Pausen har äntligen börjat ta slut. Mensen är här, jag är tillbaka på ruta ett, på CD1. Nu kan jag på riktigt börja planera in mitt första IVF-försök, känns skönt.
Känns samtidigt skitläskigt med alla hormoner som ska tas. Hela IVF-behandlingen känns stor och komplicerad, ett läskigt och stort men bra beslut. Hoppas i alla fall att det ska visa sig vara bra och inte bara stort och läskigt.
Om ungefär två månader vet jag. Tills dess får jag fortsätta undra och fundera. Det är ganska fantastiskt att behandlingen ens finns, att några människor bestämde sig för att försöka befrukta ägg utanför kroppen och att de lyckades. Hoppas på att det ska fungera även på mig.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar