Av de som röstat i anlutning till DN:s artikel tycker 44% att det är fel att tillåta insemination för singlar i Sverige. Alltså 44% som inte tycker att jag borde bli mamma. 44% som tycker sig ha rätt att neka mig att bli förälder med hjälp av insemination i Sverige. Det skrämmer mig.
Funderar på hur dessa 44% ser på sig själva. Är de perfekta föräldrar? Duger de enligt alla normer. Enligt vilkas normer? Kommer dessa 44% vara föräldrar till mitt/mina barns klasskompisar. Vilka vibbar kommer de sprida. Kommer de kämpa för ett mindre fördömande samhälle? Hur ser de på människors lika värde?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Jag försöker trösta mig med att dessa människor omöjligt kan leva ett fullgott liv.
Fördomar förminskar alltid människan och det är först när man vågar öppna upp för nya tankar och synsätt som man kan påbörja vägen till att bli hel och lycklig som människa.
Dessa 44% betyder ingenting egentligen, som vanligt är det rädsla för det okända. Det är provocerande för många att en KVINNA tar egna beslut. Vi får inte glömma att det är en hel del hotade gamla gubbar som styr detta landet och därmed sprider en viss norm och moral till folket...
Jag upplever detta som 2007 års största kvinnoförtryck!!
Har du läst i bloggarna bredvid DN artikeln, där kan man snacka om fördomar grande....
Det är upp till oss tydligen att vara så öppna och ärliga vi bara kan så samhället får veta att vi visst finns. Vi har varit tysta länge nog. (ops eldar upp mig lite)men det bjuder jag på
KRAM
Man blir så ledsen. Ännu mer ledsen blir jag när jag inser att dessa 44% är ett samhälleligt tvärsnitt (tveksamt men ändå) och att procentsatserna förmodligen ökar inom de kristna kretsar där jag rör mig. Det är nog tom värre bland de unga, idealismen tenderar att minska med åren.
På ett sätt kan de få sin vilja igenom när jag tvekar inför tanken för att jag inte vill att barnet ska mötas av denna något ovälkomnande inställning. Resultatet kanske blir ett undandragande från min sida snarare, men det gör mig förvirrad. Och less på alltsammans...
Tyvärr kommer de att vara föräldrar till ditt barns klasskompisar. Förhoppningsvis ändrar folk åsikt när det inte längre handlar om någon abstrakt "rättighetskamp", utan en verklig människa av kött och blod.
Som du vet går jag med mina egna tvivel, men har allmer kommit att inse att ingen kan garantera att deras barn blir lyckligt. Det enda man kan göra är att älska dem, och stå för sitt beslut.
Jag håller tummarna för dig, men det visste du nog redan. :-)
Erika, japp visst är det många som blir provocerade av att en kvinna tar saken i egna händer. Fast själv blir jag stolt och imponerad över mina medsystrar,
ME, känner med dig. Förstår att det måste kännas tungt om delar av dina kristna kretsar är ännu mer fördömande. Hoppas att du har andra som väger upp det. Annars finns ju vi andra, även om just jag är ganska dålig på att vara kristen, men jag kan peppa och hålla tummar ändå!
Aequinoxia, tack för tummarna. Tror vi har liknande tvivel men olik situation. Tillsammans får vi visa klasskompisarnas föräldrar att vi och våra kommande barn finns och tänker fortsätta finnas.
Kram och lycka till alla tre!
Skicka en kommentar