarplaner, bl a en Frankrikeresa. De hade redan bokat biljetter. Han frågade mig vad jag skulle göra. Svarade att jag hoppas att jag är på smällen då, att jag ligger i skuggan i hammocken och läser deckare. Önskar att det kommer vara så. Hoppas.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Ibland undrar jag om jag ens skulle passa in i kärnfamiljsumgänget om jag varit en del av det. Jag kan gnälla om att livet inte blev som jag ville - men någonstans blev det nog just det. som jag ville...
Men vi blir föräldrar. Och då har vi andra knäppisar omkring oss. Som vi valt. Även dem som livet valt åt oss och som det känns märkligt att se vimsa omkring i trevliga små kärnfamiljer. Det är skönt att känna att det är lika konstigt med dem som jag vet att de tycker att det är med mig :)
Och om kontrasten - det kommer att gå finfint. Jag borde ha CD 1 i övermorgon, men kroppen säger att det blir inatt... Skittaskig planering med tanke på jobbet men det är väl bara att säga som det är till slut. Antar att de kan ursäkta mig då
Vad spännande att det verkligen närmar sig för dig med tester, du ligger ett par dagar före mig som vanligt...
Håller med dig om att välja liv, jag har valt det liv jag faktiskt vill ha. Klart vi kommer bli föräldrar, idag tror jag på det.
Skicka en kommentar