Kommit ut igen

Undrar ibland hur många gånger en enda flata kan/behöver komma ut. Tror att det är fler än vare sig jag själv eller någon annan vill räkna.

Nu har jag i alla fall bestämt mig på riktigt. Det blir inte adoption så länge de svenska adoptionsorganisationerna gör att jag måste ljuga. Har en färdig utredning, har ett godkännande. Enligt mitt godkännande är jag hetero. Det är jag inte på riktigt. Förstår inte att jag kunde ta mig igenom utredningen utan att må sämre än jag gjorde, men då var jag så beslutsam, då kändes det så rätt. Det gör det inte längre. Jag vill ha barn. Jag vill vara jag. Jag vill inte gå in i garderoben igen för att kunna få barn. Garderober är inget nyttigt ställe att leva i.

Har funderat så klart. Har tänkt, våndats, gråtit och velat. Bestämt mig nu och det känns skönt. Jag har mitt hjärta till vänster. Jag är feminist. Det personliga är politiskt och jag skadar bara mig själv om jag försöker låtsas något annat. Jag är inget personligt statement. Jag är och vill leva, krångligare är det inte. Men jag är också påverkad av allt som händer runt mig. Tanterna, gubbarna, de yngre kvinnorna och männen på härbärget påverkar mig. Jag har ett val. Jag måste inte ljuga. De ljuger inte, de hittar en egen sanning för att de inte har ett val.

Nu låter jag så löjligt pretto-pk så det inte är sant, men det är inte så jag menar. Menar bara att jag inte har mått bra av att ljuga för mig själv. Jag var stolt när jag var 20 och kom ut som flata. Vill fortsätta vara stolt över mig själv, vill inte ljuga, komma med halvsanningar eller mesa på nåt annat sätt. Vill vara jag och vill bli mamma. That's it.