Har haft en usel dag på jobbet, folk har skällt på mig och jag har skällt på folk. Inget har funkat. Min barnönskan och mina inseminationsplaner gör att jag har svårt att tycka att andra grejer är så viktigt som jag tyckte förut, skönt med perspektiv, men frustrerande också.
Har varit överengagerad i mitt jobb för mycket och för länge så det är lite läskigt att börja titta annorlunda på mitt jobbjag och mitt privata jag. Inser att jobbet har tagit alldeles för stor plats, blivit för viktigt helt enkelt. Samtidigt känner jag att jag just nu måste prestera åtminstone hyfsat på jobbet. Kan inte säga upp mig och leva på ingenting, vill inte byta och bli gravid när jag är nyanställd på nåt annat ställe där jag inte känner en kotte. Är beroende av jobbet för att ha råd att betala inseminationer och huslån. Vill kunna jobba och samtidigt planera barn. Vill ha ett jobb att komma tillbaka till. Det får helt enkelt inte skita sig för mycket, det går inte.
Men samtidigt drömmer jag mig bort när allt blir för jobbigt. Drömmer om en dag när jag får berätta att jag är gravid (fast det är jag ju långt ifrån än). Drömmer om att få vara mammaledig och byta perspektiv ett tag. Få fokusera på något som är viktigt på riktigt.
Blivit en dagdrömmare av stora mått helt enkelt.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar